ninasofiaeklund

Igår på skrivkursen lärde vi oss en hel del om skrivandet. Vi provade att skriva i olika tempus (nutid eller dåtid) och olika berättarformer (1'a person eller 3'dje person). Vi fick även lära oss gestaltning. Vi skulle välja en händelse att skriva om för att komma igång, jag skrev om samma händelse varje uppgift vi hade. Denna händelse har jag tidigare nämnt i denna blogg, men kanske inte alltför detaljerat. När ni kommer läsa följande får ni kanske en bredare bild av situationen, medan vissa saker utelämnas och stod i tidigare inlägg. Det tidigare inlägget kan ni i alla fall läsa här - Sexuellt ofredande. 

1:a person och presens
Vi skrattar och har det bra. Det är morgon och inatt är första natten jag har sovit över här. Hans föräldrar är inte hemma, så vi har huset för oss själva. Vi ligger i sängen och myser, han berättar hur mysig han tycker att jag är. Hur svårt han har att sova med mig eftersom han helst vill vara vaken och ta till vara på tiden. Kort där efter säger han att han vill duscha med mig, att det inte behöver vara mer än att vi duschar tillsammans eftersom att båda ändå ska duscha. Jag känner lite vemod till detta, jag har alltid haft lite dåligt självförtroende och mått dåligt över min kropp. Han tjatar lite till och jag ger med mig. Vi går en trappa ner och där är duschen. Jag har på mig en morgonrock jag fått låna. Han går in i duschen först, jag tvekar en aning men följer sedan efter honom. Jag har alltid gillat att tvätta killens hår, så nu tvättar jag även hans hår och finner att jag gillar det.

3’dje person och imperfekt
De skrattade och hade det bra. Det var morgon och det här var den första natten hon sovit över hos honom. Hans föräldrar var inte hemma så de hade huset helt för sig själva. De låg i sängen och myste, han berättade hur mysig han tyckte att hon var. Han sa att han hade svårt att sova när hon var där, eftersom han hellre hade velat lega vaken hela natten och njuta av hennes närhet och ta tillvara på tiden de hade tillsammans. Kort där efter sa han att han ville duscha med henne. Han framhävde det som så att de skulle ändå båda duscha så varför inte duscha tillsammans? Hon tvekade länge men gav till slut med sig, trots vemodet hon kände. Han lånade ut en morgonrock till henne som hon tog emot. Hon hasade sakta ur sina kläder inne på den lilla toan på övervåning och drog på sig morgonrocken.Hon såg sig i spegeln, drog en sista suck och gick ut till honom med ett leende på läpparna. De gick tillsammans nerför den lilla trappan till duschen som var i det nedre badrummet. Han klev in i duschen först och hon hörde hur vattnet började rinna över hans kropp. Hon stod kvar utanför, tvekade en aning då hennes självförtroende var rätt lågt och hon skämdes för sin kropp. Hon bet ihop och hängde av sig morgonrocken och klev själv in i vattnet. Det varma vattnet rann över deras kroppar. Hon gnuggade in schampo i hans hår och fortsatte att gnugga in över hans överkropp.

När jag skriver är det lite olika vilket tempus jag gillar att använda, men jag gillar nog hellre att använda imperfekt, dåtid. Däremot fann jag det fascinerande hur mycket lättare och hur mycket mer detaljerat det blev i 3'dje person, när man skrev om "någon annan".
Sedan fick vi lära oss om gestaltning, att skriva väldigt målande och detaljerat, utifrån våra sinnen - lukt, smak, syn, hörsel och känsel.

