Teori och praktik

Nu är jag hemma i Järvträsk, och skönt känns det. Förvisso är det snö på marken, vilket inte är lika coolt, men att få komma hem till familjen. Att man inte uppskattar det mer när man bor hemma.

Jag har tänkt på en sak. Hur människor kan vara helt rätt i teorin men det stämmer inte i praktiken och vice versa. Det jag menar är t.ex. att i teorin kan en person kännas helt rätt för en. Allt stämmer. Men sen i praktiken, när man träffas, hur det känns när man är med varandra, då "klickar" det inte så som man vill. Men man försöker att intala sig att det gör det, för att i teorin är det rätt. Sen kan det vara tvärtom också. Personen i fråga kan vara helt fel i teroin, det ska inte stämma. Men när man träffas så känns det helt rätt, nästan för bra. Nu menar jag inte bara en partner, utan alla människor man kommer i kontakt med. Så många gånger jag har fått höra att "men varför umgås du med han/hon egentligen?" Man kan inte bestämma vem man connectar med, you just do.
Skulle kunna ha en lång utläggningen om detta, men kanske kommer tillbaka till det. Nu ska jag gå och se Gossip Girl med Erika =)



Såg Vampire Diaries för en liten stund sen. Inte nog med att serien är sjukt bra, även musiken i den är det!

Hur man uppfattas?

Städa städa städa.. Aaah, har städat lägenheten i typ 4 timmar nu :s Men då vare ju inte dammtorkat på några månader så det behövdes faktiskt. Det känns faktiskt bra nu, fast jag har sjukt ont i ryggen ;p
I natt sov jag nästan ingenting. Dels hade jag svårt att somna så somnade inte förrän typ kl3 inatt. Sen ringde det med skyddat imorse typ halv 7, jag orkade inte svara utan vände mig bara om. Men då ringde det ännu en gång med skyddat just efter. Jag trodde nästan att det var nå viktigt, men då vare bara Krille som ville ha sällskap medan han körde taxi. Det var inte tänkt att prata länge, men plötsligt hade vi pratat till klockan var 12.

Förut när folk sa vad de tyckte om mig tolkade jag mycket negativt. Jag kunde bli jätte ledsen över kommentarer folk fällde. Nu är jag inte likadan. Jag tycker det är väldigt intressant hur folk uppfattar mig, även om allt de säger kanske inte är bra. Men om man inte får veta hur andra uppfattar en kan man ju inte ändra på det som inte är bra, right? Fick idag kommentaren "Ja alltså Sofia, du är ju en förhållandetjej, men jag tror inte att du kommer att gifta dig." Det var en väldigt förvånande kommentar, som han sen försökte skämta bort. Men som min lillasyster Christina (född -97) sa: "Jag tror att Sofia är den av oss syskon som kommer att skaffa barn sist." Näe, jag tycker verkligen det är intressant att höra hur andra ser en.

Jag har blivit ganska bra på att skriva blogg, och jag skriver precis det som faller mig in. Det är roligt att det är så många som börjat läsa, och att det blivit bättre på att kommenteras. Man blir så glatt överraskad när folk man absolut inte trodde läste dessutom kommenterar. Visst, det är självklart jättekul med dom som man tror läser också :)

Många som blir singel brukar fara ut och ragga direkt. Ragga på krogen, hitta någon ny, få bekräftelse. Jag har nog varit lite så, eller inte raggat på krogen, men velat ha nå nytt direkt. Men inte den här gången. Nicklas hade en teori om det där: "När det är en själv som gör slut, och vet att den andra personen i fråga fortfarande skulle vilja ha tillbaka en om man bara sa det, då har man inte samma behov av bekräftelse - då har man det redan.Blir man däremot dumpad, sårad, då vill man ha bekräftelse. Att man faktiskt duger trots att man blivit dumpad!" Jag har aldrig tänkt på det förut, men jag tror att det ligger mycket i det. Visst, jag behöver fortfarande bekräftelse, det behöver alla människor, men inte alls som förr. Jag har blivit mer självständig, jag har lärt mig att klara mig själv. Men nej mamma, jag har fortfarande ännu inte blivit stor! ;p

Ska nog börja göra mig i ordning för dagen nu. Ska ner på stan och äta middag (indisk mat?!) och se bio med några kompisar. Ska bli skönt att komma ut ur lägenheten lite, har varit här sen jag kom hem fredagnatt. Blir mycket popcorn på bion så att jag håller mig vaken hela filmen! ;p

Färdisch!

Det är lustigt hur mycket kan kännas så fruktansvärt jobbigt men man kommer alltid igenom det, man kommer alltid på fötter igen. Just nu syftade jag egentligen mest på den här jobbiga VFU-uppgiften som jag kämpat med i två dagar nu. När man började med den kändes det som att det aldrig skulle gå, men nu har man fått ihop några a4 med tjoller. Det är nog egentligen så med det mesta här i livet. Ibland kommer man till stunder när det känns som att "näe nu går det inte längre", men man kommer alltid på fötter igen. Det kan ta ett tag, men det går. Det kanske inte försvinner helt, det kan sitta kvar och gnaga i en, men man tar sig alltid på fötter igen.
I somras när det var som värst åt jag knappt på en vecka. Jag åt i genomsnitt en macka/dag. Jag sov knappt på nätterna utan sov på min 30minuters rast på jobbet. Jag insåg att om jag inte hade så sammanhängande sömn slapp jag drömmarna. Jag hade svårt att dricka, efter några klunkar höll jag på att spy. Jag träffade ingen jag kände på väldigt länge, jag orkade inte. När jag väl träffade Feffo sa han att jag såg ut som ett Auschwitz-barn. Ja, jag hade gått ner i vikt, men jag såg inte mig själv som såå smal. Jag spenderade tiden när jag inte jobbade i sängen, pratandes med olika jourer hit och dit. Grät. Visste inte vars jag skulle ta vägen. Men man tar sig tillbaka på benen, man återfinner livsglädjen. Det går!

Well, nu ska jag gå och hämta upp min tvätt, hänga in den och bädda sängen. Imorgon borde det städas här, ser för hemskt ut! Ska nog lägga mig och somna till någon serie, skööönt! =)


Jag tror tjockisen har tjuvläst min blogg. För sen jag skrev att jag funderade på om jag borde behålla dem så har hon varit jättemysig. Förlåt att jag ens skrev det bäbis! ;*

Utbildning?

Igårkväll var en kompis förbi, samma kompis som fick mig att förstå att "jag är öppen men tillbakadragen". Han är verkligen en människa som säger precis vad han tänker. Igår pratade vi om utbildningar och han sa: "Jag ser inte dig som sjuksköterska, jag tror inte det är rätt yrke för dig. Jag ser dig som förskollärare, så du får pyssla och aktivera barnen". Först protesterade jag ju friskt eftersom att jag kan absolut inte barn men som han sa, "Du tror bara att du inte kan barn för att du har inte kommit i kontakt med dem nog mycket". Klart det finns stunder då jag också funderat om sjuksköterska är helt rätt. Vissa delar av yrket gillar jag, jag gillar som det var på samvården - för då fick man patientkontakten. Däremot som det var på lung/gastro gillade jag inte - där tyckte jag att det var mest att dela mediciner, dokumentera och samordna med andra organisationer. Jag har aldrig på riktigt funderat om det här verkligen är rätt utbildning för mig, kanske är det inte det. Men jag trivs på utbildningen och har kommit så långt så lär ju läsa klart. Dessutom sägs det ju att bara man har en högskoleutbildning är det lättare att få vilket jobb som helst. 

