ninasofiaeklund

Nackdelen med lösnaglar är ju att efteråt har man så sjukt tunna och mjuka naglar att det på vissa ställen gör ont..

Idag har varit en fullspäckad dag. Skulle jobba 7-12 men blev en halvtimme extra för det behövdes extra. Alltså måndagmornar må ju vara den jobbigaste dagen att jobba på ett boende. Det är många duschar och magar som ska skötas, mycket lagras från helgen till måndagen helt enkelt. Idag kändes det att det var måndag kan man ju säga. Ändå kan jag absolut inte ogilla mitt jobb, snarare tvärtom. Jag trivs väldigt bra där, fortfarande! 
Efter jobbet fick jag springa till bussen (precis som jag fick göra på morgonen, hann inte ens äta frukost!) för att hinna till iksu i tid. Spelade squash med Elin i klassen. Det var trevligt, men man kan det ju absolut inte. Sen gick jag och la mig i solariet ett tag, tog en liten powernap. Tror att det är därför jag inte har däckat ännu!

Sen blev det buss igen, ner till stan för att träffa Feffo. Han skulle bara tväråka och hämta sin mammas bil så han kunde fara och köpa nå grejs, men det slutade med att vi fick gå hur långt som helst i kylan! Meeen, vi lär ju minnas det och skratta åt det framöver så att så hemskt var det väl inte.
Vi åt middag uppe på Åhlens, där för övrigt gubben som jobbar är väldigt trevlig. Han ordnade även special till oss. Det var egentligen viltskavsgryta och ris?! Då frågade jag lite snällt om dom inte hade potatis, och då fixade han det till oss, fick till och med stekt potatis! Det är service ;)
Sen hade jag och Feffo våran bio-debut tillsammans. "En milstolpe" som han kallade det. Som alla andra Harry Potter filmer blir man lite besviken när man har läst boken, men den var faktiskt ändå helt okej! :)
Efter bion ville jag ha lussebulle, sagt och gjort. Vi köpte med oss nå lussebullar hem till Feffo, drack te i Friends-kopparna samt spelade R-memoryt jag gjorde till honom när han fyllde år ;) Vi hade även på oss tomteluvor och lyssnade på julmusik för att få lite feeling ;D




Hade kunnat skriva rätt mycket nu för det är mycket som fått mig att komma på samtalsämnen att skriva om - men jag orkar inte nu! Jag är trött, så ska ta och lägga mig nu tror jag. Imorgon ska jag inte ha någon väckarklocka ställd utan sova tills jag vaknar.

Avslutar med att kopiera det syster Erika skrev i sin blogg:
"De senaste veckorna har jag börjat se allting positivt. Jag vet inte anledningen, det bara blev så och det är ju inget fel med det. Kanske Sofia som fått stort inflytande på mig, att alltid vara positiv? Vem vet?"
Jag försöker att oftast vara positiv, jag är väldigt impulsiv och tjollrig helt enkelt. Det känns bra när det smittar av sig och får andra människor att också må bra :]

Lördag så for jag och såg när Vännäs spelade volleyboll. Hade på mig mitt Mini-Feffo linne för att visa äkta support! ;) Väl där råkade Martin stuka foten. Det såg ut att göra så himla ont! Efteråt frågade han mig "Kan du stuka fötterna eller är du immun mot det i och med din sjukdom?" Jag skrattade och svarade att jag är nog immun. Visserligen "stukade" jag ofta fötterna när jag var liten. Men det var aldrig sån där smärta, utan när jag stukade dem så var det mer att de gled åt sidan som en stukning vart och vartannat steg. Men eftersom lederna är så överrörliga så var det aldrig att det blev svullet så att man var tvungen att hoppa på kryckor.

På kvällen spelade vi alias, och vi hade alla stunder när vi inte var särskilt bright. Jag kunde inte komma på att det var mocka det heter när man tar ut hästskit, Feffo försökte säga ren med horn vilket blev typ : ljen med hojn, inte så lätt att förstå jämt, Simon läste lite för snabbt och förstod inte orden erkänna eller mening. Dock var ändå Martin roligast, jag höll på att skratta ihjäl mig.

"Måndagen den 28.e november 2005 , dagen efter första advent, med andra ord, precis 5 år sedan, hände det som man ALDRIG tror man ska få uppleva! Det är sådant man läser om, bladar förbi i tidningar, hör på nyheter, men det går in och så går det ut... Det påverkar inte helt och hållet ens egna känslor. Man kan tycka det är hemskt och förskräckligt, men sen så har det liksom passerat en... Men när det drabbar en på nära håll... det bokstavligen slår ner som en total chock. Så oväntat, som en blixt från klar himmel... och ändå... så visste jag?!"

Såhär börjar mamma dagens blogginlägg.
Det är väl ingenting jag pratar särskilt ofta om, men det finns där alltid i bakhuvudet. Jag hade med denna händelsen i ett tal jag höll i gymnasiet. Jag började talet ungefär såhär:
Jag minns det som det var igår. Jag var hos min dåvarande kille med familj och åt frukost. Jag skulle lifta med en lärare från Arvidsjaur till Glommers på morgonen, så det var rätt tidigt. Det ringde i deras hemtelefon och det var till mig? Jag tog luren och möttes av mammas ledsamma röst. "Det har hänt någonting hemskt." Redan vid de orden började tårarna rinna, benen bar mig inte längre utan jag sjönk ner på golvet. Efter det sa jag inte ett ord, men jag hörde vad mamma sa och det var värre än jag befarat. "Moster Inger mördades inatt. Jag ville att du skulle få veta det nu så att Jens hinner trösta dig innan du måste fara."
Så började jag talet. Vad som riktigt hände efter det minns jag inte, jag minns inte bilresan till Glommersträsk. Jag minns att jag träffade några kompisar på skolan, och jag sa ingenting om vad som hade hänt, jag grät inte. Sen kom en av mina lärare gående mot mig, och jag såg att hon visste, då brast det. Tårarna bara rann och jag tappade talförmågan. Jag fick tillåtelse att slippa skolan den dagen, så jag gick till mormor där även mamma var, jag minns inte om någon fler var där också, mycket möjligt. Min moster var som mamma skrev "eljest" - handikappad, hon blev bara 51år. Eftersom hon bodde hemma hos mormor länge så var hon som en lekkompis för oss när vi var små. Vi spelade tv-spel, spelade bingolotto, köpte godis och var på badet. Och nu var hon bara borta? Jag orkade inte vara vaken och tänka på det, minns att jag sov större delen av den dagen. När jag väl kom tillbaka till skolan så var det ingen som pratade med mig, ens om vanliga saker. Kändes som att alla gick omvägar runt mig för att de visste inte hur de skulle hantera situationen. Till slut var det en som kom fram och kramade om mig, och då slapp det för alla. Det var så sjukt tungt att komma tillbaka och verkligen känna att alla kastade blickar på en, men ingen sa någonting. Men människor är väl så, när de kommer till oväntade situationer vet man inte alltid hur man ska hantera dem, så man väljer att undvika.
Jag tror ändå inte att jag riktigt förstod att det var sant förrän när vi närmsta anhöriga fick se henne. Och det är bland de värre saker jag varit med om. När hon låg där i kistan, som ett tomt skal, och mormor stapplade fram till kistan, föll ner på knä, tog Ingers hand och skrek "Neeej, inte min Inger! Ta inte min Inger ifrån mig!" Det var så hjärtskärande, så hemskt, så verkligt. Aah, jag blir fortfarande tårögd när jag tänker på det. Och jag minns det precis, det är som en film som spelas upp i huvudet, just det där. 

