ninasofiaeklund

Okej, nu ska jag väl rätta till mig litegrann efter förra inlägget, ALLT var inte lögn. Som en kompis som ringde idag sa "Jag vet inte om det är någon tröst eller någonting du vill höra, men jag tror faktiskt att hans känslor för dig var sanna." Jag tvivlar inte en sekund på att hans känslor var sanna. Men tyvärr var vårat förhållande mycket upp och ner, mycket på grund av hans humörsvängningar. Antingen var det "the best I ever had", eller så var det en mardröm och jag sa ofta att jag inte orkade mer. Att bråka över oväsentliga saker ser jag ingen mening i, varför ens göra ett bråk av det? 

Vad ska jag göra nu då? Känns som jag inte har någonting att göra, eller någonstans att ta vägen. Det är ju inte lika lätt att färdas här som i Umeå tyvärr.

Och helt plötsligt blev mitt liv en drama-serie och min blogg populär.