ninasofiaeklund

Att finna konflikt mellan hjärna och hjärta händer nog oss alla. Hjärtat skriker att man ska slänga sig ut där, satsa allt - för det är just denna person, eller denna sak, som får oss att må bra. Hjärnan å andra sidan, kan säga till oss att det är korkat, att det inte är pålitligt. Även magkänslan tror jag spelar in med hjärnans roll.
För att ni ska förstå vad jag pratar om ska jag ge er ett konkret exempel.

Mitt ex, är även skurken i min berättelse. Men han var inte alltid den, han var inte bara dålig. Han fick mitt hjärta att slå ett extra slag, och ibland även hoppa över vissa slag - innan det ens var "vi". I början när jag träffade honom sa jag bestämt att det inte skulle bli någonting mellan oss. Mycket för att jag hade nyligen kommit ur ett nästan 3 år långt förhållande, och jag vill verkligen leva och göra whatever I felt for.
Trots detta tyckte jag om honom, jag trivdes fantastiskt bra i hans sällskap, han fick mig att skratta och känna mig betydelsefull. Han stannade kvar, gick ingenstans, trots att jag sa till honom att det inte fanns något hopp. 
Hans ihärdighet lönade sig till slut, även om resultatet i slutändan blev katastrofalt. Jag minns fortfarande hur min hjärna och mitt hjärta var i ständig konflikt. Hur hjärnan sa åt mig att vara singel, ta hand om mig själv, skaffat livet jag alltid velat ha nu när jag flyttat till en ny stad - omringat av vänner. 
Mitt hjärtat vann till slut denna konflikt, jag insåg att jag kan ändå ha det liv jag vill - bara jag tillåter det. Varför skulle han få stå i vägen för det?

Problemet i denna historia var att han var inte som andra, han stod faktiskt i vägen. Jag kunde inte träffa vänner så som jag önskade, jag kunde inte delta i alla aktiviteter. Och när jag gjorde det, fick jag dåligt samvete eftersom att han gjorde ingenting. Dels fick han mig väl även att känna dåligt samvete, med tanke på hur han var - but that's not the point.
Hans problem var att han inte hade något annat liv än mig, han hade inga vänner, ingen egen umgängeskrets - så det är klart det blev kvävande. Att han dessutom var kontrollerande, och att jag skulle få egentid fanns inte alls. När jag var med mina vänner skrev han ofta och gärna och ogillade skarpt att jag inte svarade. Innan jag skulle ut och träffa någon en längre stund var hans krav: "Du måste då skriva ett sms till mig åtminstone en gång i timmen." Att kolla min facebook utan att ha han hängande över nacken var svårt, att skriva ett sms utan hans vetskap var omöjligt då hans kontrollbegär fick honom att kolla min mobil så fort han fick chansen, speciellt när jag sov.

Jag minns en gång vaknade jag upp mitt i natten och han var flyförbannad.
"Vafan har du skrivit Sofia? Låtsas inte att du inte vet någonting, för jag vet att du vet!"
I början förstod jag inte vad han pratade om, nyvaken som jag var. Hans blick var galen, hans pupiller hade dragit ihop sig till nästan ingenting, och han skrek. Han visade mig sms'et som fick honom att bli så arg, och från den stunden passade jag mig noga för vad jag skrev och till vem. Det värsta var att även jag tyckte att jag hade gjort fel, för han fick mig att tro det.
Sms'et han hade sett var till en kär vän till mig, som jag inte träffat på väldigt länge.
"Heyuu sweetie. Jag saknar dig, hur lever livet?"
Än idag kan jag känna att använda ordet sweetie kanske inte var helt rätt, men samtidigt vet jag inte om det är för att han planterat den tanken i mitt huvud eller om det verkligen inte är okej. Jag och min kompis "sweetie" har alltid kallat varandra sådant, men det betyder inte mer än så.
Och att jag saknade honom det står jag för, och det tycker jag idag inte var fel att jag skrev. Det är okej att sakna sina vänner och undra hur de har det, trots att man har partner. Det är åtminstone min åsikt.

I ett sunt förhållande behöver man inte ge upp hela sitt liv bara för att kunna vara tillsammans med någon. Visserligen kan man inte bete sig som en singel till 100%, men jag anser att man ska fortfarande ha sina vänner, ha sin umgängeskrets, ha sin egentid. 
Hittar man bara rätt, tror jag att man kan få det bästa av två världar - vilket skulle vara en helt fantastisk känsla.

Trots att det gick så pass "fel" av att jag följde mitt hjärta så ångrar jag det inte. Dels hade jag inte lärt mig allt jag vet idag, och jag hade inte heller varit den person som jag nu är. Dessutom har hjärtat en väldigt stor makt, och det tycker jag att det ska få ha. Och hade jag kunnat gå vidare om jag inte hade följt mitt hjärta då, eller hade jag då alltid undrat what might have been?
Idag har jag fått svar, hur det var att vara med honom - och dit vill jag aldrig igen. Men jag fick ta reda på det på egen hand. Jag är över honom sedan länge tillbaka, det hade nog släppt stor del av vad jag kände för honom redan vid jul när vi gjorde slut. Det är sakerna han gjorde mot mig, tankarna han planterade i mitt huvud - det är det som har tagit tid att komma över.

"Hjärtat accepterar, hjärnan förkastar."
Ett citat jag nyss läste, som jag tyckte var väldigt passande - åtminstone i min situation. Jag tror att hjärnan förkastar mycket på grund av rädslan att bli sårad, och rädslan för det okända. Medan hjärtat - det accepterar. Oavsett vilken bakgrund man har, vad ens vänner tycker eller hur hjärnan säger att man vill leva sitt liv - så hjärtat, det accepterar.

Och oavsett hur sårad man blivit, så måste man våga igen. Våga hänga ut sig, och göra sig sårbar. Detta har jag haft väldigt stora problem med, kanske fortfarande har - att våga igen. But one day, I know I will.

Som bekant ser jag på One Tree Hill nu under sommaren, när alla andra serier har säsongsuppehåll. Nu är jag på sjätte säsongen och en av huvudkaraktärerna har uppnått sin dröm att bli författare. Det talas mycket om skrivande, och känslan han har av att få vara författare. Den känsla jag skulle vilja känna. Det känns som att motiveringen till att börja skriva igen inte är långt borta, tiden däremot vet jag inte riktigt om. Vad det blir jag skriver på däremot, det återstår att se.

"Every good story needs a villain."
One Tree Hill s06e09

En skurk, det är vad som krävs för att det ska vara en bra historia. Fast i de flesta berättelser, med undantag från de sagor man läser som barn, så är inte skruken genom-ond, inte helt hjärtlös. Dock är de dessa skurkar som krävs för att det ska bli spännande, gripande, fascinerande - en bra historia. Därför skulle även om historia bli en bra berättelse.

"And I think you are a truly great guy, who have potential to be a great boyfriend."
One Tree Hill s06e09

Sms från Recy:
3 blondiner som prata om oss igår på olle's: "Den där gruppen måste ha orgie!? Killar som hånglar med varandra och sen dansar dirty med tjejerna, killen med hatten måste vara bi eftersom han kladdar på alla och tjejerna som flänger runt och dansar dirty."