Han sa även en tanke som jag själv haft. Han tror att Dexter skulle vara mysigare utan gamlingarna. På sätt och vis tror jag också det, för att när jag har varit hemma i Järvträsk så har han varit mysigare! Men samtidigt, nu har han ju vant sig vid att gamlingarna är här. Dock trodde inte Nicklas att det skulle göra någon skillnad. Det känns fel att ens tänka tanken att lämna tillbaka dom, det är ju mina bäbisar. Just nu fungerar det ju faktiskt. Men det är lite jobbigt när man ska hemåt. Dexter kan man antingen ta med sig eller låta vara hos någon annan. Gamlingarna måste som vara här. Men det blir ett senare problem, om det blir så att jag börjar fara hemåt eller någonstans ofta. Det hade faktiskt varit skönt att kunna fara hemåt oftare. Det är trevligt att komma hem. Men nej, nu är det mina bäbisar!

Dexter har blivit så stor!

Nej nu ska jag sätta mig med vfu-uppgiften. Jag är inte alls motiverad men what to do. Nicklas visade mig dock en sida igår - google translate. Så jag kan översätta de vetenskapliga artiklarna, så jag förstår! Shit vad mycket enklare allt blev då!

Katterna

När man bara är hemma en lördagkväll så blir det mycket tjoller med katterna. 


Thelma ligger och värmer magen mot elementet.


Tjockisen använde min mage som huvudkudde.


Hade borta mitt papper. Men hittade det under tjockisen! Hon ligger fortfarande på det, men nu ligger hon upp och ner. Förstår inte varför hon alltid ska ligga på mina grejer - papper, böcker, datorn osv :p

Alltså hade det inte varit för dom vetenskapliga artiklarna så hade den här vfu-uppgiften inte varit lika jobbig :o

Det är roligt med vackra paket

Ååh, jag hittade just hur man kopierade över sms från mobilen till datorn. Har inte ens kollat tidigare men kom på att det skulle kanske gå. Så nu slipper jag ha en seg mobil bara för att det fanns vissa sms jag inte ville radera :p

Well, igår var det födelsedagskalas för Roger. Det var väldigt trevligt. Och Viktor var med ett tag också! Vi började hos honom, jag hade med mig tårta - för man kan ju inte ha kalas utan tårta! Sen skulle vi vidare ut, till all star. Eftersom att jag var den enda nyktra skulle jag köra ner till stan. De glömde bara berätta en sak innan jag lovade att köra - det var bara sommardäck på bilen och snö på backen! Jag som inte ens gillar att köra bil i vanliga fall, det där var hemskt. Usch! Men vi tog oss då ner helskinnade.
Jag har ju alltid sagt att det kommer aldrig fram killar till mig på krogen, men jag tror jag börjar förstå varför - därför att jag är alltid ute med killkompisar (okej, även tjejkompisar också, men brukar vara med någon kille iaf). För igår lämnade Roger mig tvärt. Han hann bara gå 5 steg och då var det en full random dude där och började prata med mig. Han frågade samma sak hela tiden, och man såg absolut vad han ville. Jag orkar inte ens låtsas vara trevlig med såna människor, och i princip alla killar på krogen är ju ute efter en sak. Men till slut kom Roger och räddade mig med sitt "Hej älskling, hur går det?" HAHA, det var nästan värt att ha suttit och prata med den där killen bara för att se hans reaktion när han trodde att Roger var min pojkvän. Nej usch. Ragga på krogen är inget för mig, plus att jag inte behöver nå annat just nu :]


Det är roligt att göra fina paket.


Födelsedagspresenten till Roger.


Tårtan. Mina rosor blir bara fulare och fulare hela tiden, men bladen finare och finare. Kan inte bara allt bli fint ;p hehe.

Jag sitter egentligen med VFU-uppgiften nu. Jag har jobbat och haft så mycket för mig hela veckan så jag har inte ens börjat med den. Men förhoppningsvis ska det väl inte ta alltför lång tid bara man får tummen ur och börjar på riktigt någon gång. Enda jobbiga är att man ska ha referenser på allt man skriver. Och vetenskapliga artiklar! Jag är så dålig på engelska så dom där artiklarna är som ett mörker för mig.

Och ja, det är jätte roligt med kommentarer här på bloggen, lite respons på det man skriver, bevis på att det är dem som verkligen läser. Men anonyma, det är lite jobbigt - nyfiken människa som man är.

"Blunda så ser ni inte vad jag ser"

Idag blev inte som planerat, eller inte början av dagen. Mötet drog ut på tiden, var där i drygt två timmar. Pratade, pratade och pratade. Idag var det jobbigare att prata om än vanligt. För att jag försökte att inte bara berätta faktan. Eller klart, först gjorde jag ju det, men sen blev det jobbigare.
"Varje gång du pratar om det sväljer du. Vad är det du känner när du sväljer? Rädsla? Ångest?"
Jag kan inte sätta ord på känslan. Egentligen finns alltid en rädsla där, men jag försöker att låta bli. Jag gör saker på rutin nu, ser mig för, låser dörren - utifall att.
Sist jag var där var det en annan som var där, hon tyckte inte riktigt att jag skulle behöva komma tillbaka. Hon gick alltså efter den fasad jag målat upp av mig själv, att jag är stark och klarar mig bra - att jag är "cool". Jag har målat upp den så pass bra att jag ofta tror på den själv också. Jag tycker att det inte är så jobbigt. Men det finns alltid där, det finns som ett stressmoment och ligger och nöter.
Hon skulle prata med några som jag skulle få träffa också, och sen kanske jag skulle få komma tillbaka till henne eller den första jag träffat.
När jag var liten så hade vi en gympalärare/volleybolltränare som ibland var tvungen att gå genom tjejernas omklädningsrum för att ta sig ut i gympasalen, och innan han stampade in sa han alltid "blunda så ser ni inte vad jag ser." Vad jag ville säga med det är att, man är nog lite så. Man "ser inte för, man vill inte se."

Nu håller jag på att ordna inför ikväll, födelsedagsfest hos Roger =) Grattis!!

Såg Vampire Diaries idag när jag kom hem. Alltså... vänta en hel vecka till?! Det är absolut den bästa serien jag har sett. Dock är det lite jobbigt när varje avsnitt slutar så sjukt spännande så man vill se nästa direkt.

‎"Hej. Måste bara få säga att jag saknar dig! Du måste höra av dig nästa gång du kommer hem, vill träffa dig :) och hoppas det är bra med, glöm inte att jag fortfarande finns för dig!"