Det är verkligen sådant man läser i tidningarna, hör om på nyheterna, ser i filmerna. Det är inte sådant som ska hända någon man känner, någon i ens egen familj. Men som mamma skrev "Människor KOMMER IHÅG henne och HUR hon var som människa, JUST för att hennes död blev så GRYM!"

Dexter är inte en så dum kisse faktiskt. Jag vet många som har katter som kommer och är jobbiga på morgonen när de är hungriga, biter i tårna osv. Men inte Dexter inte! Nej han vet hur han ska få liv i mig. När han hör att min väckarklocka ringer (eller att jag svarar på sms eller nå) så kommer han och kurrar det högsta han kan, lägger sig så nära som möjligt och trycker sitt lilla söta huvud mot min hand och vill mysa. Då kan jag inte hålla mig från att börja klia honom och då vaknar jag ju faktiskt till liv, och det blir en bra start på dagen dessutom! 



Alltså har han varit så här liten?!

I övrigt var gubbarna igår lite roliga igen. Eller en gubbe, "min" gubbe som jag var ledsagare åt i somras, han är ju alltid glad att se mig. Men igår var han väldigt kramsjuk, och varje gång han kramade mig eller stod nära mig viskade han grejer som "Jag kan inte rå för att jag är förtjust i dig." och "Du är det vackraste jag sett i hela mitt liv."
En annan gubbe däremot som meste brukar sova om dagarna var väldigt social igår. När jag kom in med kvällsfika satt han på sängkanten och tänkte sitta där och fika. Jag började gå ut ur rummet men då klappade han på sidan om sig och sa "Sitt här en stund.." Jag satt mig ner och då sa han ".. eller så kan du få lägga dig ner här om du vill." Jag tackade nej till hans inbjudan men satt och tjollrade med honom ett tag.
På tal om tjoller, hittade en sida med en ungefärlig definition "För er som inte vet, på Skelleftemål så betyder tjoller ungefär samma sak som strunt eller trams. Men detta ser jag inte som något negativt, detta är mitt eget tjoller! :)" Jag vet inte riktigt om jag skulle översätta det så, det är svårt att hitta en svensk synonym för det ordet, man bara vet vad det betyder, och det är ett väldigt användbart ord som man kan använda som både substantiv, adjektiv och verb - tjoller/tjollrig/tjollra.

Nej kanske skulle man ha gjort sig klar för att fara och se volleyboll nu, jag ska visa att jag hejar på Feffos lag också ;)

Jag brukar inte ofta stressa, men idag har varit en stressig dag, så stressig att jag i princip däckade när jag kom hem. Sov en timme och nu har jag börjat bli människa igen. Först och främst satt jag upp på tok för länge inatt och höll på med en powerpoint som vi ska ha till redovisningen imorgon. Sov alldeles för länge imorse vilket resulterade att jag kom försent till MB (medicinska biblioteket) där jag skulle möta min basgrupp. Det vi egentligen skulle säga gick rätt fort, men sen satt vi kvar och tjollrade lite. Sen skynda iväg till IKSU och spelade beachvolleyboll i typ 2 timmar. Det var verkligen skitkul! Har glömt hur roligt det var. I want to do it again ;D Dessutom lär man känna vissa i klassen bättre då också, det är väldigt trevliga människor. Sen skynda iväg på jobbet för att vara med tanta. Idag for vi till frisören, hon hade alltid håret i ögonen så jag tyckte det var dags att ta  bort lite hår. När jag var klar där skyndade jag till bussen för att åka ner på stan och äta middag med Feffo och Martin. Var riktigt länge sen sist och jätte trevligt! 

Min syster Erika har börjat skriva i sin blogg oftare, vilket är jätte roligt. Dock skrev hon idag någonting som gjorde mig jätte glad, ja nästintill rörd :')
"I sommar ska jag försöka få mig ett sommarobb i Umeå, vid något ålderdomshem. Hoppas det blir så, man kan ju inte säga nej till att umgås och bo med syster?  
På tal om henne, Sofia, måste jag bara få säga att hon är en förebild för mig. Hon ser allting så positivt och är en underbar människa! Älskar dig massor <3"
Tänk att man kan få vara en förebild för någon annan. Att någon tycker att man är nog bra att se upp till, att det man gör är bra, hur man är. Trots att jag är lite annorlunda, eller "eljest" som en kompis kallade mig häromdagen. Jag kanske är eljest, men det är inte alltid dåligt. Det är roligt att sticka ut ur mängden, göra saker som folk inte förväntar sig, vara som man inte ska vara. Helt enkelt gå sin egen väg. Som det står på en tavla mamma har gjort: "Ibland måste man gå emot strömmen för att nå källan."
Det är intressant att veta hur folk ser på en, dock är man ofta för dålig på att säga till andra hur man uppfattar dem. Det pratas mycket om andra när dessa personer inte är med, behöver inte alls vara dåliga saker. Personer som man knappt visste hade koll på en kan t.o.m. ha en rätt stark uppfattning om en. Ingen är perfekt, så självklart sägs det ju också dåliga saker om en, jag tycker att det är intressant att få veta de dåliga sakerna också. Förut när jag fick höra de dåliga sakerna så blev jag så sjukt ledsen och inåtvänd. Idag kan jag ta till mig av det. Om man inte vet vad folk stör sig på kan man ju aldrig ändras?