Vi hade verkligen fantastiskt trevligt igår. Dagen började med att jag, Henke, Viktor, Christian och Alex var till Bettnesand - spelade beachvolley och badade i havet. Jag både doppade mig och badade ett bra tag, mer än vad jag gjort på flera år kan jag ju säga. Var lagom stolt över mig själv må jag ju medge! Därefter hemåt och göra i ordning tacos. Folket droppade in strax därefter och sedan hade vi en väldigt trevlig kväll. Tjollrade på som vanligt, sjöng lite singstar.
Utgången blev på Olles eftersom att det var så lång kö till andra ställen. I början satt vi och tog det lugnt, men det blev som bäst när vi började dansa. Var med helt rätt gäng, så det var sådär galet roligt. Fast det såg ju tydligen lite vulgärt ut, enligt de där 3 blondinerna Recy skrev och berättade om nu på morgonkvisten!

Tack alla som gjorde denna dag så fantastisk!


Caesar ville följa med till stranden!


Hmm..  Caesar ska då inte lära sig dricka öl!

Pigg nu, det är jag inte med tanke på att jag kom i säng först halv4 inatt. Huvudet börjar kännas rätt tungt när man är vaken till den tiden när man jobbat från 6.45 den dagen. Men det var en väldigt trevlig kväll må jag säga. Träffade två vänner som jag inte träffat på väldigt länge. Började med tjejmys med en tjej som jag hoppas jag får upp kontakten med! Och en killkompis som jag träffar ungefär en gång i halvåret, men det alltid är lika trevlig och fascinerande att träffa honom varje gång. Tur jag hade bil så jag lätt kunde ta mig mellan Carlshem och Tomterna (Sävar).
Anledningen att jag har Thomas bil nu är för att jag ska fara med några ut till Bettnesand och spela lite beachvolley och så nu, kommer bli mycket trevligt tror jag. Sedan hem och svida om innan folk kommer hit och äter tacos och sedan blir det utgång.

Jag har ofta fått frågan: "Vad tycker du om mest?" Killar som frågar denna fråga undrar nog utifrån en sexuell aspekt, och jag brukar säga "Jag vet inte." Men igår svarade jag någonting annat, för jag insåg att det är sant: "Närhet."

Idag efter jobbet har jag varit hos min kära nolla Tommy (trots att det snart är de som är faddrar och vi blir gammelfaddrar så kommer de alltid att vara våra nollor)! Han bjöd på vegetarisk mat, well.. Det är inte som kött, men helt okej. Efter det glassmys på balkongen och sedan var det dags ut och leka. Spelade lite basket (jag vann såklart!), kastade lite amerikansk fotboll (jag var kass) och sedan det roligaste av allt - han försökte lära mig åka snakeboard. Vad är då en snakeboard? Inte riktigt som en skateboard, men jag som är okunnig om sådana saker skulle säga att - jo, rätt lik en skateboard ändå.

Typ så såg den ut.
Jag var som stolt över mig själv att jag efter ett tag klarade av att hålla balansen själv. Att sedan ta sig framåt var ju en annan femma. Någon gång kanske jag lär mig? Vi fick då många glada skratt, det är skönt att få fjanta runt lite ibland.
Vi avslutade med lite mer glassmys på balkongen, efter det var han tvungen att bege sig mot jobbet eftersom att han jobbar natt. Jag är rätt slut i benen nu, det är tungt att stå på en sån där sak! Och imorgon jobbar jag på morgonen.

Jag vet att jag har sagt det förr, men det betyder verkligen jätte mycket när man får en kram av en patient som ska hem, som säger "glöm inte vad jag sa, du kommer att bli en jättebra sjuksköterska!" På min avdelning räknas man som långliggare när man är där 2 veckor, och dessa får man ju såklart bättre kontakt med.
En patient pratade jag med idag angående mina alkoholvanor (som är obefintliga), och denna patient fick mig att tänka på en sak som jag aldrig tänkt på. Förr var min anledning att inte dricka alkohol att jag hade ju ändå kille och ville köra hem på kvällarna. Men nu, kanske det handlar mycket om att jag vill alltid ha kontroll, inte känna att någon annan får makten över mig igen. Kanske lite sanning där.

"Har alltid tyckt att du är så snygg o vacker och het! Tänkt vad du gått så långt i ditt kämpande för frihet på dina egna villkor. Men det du börjar våga tro om dig har jag alltid känt i dig! Att du är värdefull, underbar, så sjukt snygg och älskvärd min vän! Älskar denna flickan då, och än mer idag för vad du blivit och är! <3"
Avsändare: Curry Namnam
27/7 15:09

---

Jag är rätt säker på att jag pratar för alla när jag säger att man blir glad av att få höra att någon tror på en. Att någon tror att man kan bli någonting mer, att någon tror att man kan lyckas.
En patient sa till mig att jag borde läsa vidare, att jag borde bli någonting mer, för att jag har huvud för det och jag har ett lugn runt mig. Patienten sa även att denna skulle memorera mitt namn så att när jag blir författare ska denna person läsa min bok. 
Någon gång i framtiden, då ska jag bli någonting mer än bara "vanlig" sjuksköterska.

Nu har jag hunnit duscha och ansiktsmaskat mig, så dags att slå igång ett avsnitt One Tree Hill att somna till =)

"Godmorgon!!" *smiley face*
"Godmorgon..." *gäääsp*
"Är du redo för Ica Maxi nu?! Du skrev inte så tidigt, halv 11 är inte tidigt."
"Mmm...."
"Sååå, orkar du?" *blink blink*
"Jo, jag kommer..."

Det är tur att Roger tycker om mig så mycket så att han inte blir arg när jag ringer och väcker honom på morgonen ;)

Jag kunde inte hålla mig =]

Jag är sjukt sugen på bullar nu, nästintill så sugen att jag funderar på att knalla bort till Ica Berghem och införskaffa för att stilla mina begär. Men å andra sidan, att lägga ner huvudet på kudden låter inte helt fel det heller.

Jag trivs verkligen jätte bra på mitt jobb. Det är roligt att vara där! Jag minns fortfarande vilken beslutsångest jag hade inför valet om sommarjobb. Skulle jag vara kvar på mitt demensboende där jag kan rutinerna och vet vad jag ska göra, eller skulle jag söka mig till Samvården - praktikplatsen där jag trivdes så bra men där allt kommer att vara nytt. Jag valde att söka, och se vad som hände. En enda undersköterska behövde de i sommar, och jag fick det - det tog jag som ett tecken. Och jag ångrar det inte för en sekund! Visst boendet i all ära, men jag lär mig så mycket på sjukhuset, och det är så stimulerande och utvecklande.

Imorse kände jag mig som en lite housewives. Stod och gjorde biffar med fetaost och soltorkade tomater (eftersom att enligt Henke kan man inte misslyckas med just den kombinationen - fetaost och soltorkade tomater). Dessutom diskade jag undan allt som blev i söndags när vi var här och åt middag, vilket tog sin lilla tid.


Avslutningsvis vill jag bara säga att Caesar var fruktansvärt söt imorse när jag satt och sminkade mig, han kom och la sig på mitt ben. Myyyyys!

