Sexuellt ofredande, Misshandel, Olaga frihetsberövande och Våldtäkt.

Jag tänkte återgå till att berätta om någonting som jag påbörjat att skriva om i ett inlägg tidigare. Jag kopierar in det jag skrev då som jag tänkte fortsätta på, så att ni som inte minns vet vad jag pratar om:

"Det knackade på dörren och jag ropade genom dörren och frågade vem det var eftersom att något titthål inte fanns på den tiden. "Det är din granne som ska lämna tillbaka hammaren" svarade snabbt en tillgjord röst. Tidigare under dagen hade den riktiga grannen varit och lämnat tillbaka hammaren, och jag hörde ju direkt vem rösten tillhörde. Hjärtat stannade till för endast en hundradels sekund innan det gjorde en dubbelvolt och sedan började banka hårdare än någonsin. Min kusin som var här stannade vid dörren medan jag smög iväg till sovrummet för att ringa till polisen. Polisen som tidigare under dagen varit hos mig sa "Jag jobbar till kl 22 ikväll så kommer han hör av dig direkt, då kommer jag och knycklar ihop honom till ett litet paket." Jag sa att det är nog lugnt, han kommer att ligga lågt nu, han är ju trots allt 30 mil bort! Men ack så fel jag hade.. Isoleringen ut i trapphuset är nästintill obefintlig så han hörde när jag ringde polisen och stack. Det tog inte många minuter innan polisen var här, de cirkulerade området några varv men fann honom ingenstans. Först när de satte span på hans bil förstod jag att det var kanske lite allvarligt det här ändå. Poliserna lovade att höra av sig så fort de visste någonting. Jag låg vaken och väntade, trots att jag skulle arbeta dagen efter. Under natten ringde de, de hade anhållit honom. Anhållen kan man vara max 4 dygn, sedan måste det beslutas om det finns tillräckligt med bevis för att häkta den misstänkta eller om man måste släppa denne. I 4 dygn satt han där, dessa 4 dygn kändes för mig som en evighet. Förutom de timmar jag spenderade på jobbet gjorde jag inte annat än att ligga i sängen och tänka på honom. Jag ringde socialjouren och pratade flera timmar varje dag. Skrek, vädjade, grät - "Jag måste få fara dit, jag måste få träffa honom!" När det närmade sig den fjärde dagen bad jag om att få veta när han blev släppt, för att jag var rädd för honom om han skulle bli det. Trots att jag inte ville någonting hellre än att fara dit och träffa honom ville jag inte träffa honom utanför, där jag inte hade skydd. Ett besöksförbud blev upprättat i samma stund han blev släppt."




Det var en måndag, dagen efter kvarnfesten. När jag kom hit på söndagen var jag fortfarande så förvirrad, så förstörd. Sms från honom trillade in med jämna mellanrum, men jag svarade inte. Jag hittade saker i lägenheten som jag trodde att han inte höll på med, saker han sa att han slutat med för länge sedan. När jag hittade dessa saker kände jag mig återigen dum, hur hade jag kunnat vara så blåögd och tro på honom. Hur hade jag kunnat tro att hans små pupiller och torra ögon berodde på en operation han gjorde för så länge sedan? Skuldkänslorna sköljde över mig.
Dagen efter, måndagen, hade jag bestämt mig för att ringa polisen och be dem komma hit och identifiera det, samt eventuellt hitta mer? Jag var väldigt orolig att ringa till polisen, att slå 112 är inte någonting jag hoppades att få göra. Speciellt med tanke på bemötandet jag fick på lördagen när jag ringde och var rädd när jag var hemma i Järvträsk. Det enda han i andra sidan luren gjorde då var att snäsa åt mig och säga att det var en värdslig sak, ingenting man kan göra en anmälan på.
När jag ringde på måndagen var det en kvinna som svarade på andra sidan luren och jag bröt ihop direkt. Hon lyssnade på mig och tog mig på allvar. Ibland undrar jag vad som hade hänt om hon inte hade gjort det, om hon inte hade tagit mig på allvar?

"Vi ska skicka upp de som har patrull till dig."
"Ska inte du med?!"
"Vill du ha med en kvinna?"
"Jaaa...."
"Jag kan inte följa men jag ser till så att en kvinna följer med."

När polisen kom hit visade jag vad jag hade hittat och sedan satt vi oss ner i soffan. Jag berättade tecken som såhär i efterhand kändes som tecken på att han gick på droger. Humörssvängningarna och saker han gjorde mot mig. Jag tyckte ju dock att han inte gjort någonting riktigt fel mot mig, för att "så länge man inte slår är det inte våld!" hade ju blivit inpräntat i mitt huvud under så lång tid. Jag berättade mest i hopp om att han skulle få hjälp, att han skulle bli satt på ett behandlingshem eller någonting?
Polisen var duktig, de frågade exakt rätt saker så jag började komma ihåg saker som jag helt hade glömt. Som händelsen vid jul, som på något väldigt konstigt sätt är anledning till att jag blev tillsammans med honom igen (jag ska berätta för er om denna händelse när jag känner att jag klarar av att skriva ut det.)
När jag hade berättat klart i princip skakade den manliga polisen, han skakade av ilska.

"Killar ska verkligen inte röra tjejer!"

Sen började han räkna upp saker han kunde anmäla honom för bara av det jag berättade. Jag förstod ingenting, det var närmare 10 punkter - med saker han gjort mot mig?! I slutändan blev det fyra punkter som han blev anmäld för:

Sexuellt ofredande, Misshandel, Olaga frihetsberövande och Våldtäkt.

