It can only get better?

Anonym om Dagen lider mot sitt slut.:
Har inte riktigt hängt med här .. när träffades ni ... flyttade ihop direkt eller vad ??

Sv: Njaa, beror väl på. Vissa kanske skulle kalla det att flytta ihop direkt, men jag har inte gjort det för jag tycker inte det räknas. Han har som bott hos mig nästan hela tiden men det var inte förrän ungefär en vecka innan vi for tillbaka hit som han bytte adress och verkligen flyttade ihop med mig. Och vad som händer nu vet jag inte.

Som sagt, jag vet inte vad som händer nu. Många må tycka jag är knäpp, för det har jag fått höra. Men fastän det har varit mycket upp och ner med Ardi så är han ändå den som har fått mig lyckligast. Han är den jag blir glad av att vara med, även om jag inte vill vara med han hela tiden :p Men hon kommer inte få bo hos mig nu, man ska aldrig säga aldrig för framtiden, men inte nu. Det kommer vara tomt, lägenheten kommer att vara stor. Men jag säger varken bu eller bä om vad som händer framöver, för jag vet verkligen inte. Och jag hoppas mina nära och kära finns no matter what. För jag är samma människa, oavsett om jag är ihop med Ardi, är ihop med någon annan, singel. Jag är ändå samma människa. Och många råder en vad man ska göra hit och dit, men i slutändan kan man bara lyssna på sig själv. Även om jag är knäpp! Jag kan inte bli mer förstörd än vad jag redan är nu, it can only get better. För jag tror att det inte spelar någon roll vad jag gör, det är redan bestämt vad som ska hända. Så det är bara att vänta och se.

Gårdagens citat.
Pär: "Söt reflexväst"
Sofia: "Vad pratar du om, det är min tröja som sticker fram."
Pär: "Eller ska du leka hund?"

HAHA, innan jag förstod vad han menade.. Då hade Bellas (deras hunds) reflexväst fastnat baki min jacka. 

Mitt humör pendlar väldigt mycket. Imorse när jag skulle försöka sminka mig kunde jag inte hindra tårarna. Nu känner jag mig ganska okej. Jag är en berg-och-dalbana. Men nu tror jag iaf att förkylningen kanske har börjat lägga sig lite? Eller om det var svininfluensan som mamma tror. Dock har jag aldrig varit för sjuk för att jobba eller någonting. Har inte precis haft matlust sista tiden, först var jag så förkyld och sen allt annat. När jag blir deprimerad blir jag inte som många andra och börjar tröst-äta, jag blir snarare tvärtom - känner inte för att äta någonting. Däromt sova har jag inte så svårt för, eller kanske vaknar jag extra mkt på natten och ser mig omkring men jag somnar då om lätt.

Mest av allt önskar jag att allt varit som det var i början, utan några felsteg.


Studenten <3

Kommentarer
Postat av: Erika

Vi finns ALLTID! <3

2009-12-29 @ 00:38:08
URL: http://erikaaeklund.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0