En vän till mig hävdade för ett tag sen att man inte kan älska någon efter att ha känt personen ett kortare tag. Man kunde absolut inte älska någon endast en månad in i ett förhållande, även om man känt varandra sedan tidigare. Dock bör man kanske tillägga att han är en sån som anser att "nästan-förhållanden" är de bästa. Läste även om sådana förhållanden i en tidning, att de blir vanligare och vanligare. Det är snäppet mer än kk, men inte hela vägen till förhållande. Man gör allt tillsammans, träffas och lagar mat, går på bio, har sex, men man är inte ihop. Man är bara "exklusiva mot varandra" som han uttryckte sig. Jag argumenterade emot honom, att jag tycker att riktiga förhållanden är att föredra. Jag sa någonting i stil med att man vill ju kunna fara hem till respektives familj och spela spel. "Men det kan man ju göra ändå!" Så egentligen ser jag inte den större skillnaden mellan hans nästan-förhållande och ett riktigt, förutom att har man ett riktigt så är man, som han uttryckte sig, fast. Han får magknip av att bara tänka tanken att måsta fira en årsdag, eller ens veta att man varit ihop i en månad, att känna sig låst vid en annan människa. Jag är helt tvärtom. Det är ju skönt att vara fast. Man har sin pojkvän - sin trygghet, man har sina vänner, man behöver inte vara runt och leta efter någon ny, man behöver inte fundera över någons avsikter. Jag är ju en sån med många killkompisar, och det är skönt att veta att det bara är på kompisnivå från bådas håll. När man är singel kan det finnas dem som hoppas på mer, fastän jag inte alls ser det så. Nej, jag gillar att vara fast.
Återigen till det jag skrev i början av detta stycke. Att man inte kan älska någon efter så "kort" tid? Jag tycker inte att det finns någon tidslinje som säger efter hur lång tid man kan älska en annan människa, oavsett om det är som vän eller som mer än så. Att älska någon är en känsla, och det är endast en själv som kan känna den känslan. Då kan man inte säga att det är för tidigt att säga så, eftersom att det är så man känner. Och känslor ändras, de kommer och går, men känslor går inte att styra.


I övrigt tänkte jag höra om någon skulle vilja köpa av mig en dust it för 100kr? Tänkte beställa, och det blir billigare om man beställer många då kan man få de för 100kr/st istället för att få dem i butik för drygt 150kr!

Idag har det varit föreläsningar hela dagen. Jag höll mig vaken den sista, och den var väldigt bra! Det var en patientberättelse, en man som var sjuk i 6 år. Han berättade att 3 veckor innan han blev inlagd på sjukhuset hade han förlovat sig med sin nuvarande fru. Hans första tanke när han träffade henne efter att ha blivit inlagd var att "Du får bryta förlovningen om du vill, eftersom att vi inte vet ens om jag kommer att överleva det här." Hon lämnade honom inte, stod vid hans sida. Det är nu drygt 20 år sedan. Han sa även under föreläsning "En stor eloge till min fru som har orkat med. Jag var med när hon fick problem med blindtarmen, det var det värsta jag varit med om i mitt liv, och det var över på några timmar. Min sjukdom varade i 6 år!" Det  var så fint, man kände att kärleken mellan dem fortfarande var så stark, att en alltid varit det. Men det var inte det jag tänkte skriva om egentligen, blev bara ett sedvanligt sidospår. Det jag tänkte på var när han berättade om sjukvården, hur den hade påverkat honom, hur han hade upplevt saker. Det vet jag att min mamma också har berättat, att hon upplevt att läkare sagt en sak, fastän det inte sagt det rätt ut. Hur viktigt det är när man bemöter patienter att tänka på hur man uppfattas. När någon får ett traumatiskt besked, eller även annan information, ska man självklart informera dem muntligt, men även skriftligt. Det är inte lätt att komma ihåg allting man får höra på sjukhuset. Får man med sig ett papper hem, kan man komma gå tillbaka och läsa igenom informationen i lugn och ro senare. Sen berättade han hur viktigt det var för honom att fortfarande bli sedd som människa, trots sin sjukdom, trots sin isolering. Att vara sjuksköterska innebär för mig inte bara att dela ut piller och ta hand om omvårdnaden, utan det handlar om att se människan. Att få prata med någon som lyssnar kan lindra oro, att få oron lindrad kan lindra smärta - psykisk smärta förstärker den fysiska.

Thomas var iaf snäll nog att låna ut sin axel till mig.

Och han skrev ett meddelande till mig i mitt block medan jag sov. Vad han har ritat nere till vänster på bilden lämnar vi däremot osagt ;)

Efter skolan for jag hem och hämtade lite tacogrejer och begav mig till Thomas. Vi gjorde tacos och åt, är fortfarande mätt må jag säga! Man blir så glad av att vara med goda vänner, och Thomas är en sådan!

Fick höra av en bekanting häromdagen om en förening - Umemodellen.
"Umemodellen är en ideel förening där vi är, bland annat, personer som gillar att fotografera, stå framför kameran och personer som gillar att sminka som är med (Allt från personer som aldrig hållt/stått framför en kamera till proffisionella fotografer, modeller och makeup-artister). Tillsamman kommer vi på idéer att fota och arrangerar träffar där många kan vara med o skapa bilder med olika teman."
Jag tycker att det lät jättekul! Det var så kul att få stå framför kameran hos Viktoria, och dessutom skulle det vara kul att lära sig mer, även mer om makeup och styling! Men jag tvekar ändå, vet inte om det är någonting för mig. Får fundera på det ett tag I guess. Ingen här i Umeå som vill börja där med mig? =)

24 november, en månad kvar till julafton! Jag har fortfarande inte börjat tänka på julklappar. När man har motivation och inspiration till presenter är det jätteroligt att fixa och dona. Jag är en sån som gillar personliga presenter mer än dyra. Men just nu har jag inte någon bra plan på någon present, jag har gett alla så bra presenter tidigare så jag vet inte riktigt hur jag ska leva upp till måtten?!

Fick ett brev av en kompis förra julen med denna "julklappen", en nyckelring med texten: "Here's a little hug from me if I cannot be there because I want you to know just how much I care." Det ser inte mycket ut för världen, den kostade henne inte mycket, men oj vad glad jag blev, och blir fortfarande glad när jag ser på den! Just att hon tänkte på mig, skickade ett brev med en nyckelring, med den där texten!