Jag blev erbjuden Besöksförbud och i samband med att han blev släppt ur fängelset var besöksförbudet upprättat.

"Besöksförbud.
******** meddelas besöksförbud. Besöksförbudet innebär förbud att besöka eller på annat sätt ta kontakt med eller följa efter Eklund, Sofia.
Motivering: Det finns på grund av särskilda omständigheter risk att ********* kommer att begå brott mot, förfölja eller på annat sätt allvarligt trakassera Eklund, Sofia. Pågående utredning framgår att det förekomit misshandel, sexuellt ofredande och olaga frihetsberövande mot skyddspersonen samt att förhållandena i övrigt är sådana att de motiverar ett besöksförbud."

Efter att polisen hade farit på måndagen kom socialtjänsten hit. De frågade återigen frågor och erbjöd mig ett jourhem, att direkt få flytta in i ett skyddat boende. Jag orkade inte så jag tackade nej, jag ville inte måste böka på med katterna eller någonting. Plus att jag såg det nog inte tillräckligt allvarligt då heller.
Som jag skrev tidigare så kom han den kvällen, och han blev anhållen. De satte till och med span på bilen, men jag tror inte att jag ens då förstod hur allvarligt allting var. 

Att sedan måsta fara till polisstationen och berätta allt ännu en gång så att de kunde banda min historia var tungt. Det kändes mycket jobbigare än att berätta här i hemmet. Dessutom var polisen som förhörde mig inte på samma sätt som de som var här, hon var kall men kunnig. Advokaten som jag blev tilldelad skulle gå på semester dagen efter så han skulle bara vara med under förhöret så jag hade någon, därefter skulle någon annan ta över. Det kändes som att han i tanken redan hade gått på semester.

Mycket som de frågade om hade jag inte direkt svar på, för jag mindes inte. Vissa saker har jag börjat minnas nu, men vissa saker är fortfarande ett mörker. Jag har helt tryckt undan så mycket, för att orka leva med det, så jag hittar inte tillbaka vissa minnesbilder.
Dessutom fanns det inget bevis för någonting, eftersom att jag inte berättat särskilt mycket för någon. Så förundersökningen lades ner.

Det var inte över i och med att förundersökningen lades ner, utan det fortsatte. Jag ska berätta för er fortsättningen sen. Men nu tror jag att ni är less att läsa för länge sedan, så jag avslutar här.

Kommentarer
Postat av: Lisa

Urs Sofia... Tycker mycket synd om dig att just detta skulle hända... vet vem du talar om då jag en gång i tiden umgåts med denna mannen! Satte dit han en gång för droginnehav då han var nära på att dra ner en av mina bästa vänner in i detta.. Han försökte med mig med.. Är så glad att du "klarat" dig undan men fattar inte att han var en sådan person! Är glad att jag satte dit han för droginnehav för efter det sa han upp kontakten med mig.. Och det är jag glad för idag...



Hoppas du får den hjälp du ska ha och behöver! För det är inge roligt det du varit med om. Kan ALDRIG ens tänka hur det skulle kännas!



Stå på dig och var stark. Bra att du berätta om detta! Både bra för dig att få ur dig det och itne sitta och nöta det själv och bra för andra som kankse känner igen sig! Du kan hjälpa många samtidigt som du hjälper dig själv!



Styrke kramar skickar jag till dig!

2011-07-19 @ 14:35:34
URL: http://pinklisa.blogg.se/
Postat av: Nilla

Gumman! Systra mi!



Bra att du skriver av dig, du mår mycket bättre då!



Åh jag förbannar den där idioten! Varför skulle han förstöra så för dig! Finaste finaste du!

Jag blir så arg!



Men jag är jätteimpad över hur du klarat dig, du är så stark! Och starkare blir du!

Älskar dig! Keep going strong! Soon you´ll be able to trust someone again. I really do believe so!



Kramar från Kiruna

2011-07-19 @ 15:10:21
Postat av: Lisa

SV:: Alltid.. Tycker du bara är så stark som pratar om det.. Det ska du ha mycket för!

Det var ett bra tag sedan men vi har varit väldigt goda vänner en gång i tiden.. Men saknar han inte det minsta.. Visst försökte han med det ena och det andra... Och nu strax efter ni separerat tog han upp kontakten med mig igen och försökte men det gick som sagt icket.. haha... Hoppas han åker dit rejält och verkligen får sonas för ALLA sina brott!!!

2011-07-19 @ 19:13:18
URL: http://pinklisa.blogg.se/
Postat av: mami

Tacksam att du kom dig ur med livet i behåll <3 Trygg i att allt vad vi ger ut, får vi igen flerfalt! Så han kommer att åka dig så det stänker om det. Om det blir nu, eller om 50 år har ingen betydelse. Jag hoppas bara att alla som läser din blogg och inser vem han är, eller ev. kommande tjejer som råkar ut för honom VERKLIGEN läser och tar till sig varenda ord av sanningen... För de kommer att råka sååå illa ut och man VILL verkligen inte tro att han är sådan... t.om jag blev helt totallurad och jag brukar vara en god människokännare. Men det gick ju inte så många veckor innan man insåg att det hela liksom inte gick ihop och dessutom rykterna och det som hade drabbat dina småsyrror... Var stark och berätta "hela" din berättelse, även om det är smärtsamt. Men det är din befrielseresa. "det gör ont när knoppar brister ut i full blom". Dina ord, hjälper så många andra,men mest av allt dig själv, att helas inifrån och ut" Ett stabilt ärr som aldrig kommer att kunna rivas upp igen. Puss älskade prinsessa <3

2011-07-20 @ 01:11:48
URL: http://annasdrom.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0