Fick detta sms av Fia idag. Vissa människor spelar det verkligen ingen roll hur lång tid man är ifrån dem, hur lite kontakt man ibland har, de finns ändå alltid där. Fia är en del av min extra familj - "Edlunds". Att ha en extra familj borde alla ha. Visst, jag har redan en underbar familj men det är skönt att ha en till ibland. Som när man är i Arvidsjaur och inte har någonstans att sova, då vet jag att där är jag alltid välkommen. Men våra familjer är rätt lika - Eklunds och Edlunds, det hörs till och med i efternamnet hur lika vi är!
Det roliga är hur de blev min extra familj. Jag var ihop med den äldste av barna Edlunds - Jens, när vi var små. Redan första gången de var hem till oss adopterade mamma Hans (pappan) som bror. Hur det sen går ihop att han är min extra pappa och mammas extra bror det är detaljer! ;p På både farsdag och morsdag skriver jag till både mina föräldrar och även till Hans och Barbro.
Kärleken mellan mig och Jens kändes lång eftersom vi var så små, men det varade "bara" i drygt ett år. Idag kan vi prata som vanliga människor, och familjen hans är min familj. Sedan jag fyllde 15 år har Edlunds varit med på min födelsedag varje år.
Familjen är viktig.
Våran familj är stor, och den är bra!

Nej, dags att återgå till förberedelserna för ikväll =)

Would it matter



If I wasn't here tomorrow would anybody care
If my time was up I'd wanna know
You were happy I was there
If I wasn't here tomorrow would anyone lose sleep
If I wasn't hard and hollow
Then maybe you would miss me
I know I'm a mess and I wanna be someone
Someone that I'd like better
I can never forget, so don't remind me of it forever

What if I just pulled myself together
Would it matter at all
What if I just tried not to remember
Would it matter at all
All the chances that have passed me by
Would it matter if I gave it one more try
Would it matter at all

If I wasn't here tomorrow would anybody care
Still stuck inside this sorrow
I got nothin' and going nowhere
I know I'm a mess and I wanna be someone
Someone that I'd like better
I can never forget, so don't remind me of it forever

What if I just pulled myself together
Would it matter at all
What if I just tried not to remember
Would it matter at all
All the chances that have passed me by
Would it matter if I gave it one more try
Would it matter at all

I know I'm a mess and I wanna be someone
Someone that I'd like better
Can you help me forget, don't wanna feel like this forever
Forever

What if I just pulled myself together
Would it matter at all
What if I just tried not to remember
Would it matter at all
All the chances that have passed me by
Would it matter if I gave it one more try

If I left tomorrow would anybody care
Stuck in this sorrow
Going nowhere
All the chances that have passed me by
Would it matter if I gave it one more try
Would it matter at all

Barn och gamla

Idag har det varit en hel dag, som vanligt. Först skola på förmiddagen. En i klassen hade med sig sin unge, och den ungen tittade på mig jättemycket och blev glad av att se mig. Sen kröp hon över bordet - till mig, ritade lite i mitt block och var helnöjd. Barn har en tendens att tycka om mig, trots att jag inte gör någonting speciellt. Jag har faktiskt blivit bättre runt barn, men jag är fortfarande inte BRA. Men ändå blir barn så glada.
Sen har jag varit ledsagare åt tanta, hennes son och två barnbarn (4 och 1 år gamla) var här och hjälpte till att baka. Även dessa barn tyckte om mig, och det var ganska mysigt. Jag gillar när dom är i 4 års åldern, så att man ändå kan prata med dem och göra sig förstådd, men ändå är dom sådär barnsligt söta. Började faktiskt känna idag att jag saknar Liam och Leo, dom tyckte också om mig, och det var så mysigt! Leo som annars var som en stormvind, flög genom rummen, var så lugn när han var med mig. Kunde sitta och titta på tv, sitta i mitt knä. Liam, han var raka motsatsen, han var lugnet själv - och är det nog fortfarande. Men han skulle alltid kidnappa mig och leka med mig. Jag som inte ens engagerade mig alls på den tiden?!

Sen har jag jobbat ikväll, tagit hand om gamlern. Att jobba med dementa är kanske egentligen lite som att jobba med barn. Det skulle vara kul att prova jobba med lite friskare gamlingar, typ på ett servicehus. För jag gillar att prata med gamla, det är mysigt. Men mamma säger ju att jag alltid varit så "lill-gammal".

Ibland krävs det verkligen lite för att göra en glad, jag vet att jag har sagt det förr. En varm hand att hålla i kylan som nu råder ute, en kram som tack för maten, offentlig närhet av den man tycker om - ett bevis på att man faktsikt tycker om denna person, en inbjudan till ett "kalas" (ja okej, födelsedagsfest då), att bli betrodd att hålla i lekarna för en fest, en underbar familj som alltid finns där. Det finns så mycket att glädjas över!

Nu ska jag snart sluta jobbet för dagen. Då bär det av hemåt och fixa och dona lite. Hade varit skönt att lägga sig direkt, men nej det har man inte tid med idag heller. Måste nog ta mig en powernap imorgon efter skolan om jag ska orka med morgondagen.

Graffiti Nails

Föreläsningar idag, och jag var trött. Nu skulle jag ha behövt en sån där dag igen när jag bara sover ikapp mig. Tog iaf en timmes powernap efter skolan och sen for jag ner på stan med Sanna. Det var så sjukt länge sen, kändes riktigt kul att träffas igen! Köpte även ett nytt nagellack, har ett sånt blått men ville ha ett svart också - tycker  det är så coolt när det blir "graffiti".

Bra grejer!

Nu väntar jag på att Kim ska komma hit så ska vi slänga ihop nå mat - I'm starving! Blir chickenwraps, det jag bjuder på oftast när man bara ska tvärgöra nå mat ;) Sen blire att fara och bowla med han och hans kompisar. Tur att jag inte är en sån som skäms när jag är dålig iaf, haha.

Skuld handlar om vad du gör i form av handling.
Skam däremot är mer vem du är och ditt värde som person.

Allt som har hänt, hur jobbigt det har varit, hur det känts som att livet fallerar - så försöker jag ändå att se det positiva med det hela. Jag har ändå lärt mig oerhört mycket, saker som jag aldrig skulle ha lärt mig i andra fall. Jag förstår mer av det svåra i livet nu. Jag kommer säkert att ha nytta av erfarenheten i mitt framtida yrke. Jag kommer inte att döma någon som är i samma situation, för att jag vet hur svårt det är. Hur hemmablind man faktiskt är. Och jag som ska bli författare (jag vill det iaf!), det är alltid bra med erfarenhet när man ska skriva en bok, så att det blir realistiskt.  
Det må ha varit hemskt, men det finns en mening med allt.

En snäll tjockis

Den här veckan har varit fullt upp redan, och den är planerad att fortsätta vara lika fullt upp.
Måndag. Jobb 7-16.30. Sen var jag med tanta till Ica Maxi och köpte jeansleggings åt henne. Hennes man vill att hon ska ha jeans, men man märker hur besvärligt hon tycker det är när det är tajt. Hon har endast två par mjukisbyxor, som dessutom inte är särskilt fina. Så då tänkte jag - varför inte jeansleggings?
Tisdag. Blev en heldag idag också - skola, lunch för att säga hejdå till Elin som flyttar till Uganda i ett år. Alltså, flytta till Uganda?! Sen for jag och var med min tanta ett tag, fixade fransk manikyr på henne igen. Hur lätt är det att få en dement tant att hålla still händerna medan nagellacket torkar? Sen jobbat ikväll 16.15-21.15.
Onsdag. Skola som hela dagen. Sen blir det kanske fika på stan med Sanna, vi pratade iaf om det men vet inte ännu om det blir av. Sen vill Kim fara och bowla, bara så han får vinna. Nej, jag är inge bra på att bowla, och är inte nog uthållig för att orka alltför länge ;)
Torsdag. Skola på förmiddagen. Direkt vidare till tanta, hennes son och barnbarn ska komma dit åsså ska vi baka tillsammans. Sen avslutas dagen med jobb 15.45-20.45.
Fredag. Möte på morgonen, skola på förmiddagen. Sen fixa lite för kvällen för då är man bjuden på fest hos Roger som fyller gammal då. Åldern ska vi kanske inte prata högt om? ;)
Sen lördag och söndag har jag faktiskt ingen plan för ännu, förutom att skriva vfu-uppgiften, eftersom jag inte lär ha tid med det innan.