För övrigt älskar jag julafton! Det är den bästa dagen på året. Men det är Järvträsk som gör den så bra. Vi börjar dagen på kyrkan, där det är samma princip varje år. Barnen har ett julspel, kören sjunger julsånger, och man känner att det verkligen är jul! Sen hem till Järvträsk och äta middag innan Kalle Anka. Revbensspjäll är min absoluta favorit! Sen måste man ju självklart se Kalle Anka. Efter det bär det av till byastugan för 4 st i byn, jag har varit en av dom sista åren och ska vara det igen, för att gå tomte i byn. I byastugan ligger det påsar med alla familjers namn där man tidigare under dagen har kunnat vara och lämna julkort. Man byter om till tomtekläder, tar med sig julkorten och delar upp sig i par. Därefter börjar man från varsitt håll i byn, går in i varje hus, ger dem julkorten och delar ut julklapparna. Det är så himla mysigt, det är verkligen jul för mig. Och när man var liten var det också kul att det var sån tradition, man satt ju verkligen och väntade på tomten. Inte som det varit hos många andra att man har en avtalad tid med grannen som ska komma dit eller att någon plötsligt måste ut och "köpa tidningen". Nej julafton i Järvträsk, det är riktig jul.

Imorgon vill folk att jag ska med och spela beachvolley. Kalla mig fåfäng men det kändes lite jobbigt eftersom att lösnaglarna inte lär sitta kvar efteråt. Dock tror jag faktiskt att jag kommer att fara dit ändå. Det är kul med beachvolley, jag har saknat det!

När jag var liten var celine dion min idol. Har suttit och lyssnat igenom stor del av de låtar jag lyssnade på med henne back in the days. Det är så fint, och titanic är en väldigt fin film. Låten och musiken förstärker verkligen den filmen!

Nästa avsnitt kommer inte förrän 2 december?!
Det är ju jättelänge, hur ska man klara sig till dess? Börja se den från början? Fast det har man inte riktigt tid med egentligen.. Kollat några klipp på youtube, här är två scener med två av låtarna som är så bra i serien;






Det är sååå fint, jag är på riktigt kär i den här serien! Hur man nu ens kan vara det?

Ikväll har jag inte gjort mycket vettigt. Åt mat just före kl22 och såg grey's anatomy. Ibland är det väldigt skönt att ha såna dagar. När man går runt i mössa hela dagen för att man inte orkar fixa sig, när man bara sitter vid datorn och slöar hela kvällen. När man själv har valt det. Vald ensamhet är skön, påtvingad är jobbig. Att vara ensam ett tag och dola på vid datorn tycker jag faktiskt är rätt skönt. Att sova ensam däremot det är rätt tråkigt. Tur att jag inte behöver sova ensam! Här i Umeå har jag mina bäbisar och hemma i Järvträsk har jag oftast Alva (våran hund).

Nej, jag har inte mycket att skriva nu egentligen. Gillar fortfarande feedjit. Det är mycket folk från Umeå som är in och läser, som man inte alls kan gissa vem det är, sen nu har jag någon från Köping, Pajala och Stockholm som jag inte alls vet vem det kan vara. Ibland är det rätt många som läser min blogg, eller iaf ögnar igenom eftersom jag skriver så mycket. Hoppas det ibland är intressant för er åtminstone ;)

Jag som hade tänkt sova snart, men nu skrev flera på msn. Blir nog uppe en stund till iaf ;)

Hur vet man att man är förälskad? Finns det några självklara kännetecken?

- När kroppen pirrar och hjärnan rusar och det känns behagligt och omöjligt att sluta tänka på personen ifråga. Om det enda som gäller är att få vara nära den personen så mycket som det bara går, då är det stor risk att man är förälskad. Man blir inte bara beroende, utan även tvångsmässig i sitt tänkande och i sina upprepade försök att till varje pris få kontakt med personen. En energi skapas som gör att man knappt behöver äta, dricka eller sova.

Många av mina samtalsämnen i bloggen kommer från någon annan. Eller jag får en idé från någonting annat jag har hört/läst. Ikväll har jag fördrivet lite tid med att läsa andras bloggar, vilket gav mig inspiration att söka runt på lite artiklar om just förälskelse. För det är någonting jag ofta tänker på.
Jag läste en tidning under bussresan hemifrån och där var det en artikel om hur man faller för olika typer. Dock vet jag inte om jag riktigt kan hålla med om det. Visserligen kan man se att vissa människor dras till vissa typer. Det kan vara att deras nya partner liknar dennes ex antingen till utseende eller personlighet eller även både och. Jag däremot, jag tycker att alla mina killar varit väldigt olika varandra. Alltifrån dem som varit väldigt lik mig till dom som varit väldigt olik mig; gillat spel och varit sprallig, föredragit hemmakvällar istället för festkvällar, hiphopkille, musiker, jobbnarkoman osvosv. Känns iallafall inte som det är någon särskild typ jag dras till, eller så är det så enkelt att jag inte hittat "min" typ än?
"Men det är en för individen avgörande signal, såsom hur en person ser ut, går, pratar, luktar, tittar på en och mycket annat, som får ett extra kraftigt signalvärde för din känslohjärna."
Hur någon kollar på en, det tycker jag faktiskt gör stor skillnad. De som undviker ögonkontakt och de som håller kvar ens blick. Jag läste i min tidning att "När man känner sig sedd och bekräftad mår man bra och tycker om den människan." Jag försöker att kolla folk i ögonen, jag försöker att verkligen se alla människor.
Någonting annat jag tycker är viktigt, som får mig att falla, eller åtminstone snubbla litegrann, är engagemang! De här sms'en man får när man inte ses, dels de där det står vad man gör osv, men framför allt de här oväntade och spontana där det står någonting fint. Även engagemang när man är med varandra och framför allt hur personen ter sig runt sin familj och vänner när jag är med. Stryker ens kind, håller om en bredvid brasan, håller om en när man lagar mat.. Så lite kan göra så mycket.

Igår var det nog lite av ett rekord av läsare på min blogg, 85st! Inte illa. Idag har jag inte skrivit någonting än, och ändå är det redan 35st! Shit..

Nu sitter jag i Burträsk, Simon duschar. Jag har fått honom att spela spel ikväll, någonting som hans familj tyckte var helt otroligt. Jag vann över honom flera gånger i Othello, han ville verkligen vinna så jag hann tappa räkningen hur många gånger vi spelade. Sen spelade jag även Othello med hans mamma, samt Kinaschack med hans mamma och syster. Jag vann i allt, har nog en bra dag idag ;) Fast, jag må ha fått han att spela spel, men han har fått mig att följa med ut med skotern och sitta och elda med hans kompisar. Jag och skoter?

