ninasofiaeklund

Han har inte hört av sig till mig på något sätt på evigheter. Jag kom precis ur duschen och då hade jag ett "Hej" från honom, 11.26.

Att drömma mycket är någonting jag alltid gjort. Idag bestämde jag mig för att börja skriva ner mina drömmar, de jag minns. Det kanske är kul att titta tillbaka på sen i framtiden.



3 december 2010.
"ajja orka bry mig om dig, kunde inte blivit nå bättre än att det tog slut mellan oss, den horan du var som knullade runt och låssades att allt var frid och fröjd funkade inte för mig =) ändå =)"

Hade vi inte varit sådana surrkusar hade vi inte träffats idag. Möte 14 skulle vara det sista och nu är vi inne på förlängningen som jag så vackert vill kalla det. Att nästa gång är den sista känns som en absurd tanke, att inte få gå tillbaka och träffa dessa underbara människor som kommit att bli ens "familj" varje vecka. Någon att ventilera med som alltid förstår, höra hur de andra har det i deras liv som många är mer intrasslade i det förflutna än vad jag är.

Idag pratades det mycket om respekt och hur kränkt man faktiskt blir av att inte bli respekterad. När någon försöker bossa över en, kör ett maktspel. "Du får inte ta med barnen till din släkt på veckorna du ska ha barnen!" Eller detta ständiga maktspel med pengar. Han sa alltid till mig att för mig handlade allt om pengar, men det gjorde det inte - jag ville bara ha tillbaka det jag var lovad. Däremot för han, han gjorde allt för att jag skulle få betala. Om han bara hade fler kallingar skulle vi inte behöva tvätta lika ofta till exempel.

Vi pratade även om uppbrottsprocessen, hur lång tid det kan ta från det att man tänker tanken att någonting är väldigt osunt i detta förhållande tills att man tagit sig ur det, och efter det hur lång tid det faktiskt tar innan man kan fokusera på sig själv - att själv må bra, och inte fundera varför han gjorde som han gjorde.
En av oss berättade idag hur hon hade hittat ett band som hon spelat in när hon var ung och full "Jag är dyngfull och det är skönt.. Han har sex med mig mot min vilja. Varför älskar han mig inte?" Inte någon tanke att det han gjorde var fel, utan funderationer varför han inte älskade henne. 
Det är skrämmande hur man kan förbise hans fel och istället fundera vad det är man själv har gjort fel. 
Angående uppbrottsprocessen nämndes även att det ibland kan vara svårt för anhöriga att riktigt förstå hur svårt det är att hindras att falla tillbaka i hans våld. Hur länge man kan vara känslomässigt ambivalent som det så vackert kallas.

En tjej berättade om hur hennes kille hamnade i fängelse och hon satt och planerade hur hon skulle fira julafton och hans födelsedag där med honom. Tanken att inte träffa honom igen fanns inte. Hon måste ju fara dit och se hur han har det, måste få träffa honom? Men det gjorde hon inte, och nu vill hon absolut inte träffa honom.

"Det knackade på dörren och jag ropade genom dörren och frågade vem det var eftersom att något titthål inte fanns på den tiden. "Det är din granne som ska lämna tillbaka hammaren" svarade snabbt en tillgjord röst. Tidigare under dagen hade den riktiga grannen varit och lämnat tillbaka hammaren, och jag hörde ju direkt vem rösten tillhörde. Hjärtat stannade till för endast en hundradels sekund innan det gjorde en dubbelvolt och sedan började banka hårdare än någonsin. Min kusin som var här stannade vid dörren medan jag smög iväg till sovrummet för att ringa till polisen. Polisen som tidigare under dagen varit hos mig sa "Jag jobbar till kl 22 ikväll så kommer han hör av dig direkt, då kommer jag och knycklar ihop honom till ett litet paket." Jag sa att det är nog lugnt, han kommer att ligga lågt nu, han är ju trots allt 30 mil bort! Men ack så fel jag hade.. Isoleringen ut i trapphuset är nästintill obefintlig så han hörde när jag ringde polisen och stack. Det tog inte många minuter innan polisen var här, de cirkulerade området några varv men fann honom ingenstans. Först när de satte span på hans bil förstod jag att det var kanske lite allvarligt det här ändå. Poliserna lovade att höra av sig så fort de visste någonting. Jag låg vaken och väntade, trots att jag skulle arbeta dagen efter. Under natten ringde de, de hade anhållit honom. Anhållen kan man vara max 4 dygn, sedan måste det beslutas om det finns tillräckligt med bevis för att häkta den misstänkta eller om man måste släppa denne. I 4 dygn satt han där, dessa 4 dygn kändes för mig som en evighet. Förutom de timmar jag spenderade på jobbet gjorde jag inte annat än att ligga i sängen och tänka på honom. Jag ringde socialjouren och pratade flera timmar varje dag. Skrek, vädjade, grät - "Jag måste få fara dit, jag måste få träffa honom!" När det närmade sig den fjärde dagen bad jag om att få veta när han blev släppt, för att jag var rädd för honom om han skulle bli det. Trots att jag inte ville någonting hellre än att fara dit och träffa honom ville jag inte träffa honom utanför, där jag inte hade skydd. Ett besöksförbud blev upprättat i samma stund han blev släppt."