Ikväll går mina tankar till en kompis och hans syster. Systern ligger på IVA, misstänkt misshandlad av sitt ex. Hon kan endast röra på huvudet och är åtminstone just nu förlamnad resten av kroppen, vet inte om det är bestående eller inte. Hon behöver hjälp att andas, eftersom hon inte klarar av det själv.
Det är så sjukt att det finns sådant våld från andra människor. Jag tänker även på den här 7-åringen som blev ihjälhuggen av sin egen far. Och på allt som hänt i Norge på grund av en man?! 
Jag tänker även på en person jag känner som blev så fruktansvärt misshandlad av sin dåvarande kille att hon behövde sjukhusvård. Läkaren tog bilder på handavtryck på hennes kropp där han hållit fast henne, och blåtiran som hon hade över ögat. Visst känns det som att det är självklart att en sådan man ska få något typ av straff? Men nej, förundersökningen lades ner eftersom det inte fanns nog med bevis. Säg mig, vad är då nog med bevis?
Ska det måsta gå så långt att man måsta bli så pass misshandlad att man blir förlamad innan man tas seriöst? Eller ska man måsta få sin son dödad? Kvinnan vars son inte längre finns sökte jourhem för några månader sedan, hon hade beslutat att lämna mannen. Men hon kunde inte få den hjälp hon behövde, så hon gick tillbaka till honom.
Jag tycker det är så hemskt. Och samtidigt tänker jag på hur tur jag själv har haft. I allt elände som var, så hade jag ändå tur. Det behövde inte gå så långt, jag blev trodd från början. Och jag träffade precis rätt människor vid rätt tidpunkt. Som han jag berättade om som skjutsade mig till polisstationen efter att mitt ex hotade mig, han som hjälpte mig fixa titthål på dörren. Hade han inte varit här precis när jag fick de sms'en hade jag förmodligen inte gjort någonting, och vad hade då hänt?

Yey, vad duktiga ni var på att läsa min blogg igår, ni tog er precis upp till 100 besökare! Well, i förrgår var ni inte så pjåkiga heller, då var ni över 90 stycken.

Jag och min syster Erika är rätt lika på många sätt. Eller så härmar hon bara mig med allt? ;) Hon går nu natur i Arvidsjaur och ska flytta till Umeå och plugga om ett år när hon är färdig. Hon har nu efter att hon börjat gymnasiet övergått från flickpojke till faktiskt flicka. Ni hör, härmapa!!?
Eller så är det kanske helt enkelt så att i grunden är vi väldigt lika. Vi har båda bott i böckers värld, kunnat stänga in oss och bara försvinna - läsa och läsa.. Vi har samma humor, skrattar åt samma saker. Vi gillar båda spel lika mycket. Beachvolley, är fantastiskt roligt! Kvällspromenader är mysigt.
Well, vi är helt enkelt väldigt lika. Det känns lite tråkigt att det är ett helt år tills hon flyttar hit, hade gärna velat ha henne närmare redan nu! Speciellt efter i sommar när hon och Christina bodde här i 10 dagar, samt att jag varit hem 5 dagar. Som igårkväll, jag var sugen på kvällspromenad, men inte ensam. Hade hon bott här hade det säkerligen blivit av. Eller kvällar när jag känner för att bara hänga med någon ett tag och spela nå spel, hon skulle nog rätt ofta vara game. Etc etc...
Tur att tiden går snabbt, snart bor hon här! =)

Självklart gillar jag mina andra systrar också! Men eftersom det är inom räckhåll att Erika flyttar hit så är längtan på en helt annan nivå =)



<3

Nåväl, nu är det dags att göra sig redo för lite jobb. Katterna brottas och kurrar bakom mig, småtrollen! :')

---

Tillägg:
Tjejer har den fördelen att alltid kunna stoppa undan smågrejer när man vill ha händerna fria, även när man inte har några fickor på kläderna. Jag utnyttjar detta rätt kraftigt, som många av er redan vet. Igår när jag skulle hämta tvätten i källaren hade jag ingenstans att he nycklarna när jag skulle bära upp tvättkorgen, så då la jag dem i bh'n. Well, sedan glömde jag tydligen att ta ut dem därifrån så nu när jag skulle kliva in i duschen föll det ner ett par nycklar på golvet och ett vackert avtryck visade sig där de hade legat hela natten.
Minnet är bra men kort?

Idag trivs jag väldigt bra i söta klänningar, i shorts, i urringat. Jag gillar att få känna mig kvinnlig och inte gömma hela min kropp i kläder så som jag gjorde förr. Innan gymnasiet var mitt liv i mjukisbyxor och munktröja. Sedan byttes det ut till jeans. Men det är egentligen inte förrän nu på universitetet som jag vågar ha på mig vad som helst. Det var som att när jag bodde hemma hade jag redan fått en stämpel hur jag skulle se ut och hur jag skulle klä mig. Jag kände mig genast obekväm när jag överskred den gränsen.

Som Henrik Fexeus tips nummer 18 i boken Alla får ligga - Var snygg men ärlig.
"De är med kläder som med alla andra förpackningar: Ju snyggare förpackning, desto mer värdesätter vi innehållet redan innan vi öppnat lådan..... Det innebär dock inte att du ska lägga dig till med en stil som du i själva verket är obekväm med, hur snyff den än anses vara just den här förmiddagen. Du måste fortfarande vara ärlig mot dig själv med vad du har på dig. Om du inte trivs med vad du bär så kommer den du vill imponera på att se tydligt att du inte känner dig bekväm. Och du kommer att smitta av dig - personen du vill imponera på kommer själv att känna sig besvärad i din närvaro. Hur snygga kläder du än har......."



Det här är mitt nyaste klänningsinköp - söt, tycker jag åtminstone.

Sedan det tog slut för nu ett år sedan har jag fått höra från många bekanta saker som han gjorde medan vi var tillsammans, saker han sa. Och sådant som hände efter att det tog slut. Jag antar att det inte är lätt att komma undan när man bor på ett litet ställe, även om man inte blir fälld i domstol för någonting så - alla vet ändå.
Jag förstår nu varför han aldrig ville ha några kompisar medan vi var tillsammans, framför allt inga kompisar som bodde/kom från våra trakter. Alldeles för många visste för mycket om honom, sådant han inte ville att jag skulle få reda på. Fast istället sa han "Jag behöver inga vänner när jag har dig, då har jag allt jag behöver." Charmigt i början, men inte alls hållbart.
Då och då får jag höra saker som han gjort. Och det är som skönt att höra, trots att det egentligen är hemskt. Det är skönt att höra för då får jag bekräftelse på att jag inte bara var knäpp och inbillade mig saker, utan att de faktiskt hände. Han sa alltid att jag inbillade mig och överdrev, men jag får ständigt bekräftelse att det är inte mig det är fel på, det är han.

Idag skrev en tjej helt från ingenstans. Hon hade läst min blogg och berättade en sak som hade hänt tidigare:

"Eller det är inte så hemskt men, han skrev till mig en gång, typ helt utan förvarning, vi pratade ett tag....... Helt plötsligt skriver han ; Måste bara säga att du har jäkligt snygga och stora bröst. Jag blockade honom direkt!"

Bekräftelse, det känns så bra!

Som jag skrev i inlägget tidigare så ska jag nu berätta vad som hände den 10 september. Jag hade tidigare under veckan lämnat in ett skuldebrev som han skrivit under angående pengar han var skyldig mig till kronofogden. Den 10 september hade informationen även tagit sig till honom, vilket han inte gillade!
Jag minns fortfarande precis var jag satt - i den bruna soffan i tv-rummet, vem jag var med - en vän som sedan hjälpt mig massor, och hur jag reagerade.. Det första sms'et var väl inte värst, det försökte jag bara ignorera och fortsätta prata med min vän som att inget har hänt.

”Varför har kronofogden tagit kontakt med mig och vill ha 15000?”
10 september 2010 16:05

Jag hade fortfarande inte svarat på något av hans sms sedan han var här och hämtade grejerna veckan innan, så jag svarade såklart inte på detta heller. En halvtimme senare kom nästa sms, och sen det tredje just därefter.