Det är aldrig för sent att ändras. Jag läste en artikel idag, om att man ska vara öppen för andras intressen och prova på saker. Jag försöker att ständigt vara öppen för förslag, det är roligt att göra saker. Att sitta och se film/tv en hel dag är inte min grej. Då hittar jag hellre på massa puckosaker. Visst jag gillar inte skoter eller hockey för den delen, än iaf. Men jag kan vara helt okej med det.

"En som bjuder på sig själv är älskvärd." Det sa några vänner för ett tag sen, och jag håller med. Visserligen känner man inte alltid för det, men det är roligare med människor som bjuder på sig själva, inte är rädda att skämma ut sig. Skämma ut sig.. Jag brukar verkligen inte skämmas. Och jag skäms verkligen inte för andra människor. Det har hänt att folk frågat mig "men skäms du inte över din mamma när hon gör sådär?" Men då svarar jag bara att "Det är ju inte jag som skämmer ut mig, det är ju hon." Okej, det där var ett litet sidospår som jag inte tänkte utveckla mer nu. Simon har kommit ut ur duschen så.

Varit ute ett tag idag. Skulle egentligen bara bära in ved med kunde inte hålla mig från att ta en madrass och åka lite, då blev självklart mina syskon direkt också på g. Så vi åkte lite, men då blev våran hund Alva avundsjuk. Så då var ju hon också tvungen att få åka lite ;)


Christina, Erika och Alva.


Erika och Alva ska åka.


Jag har precis åkt och Christina åker.


Alva vill åka med mig, sa hon!

Hemma, hemma, hemma! Det är skönt att vara hemma i Järvträsk! I fredags när jag kom hem åt vi hemmagjort pizza, gott som alltid och hungrig var jag så fick i mig två stycken. Sen på kvällen for jag och Erika till Arvidsjaur någon timme på nå partajande. Det var rätt tungt att köra hem sen, var jättetrött!

Igår fick jag känna mig fin, var "modell för en dag" hos Viktoria, och hon tar så sjukt fina bilder. Vi lekte mycket med speglar också, det blir så fräna bilder då =) Jag har varit och blivit fotad hos Viktoria förut en gång, och man märker att hon har växt jättemycket som fotograf sen sist. Det är så kul att se att det går så bra för en kompis. Sen har hon ju ungefär världens sötaste unge. När jag ska ha barn vill jag ha en som är som Theodor, han är så enkel. Dolar runt för sig själv, när han blir sur håller det inte i sig mer än 5sek, och sjukt söt!
Sen var det dags för årets älgfest, en byafest här i Järvträsk. Jag hade nästan glömt hur roliga såna fester är, det är så mysigt, alla känner alla.
Efter älgfesten spelade jag, Erika och Christina kort och sen spelade jag och Christina heroes of might and magic 3. Ni som har spelat det vet att man turas som om att göra sina drag. Efter ett tag var Christina jätteseg, rentutav sjukt seg. När hon inte svarade när jag ringde förstod jag vad som hade hänt, hon hade somnat vid datorn.
Gick och la mig, men då kom mamma och kröp ner i sängen med mig. Jag vet inte ens hur länge vi låg och pratade, men det var då drygt en timme. Det är mysigt att ligga och prata sådär på kvällen :')

Idag ska vi fira syster Evelina som fyller 19år idag, Grattis!

Lägger väl ut några bilderna från fotograferingen här, fast alla finns ju på facebook. Är svårt att bestämma sig vilken man tycker bäst om när alla är så fina ;D

Igår kväll var jag och jobbade, och det var faktiskt riktigt mysigt. På den våning jag jobbar är det som två sidor, och igår var jag på den sida som jag hade praktik, det var ett tag sen jag var på den sidan. Det var heller inte jag som bestämde att jag skulle vara där, utan det var "min" gubbe, han jag var ledsagare åt under sommaren, som sa att han ville att jag skulle vara på hans sida. Under kvällen var han ute ur sitt rum ovanligt mycket, han kom fram och pratade med mig hela tiden. Han kom även flera gånger och försäkrade sig om att "Lovar du att komma in till mig innan du far?" Jag behövde inte gå in till honom, för att han satt ute i allrummet och väntade på mig. Åsså sa han att "Sofia, du är en sån människa som jag aldrig skulle kunna glömma." Det är ju fint att en dement gubbe tror sig aldrig glömma mig :') Sen var jag inne och gav en annan gubbe kvällsfika på sängen. Han har väldigt svårt att prata, och det är ofta svårt att förstå honom. Han försökte flera gånger säga någonting, men det tog ett tag innan jag förstod: "Vill du ligga med mig?" Jag blev lite paff, han har aldrig förr ens nästan nämnt något sånt men nu!
De flesta människor gillar beröring. Att man håller de gamlas hand, stryker deras kind eller ger dem en godnatt kram kan betyda så mycket för vissa. Men nästan lika mycket betyder det för mig. Jag är också människa, jag gillar också den där beröringen. Jag gillar att få sitta och hålla en tants hand medan jag pratat med henne, det är mysigt.

Igår kväll, eller natt var det väl till och med, fixade jag nya lösnaglar. Jag tycker att det är fint, och man mår bättre när man känner sig fin. Anledningen att jag vill ha några nu är framför allt  för att jag ska få vara "modell för en dag" hos Viktoria. Och jag ser såå framemot det! Hon är sån duktig fotograf, så det ska bli kul att få se bilderna sen. Dessutom är hon en vän som jag gått i samma klass som sedan 6års tills hon tog studieuppehåll på gymnasiet. Det är rätt lång tid. Det ska bli trevligt att få prata lite =)

Idag är det den där nät-duggan. Nästan som en diagnos. Inte obligatorisk men man kan ta med sig extra poäng till den riktiga tentan. Jag känner mig inte alls förberedd, har varit så sjukt omotiverad att plugga. Usch! Well, det löser sig alltid. Sen ska jag sätta mig och åka buss i ca 3,5 timme för att tag mig hem. Då blir det hemmagjord pizza hörde jag, mums!