Varför har både vampire diaries och gossip girl tagit paus i en vecka?! Ja, vänta en vecka extra känns faktiskt lite tungt just nu. Jag som väntat!! 

Jag skulle bli en bra författare, eller kanske en bra berättare. Jag är väldigt bra på att berätta saker, även saker om mitt eget liv som egentligen är jobbiga. Men jag berättar dem som om det vore en annan, jag målar upp en bild - av faktan.


Nu när jag kom hem kände tjockisen tydligen för att vara snäll - så hon tvättade Thelma lite.


Söt-Dexter sover upp och ner. Dock vaknade han när fotolampan från min mobil lyste ;p

Det är egentligen lite skrämmande hur lätt det är att bli manipulerad.
Hur man kan tro att man känner någon men sen visar det sig vara långt från sanningen.
Man tror länge på lögnen, för att man vill tro på den.
Lögnen är  fin, men inte verklig.
Det fungerar ett tag.
Det fungerar aldrig i längden.

Veta/förstå.



Det är skillnad på att veta och förstå.
Jag vet mycket, det finns fakta som bevisar det.
Men det är ändå så svårt att förstå.







Visst är det lustigt hur en känsla kan förändras beroende på vad man lyssnar på för någonting?

Tänka?

Jag har fortfarande inte förstått att det som har hänt har hänt. Jag har försökt att inte tänka, att inte reflektera, att blunda - stoppa huvudet i sanden. Jag vet att jag inte kan göra det hur länge som helst. Av någon anledning fick den här låten mig att tänka, tänka tillbaka;





Zumba var en annorlunda träningsform. Ganska kul men jag skulle inte fara och göra det ensam, som med all annan träning. Jag orkar inte. Jag jobbar istället. Idag har jag jobbat 7-16.30 och sen var jag ledsagare som kom hem nu för ett litet tag sen, typ kl19. Jag är trött! Sen har jag tagit på mig att jobba imorgonkväll och torsdagkväll också. 
Nu är jag bara såååå trött!! Ska göra bort några måsten och sen ska jag lägga mig och somna till någon serie.

Bond

Bond, a.k.a. Sofie Larsson, men för mig kommer hon alltid att vara Bond. Hon har fattats mig, som Ronja Rövardotter skulle ha sagt. Sen i julas har kontakten varit som bortblåst, men tack vare facebook - it's back! Visst hon bor fortfarande i Karlstad, vilket är på tok för långt bort anyway. Men bara att veta att hon finns i mitt liv igen, it makes me happy!

Hur vi träffades.
Jag minns första gången jag träffade Bond, det var hemma hos en gemensam kompis - Maria. När vi var där fick hon ett samtal från sin mor - hon hade fått ett brev där det stod att hon tagit sig in på Natur på Sandbacka = samma linje som jag skulle gå! Redan då fann vi varandra, fanns bara ett problem - hennes namn var Sofie. Jag kände redan en Sofie, Sofie från Järvträsk, så det skulle bli så komplicerat. Men jag behövde inte ens fundera på ett smeknamn, det kom som av sig självt.

Hur Sofie Larsson blev Bond.
Jag, Bond och Maria var vid Nyborgsskolan i Arvidsjaur. Minns inte riktigt vem det var, men det var då någon som vi skulle gömma oss för. Vi gömde bakom husknuten och av någon anledning fick Bond för sig att hon skulle gömma sig bakom soptunnorna istället. Dock kunde hon ju inte riskera att någon såg henne, så vad gör hon? Hon lägger sig ner på backen och (försöker) rulla som Bond dit. Väldigt graciöst, och hennes smeknamn var fött.

Hur hon lyckades förvandla mig.
När vi träffades var jag ganska "pojkig" av mig. Jag Hade alltid skate-skor och munktröja. Ibland hade jag jeans men det var ofta mjukisbyxor. Jag hade faktiskt lite kajal runt ögonen, men inget annat. Jag hade finnar i ansiktet, och såg ut som någon dragit med ett rivjärn på kinderna eftersom att jag inte kunde hålla mig från att klösa. Och jag hade hårförlängning, men jag engagerade mig inte det minsta för att fixa håret utan lät det hänga som det ville. Finns inte många bilder av mig från den här tiden, men här är iaf en:

Hon började successivt förändra mig. När hårförlängningen åkte ut kände jag mig som en dränkt råtta, jag hade ju inget hår kvar! Hon hjälpte mig då att färga håret mörkt och hon lärde mig hur man tuperar hår (dock var jag ingen stjärna på det från början.) Hon hjälpte mig att hitta en foundation så att det inte längre såg ut som jag nyligt besökt en bikupa dygnet runt. Jag övergick från munktröja jämt till munkjacka/kofta! 

Men som ni ser, fortfarande inte smink på det sättet jag har idag, och håret.. Näe, jag var ännu inte fulllärd.
Det blev med tiden lite mer smink, och till slut hade hon även lärt mig att ha lite mer feminina kläder. Jag började använda jeans jämt, till allt! Både till fest och till vardags. Dock med annan överdel än tidigare, munktröjor och koftor slutade jag helt använda efter en tid.

Hon lärde mig att platta håret och göra stort hår, större hår än vad jag faktiskt brukar ha nu för tiden. Hon lärde mig tycka att det var roligt med utseende och kläder. Ibland när jag hade tråkigt kunde jag sitta och leka med håret/sminket, bara för att. Någonting som jag aldrig trodde skulle hända.

Till slut fick hon mig att även att börja med högklackat, vilket idag är för mig en självklarhet. Hon fick mig att börja använda klänning/tunikor och leggings. Hon fick mig att börja använda nagellack. HAHA, jag minns fortfarande hur hon utbrast "Men herregud Sofia, har du aldrig petat ner nagelbanden?" första gången hon skulle måla naglarna på mig.


Under hela gymnasietiden var hon min förbild. Jag ville vara som henne, jag vill vara med henne. 
Idag är min stil fortfarande väldigt präglad av henne. När vi träffades i julas märkte vi även att vi hade exakt likadan jeansleggings, trots att vi inte hade setts på ett halvår!


Än idag kan jag associera saker till henne, eftersom det är hon är en av dem som fått den till den jag är idag. Tuperade en kompis hår i fredags och fick då ett sms igår "Du är då verkligen drottning av alla tuperare Sofia, jag har duschat och tvättat håret ikväll men jag har ändå volym kvar till en till utekväll haha ;)" Visst har min tuperar teknik förändrats med tiden och jag har lärt mig lite egna knep, men att det ens började är tack vare Bond.

Alla människor man möter sätter fotspår, bra eller dåliga, väsentliga eller oväsentliga. Bond har satt många spår, bra spår tycker jag. Hon är min första riktiga tjejkompis, någon jag alltid gillade att vara med, någon som fanns där.