”Om du inte tar kontakt med mig idag och berättar vad faan du håller på med så kommer du ångra det och jag skiter fullständigt i vad som händer med mig.”
10 september 2010 16:29

”Helt jävla blåst tjej, hur faaaaan har du mage att göra som du gjort, och ljugit om allt, alla sakerna var nerlagda redan ju din jävla fitta. Jag kommer få dig att ångra allt”
10 september 2010 16:45

Än en gång försökte jag verka oberörd, trots att jag kunde höra hur mitt hjärta började slå allt hårdare. Min vän som såg sms'en han skrev sa att vi måste åka till polisen. Jag sa att det är lugnt, att jag inte orkade ha mer med polisen att göra. Jag kände hur ögonen började tåras bara av tanken att måsta ha med polisen att göra ännu en gång. 
"Sofia, vi måste fara. Du såg inte hur du såg ut när du läste sms'en, det gjorde jag."
Han hävdade att jag hade sett livrädd ut, och det var jag väl å andra sidan. Så vi åkte till polisstationen, och jag fick en klump i magen direkt vi närmade oss byggnaden. Vi fick prata med en polis som skrev ner allt, som tog det på största allvar och sa att jag skulle försöka undvika att gå ensam. En anmälan angående olaga hot blev upprättad.
Min vän skjutsade mig sedan till en affär så att jag kunde köpa ett titthål till dörren, så att jag skulle kunna känna mig lite tryggare. Och det var verkligen guldvärt, denna lilla skillnad att kunna kika ut vem det är innan jag öppnar dörren. Jag var dock ändå noggrann med att kolla så att jag inte såg hans bil utanför fönstret innan jag gick utanför dörren.

Jag trodde att det skulle vara rätt lugnt efter det, men i samma veva hörde en av hans gamla kompisar av sig och berättade att han försökt "leja" folk att komma och slå ihjäl mig. Personen i fråga gick med på att vittna och polisen blev inkopplad. Som tur var hade han inte hittat någon som ville göra det, men rädslan var nu större. Nu visste jag inte längre vad jag skulle akta mig för, när det inte bara var han som kunde dyka upp.
Ingenting hände som tur var. Förundersökningen blev nedlagd, vilket tyvärr var synd. Och sedan hörde jag inte någonting från honom på nästan en månad..

”Du vet att det finns INGEN i hela världen som får mig att känna som du får mig”
24 oktober 2010 00:47

”Men iaf du har gått  vidare och du och jag kommer aldrig bli som du sa, så jag har inget att vara glad över och bara att vet att du aldrig älskade mig nog mycket tanke på hur du alltid behandlade mig och hur du dumpade mig, men men det är historia, har bara mig sj att skyll och just därför vill jag inte leva länge efte att ha lovat dig aldrig såra dig och inte ljuga för dig och jag bröt det, kan inte leva med mig sj längre tyvärr. :(”
24 oktober 2010 00:56

”Det jag vill messt är att hålla om dig och aldrig mer släppa dig eller göra ett fel steg som slutar som det gjort sist, och jag var känslomässigt ett vrak därför skrev jag som jag skrev, och när vi sågs så ville jag verkligen krama dig, men du hade tagit dit nån tönt som bara stog där och lät dig lyfta däck, och då blev jag bara sur på dig, att av alla du kunde välja valde du nån sån tönt, så då sa jag till dig ”hoppas jag aldrig ser dig igen” och till han ”fuck you” just för att jag var så arg.”
24 oktober 2010 01:15

”Hoppas du vet att efter 100 piller så kommer vi aldrig höras mer, även om du inte tror mig, men du lär få ett samtal :) och direkt jag nämner den gången då du for till ****** och ljög så kan du inte skriva med mig, varför kan du inte bara erkänna vad du gjorde, kan som inte tänka mig att du var otrogen för du hade sex med mig väldig sällan. Så varför ha med han, du kanske for dig för att koma bort och ljög för du trodde jag inte skulle gilla det, hur som hellst vad det nu än var för anledning så ska du veta att jag har förlåtit dig för det och varför jag började med knarket och lögner var för att du gjorde samma sak en gång till en månad senare. Hade du aldrig gjort om det hade jag förlåtit dig och inte sagt någt just för jag har ljugit för dig. Men iaf god natt och hoppas ditt liv tar en ny vändning och blir bra som det aldrig var med mig :) älskar dig kissekatten”
24 oktober 2010 01:34

Plötsligt provade han en annan taktik. Istället för att vara arg, skrika och hota så vände han helt och gjorde sig själv till ett offer som det var så synd om. Och han skulle ta livet av sig, det skulle vara mitt fel, och hans mamma skulle aldrig förlåta mig för det skulle vara mitt fel.
Efter att det tog slut hävdade han många gånger att jag ljugit om att jag farit till en kompis men egentligen farit till en kille, vilket jag har absolut inget minne av. Jag sa alltid vem jag skulle fara till, och tog smällen när jag kom hem. Dock i slutet for jag inte till någon som jag visste han skulle bli arg över att jag träffade. Men han sa det så många gånger, att jag for till denna kille, och att jag då var otrogen att jag nästan började tro på det själv. Och jag mådde så dåligt över det, att jag hade ljugit. Det var först när jag började på kvinnofridsmottagningen som jag insåg att det hände aldrig, utan att det bara var för att han manipulerat in samma sak så pass många gånger att jag började tro på det. På samma sätt som jag hade börjat tro på att så länge man inte slår är det inte våld.
Det är skrämmande hur lätt det ändå är att bli manipulerad. Hur man kan börja tro att man har gjort saker som man aldrig har gjort. 

Tiden gick och i november skrev han igen, då hade han ännu en gång bytt agerande. Nu var han nonchalant och förklarade hur alla ville ha honom. Jag frågade var han bodde nu, och det verkade som det gick bra för honom att hitta tjejer att bo hos åtminstone.

”Klagar inte, har ju tydligen blivit så snygg att jag har massa mail på Facebook hela tiden av tjejer så då uppkommer fler boenden :)”
14 november 2010 23:40

I december visade han att jag fortfarande betydde någonting för honom, eller om det bara var hans sätt att fortsätta ha makt över mig.

”Ne men du äger en bit av mitt hjärta så du kommer alltid vara hjärtat :)”
11 december 2010 01:07

Sista sms'et jag har fått av honom fick jag i Januari, det har nu gått väldigt lång tid sedan dess, och det har varit tyst. Men han har en ny tjej, som han har bott hos i ett halvår ungefär, om jag har uppfattat det korrekt.

”Hej du :)”
9 januari 2011 12:38

Jag svarade inte på det där sista. Han har även skrivit någon gång på internet, eller någon gång "råkat" skicka en vibb. Jag har inte svarat då heller.

Det är en skön känsla att han inte längre har makt över mig så som han hade förr. Förr när han kunde göra eller säga i princip vad som helst och jag bara tog emot vadän det var.

So far har detta varit en väldigt bra lördag, trots att jag nu sitter här och är fruktansvärt blöt.

Dagen började väl i och för sig vid datorn, men om vi bortser från det så började dagen på IKSU, där jag mötte Tommy och spöade honom i lite pingis. Det var faktiskt väldigt skönt med tanke på att förra gången vi spelade så blev det 4-4 i set. Nu vann jag med  4-1!


Gick och shoppade lite förnödenheter på Ica Berghem för att kunna göra plättar. När smeten var gjord så kastade vi ut skrivbordet och datastolen som mitt ex lämnade efter sig.