Dexter kramade om mig härom kvällen när vi skulle sova :')

Imorgon blir det även älgfest, en byafest i Järvträsk. Det är en annan sak jag gillar med Järvträsk. Det är så mycket småtraditioner, byafester osv, som håller i sig. Älgfest, grötfest, kvarnfest, och inte minst tomteriet i Järvträsk! Det är sådant som får mig att vilja bo i Järvträsk när jag blir stor. Till viss del är det väl lite skönt med anonymiteten i en storstad, men det är så mycket mysigare med gemenskapen i en liten by. Jag har haft en så sjukt bra uppväxt, det vill jag att mina framtida barn också ska få!
Åååh, jag längtar verkligen till jul nu. Skrev med våran låtsaskusin igår, och han skulle försöka ta ledigt från jobbet så att även han kunde vara hos oss på julafton. Julafton är verkligen det bästa på hela året :')

Vem vill inte bo såhär?

I måndags jobbade jag litegrann och då passade jag på att säga att jag gärna ville jobba någonting runt jul/nyår, dock helst nyår eftersom jag ska hem runt jul och vill gärna stanna ett tag då. Men det fanns redan fullt med folk som skulle jobba då!! Redan?! Jag vill faktiskt ha lite jobb när det är storhelgsob, så då ringde jag till mitt gamla jobb, sjukhemmet i Boliden, och sa att jag gärna jobba där. Det lät som att det behövdes folk där, och vikarierande chefen tackade glatt för att jag ringde och anmälde mig för jobb. Hoppas jag hamnar på att jobba med Jennifer nu bara! Då kan det bli riktigt kul! För jag har ju knappt varit där på 1,5 år så rutinerna och de boendena har ju ändrats lite. 

Jag är en människa som verkligen gillar familjer. Dels min egen men även andras. Att få komma hem till en varm och trevlig familj, sitta och prata vid middagen, se på tv och spela spel tillsammans. Jag är absolut inte redo för barn än, och garanterat inte dom närmsta åren heller. Jag menar familjer som redan finns, familjer som är öppna och släpper in en som om man vore en del.
Det finns några andra familjer än min egen som jag direkt har känt mig hemma hos, bl.a. Edlunds. I söndags var det farsdag. Självklart skrev jag till min egen pappa, men det är så roligt att ha fler än en "pappa". Så jag skrev även till Hans Edlund, och till svar fick jag "Tack min "dotter" kram på dä'". Det värmer långt in i hjärtat!
Dan, en kompis med familj i Malå var jag ofta hos förut. Där kände man sig också hemma direkt. Jag fick även sminka hans mamma när hon skulle ut, de gjorde "specialkost" till mig eftersom jag är rätt kräsen vid mat.
Johan L, en kompis med familj i "ödemarken", även om han tyckte att hans mamma var jätte jobbig när hon var så social så kändes det bra för mig. Att jag fick känna mig omtyckt betydde jättemycket.
Familjen Hällsten i Boliden. Började egentligen med att jag lärde känna Matte via jobbet i Boliden, men sen blev det att jag började umgås mer med Alexandra. Jag har inte varit där särskilt ofta men varje gång jag var dit så kändes det som att jag var en del av familjen.
Osvosv..
Iaf, det jag ville komma till var att jag igår var till Burträsk och hälsade på Simon och hans familj. Där var det likadant, det kändes direkt som jag var en i familjen. T.o.m. hans lillasyster som jag inte tidigare träffat vågade prata med mig, jag hjälpte henne lite med hennes dator. Och Simon tyckte att hans pappa var jätte jobbig för att han var så social, men jag gillade det helt och hållet.
Jag gillar familjer, att få vara del i någon annans liv så pass mycket att man blir en del av familjen. Att till slut kunna känna att man har ett extra hem, en extra familj, precis som Edlunds är för mig. Där törs jag komma och gå hur jag vill, det är aldrig besvärat utan alltid lättsamt.
När jag blir stor vill jag också ha en sån familj, men just nu trivs jag väldigt bra med att vara del av andras.

Våran familj i Järvträsk är en bra familj, enligt min mening. Det är mycket kärlek, man får sig alltid kramar när man kommer in där. Vi är öppna, säger vad vi tänker. Jag får den känslan av att det är enkelt att komma in i våran familj, och det har jag hört folk säga tidigare också. 


Har lagt upp den här bilden förut men jag tycker att den är så söt. Vet inte ens hur gammal den är, men den börjar väl ha några år på nacken. Mamma klipper gräset med en riktigt gräsklippare, och Christina springer efter med sin gräsklippare av plast, hon ville väl hjälpa till ;)

I torsdags var jag, Recy och Sofia hos våran kära nolla Jonny och åt plättar. Jag har aldrig varit särskilt mycket för plättar, men äter man det inte så ofta är det helt okej. 

Mätt blev men iaf, men inte så länge. När kvällen kom blev jag så sjukt hungrig. Halv12 på kvällen lyckades jag få Thomas att följa med mig till Max så jag skulle få i mig nå kött! Det känns inte riktigt som mat om det inte är kött, för mig iaf.

I fredags for vi ut en sväng. Jag for med våra nollekillar + den enes tjej på balder och åt grillbuffe medan dom andra faddertjejerna for och åt sushi. Jag kände att kött är mer min grej! Sen satte vi oss på pipes, oh bara socialiserade.

Jag och Jonny. Jag gillar den här bilden!

For senare på fredagen till Feffo och satt där och tjollrade ett tag. Han gav mig en välbehövlig självförtroendeboost, thanks! Och på bussen på väg hem fick jag nästa. jag var bland dom första på bussen och just efter mig kom en kille, han satte sig bredvid mig fastän det fanns massor med andra säten, det gör ju nästan ingen nu för tiden? Sen när jag ställde mig upp och skulle av bussen sa han "Du är en väldigt vacker flicka." Jag lär ju aldrig träffa honom igen, minns inte ens hur han såg ut. Men oj vad glad jag blev!

Lördag - dags för maskerad med film tema i Vännäs. Jag hade bestämt mig för att vara smurfan för att jag ville prova vara en färg. Avatarer är ju också blåa, men kändes som att alla nu för tiden är avatarer, jag ville vara nå annat ;p Det tog tid att bli blå, framför allt eftersom att jag fick göra allting själv, även ryggen! Där var det ju faktiskt lite tur att jag har EDS, annars hade jag aldrig klarat av det. Men blå blev jag! Är fortfarande en nyans av blå, var inte tvärenkelt att få bort färgen :p

Ganska söt? ;D


Alla hade väldigt ambitiösa outfits!