Mamma sa alltid förr att "Men ska du gifta dig i byxor?" Hon tyckte att jag var för pojkaktig, och kanske var jag det. När jag var liten var mitt liv spel, spelade både dataspel, tv-spel och vanliga spel. Jag umgicks mest med killar (gör jag väl kanske fortfarande men), så inte är det så konstigt att jag var som jag var. Att sedan få en riktig tjejkompis - gjorde mig till tjej. Men mammor är väl aldrig riktigt nöjda, haha ;) "Det är ju kul att du inte längre är pojkflicka men du behövde inte bli så tjejig tjej."

Anknytningsmönster och förälskelse

Jag har läst en artikel (ja, jag läser rätt mycket) igen. Om anknytningsmönster, hur vi präglas från barnsben. Tycker det är ganska intressant egentligen.


Trygg

Trygga barn litar på att föräldern (eller den som huvudsakligen tar hand om barnet) finns där och försöker hjälpa barnet i svåra eller skrämmande situationer.

Som vuxna har de lätt att komma nära andra människor, men trivs också bra i eget sällskap. De har lätt att fungera i långvariga relationer.

Otrygg - undvikande

Barn med otrygg-undvikande anknytning förväntar sig att bli avvisade och bortstötta när de behöver hjälp. Därför lär de sig tidigt att inte söka närhet och stöd, utan att klara sig själva. De tänker sig fram till svar snarare än känner efter.

Som vuxna är de ofta omtyckta och fungerar bra i mer ytliga relationer. I nära relationer håller de distans – de kan vara svåra att komma inpå livet, och drar sig ofta undan när de upplever krav på närhet.

Otrygg - ambivalent

Barn med otrygg-ambivalent anknytning bär med sig en erfarenhet av att ibland bli omhändertagna, ibland avvisade när de söker hjälp och tröst. Osäkerheten gör att de känner separationsångest och rädsla. De är i stor utsträckning känslostyrda.

Som vuxna uppfattas de ofta som kreativa personer som har nära till sina känslor. I nära relationer skrämmer de ibland iväg människor med sin starka önskan om närhet. En del är så rädda att bli övergivna att de istället undviker nära relationer.

Otrygg - desorganiserad

Det finns också en fjärde, mer ovanlig kategori, som kallas otrygg-desorganiserad. Detta anknytningsmönster utvecklas ofta hos barn som växer upp med fysisk eller psykisk misshandel, eller har föräldrar med svåra upplevelser från sin barndom och som därför inte kan tolka sitt barns signaler på rätt sätt. De kanske bli arga eller rädda när barnet gråter, så att barnet upplever föräldern som skrämmande – ändå behöver barnet knyta an.

Detta leder till särskilt svåra relationsstörningar även i vuxen ålder. Behovet av professionell hjälp för att kunna bryta detta mönster är störst i den här gruppen.



Personligen tror jag att jag har haft en bra uppväxt, åtminstone hemma. Jag fick alltid kärlek och stöd av mina föräldrar, jag kunde alltid säga allt till dem. Ja, jag kunde säga allt, men gjorde nog inte alltid det. Jag tycker att jag passar in rätt bra i kategorin trygg. "Lätt att komma nära andra människor" och "lätt att fungera i långvariga relationer", det är ju jag. Men samtidigt är jag ju också "ofta omtyckta och fungerar bra i mer ytliga relationer". Haha, det där blev motsägelsefullt - lätt att komma nära andra och fungerar bra i mer ytliga relationer. Men jag är nog en liten blandning. Jag har ju rätt många jag umgås med, men det är inte så många jag har en riktigt djup relation med. Jag har oftast haft kille, och fungerat bra i långvariga relationer.
Såå.. Jag har en bra familj, som fått mig att känna mig trygg. Men allt det andra, alla rykten och allt som förr var, har fått mig att känna mig otrygg. Eftersom familjen varit trygg - känner jag mig trygg i ett förhållande. Eftersom allt annat inte varit så tryggt, känner jag mig inte alltid trygg med andra?
Som jag skrev i något inlägg tidigare, när en kompis satte mig på plats. Jag framstår som väldigt öppen, för att jag kan berätta ganska mycket, jag berättar faktan - vad som hänt, vad jag varit med om. Men känslan, den lämnar jag alltid utanför. "Öppen, men tillbakadragen." Ännu mer motsägelsefullt, men sant! Först tänkte jag att jag blivit så nu på sista tiden, men jag har nog alltid varit så. Skrev häromdagen med en gammal kompis, och påpekade just det. Att jag alltid sett mig som öppen men kanske inte är det egentligen. Som svar fick jag "Nej, det är du inte. Under dom åren jag känt dig så sa du typ 1 gång att du mådde dåligt. Fast ingen vill väl kanske skryta med att man mår dåligt som sagt.."
Jag tycker faktiskt egentligen att jag mår ganska bra nu, trots allt. 


Fortsatte att läsa den där artikeln, då stod det om förälskelse, vilket jag också tänkte dela med mig av.



Förälskelse
kallas den intensiva inledningsperioden av ett kärleksförhållande.

Förälskelsens psykologi.
I förälskelsen luckras gränserna mellan det egna jaget och den andra upp. Man blir mottaglig för en annan människas väsen, ofta rent av uppslukad. Den andra personen upptar plötsligt alla ens tankar och allt annat blir mindre viktigt.
Förälskelsens biologi.

Det är inte bara utseende, personlighet eller sociala egenskaper som påverkar vårt val, utan också den andres dofftyp. För att påverka den andre skickas kemiska signaler, så kallade feromoner, ut till den man är förälskad i.

 

Förälskelsen är styrd av känslor inte förnuft.



Ja, det blev grymt mycket text i detta inlägg det är jag medveten om. Men som så många andra som skriver av sig tycker jag att det är skönt. När man inte tänker riktigt vad man skriver utan bara skriver det som dyker upp. "Associera fritt" som jag fick lära mig förr.

 

 

Sen det sista jag läste som jag tänkte dela med mig av just nu är en siffra.

33% av alla våldtäkter sker i relationer där offer och förövare känner varandra.


Zumba?

Vad ger man sig in på egentligen? Matilda har fått mig att lova att jag ska på gym + zumba på iksu med henne ikväll. Ska jag lyckas röra på mig så mycket utan att avlida, det får vi väl se. Men det är kul att göra saker man inte gör i vanliga fall, så jag klagar inte =)
Haha, visste knappt vad Zumba var, så kollade.
"Heta latinska rytmer som cumbia, salsa, samba och merengue har kombinerats med läckra danssteg som tränar överkroppen, underkroppen och allt däremellan. Det är så kul att man inte ens tänker på att man tränar!"
Öööhm? ;p

Igår var Simon hit. Vi såg faktiskt film, det är inte ofta jag ser film men det händer ju ibland. Vi såg Knight and Day, som för övrigt verkade mycket bättre enligt trailern. Jag tycker att många filmer nu för tiden spårar, tror det är därför jag inte ser så mycket film. Är ju bara bortkastad tid när det inte är någon vettig film. Sen spelade vi en omgång buzz, men han är så dålig förlorare så han tyckte inte det var så roligt ;p

För övrigt hade min cykel tippat i torsdags så att det är någonting som tar i någonstans när man cyklar, det är sjukt tungt! Dock törs jag ju typ ändå inte cykla på vintern, man kan ju ramla och slå sig! ;p


Recy's tårta. Gissa vad jag bidrog med? ;p

Sovspråk

Läste en artikel i en tidning om sömnspråk. Att man har olika personligheter beroende på hur man sover. Hur mycket det stämmer är en annan sak men lite kul tycker jag det var ;p

Magsovaren.
Tydligen gillar man att ha kontroll när man sover på magen, och man har även en stark vilja. Dessutom är man fokuserad och målorienterad "Att ta upp mer eller mindre hela sängen är ett sätt att kontrollera området där man sover."