Ska visa sen hur det ser ut i tv-rummet nu =)

Plättar blev det till slut, Tommy stod för egentligen hela matlagandet medan jag.. tittade på och beundrade hans konst. Att äta inomhus när det var så varmt och vackert väder ute kändes tråkigt så vi begav oss ut. På håll kunde man se lite mörka moln men det var ingenting vi brydde oss särskilt mycket om.
Vi gick till ett ställe som jag inte alls var medveten om att det fanns. Kändes som man var uppe på ett högt berg och blickade ut över stan, det var åtminstone sådan utsikt.

Well, det syns inte så bra på bild men..




När vi ätit klart och suttit och tjollrat en stund kom de mörka molnen närmare med väldans fart. Vi bestämde oss för att det var dags att avvika hemåt. Vi följdes en bit och jag skrattade åt Tommy "Det kommer ju vräka ner innan du är hemma, jag kommer ju åtminstone hinna hem innan." Det vad ju dumt sagt, vi hann inte ens skiljas åt så hade himlen öppnat sig. Så well, därav sitter jag nu här och vattnet har precis slutat droppa. Dock fascinerande hur bra sminket höll sig på plats ;p

Efter att det tagit slut mellan oss och besöksförbudet var hävt var det många diskussioner angående "bodelning". Han ansåg att han skulle ha det mesta ur lägenheten trots att han i princip levt på mig under hela tiden vi var ihop, då han oftast inte hade något jobb. Det han tjaffsade mest om var Dexter, eftersom att Dexter var det käraste jag hade. Vid separationen hade han bilen som jag betalat kontant med pengar från min fond (som han sa att han skulle betala tillbaka oavsett vad som händer men..) För mig hade inte bilen något värde förutom pengar, då ville jag hellre att han skulle låta mig vara ifred och lämna det som var i lägenheten, bara hämta det som var hans personliga saker han tagit hit. Jag minns än idag hur jobbigt jag mådde över detta, hur mycket tjaffs det var. Hur de jag var och pratade med; psykolog, advokat och polis sa åt mig att inte ge han någonting, inte ens bilen, då jag har rätt till grejerna. Det var många gånger jag tänkte helt ge upp och bara låta han ta vad han vill ha, förutom Dexter. Men i slutändan blev det så att han skulle få ta bilen och sina personliga saker, that's it.
Den 2 september 2010 skrev vi under en "bodelning" och han hämtade sina saker. Jag hade en kär vän med mig, en vän som jag hade hittat efter att det tagit slut mellan oss. Och oj vad arg han var över att jag hade med mig en kille som han inte visste vem det var! Han kastade glåpord mot mig hela tiden han bar grejerna ut i bilen, grejerna som jag hade ställt nere i trapphuset för att han inte skulle komma in i lägenheten. Jag hjälpte honom att rulla vinterdäcken från källaren samtidigt som tårarna rann över alla ord han spottade på mig. Min vän tyckte att jag inte alls skulle hjälpa honom, men jag ville inte att han skulle ha ännu en anledning att vara arg på mig. När han packat bilen färdigt bad han att få komma in i lägenheten, tvätta händerna och träffa katterna en sista gång men jag tillät honom inte. Då blev han än igen arg. De sista ord han sa innan han for härifrån var "hoppas jag aldrig ser dig igen, och fuck you!" Efter att han kört iväg tog det inte ens 5 minuter innan sms'en började hagla in.

"Va va de där för en stolpe? Bara stog där och lät dig göra allt? Ville bara sopa ner han och spotta dig i facet, och snygg blev du i håret, :) men stressen har tärt ner på dig så du såg bara sjuk ut, du såg inte ens söt ut och det bruka du alltid vara:)"
2 september 2010 23:19

"Haha vem var den där snubben :p Hade det varit ***** eller nå så hade de varit lugnt, men att du valde just han, fick mig flyförbannad, hur han bara stod där med händerna i byxorna och lät dig göra allt, vilken jävla man asså, och hur töntig är du egentligen? Får varken säga hej till katterna eller tvätta händerna, men men nu har jag iaf på papper att du anmälde mig för att få dina saker och what nott, så du kommer bli kontaktad av min advokat och han ska berätta för dig om min motanmälan :)"

Alltså, jag måste bara få fråga vad är detta för annons? Uppmanas att vara otrogen?

Googlade även otrohet bara för att jag var nyfiken vad man kunde finna för åsikter angående detta så pass (tyvärr) vanliga fenomen. Hittade en "kontakt annons" som en 43-årig kille skrivit. "Jag vill helt enkelt vara otrogen. Jag ser helt ok ut om jag får säga det själv. Hoppas på svar."

Om man är i ett förhållande och vill vara otrogen är det ju någonting som inte stämmer, det är åtminstone min åsikt. Är man nöjd med sin partner och livet man har med denne så känner man inte behov av sådan sorts närhet av andra.
Dock tycker jag helt klart att man ska kunna krama om och visa närhet till sina vänner utan att det ska vara konstigt. Det tycker jag inte är otrohet. Det var en av de få saker som han inte lyckades få mig att ändra åsikt om. Han sa många gånger att jag var otrogen med alla killar jag träffade. Ibland hävdade han även att jag hade sex med alla hit och dit, men även att krama om mina vänner - det var tydligen också otrohet. 
Nej nu börjar det här inlägget spåra snart insåg jag precis, så jag avslutar innan jag tappar bort mig själv i tankegångarna.

"5 av 10 svenskar erkänner otrohet."

På sjukhuset finns det några sparkcyklar som man kan köra runt med. På avdelning har vi tre stycken. Jag tycker verkligen att det är jätteroligt att åka runt med dem. Åka iväg på ärenden på sjukhuset. Det går ju så snabbt och smidigt. Eller är jag bara lättroad måntro? 


Så här vacker är den gröna faran!

Sista dagarna har meste bestått av arbete. Onsdag jobbade jag först förmiddagen på demensboendet på tomtebo. Efter det var jag lite ledsagare åt tanta innan jag begav mig till sjukhuset för att jobba eftermiddag/kväll. Nattssömnen tisdag-onsdag var dessutom väldigt kort, kanske 3 timmar?
Nåväl, hann sova nästan 6 timmar natten efter innan det var dags för mer jobb. Hann inte ha någon riktig lunchrast eftersom det var så mycket att göra på avdelningen. Efter jobbet kom Henke hit och lagade mat, han dessutom diskade efteråt! Avslutade kvällen med lite beachvolley.
Idag har det varit väldigt mycket spring på avdelningen. Förstår inte hur det plötsligt blev så mycket att göra. Lunchrasten idag var ännu mindre rast än igår, men vi hann då slänga i oss lite mat. När jag kom hem hade jag så ont i fötter och knän att jag stupade i sängen och sov 1,5 timme.

Dock tycker jag ändå det är bättre när det är mycket att göra än alldeles för lite. Tiden går ju så grymt sakta när det inte finns någonting att göra. Dessutom har jag väldigt trevliga arbetskamrater, så jag är som nöjd. En undersköterska jag jobbar med är ungefär lika tjollrig som jag är, så när jag jobbar med honom går dagarna väldigt snabbt.
Sen jobbar jag med en sjuksköterska som precis blivit färdigutbildad. Hon är så duktig, jag vill också vara så där duktig nästa sommar när jag är färdig! Dessutom är vi rätt lika som människor, så vi kommer väldigt bra överens :)
Övrig personal är även den väldigt fin. Det är många patienter som man får beröm av för att det är så bra personal på Samvården. Jag är som stolt att få vara en i den personalstyrkan :)

Nej, nu funderar jag på att gå och hämta nå paket på Haga, då har jag någonting att fördriva tiden med innan Idah slutar jobba! =)

När jag var hemma gick jag igenom lite av de kläder som jag fortfarande har hemma. Jag hittade då mammas gamla klänning som jag fick i ettan på gymnasiet, på tiden när jag var mer manlig än kvinnlig. Jag tyckte att klänningen var alldeles för färgglad, och herregud vad kort den var man visade ju allt, och dessutom sjukt urringad?!