Gestaltning
Vattnet sköljde över våra kroppar. Han stod nära mig och kysste mig på halsen. Med tvål mellan fingrarna gled mina händer lätt över hans rygg. Jag kramade in mina fingrar i hans hår och trivdes i hans närhet. 
”Får jag komma in i dig?”
Hans ord fick mig plötsligt att vakna upp ur den lilla lyckobubbla jag känt bara just innan och jag kände mig väldigt malplacerad. Hans upphetsade andetag flåsade i mitt öra, jag kände mig äcklig och jag ville fly.
”Snälla, bara lite?”
Jag ville fortfarande inte. Jag skruvade mig, blundade för jag ville inte se, jag ville inte vara där jag var. Jag bad honom sluta, men hans andetag blev allt mer upphetsade. Jag tyckte att situationen var äcklig, att han var äcklig, att jag var äcklig. Allt var bara äckligt.
”Snälla?”
Sista gången han frågade hann jag inte ens svara innan jag kände hur han tog tag i mina höfter och tryckte sig in. I några sekunder blev jag som paralyserad och tankarna snurrade. Jag ifrågasatte situationen, hände detta verkligen på riktigt? Jag vaknade upp ur min trans och paniken flödade genom kroppen och min naturliga reaktion var att ta tag i hans höfter och trycka bort honom, ut ur mig.
Han flinade och jag tittade ner. Det hade inte varat mer än några få sekunder, två-tre gånger var det enda han hann stöta men jag var ändå full i klet. Jag sa ingenting särskilt, utan duschade snabbt bort det. Sedan blev jag yr, skyllde på att jag kan bli yr om jag står för länge. Jag klev ur duschen, drog snabbt på mig morgonrocken och sjönk ner på toastolen.
Jag försökte att andas lugnt, försökte intala mig själv att det inte varit så farligt. Jag hängde ner huvudet mellan knäna och då såg jag att det fortfarande var kvar vitt klet – på min tå. Äcklighetskänslan tog åter över och jag blev illamående.

Det sista vi gjorde var att skriva med en teknik som hon kallade "Show don't tell". Vi blev ombedda att skriva ner en specifik tidpunkt, en specifik tidpunkt och en känsla. Där efter skulle vi skriva historian utan att använda dessa ord men att man ändå fick fram dem genom att beskriva runtomkring. Jag gjorde i alla fall ett försök:

Show don’t tell
Specifik tidpunkt – Mitt på dagen
Specifik plats – I duschen
Känsla/förnimmelse – Äcklig

Vi hade inte mycket mer än vaknat och klivit upp, solen stod högt på himlen och hans föräldrar var inte hemma. Jag tog av mig min pyjamas och drog på mig morgonrocken som han hade lånat ut till mig. Vi gick en trappa ner och klev in i det lilla badrummet.
Jag var fortfarande osäker på om detta verkligen var någonting jag ville, men han hade lyckats få mig att gå med på det ändå. Jag tog av mig morgonrocken och klev in, vattnet rann över min kropp. Han kysste mig på halsen vilket skulle ha kunnat ses som någonting romantisk, men hans upphetsande andetag i mitt öra fick snarare motsatt effekt.
”Får jag komma in i dig?”
Hans ord fick mig att stelna till. Sa han precis det jag trodde han sa? På riktigt? Hans flämtningar blev allt tätare och jag ville fly. Vattnet rann över hans rygg och jag stod tryckt mot väggen, kanske skulle jag kunna försvinna in i väggen om jag bara stod tillräckligt nära?
”Snälla, bara lite?”
Det kändes förnedrande att stå där, som att jag inte var värd någonting utan endast var en kropp. Jag blundade och önskade att jag var någon annanstans.
”Snälla?”
Sista gången hann jag inte svara, inte heller reagera innan det var för sent. Han hade tagit tag i mina höfter och trängt in i mig. I några få sekunder, i några enstaka stötningar från hans sida stod jag som paralyserad. Tankarna svischade runt i huvudet snabbare än de brukade. Jag vaknade upp ur min trans och tryckte honom bort från mig, ut ur mig. Han flinade och jag tittade ner. Jag hade vitt klet över mig, vitt klet som jag inte ville ha där. Jag sa ingenting, för kränkt och förnedrad för att ens säga någonting om händelsen. Jag ville bara glömma.
Jag duschade snabbt bort kletet och jag kände hur yrseln tilltog. Jag ursäktade mig, sa att jag inte orkade stå längre utan var tvungen att sätta mig ner. Jag klev ur duschen och virade snabbt morgonrocken runt min nakna kropp. Jag sjönk ner på toastolen och lät huvudet falla mellan knäna. Då såg jag att jag inte fått bort allt klet utan det var kvar på min tå. Illamåendet tog över och jag önskade att jag kunde försvinna.

Det här med gestaltning gillade jag skarpt. Jag vill ju skriva målande, detaljerat och intresseväckande. Detta är en strategi jag kommer att tänka på när jag skriver. 
Vad tycker ni, blev det någon skillnad i sättet att skriva? Läser ni hellre i nutid/dåtid, i 1'a/3'dje person?