Ryggsovaren.
Om man sover på rygg har man stort självförtroende, man blottar kroppens sårbara områden. "Ens öppna och oskyddade kroppsställning visar att man är trygg och optimistisk." Dock om man placerar händerna bakom huvudet i den så kallade kungaställningen så har man tendens att vara fåfäng. "Människor som sover på rygg är i allmänhet mycket utåtriktade och gillar att stå i centrum."

Rulla runt-sovaren.
Att man ständigt rör på sig tenderar att man är stressad. "När man är pressad frigör hjärnan hormoner som utlöser fäkta- eller flyinstinkten när man sover."

Sidsovaren.
Den vanligaste sovställningen, man är då avslappnad och inte rädd att kompromissa. Drar man upp knäna och sover i fosterställning söker man tröst. "Detta är den mest flexibla sovställningen. De som sover så här kan rulla åt båda hållen medan de andra sovställningarna tenderar att vara mer orubbliga."

Myspys



Jag har en mysig tjockis!

Recy 25år

Oj, nu tror jag att jag sovit ikapp mina förlorade sovtimmar. Vaknade kl10 efter att ha sovit 7timmar, sen runt kl12 så somnade jag om och vaknade halv3. Var inte meningen att sova så länge precis. Men nu är jag pigg och nyduschad ;p

Dexter kastrerades igår. Fick hjälpa till att hålla fast honom när han skulle bedövas, och oj vad han skrek stackars liten - gjorde tydligen aj aj att få en spruta. Tre timmar senare hämtade jag honom. Doktorn sa att han kunde vara jättegroggy och ostabil på benen, men jag tycker ändå han var ganska duktig. Han vinglade lite första stegen men sen gick det bra. Dock var han helt nerpissad! Så vi duschade av honom lite. Inte nog med att han blivit av med sina balls, han var dessutom nedpissad - hur förnedrande är inte det? Han fick kallfrossa ett tag, låg och skakade som en tok, så då värmde vi honom. Blåste med hårtorken så han skulle få värme och la en filt över han. Sen sov han, och tvättade, omvartannat. Idag verkar han som vanligt. Dock var han jättemysig imorse när jag vaknade (första gången jag vaknade). Okej, nu har jag skrivit nog om Dexter tror jag.

Igår, shit vad skönt det var - nagellack, ansiktsmask, lila hårinpackning, mycket smink, stort hår, högklackat och fina kläder. Äntligen fick man känna sig fin igen.

Okej, medan man har ansiktsmask är man kanske inte så fin men, efteråt. Sen var det party för Recy som fyllde 25år! Jag och Sofia gjorde en tårta, eller jaa. Alla som var här där i början hjälpte väl egentligen till UTOM Sofia ;) 4 av våra nollor kom också, det är så kul att man fortfarande umgås med dem! Jag hade bakat nougatrutor också, och nästan alla blev uppätna!

Kokade även mormorssaft i förrgår men det behövdes inte riktigt igår. Sen blev det tal om utgång, vi får på all star. Jag har aldrig varit där och jag tycker faktiskt det var ett väldigt mysigt ställe. Dock får det minus för det lilla dansgolvet, när man går ut går man faktiskt ut för att dansa. Men plus för att det fanns bord en bit ifrån musiken så att man faktiskt kan sitta ner och prata - och höra vad den andra säger! Det blev lite dans, jag tycker att det är så roligt när man går ut ett gäng sådär och dansar! Dock får jag lite panik när jag blir inknuffad i mitten och ska dansa där, jag vet inte varför men så är det, jag lär mig väl en vacker dag. Kvällen avslutades med lite skräpmat från Max, nyttigt och bra ;)

Sen må jag säga att igår blev jag riktigt glad ;]

I dont want to miss a thing


Allt löser sig.

Det blev ambitiösare middag än väntat, eller ambitiös och ambitiös.. Stoppade pommes i ugnen istället för pulvermos, och stekte hamburgekött istället för köttbullar ;p hehe. Efter lite mat i magen kom jag in i en andra andning, så jag har bakat havrerutor med nougat nu som står på balkongen och svalnar. Men jag säger som Eve, det jobbigaste med att göra såna är att skära upp dom!

Dexter är tokig och springer och studsar runt som ett annat "jehu", han kanske känner på sig att han måste passa på att studsa ikväll eftersom imorgon kommer han vara så groggy - han ska kastreras imorgon. Thelma ligger och snarkar vid mina fötter, hon har världens sömnryck! Tjockisen sitter och betraktar Dexter och morrar när han studsar för nära henne. Jag har för söta bäbisar :)

Det är ganska roligt vad man kan få kontakt med folk som man aldrig trodde man skulle prata med. Personer som man i vanliga fall inte alls skulle ha kontakt med, personer man trodde inte ville veta av en, personer från förr. Facebook är egentligen ganska smart, man kan enkelt hitta åt människor om man vill. Bland annat: har fått mail från en tjej som jag absolut trodde inte ville ha med mig att göra, men som har följt med mig - allt som hänt - via min blogg. Tog även upp kontakt med en gammal vän, en som jag faktiskt saknat fastän det var så många år sedan man umgicks.
Man bildar band.
Man får den hjälp man behöver.
Allt löser sig.


Jag förstår inte riktigt hur tjockisen ligger och sover ibland :')

Samvården byebye

Igår var en lika hektisk dag som dagen innan. Hade slutbedömning på samvården, och de sa så bra saker att jag ville nästan gråta. Den här praktiken har jag verkligen engagerat mig och velat lära mig, det har varit så sjukt roligt och lärorikt. Och personalen där är så snälla! En annan sak där var att det kändes aldrig som man blev nedvärderad där. Där jag var förra gången kändes det som man blev det ibland, fastän de visste varför. Nej jag orkar inte stå lika länge som andra människor osv. Huvudhandledaren sa även efter att "Du är verkligen en positiv människa fastän du har så ont och såna besvär. Det märks inte alls på dig, du är verkligen en förebild." Det värmde verkligen i hjärtat!
Väl hemma igår så spenderade jag kvällen med att göra en tårta! Hade även tänkt tvätta men blev bara en tvätt eftersom att jag inte är så smart. Var så säker på att jag skrivit tvätttid på kvällen men hade tydligen skrivit på dagen. Så jag hade tagit någon annans tvätttid som inte var så glad på mig berättade en liten lapp han hade skrivit "Ge fan i att ta min tvätttid!" Men sprang in i honom nere i tvättstugan sen och bad om ursäkt. Hur tankspridd får man vara egentligen?! Well tårtan, måste säga att det var några av dom fulaste rosor jag gjort, men det är ingen annan som märker skillnad så :)


Efter att ha fått skjuts med tårtan till sjukan så däckade jag i princip. Lyckades få iväg nå sms jag inte alls minns att jag skrev. Men det var skönt sova i en nybäddad säng. Och det känns faktiskt skillnad med ett satinlakan istället för ett vanligt bomulls :)


Idag var det jätte lugnt på praktiken. Var nästan inga patienter inne så det var sjukt lite att göra. Men sen bjöd vi studenter på fika. Vi hade fixat ett kort, och jag tyckte att vi skulle rimma så att så blev det också ;) Konstigt nog blev alla glada över fikat, haha. När vi tackade för dagen så kom sjuksköterskan jag gått med några dagar och nu sista dagen fram till mig och gav mig en varm och go kram. Då ville jag typ gråta på riktigt. Och hon sa också massa snälla saker. Vi hade lite deeptalk där en kväll så vi fick lite connection.