När jag provade den nu, tyckte jag att den var super söt, inte alls för färgglad, för kort eller för urringad. Jag gillar den helt enkelt. Min mobilkamera är dock inte bäst, men ni får se den ändå:



Det är egentligen i sommar jag har börjat våga ha klänning utan att ha nå strumpbyxor eller så, utan bara ben. Har dock fått skavsår mellan låren. Vill bara tipsa er om samma sak som mamma tipsade mig om, någonting som fungerar väldigt bra!
Dagens tips: Smörj in med olivolja mellan låren så blir det inte skavsår. Och varför inte passa på att smörja in hela benen så att de glänser?

Idag har jag traskat runt med Viktor på stan lite. Jag köpte ett par jeansshorts, en sommarklänning och en mascara. Sedan åt vi middag på Black Country Kitchen, mums!


PS. Nej, vi köpte inte dessa brills!

"Henrik Fexeus, populär tankeläsare och psykologisk manipulatör, slog igenom för den breda publikenmed tv-serien Hjärnstorm (2007, 2009) och böckerna Konstan att läsa tankar (2007) och När du gör som jag vill (2009). Henrik har nu flickvän."

Haha, jag älskar den där sista meningen - att Henrik har nu flickvän. Resten av stycket handlar om Henrik och hans framgång inom den här branschen. Undras om det är för att det är många som "stalkat" honom? Han är ju fruktansvärt charmig, och vet precis vad man ska säga och hur. Han är ju trots allt jobbat med detta ett tag.
Jag är åtminstone nöjd över boken!

Tänkte återigen påminna er om min motivering till varför just jag skulle få ett signerat exemplar:
‎"Alla får ligga" har hjälpt för min del
Ja, det har faktiskt aldrig gått fel
En vän och jag gick ut och testa
Vi lyckades utan att festa
En upptagen killes nummer jag till och med fick
Trots att det faktiskt inte längre än så gick
Boken handlar inte endast om en snuskig sekvens
Utan även om verbal & social kompetens
Som är viktig i alla sammanhang
Trots att Henrik nu gått över till talang

Fick sedan som kommentar från Team Fexeus:
Lycka till, och se upp med de upptagna killarna. Se tips nr. 52-59, och framförallt tips nr 59. Du är värd bättre än så. //Team Fexeus

Jag har nu läst igenom tipsen och de handlar om tillgänglighet. Att man inte ska tillåta andra att ta en förgiven utan se det som att man är högsta vinsten. Samt hur pass tillgänglig man ska vara, och när man ska vara hur tillgänglig.
"Nummer 52. ...Kom ihåg att du är högsta vinsten. Det är du som funderar på om han är tillräckligt bra för dig, det är du som är den sällsynta fågeln som han måste fånga innan det är för sent. Det kanske låter hårt. Men ofta gör vår kassa självbild att vi tänker tvärtom. Vi jagar dem..."
"Nummer 53. ...För att kunna använda (o)tillgängligheten effektivt måste du först börja i andra änden, med att vara tillgänglig. Det är nämligen så att ju mer du träffar någon, desto mer gillar de dig. Det här är en psykologisk lag som är sann för alla människor. Ju mer vi utsätts för något och ju oftare vi får ett visst intryck, desto mer tycker vi om det. Under förutsättning att vi gillade det från början, förstås..."
"Nummer 59. ...Allt för ofta fastnar vi för en person som inte är värda oss, som behandlar oss som skit... Det är svårt att klättra ur den här fällan när vi väl har fallit i den, för ju mer känslor och tid vi investerar i någon, desto mer intalar vi oss att han måste vara värd det. Det är så vi motiverar vårt märkliga beteende för oss själva. Men det betyder inte att vi har rätt. Jag därför aldrig någon som inte vill ha dig på riktigt."

Jag tänkte återgå till att berätta om någonting som jag påbörjat att skriva om i ett inlägg tidigare. Jag kopierar in det jag skrev då som jag tänkte fortsätta på, så att ni som inte minns vet vad jag pratar om:

"Det knackade på dörren och jag ropade genom dörren och frågade vem det var eftersom att något titthål inte fanns på den tiden. "Det är din granne som ska lämna tillbaka hammaren" svarade snabbt en tillgjord röst. Tidigare under dagen hade den riktiga grannen varit och lämnat tillbaka hammaren, och jag hörde ju direkt vem rösten tillhörde. Hjärtat stannade till för endast en hundradels sekund innan det gjorde en dubbelvolt och sedan började banka hårdare än någonsin. Min kusin som var här stannade vid dörren medan jag smög iväg till sovrummet för att ringa till polisen. Polisen som tidigare under dagen varit hos mig sa "Jag jobbar till kl 22 ikväll så kommer han hör av dig direkt, då kommer jag och knycklar ihop honom till ett litet paket." Jag sa att det är nog lugnt, han kommer att ligga lågt nu, han är ju trots allt 30 mil bort! Men ack så fel jag hade.. Isoleringen ut i trapphuset är nästintill obefintlig så han hörde när jag ringde polisen och stack. Det tog inte många minuter innan polisen var här, de cirkulerade området några varv men fann honom ingenstans. Först när de satte span på hans bil förstod jag att det var kanske lite allvarligt det här ändå. Poliserna lovade att höra av sig så fort de visste någonting. Jag låg vaken och väntade, trots att jag skulle arbeta dagen efter. Under natten ringde de, de hade anhållit honom. Anhållen kan man vara max 4 dygn, sedan måste det beslutas om det finns tillräckligt med bevis för att häkta den misstänkta eller om man måste släppa denne. I 4 dygn satt han där, dessa 4 dygn kändes för mig som en evighet. Förutom de timmar jag spenderade på jobbet gjorde jag inte annat än att ligga i sängen och tänka på honom. Jag ringde socialjouren och pratade flera timmar varje dag. Skrek, vädjade, grät - "Jag måste få fara dit, jag måste få träffa honom!" När det närmade sig den fjärde dagen bad jag om att få veta när han blev släppt, för att jag var rädd för honom om han skulle bli det. Trots att jag inte ville någonting hellre än att fara dit och träffa honom ville jag inte träffa honom utanför, där jag inte hade skydd. Ett besöksförbud blev upprättat i samma stund han blev släppt."

---

Det var en måndag, dagen efter kvarnfesten. När jag kom hit på söndagen var jag fortfarande så förvirrad, så förstörd. Sms från honom trillade in med jämna mellanrum, men jag svarade inte. Jag hittade saker i lägenheten som jag trodde att han inte höll på med, saker han sa att han slutat med för länge sedan. När jag hittade dessa saker kände jag mig återigen dum, hur hade jag kunnat vara så blåögd och tro på honom. Hur hade jag kunnat tro att hans små pupiller och torra ögon berodde på en operation han gjorde för så länge sedan? Skuldkänslorna sköljde över mig.
Dagen efter, måndagen, hade jag bestämt mig för att ringa polisen och be dem komma hit och identifiera det, samt eventuellt hitta mer? Jag var väldigt orolig att ringa till polisen, att slå 112 är inte någonting jag hoppades att få göra. Speciellt med tanke på bemötandet jag fick på lördagen när jag ringde och var rädd när jag var hemma i Järvträsk. Det enda han i andra sidan luren gjorde då var att snäsa åt mig och säga att det var en värdslig sak, ingenting man kan göra en anmälan på.
När jag ringde på måndagen var det en kvinna som svarade på andra sidan luren och jag bröt ihop direkt. Hon lyssnade på mig och tog mig på allvar. Ibland undrar jag vad som hade hänt om hon inte hade gjort det, om hon inte hade tagit mig på allvar?