Väl där höll jag i lite lekar. Jag kan inte hålla mig från att engagera mig i saker som jag tycker är roliga! Kändes då som det var uppskattat att jag höll i lite lekar också :)

Idag har jag inte gjort mycket. Jag har tvättat kläder, gjort en skoluppgift och mammas video. Annars - åssit! Men det har varit rätt skönt. Har gått runt i mjukiskläder och mössa hela dagen.

"Inte så mycket." Varför svarar man så när man får en fråga vad man gör. Det visar ju verkligen på oengagemang. Hur svårt är det att istället säga "sitter vid datorn och slösurfar." om det nu är nå sånt man gör. Eller "sitter och ser tv." Det är inte ens jobbigare, varför väljer man då att skriva "Inte så mycket." Okej om man absolut inte vill skriva med denna personen, men när man ändå vill skriva, för det är många som vill det. Varför inte visa det istället?

Nej nu avslutar jag med lite kattbilder igen, denna gången bara Dexter ;)

Jag och Dexter kvällsfikade lite.

Dexter brukar bli lite avundsjuk på uppmärksamheten som datorn får, det visar han så här :p

Krama mig?

Söt bäbis :')

Upp-och-ner.

Det här är vad jag har roat mig med ikväll. Mamma skrev och frågade om jag kunde göra någon video till någon/några av hennes låtar. Självklart tar jag mig tid att göra det, jag tycker ju att det är roligt. Fast det tar ju verkligen tid! Men nu har jag gjort en, får se när nästa blir ;)

Alltså varför är det så här? Sen jag kom hem från skolan kring kl16 har jag legat helt död i sängen. Hade tänkt mig att det här blir en tidig kväll, varit så sjukt trött. Men nu har klockan blivit över 20.00, and guess what. Jag är pigg! Hur är det möjligt? Det är likadant varje dag, så fort kvällen kommer så blir jag pigg.
Och på morgonen? Då är man mer levande än död. Som tur är får lite smink en att se "oförskämt pigg ut" som Thomas skulle ha sagt.

När det inte händer nå speciellt i ens liv så är man dålig på att uppdatera bloggen, för man har helt enkelt ingenting att skriva. När det händer för mycket i ens liv, är man också dålig på att uppdatera bloggen, för att det är för mycket att skriva allt, och gallra är för svårt. Eller, så är jag iaf. Just nu är det nog snarare att det har varit mycket, så har inte skrivit någonting.

Nu är jag i alla fall ensam i lägenheten, förutom katterna. Det är lite tomt utan syskonen, samtidigt som det är lite skönt. Men nog hade dom gärna ha fått vara kvar ändå! 

Helgen som var så var jag i Arvidsjaur på Halloweenfest som de flesta redan vet, många har väl även sett bilderna på facebook, så tänker inte gå in så djupt på det. Var iaf kul att få träffa folket hemma igen! Det är det roliga med att gå ut i Arvidsjaur, man träffar så många som man känner :)

Jag har väl alltid haft rätt bra kontakt med mina systrar, men aldrig riktigt djup kontakt. Dock känner jag nu att jag och Erika håller på att få sån kontakt. Det är så mysigt att få rå om henne, lära henne det jag kan, ta med henne ut osv. Jag håller faktiskt tummarna att hon ska bo hos mig i sommar ett tag ;)

Njäe, det här blir inget djupt inlägg känner jag, uppdaterar er med lite bilder istället:


Alva som sov hos mig när jag var hemma.


Alva och Piffi - våran dvärghamster. Dom är kompisar, konstigt nog.



Dexter har fått en ny tunnel som han gillar ;)


Dexter hjälper till att läsa tidningen.. som vanligt.


Dexter ligger och sover på vardagsrumsbordet medan vi spelar tv-spel.

Ikväll hade vi KTC-träning på skolan, KTC = Kliniskt Tränings Centrum. Vi ska bland annat öva på ventrikelsond, var väl främst tänkt på dockor. För er som inte vet så är en ventrikelsond en slang som går från näsan via svaljet och ner i magsäcken så man kan ge näring till dem som inte själv kan äta. Jag tyckte det kändes som en bra grej att få veta hur det känns, så man får veta vad patienten går igenom, så jag ställde upp som "docka". Först skulle jag dra in bedövningsmedel i näsan, och bara det kändes jätteäckligt. Sen första gången de försökte tog det stopp någonstans, blev lite blod från någonstans åsså fick dom börja om. Sen gick det bättre. Och det var faktiskt sjukt äckligt när det kom i svaljet och man skulle "svälja" slangen! Det kändes jätte obehagligt i halsen, framför allt att prata. Förstår inte hur patienter klarar av att ha så, jag ville ha ut den ungefär direkt. Men nu har jag iaf provat hur det känns, och det är nog en nyttig grej att göra.

Bildbevis:




Värsta nu är att man fortfarande är helt bortdomnad i näsa och svalj, känns lite olustigt :p

Idag har vi åkt buss igen. Men van bussåkare som man är så är det inte så farligt. Visserligen får man rätt ont av att sitta så länge, men i övrigt är det inte så farligt. Väl i Glommers gick vi till Eve, min syster som köpt hus med sin kille där. Vi beställde hela familjen pizza från Gulan (värdshuset och enda matstället i Glommers) och åt. De har under ett tag haft avstängt pizzaugnarna där, så ikväll var det premiär.. igen. "Pizza-frossa". När det händer någonting på ett litet ställe är alla där, det är så roligt att se. Det var mer folk som ville äta pizza än vad de hade pizza, så de fick göra mer deg.