Efter praktiken idag har jag inte gjort någonting, bara tagit det lugnt. Gud vad skönt det varit! Men nu är klockan lite drygt halv6 och magen kurrar. Blir väl en sån där ambitiös middag idag, pulverpotatismos och köttbullar.

Busringning?

HAHAHAHAHA.



Äntligen klar för dagen!

Har seriöst inte hunnit stanna av på riktigt på hela dagen förrän nu. Först praktik sedan 6.45 (som för övrigt är på tok för tidigt att vakna!) Var ändå en spännande dag, var större delen av dagen på plastikmottagningen, där de tar emot patienter som kommer in för återbesök/undersökningar. Hann se mycket olika saker - insåg hur äckliga trycksår kan vara, fick se bröstrekonstruktioner osv :) Sen skyndade jag mig hem för att ta första bästa buss upp till Ersboda handelsområde eftersom jag absolut ville ha en vinterjacka, det håller på att vara så kallt nu, frusen som man är. Tittade först på stadium men fick sen bort till intersport där jag redan spanat ut en. Att ta sig dit var en historia för sig, med lera och värsta trafiken utan övergångsställen. Väl där guess what? Jackan är slutsåld!!! Jaha?! Näe då var jag tvungen att gå till Jysk och "tröstshoppa", köpte nya sängkläder och en dyr och bra kudde. Så nu hoppas jag att jag ska börja sova bättre iaf. Tillbaka på stadium provade jag en jacka som jag faktiskt köpte, den var sjukt varm och det är precis vad jag behöver, den såg dessutom inte alltför dum ut så :)


Haha, anledningen att jag ens fastnade med blicken på sängkläderna jag köpte var för att dom hette "Mamie" ;)


Jackan!! Dun Parka någonting.. :)

Hem och börja med maten, skulle göra kycklinggryta med feta ost och bandspaghetti för att få lite bra matlådor, äta och diska undan. Pratade även med Pär under hela tiden, trevligt prata lite. Jag är inte den som gillar att prata i telefonen men när det väl händer så är det väldigt trevligt! Sedan direkt iväg igen för att ta bussen till Ica Maxi. Var tvungen att handla lite tårtgrejer så man kan bjuda avdelningen på tårta sista dagen ;) Tack och lov fick jag lifta hem med Thomas H som jobbar på Ica Maxi, så jag slapp buss! Nu är klockan redan efter 22 och jag har bara precis landat i sängen :p

Fick även ett roligt samtal av Svane idag. "Hej, vad gör du lördag vecka 43? Kan du vara bossen då?" Jag fattade ingenting, vadå bossen? Sen förklarade han att han skulle ha födelsedags"kalas" (okej, kanske fest men shit the same) och undrade om jag kunde vara lekledare. Förstår fortfarande inte varför han frågade just mig men det var ett trevligt erbjudande. Så ska se över möjligheterna och kanske göra det :)


Dexter tyckte att jag var tråkig när jag skrev handlingslappen igår..

.. Så då lekte han själv under tidningen emellanåt.


Idag var jag också trött, så tog en liten vilopaus på toagolvet igen. Dock somnade jag inte idag utan satt bara och vilade ögonen ett tag. Jag blir faktiskt piggare av att få slappna av och blunda en stund :)

Komplimanger.

Natten som var drömde jag mycket, och det var inga roliga drömmar. Vaknade upp så rädd att jag var tvungen stiga upp och dubbelkolla så att dörren var låst. Enligt mamma är det bra att jag börjat drömma om det, att det betyder att jag äntligen börjat bearbeta det hela. Hon jämförde mig med en struts, att jag tidigare stoppat huvudet i sanden och låtsas som ingenting har hänt. Och det har hon rätt i. Tror det berodde dels på deeptalket i lördags, när jag blev helt "avklädd", läst som om jag vore en öppen bok. Och dels att han igår fanns igen. Och dessutom att jag ringde det där samtalet som jag skjutit upp så länge, så nu väntar jag bara på att de ska ringa tillbaka och fråga tusen frågor, frågor som jag egentligen hatar att svara på för det är jobbigt, men jag vet att jag måste.

Wellwell, praktiken ikväll har varit bra. Det går som på räls nu, jag känner mig ganska duktig men inte så duktig som hon jag gick med sa att jag var. I slutet av dagen sa hon att "Du ska vara riktigt stolt över dig själv över vad du gjort idag, väldigt imponerande för att vara bara termin 3." Åååh, vad bra det kändes att få höra! :) Dock saknar jag mitt "skötebarn" lite. Man hade ju börjat få kläm på denna persons problem, lärt sig läsa personens kroppsspråk, och kändes som att jag hade bäst koll på denna patient eftersom jag var så mycket uppi denna.

Sen har jag fått några sms idag som har gjort mig extra glad.
"Gillar ditt leende ;D Du ser busig ut ibland då du ler ;p"
"För att du är en av dom trevligare tjejer jag träffat."
"Vissa lockar fram arbetsglädjen. Du är en sån. Fortsätt med det där du är. Pax et bonum."

Stod mer i sms'en, men lägger inte ut allt här :) hehe. Det sista sms'et är av min gamla lärare, han skrev ikväll och undrade hur jag har det och sen skrev han bl.a. det där! Jag verkligen älskar att få fina sms!


Praktik 3 förmiddagar i rad nu och sen är det över. Känns både skönt och sorgligt. Skönt att slippa stiga upp på mornarna, men annars hade jag gärna varit kvar. Trivs sjukt bra på denna avdelning!

Helgerna går snabbt.

Praktik på natten var inte alls farligt. Jag var piggare än vad jag varit på dagen, inte nära att somna en enda gång. Tiden gick snabbt trots att det nästan inte fanns någonting att göra, dom sa att det där var en av de lugnaste nätterna på länge. Visserligen ska man väl vara glad när patienterna mår bra och inte behöver så mycket hjälp. Framemot morgonen fick jag ta ett blodprov, någonting som jag inte har övat mycket alls sista tiden - men det gick ovanligt bra! Man får verkligen en liten egoboost när det går så bra.

Fredagen var jag på inflyttnings"fest" hos Jennifer och hennes kompis. Vi åt tacos och efterrätt, spelade spel - alias, någon musiktävling och på spåret. Det var en allmänt trevlig kväll, jag har saknat att bara vara ett kompisgäng och spela spel, så som det var när man bodde hemma!
Lördag började på IKSU med solarium och beachvolleyboll. Sedan for jag och Nicklas a.k.a. Quasimodo (nej han har ingen puckel men han ringer alltid, skriver aldrig sms, Quasimodo = ringaren) till Vännäsby och grattade Feffos brukare som fyllde år :)

Och jag åt en . . . . pizza ;)

Efter middagen for vi tillbaka till Umeå så Feffo skulle få jobba färdigt ifred. Kvällen bestod av en långpromenad runt berghem och sen deeptalk till klockan var sängdags.