"Vi ska skicka upp de som har patrull till dig."
"Ska inte du med?!"
"Vill du ha med en kvinna?"
"Jaaa...."
"Jag kan inte följa men jag ser till så att en kvinna följer med."

När polisen kom hit visade jag vad jag hade hittat och sedan satt vi oss ner i soffan. Jag berättade tecken som såhär i efterhand kändes som tecken på att han gick på droger. Humörssvängningarna och saker han gjorde mot mig. Jag tyckte ju dock att han inte gjort någonting riktigt fel mot mig, för att "så länge man inte slår är det inte våld!" hade ju blivit inpräntat i mitt huvud under så lång tid. Jag berättade mest i hopp om att han skulle få hjälp, att han skulle bli satt på ett behandlingshem eller någonting?
Polisen var duktig, de frågade exakt rätt saker så jag började komma ihåg saker som jag helt hade glömt. Som händelsen vid jul, som på något väldigt konstigt sätt är anledning till att jag blev tillsammans med honom igen (jag ska berätta för er om denna händelse när jag känner att jag klarar av att skriva ut det.)
När jag hade berättat klart i princip skakade den manliga polisen, han skakade av ilska.

"Killar ska verkligen inte röra tjejer!"

Sen började han räkna upp saker han kunde anmäla honom för bara av det jag berättade. Jag förstod ingenting, det var närmare 10 punkter - med saker han gjort mot mig?! I slutändan blev det fyra punkter som han blev anmäld för:

Sexuellt ofredande, Misshandel, Olaga frihetsberövande och Våldtäkt.

Jag blev erbjuden Besöksförbud och i samband med att han blev släppt ur fängelset var besöksförbudet upprättat.

"Besöksförbud.
******** meddelas besöksförbud. Besöksförbudet innebär förbud att besöka eller på annat sätt ta kontakt med eller följa efter Eklund, Sofia.
Motivering: Det finns på grund av särskilda omständigheter risk att ********* kommer att begå brott mot, förfölja eller på annat sätt allvarligt trakassera Eklund, Sofia. Pågående utredning framgår att det förekomit misshandel, sexuellt ofredande och olaga frihetsberövande mot skyddspersonen samt att förhållandena i övrigt är sådana att de motiverar ett besöksförbud."

Efter att polisen hade farit på måndagen kom socialtjänsten hit. De frågade återigen frågor och erbjöd mig ett jourhem, att direkt få flytta in i ett skyddat boende. Jag orkade inte så jag tackade nej, jag ville inte måste böka på med katterna eller någonting. Plus att jag såg det nog inte tillräckligt allvarligt då heller.
Som jag skrev tidigare så kom han den kvällen, och han blev anhållen. De satte till och med span på bilen, men jag tror inte att jag ens då förstod hur allvarligt allting var. 

Att sedan måsta fara till polisstationen och berätta allt ännu en gång så att de kunde banda min historia var tungt. Det kändes mycket jobbigare än att berätta här i hemmet. Dessutom var polisen som förhörde mig inte på samma sätt som de som var här, hon var kall men kunnig. Advokaten som jag blev tilldelad skulle gå på semester dagen efter så han skulle bara vara med under förhöret så jag hade någon, därefter skulle någon annan ta över. Det kändes som att han i tanken redan hade gått på semester.

Mycket som de frågade om hade jag inte direkt svar på, för jag mindes inte. Vissa saker har jag börjat minnas nu, men vissa saker är fortfarande ett mörker. Jag har helt tryckt undan så mycket, för att orka leva med det, så jag hittar inte tillbaka vissa minnesbilder.
Dessutom fanns det inget bevis för någonting, eftersom att jag inte berättat särskilt mycket för någon. Så förundersökningen lades ner.

Det var inte över i och med att förundersökningen lades ner, utan det fortsatte. Jag ska berätta för er fortsättningen sen. Men nu tror jag att ni är less att läsa för länge sedan, så jag avslutar här.

Har ikväll hängt med Thomas. Åt mat vartefter vi däckade på soffan ett tag.

Kött och potatis!

Hann med en kort sväng till Tomtebo Äventyrslekpark, där vi tog vackra mobilbilder:

"Men jag kommer ju att fastna här!"

"Dra upp mig då?!"

Litet hus!

"Ska jag rymmas här?!"

"Tråååångt!"

Trivs bättre utanför ;) Inte så stor stuga, Thomas är ju kort - och stugan är ändå lägre!


BÅT!

Och avslutningsvis en puss till mami ;)

Som många i min vänskapskrets vet så kallar Marcus mig Fia. Jag heter Sofia, Fia det är Sofia Edlund för mig. Fick ett härligt mms från Henke för ett tag sedan. Vi har en beachvolleyboll som vi brukar spela med ssk-gänget så då har Marcus skrivit våran namn. Såklart har han skrivit: "Ssk Fia."


"När en vettig person tar hand om bollen under sommaren fixas fel till!"

Viktoria har redigerat lite fler bilder som hon tog när jag var hemma:





Fler finns på facebook! =)

En kort uppdatering är på sin plats känns det som. Efter min eldning känns det faktiskt bättre, även om det är att jag inbillar mig att det är bättre så lever jag åtminstone på den illusionen. Eller så kanske det var precis det som behövdes, få ur sig alla tankar och nu är det verkligen över på riktigt. Dessutom har det gått ett år nu.

Jobbet går bra, jag trivs väldigt bra på Samvården och med personalen.

Well, det går bra nu =)

Nej nu ska jag dra ner på stan och hänga med lite vänner!


Jag och Lisa när vi var ut för någon helg sedan! ;*

Tiden hemma i Järvträsk gick snabbt som vanligt.

Torsdag.
Ankomst till Järvträsk. Träffade familjen och Alva med hennes valpar. På kvällen var vi ut en sväng och pimplade från båtkanten men det var meste mört, vilket inte var så fränt.

Fredag.
Åkte upp till Arvidsjaur på förmiddagen eftersom att Erika skulle till tandläkaren. Sedan kollade vi runt lite på marknaden som var samt all rea som var i affärerna dagen till ära. Jag hittade mig en fin myströja på Mimmis. Hem och blev fotad med Viktoria hemma i Järvträsk. Blir spännande att  få se hur alla bilder blev =)

Lördag.
På kvällen var det dags för Nattivalen. Kvällen började med middag hos Edlunds för att sedan dra vidare på förfest och sedan ut på nattivalen. För egen del tyckte jag att det var för mycket folk på för liten yta, så jag var lite less. Men han träffade gamla vänner i hemmatrakterna så =)

Söndag.
Kvarnfest - anledning att jag skulle hem från början! Mysigt som vanligt, och 38onde året det inte regnar där ute i skogen :) Det som var fränast den dagen var dock att jag blev tvåa i pilkastningen! Jag låg dessutom etta väldigt länge. Christina var även hon förvånad och utbrast: "Men vaa? Jag visste inte ens att du kastat pil någon gång." Well, jag är lika förvånad som henne. Nybörjar tur kanske.

Måndag.
Det är inte riktig sommar om man inte får rökt abborre, så det fick jag innan jag åkte tillbaka till Umeå!