När vi kom till Järvträsk gick jag direkt till farmor, tänkt egentligen mest bara fråga om jag fick låna hennes bil till Arvidsjaur imorgon, men 2 timmar tog det innan jag tog mig hem. Vi satt och pratade, kollade på bilder osv. Vi pratade mycket om farfar, hur det hade varit tiden innan han dog och så. Hon berättade hur hans sjukdomsförlopp varit. Det började med hosta, han som aldrig brukade hosta. De for upp till vårdcentralen i Arvidsjaur och gjorde en lungröntgen. Läkaren berättade för farmor att de misstänkte lungcancer, men att de inte skulle säga nå till farfar förrän de var säkra. Det tyckte jag lät jätte konstigt, får man göra så? Vi pratar ju mycket om autonomi och integritet på skolan - patientens rätt till självbestämmande osv. Att då helt undanhålla information för patienten, men berätta för dennes fru och säga att hon inte ska berätta för sin man? För mig lät det bara konstigt. Nåja, tillbaka till historian. Det visade sig iaf att han hade lungcancer och började behandlas med cellgifter. Ett tag senare märkte man att cancern spridit sig till skelettet och sen gick det fort utför. När läkaren ringde och berättade för farmor att det nog skulle gå fort utför nu hade läkaren frågat henne "Har du någon som är hos dig nu, så du slipper vara ensam?" Farmor berättade hur glad hon blev, att känna att han brydde sig om hennes sorg och smärta! Jag tänkte på det, vad viktigt det är som sjukvårdspersonal att på ett professionellt sätt visa omtanke, visa att man bryr sig. 
Jag minns sista gången jag träffade farfar vid livet. Det var på vårdcentralen i Arvidsjaur där han var inlagd, jag hade med mig en serietidning - Lilla Fridolf och en chokladask till honom. Farfar var inte den som visade känslor, eller riktigt visade uppskattning. Men den gången när jag kom förbi, då såg man att han faktiskt uppskattade det!
Jag gillar att sitta och prata med farmor, på samma sätt gillade jag att sitta och prata med mormor medan hon levde. Jag gillar att prata, jag gillar att visa människor att jag bryr mig om dem.
Så det jag kom fram till inför mitt framtida yrke efter att ha varit hos farmor var framför allt att man ska inte vara rädd för att visa medkänsla. Och att prata kan vara jättebra medicin för vissa. Att man visar att man verkligen ser patienterna.

Vad glad jag blir att mitt förra inlägg blev omtyckt! Man blir glad av att få lite feedback på det man skriver. 

Imorse såg vi vampire diaries, som var lika bra som vanligt. En av karaktärerna berättade för en tjej att han älskar henne, att han egentligen är en väldigt självisk person, men runt henne kan han inte vara självisk. Han älskar henne, men tycker sig inte förtjäna henne.
Jag tänkte på det. Det finns många bra människor, men man kan alltid bli bättre. När man hittar någon som gör att man blir en bättre människa, någon som gör att man känner sig mer motiverad och engagerad, någon som får en att helt blomma ut, då är det rätt. Fastän man i papperna kanske inte ser ut att vara rätt, man kanske tidigare varit den "onda". Jag menar inte att man ska ändras av någon annan, bara att det bra i en ska framhävas, för det finns gott i alla. Jag vänta fortfarande på att det ska bli dom två i serien, gnistorna som slår kring dem är nästan så starka att de studsar ut ur tv'n. 
When you find the one.

Imorgon bär det som sagt av till Arvidsjaur och utgång på Laponia. Tur man har Edlunds säger jag bara. Dels ska en kompis från Malå - Kim, få åka med dom till Arvidsjaur imorgon när de själva far från Malå, så han kan vara med oss under kvällen. Sen ska både jag, Kim och min syster Erika få middag där innan vi drar vidare. Min syster ska också på nå partajande imorgon med sin klass. Åååh, jag gillar verkligen Edlunds, att en familj som är så nära ens egen familj som det bara kan gå. Det känns så bra i hjärtat!

Nu är jag inne i en sån där tröttperiod igen, skulle behövt en dag när jag inte har några som helst måsten, få sova utan att ställa en väckarklocka, sova ut, så att jag inte somnar direkt efter skolan. Meeen, har inte riktigt tid med det, som det ser ut nu. Och imorgon ska vi stiga upp extra tidigt så vi hinner se nya avsnittet av vampire diaries innan vi far med bussen till Järvträsk. Ja, det är viktigt! ;p

Idag var jag på ännu ett möte som avslutades med orden "jag är rätt säker på att du behöver komma tillbaka hit ett tag till." Jag trodde att det var ganska bra nu, kanske för att jag inte riktigt har hunnit sätta mig ner och tänka efter. Att man kan bli så påverkad av någon på så relativt kort tid. 

Jag gillar den här bilden. Jag gillade synen när jag såg den.
Sommar kontra vinter.

Vad livet är uppstakat, saker att göra hela tiden, aldrig en lugn stund. Även om man skulle vilja sitta ner och reflektera över dagen/veckan osv, hur ska man ha tid med det skulle jag vilja veta? :p

Helgen hemma var som vanligt jättebra! Jag var lekledare på Svanes 20års fest och jag tycker själv att det blev väldigt lyckat! Jag borde kanske bli festfixare, det är ju sååå roligt! Och leka lekar. Nog saknar man teatergruppen emellanåt (vi höll i en teatergrupp, lekte lekar och gjorde en teater, med barna åk 3-6 i Glommers i två terminer).

Inte världens bästa bild, men jag gillar verkligen min klänning från tradera!

Så ser iaf klänningen ut.

Sen har mina systrar varit här sen i söndags. Jag håller sakta på säkert att förvandla även dom till tjejer, även om Christina förnekar att det håller på att hända ;p Vi har solat, gjort ansiktsmask, shoppat smink, kläder och skor :)

Man är så fruktansvärt vacker i ansiktsmask! ;p

Jag måste ändå säga att det är rätt mysigt att ha dom här. Det kommer att vara tomt nästa vecka! Det är inte ens jobbigt, dom ger mig ändå mitt space och är inte uppi mig HELA tiden, utan bara lagom. 

Vi såg en film ikväll - The Killers. Den var helt okej, tills den plötsligt var slut, och handlingen var i princip försumbar. Förstår ännu inte riktigt vad den handlade om? Tur att Ashton Kutcher är het iaf, i den här filmen var han då det. Charmig, engagerad, bruna glittrande ögon... Jag vill också ha!

Ihelgen blir det åter hem. Arvidsjaur är ju lite sega så där är det halloweenfirande på lördag. Så då ska jag återanvända min sjuksköterskeoutfit, jag har ju ändå bara använt den här i Umeå - inte i Arvidsjaur! Jag har ändå varit hem ganska flitigt nu ett tag. Går nog inte fortsätta i den här takten.

Dexter är helt slut efter helgen. Han har varit hos Idah och Sankie och busat med deras ragdollbäbis Nikkie hela helgen. Han är fortfarande en riktig tröttkorv sen dess! Kolla det här inlägget på Idahs blogg för att se hur söta dom var :)

Nej vi avslutar väl det här inlägget med lite kattbilder, som vanligt när jag inte skrivit på ett tag ;p

Spännande med nya skåp ;)

En tjockis!!

Sne-Dexter.

Dexter låg och myste med sig själv ikväll, sjukt söt!