Hann även vara förbi på stan och impulshandla nå skor. Nu måste man bara vänta tills praktiken är över så man får börja använda såna skor igen ;)

Idag har jag städat så att man törs släppa in folk i lägenheten igen. Väntar på att Idah, Sankie och Nicklas ska komma hit så blir det lite Canasta - myspys!

Det är nästan skrämmande hur bra vissa människor är på att analysera en. Jag har alltid sett mig själv som ganska öppen, till viss del är jag väl det. Men jag berättar inte allt, och allvarliga saker kan jag berätta om på ett skämtsamt sätt. Jag säger inte att saker och ting är jobbigt, till viss del för att jag inte känner att det är så jobbigt. Och varför känner jag inte att det är jobbigt? För att jag alltid gör saker, så jag hinner aldrig tänka efter. "Sätt dig ner och reflektera över vad du gjort under dagen/veckan." Nej, det gör jag aldrig, jag vet inte om jag orkar det heller. Som jag fick höra i somras "Du har mvg i att ta hand om andra, men jag vet inte ens om jag kan ge dig g i att ta hand om dig själv."

Wellwell, nu har Idah, Sankie och Nicklas varit här ikväll och vi har spelat Canasta. Man blir verkligen aldrig less det spelet! =) Nicklas var tvungen fara direkt vi spelat klart, men Idah och Sankie stannade drygt en timme, vi gjorde inget vettigt utan satt bara och tjollrade - hur trevligt som helst! Och Nikkie och Dexter höll på som vanligt, Nikkie morrade :p Undra hur det kommer bli när Dexter blivit kastrerad egentligen. Förhoppningsvis lär det vara mycket bättre då, när han inte luktar man! ;p

Avslutar väl med lite kattbilder, som vanligt. Är mest bilder på dom, eftersom det är dom som är mitt liv :)


Så här sover vi ofta på natten, jag i princip på tjockisens tassar och hennes huvud på mitt huvud. Myyyys!


Dexter, helt slut efter att ha lekt med laserpekaren!


En upp-och-ner vänd tjockis med återigen gröna ögon.


Thelma låg och myste i klösträdet idag. Söt-ungen!

Natt

Aah, vad tiden går fort. Vad hinner man göra egentligen? Sista tiden har det varit jobb och praktik. Praktiken trivs jag för övrigt väldigt bra på faktiskt. Jag förstår faktiskt vad som händer, jag vill lära mig vad mediciner är till för. Har även mer eller mindre blivit så att jag haft "egna" patient/-er (under handledning ofc). Mest har det såklart varit runt mitt "skötebarn" som jag skrev om i förra inlägget. Eftersom denna patient även är min skoluppgift nu så har det blivit mycket om denna. 


Sjuksköterska Sofia? ;p

Ikväll ska jag prova gå natt, så kommer att vara på sjukan mellan 21-07. Det är självvalt, och jag tror det kommer att gå bra att hålla sig vaken. Egentligen hade jag tre förmiddagar denna vecka och då kände jag själv att det skulle vara för jobbigt stiga upp, då är jag hellre vaken en natt. Dessutom kan det ju vara spännande att se vad som händer där på natten :)

Imorgon ska jag på inflyttnings"fest" hos Jennifer, det är det enda jag har planerat för helgen för tillfället. Resten av helgen blir en överraskning, haha. 


Skulle försöka ta en bild när tjockisen låg upp och ner, men vad hände med hennes ögon egentligen? xD

Okej, prata väder är väl inte det roligaste, men vad det blåser här i Umeå! Visst det blåser ofta här men nu är det mer än vanligt. Usch..


Det gäller att klä sig när det är kallt.

Praktik hela helgen lång!

Ja, jag har då inte behövt ha så mycket planer för helgen eftersom praktiken tagit upp större delen av tiden. Dock trivs jag riktigt bra där jag är nu! Dagarna där går riktigt fort och idag var det nästan så att jag inte ville gå därifrån, så var där lite längre än jag behövde. Nu när man börjat lära sig lite, förstå vad som faktiskt händer har det plötsligt blivit mycket mer intressant. När man själv faktiskt kan komma med idéer, få känna att man gör nytta!

Har en patient nu som är som mitt lilla "skötebarn". Jag har haft hand om denna patient sedan den kom dit. En person med mycket smärta. En patient som det faktiskt är riktigt trevligt att sitta och prata med, och det känns som att det faktiskt uppskattas. Jag börjar verkligen förstå varför jag valt det här yrket nu. Just det här att bara dela mediciner är ju inte varför jag valt det, utan just för patientkontakten. På den avdelning där jag är nu är det mycket patientkontakt, tror det är därför jag trivs så bra :)

Igår efter praktiken for jag på IKSU och solade solarium. Lyckades som vanligt somna men den här gången hade solariet redan stängt av sig och det hunnit börja bli lite kallt när jag vaknade till. Tur man är pigg! Sen gick jag ner i beachvolleyhallen, några från klassen skulle dit så jag skulle dit och spelade med dem. Men de kom aldrig så då skrev jag och frågade. "Nej tyvärr. Vi fick andra planer, ber om ursäkt att vi inte hörde av oss tidigare! Vi ska bättra oss. :)" Jaha?! När jag hade pallrat mig dit ville jag verkligen spela så vad gör man? Jo man går till några randoms som spelar och frågar om man får spela med dom. Sagt och gjort, kvar blev vi i 1,5 timmar och det var riktigt trevligt. Sen när jag kom hem i princip däckade jag i sängen, helt utmattad!

Min sömn har inte riktigt varit som den ska sista två nätterna. Vet inte riktigt vad det beror på heller. Natten mot lördag somnade jag runt midnatt och vaknade kl3. Sen kunde jag verkligen inte somna om, jag låg bara och snurra och snurra och snurra. Klarade inte av att ligga på ett och samma sätt mer än 5 minuter och sen gjorde det för ont. Så klockan 5 gav jag upp, klev upp och gjorde mig klar för praktiken. Inatt somnade kl21 och vaknade kl1. Sen samma sak, snurra och snurra och snurra. Efter en timmes snurrande blev jag så irriterad att jag faktiskt gick och tog en värktablett, jag som annars brukar undvika det så långt det går. Efter ett tag fick jag då somna om. Nackdelen var att då sov jag så pass bra att jag låg för länge åt ett håll så nu är jag alldeles öm i hela ryggen/nacken. Näe, hoppas det går bättre att sova nu inatt :)

Har som sagt haft praktik 6 dagar denna vecka. Är ledig från praktiken imorgon och sen blir det 3 dagar till. Men inte ska jag ta det lugnt imorgon inte, nej då tar jag på mig att jobba på tomtebo. Wellwell, det är ju pengar iaf, åsså är det ganska trevligt att jobba där. Var ju som ett tag sen nu så jag ser rentutav framemot det. Är ju som så söta gamlingar där, och trevlig personal. 

Ikväll ska jag fara på inflyttningsfika hos Frida. Har fortfarande inte hunnit vara och se hennes lägenhet! 

Det blev lite text det här inlägget, men då har ni nå att göra, iaf mamma som läser grundligt ;) hahaha.


Dexter gömmer sig i tvättkorgen ;)

RSS 2.0