Som vanligt är det trevligt att vara hemma, men det är även rätt skönt att återvända till Umeå. Här tar inte varmvattnet slut när man duschar åtminstone ;)

Kan ju börja med att visa några bilder som Viktoria tog:

Inatt har mina bäbisar inte sovit här med mig utan hos kattvakten, och det var faktiskt riktigt tomt utan dem. Visst en natt är inte mycket, men det var ändå tomt! Och när jag vaknade väntade jag på att Dexter skulle komma och säga godmorgon som han alltid gör, men ingen kisse.

Anyway, hur det går för dem nu när de är två. Caesar är helcool och jättemysig. Han stryker sig mot Dexter och vill mysa trots att Dexter inte alls förstår vad han gör. Han gillar att vara nära människor, även riktigt nära och mysa. Dexter vill ju som mest vara nära på lite avstånd.

Här ligger kisse och sover på systers fötter medan hon sminkar sig.

Dexter och Caesar busar mycket tillsammans, Dexter verkar tycka att det är roligt med en liten kompis - även om han kan tycka att det kanske blir lite för mycket ibland. Dock ser det verkligen ut som att Dexter håller på att äta upp lillkisse när de leker tillsammans. Men Caesar brukar ändå kurra samtidigt och vilja att Dexter fortsätter, så det ser nog värre ut än vad det är.

De myser dock inte ofta med varandra, jag tror att Dexter inte riktigt förstår hur man gör för att mysa med en annan katt. Häromdagen var de ändå för söta. Caesar fick tvätta Dexter på huvudet, och Dexter njöt! Sen efter ett tag, när man kunde tycka att det var Dexters tur att tvätta, nej då tackade han genom att "bita" Caesar som vanligt. Men Caesar verkade ändå rätt nöjd för han började kurra.



Jag längtar ändå tills de kommer att börja mysa med varandra helt och hållet. Och det blir bättre för var dag som går. Kanske hittar de varandra nu när de ska vara på främmande mark några dygn när jag åker hemåt? Ja just det, jag åker hem till Järvträsk idag mitt på dagen!


Det här är anledning att katterna inte får följa med hem nu; våran vovve har fått 7 små hundbäbisar!

Så jag har börjat tvätta nu på morgonen och ska ta och städa ihop lite så att det inte känns hemskt sen när jag kommer hem från Järvträsk.

En enhetlig jury har beslutat att belöna 12 fantastiska motiveringar.  Om ditt namn är nedan kontakta [email protected] med adress och vilken motivering du hade så skickar hon en signerad bok till dig.

Ytterligare 8 böcker kommer att slumpas ut, men med så bra motiveringarna ville vi belöna två extra.

 

Lycka till nu i sommar allihopa, och ha det så skoj med era nya kunskaper. :-)

 

// Team Fexeus

 

 

Annie Nilsson

Okej, det känns lite utlämnat att skriva sin motivering på din logg. Men vad gör man inte för boken?

Jag älskar att läsa. Jag älskar att ligga, och jag älskar dig. Därmed tror jag att det skulle vara otroligt fascinerande att

läsa en bok om att få ligga, skriven av självaste Henrik Fexeus. Den här boken skulle få en speciell plats i min bokhylla. Och sen skadar det ju inte att bli en mästare på att få med sig någon hem heller...

 

Daniel Ström

Motivering:

Aldrig mer ska man behöva tigga,

om att man borde få ligga.

Jag hoppas därför att denna token

vinner den excellenta boken.

 

Evelina Johansson

Kommunikation och psykologi har intresserat mig i ett par år nu, och jag har lärt mig en hel del tack vare bland annat Henrik, trots mitt stora intresse har jag inte riktigt lärt mig förförelsekonsten och det som står i Alla får ligga, så att få den skulle ge mig mer kunskap om kommunikation, men också en spark i baken att börja träffa annat folk, för det skulle jag behöva.

 

Gabriella Finnborg

Motivering: Henrik - vi har valt din bok "Alla får ligga" som nästa bok i vår bokklubb. Men nästa träff är inte förrän i augusti och boken är redan slut. Hur ska jag stå ut.... Tanden är blodad, vill ha mer... kan du inte vara med på vår nästa träff? Om inte, så hoppas jag åtminstone på ett signerat ex mot att vi delar med oss av alla i boklubbens recensioner här på din vägg :-)

 

Maria de la Motte

En gång blev jag upplurad på scen av Henrik, han ställde en massa konstiga frågor och luskade ut en sak.... jag har inte riktigt kunna släppa det där, hur gjorde han egentligen?... Om jag får läsa Henriks bok, kanske jag kan komma ett steg närmare att förstå hur han egentligen gjorde.. OCH använda det för att bättre förstå mig på andra.. :)

 

Johanna And

Motivering: Många skulle vinna på att jag vann boken! :) Henrik Fexeus vet hur man påverkar andra och förmedlar säkert goda trix i "Alla får ligga". Är dessa så bra som jag tror och boken hamnar i händerna på en lurig person så kommer många hjärtan brista i sommar. Jag är en ärlig person och skulle vara helt öppen med att jag ligger runt om jag nu blir en av de lyckliga vinnarna till boken, haha! ;)))

 

Sofia Eklund

‎"Alla får ligga" har hjälpt för min del

Ja, det har faktiskt aldrig gått fel

En vän och jag gick ut och testa

Vi lyckades utan att festa

En upptagen killes nummer jag till och med fick

Trots att det faktiskt inte längre än så gick

Boken handlar inte endast om en snuskig sekvens

Utan även om verbal & social kompetens

Som är viktig i alla sammanhang

Trots att Henrik nu gått över till talang

 

Monika Lenander

Om jag inte vinner din bok "Alla får ligga" så kommer jag att köpa den för att jag tycker att du är en av Sveriges bästa föreläsare och jag är nyfiken på den!

 

Benjamin Lidé

Varför ljust ja vill ha din bok?

 

Jo de är för att ja har ingen aning What so ever hur man gör

Jag är snygg "kom ja fram till efter att många tjejer raggar på mig...och för dom säger de" men vad ja ska göra i de tillfället... bara gudarna vet

Så därför vill ja läsa din bok

 

Jessica Falk

Jag har nog inte läst en bok på över 10 år, men den där boken skulle jag vilja ligga och läsa =)

 

Agnetha Flodström

Jag har bara "legat" 3ggr. på 10år!! Tycker det svaret säger tillräckligt !

 

Anton Davidsson

När ”jag är rik” ej längre fungerar,

vid bardiskens trånga miljö,

så tvivlar och funderar

jag på om det för mig är kört.

 

Så var finns denna bibel,

Som ska verka som ett under

Och som rensar alla tvivel,

På att man ska få dela heta stunder.

 

:D

 

 

Jag är nöjd! Henrik Fexeus är ju typ min idol ;)

Nu var det färdigeldat. Thomas följde mig och gjorde en brasa. Han har varit med mig så stor del av denna resa, alltid ställt upp. 

Kanske lite konstigt att sitta i nästan 4 timmar och skriva ett långt brev för att sedan kasta det i elden. Men det kändes bra att få ur sig allt - rena systemet.

27 september 2010
Kronofogden - Utslag. ******** förpliktas att betala följande belopp ****** till sökande. Fordran avser handlån enligt skuldepapper daterat 2009-12-23.

14 oktober 2010
Luleå Tingsrätt - Föreläggnade. Ni ska lämna ett skriftligt yttrande över bifogande handling. Yttrandet ska ha kommit in till tingsrätten senast den 29 oktober 2010.

4 februari 2011
Luleå Tingsrätt - Kallelse angående fordran (återvinning). Måndag den 28 februari 2011 kl 13.33. Ni ska komma personligen eller genom ombud.