Den som fått besöksförbud får inte besöka, kontakta eller följa efter den som skyddas av förbudet. Besöksförbudet gäller en viss tid (högst ett år) men kan förlängas med max ett år i taget. Det är alltid en åklagare som beslutar om besöksförbud, och beslutet kan överklagas till tingsrätten.

Ett generellt kontaktförbud innebär ett förbud att personligen söka upp den som förbudet skyddar, men också förbud att ta kontakt per telefon, brev, genom bud, genom telegram, e-post eller liknande.
Källa: http://www.domstol.se/Familj/Besoksforbud/

"Jag kollade min mobil hela tiden, väntade på att han skulle skriva ett sms trots att jag visste att han inte fick på grund av besöksförbudet. Det var svårt att gå från att få sms av honom hela tiden till att det blev helt tyst. Och jag vill ha svar på min fråga, min fråga som man så gärna vill ha svar på - en förklaring, min fråga som det inte fanns något svar på: Varför?!"

Häromdagen insåg jag en sak, en sak som jag berättade för de andra om idag. I ett av mina tidigare förhållanden förekom svartsjuka, väldigt extrem sådan egentligen - men jag påfrestade inte denna särskilt ofta. På den tiden umgicks jag inte med så mycket folk, och helgerna var självklara att vi skulle spendera med varandra. En kväll när jag var hos honom skulle jag fara och träffa tre tjejkompisar som jag umgåtts med mycket tidigare i mitt liv. Oj vad bitter han blev över detta, och som straff var han med sina kompisar resterande tid av helgen och jag fick vara bihang.
Att bråka i förhållanden är vanligt, det händer - frågan är hur man hanterar situtationen. Jag minns en gång när vi hade någon diskussion och han till slut blev så förbannad att han riktade näven mot mig men sedan valde att ge väggen just bredvid mig smällen istället. En annan gång fick dörren ta smällen.
Jag tänkte inte alls på det då, jag har egentligen inte tänkt mycket på det i efterhand heller. Vi skrattade mest åt det efteråt, hur dålig han var på att kontrollera sitt temprament.
Svartsjuka och hetsigt temprament..

På tal om någonting helt annat, när jag fyllde år fick jag ett födelsedagskort med en så fin text:
"Sofia
Grekiskt namn; Vishet
Är mycket öm och hövlig. En flitig medarbetare, som i slutändan övervinner alla problem hon stöter på i livet. Eftersom hon aldrig ger upp kan hon räkna med stora framgångar. Är full av sprudlande livslust.
Sofia är ett namn att vara stolt över."

Efter dagens möte åkte vi alla utom en hem till mig. Tacos tajm! Snabbt gick det och sedan var hela mitt lilla vardagsrumsbord fyllt med tacogrejer. Vi åt och skrattade och samtalade om allt möjligt. Trots att jag är så mycket yngre än de andra som var här så kändes det inte som någon åldersskillnad alls. Förutom ibland när de talade om deras barn som är i min ålder. Fast å andra sidan har jag ju alltid varit "lill-gammal" så! Jag trivdes åtminstone i sällskapet! Sedan sa vi att vi ska turas om och äta hos alla, så att vi fortsätter träffas och inte behöver betala till den som bjuder på mat just den gången. Great deal!

Jag avslutar detta inlägg med några värmande ord jag fick tidigare idag:
"Du är den finaste flickan i världen Sofia! Din famn värmer o dina ord är trygghet, dona egenheter är din personlighet och din charm! Tycker om dig supermycket älskade vän! Ingen är som du!"

Oj vad mycket det har varit nu ett tag i Sofias liv. Jobbet under påsk och sedan praktik.

I måndags efter jobbet fick jag finfrämmande från Arvidsjaur - Hans och Fia Edlund. Satt på apberget och åt glass, kött och potatis till middag, en sväng till Vännäs och lite biljard. En trevlig dag och kväll må jag säga! :)

Igår fyllde Feffo år och då passade jag på att överraska honom lite. Som jag tidigare nämnt så är vi (framför allt jag) stammisar på The Black Country Kitchen - ovanpå Åhléns. Så när jag fick höra att jag skulle få äta middag med Feffo och Martin igår kväll skynda jag iväg på stan efter praktiken. Jag gick till Neil (ägaren till TBCK) och frågade om han kunde hjälpa mig att överraska Feffo som fyller år. Han skrattade och gav mig en kram, vet inte riktigt varför men det gjorde han iaf, och sa att självklart fixar han det. Så jag sprang runt halva stan för att hitta vanliga födelsedagsljus. Till slut så fann jag dem!
Jag mötte upp grabbarna och vi beställde mat. När maten kom hade Neil ställt födelsedagsljusen på Feffos pommes och tänt dessa, han drog även igång Happy Birthday så vi sjöng för honom där. Dessutom hade han med sig presenten från mig till Feffo. HAHA, alltså Feffos min. Han förstod ingenting. Det tog ett tag innan han förstod att jag hade haft med ett finger i leken där! ;p Av mig fick han ett par pyjamasbyxor och ett presentkort att jag ska fixa pyjamasparty - precis som han vill ha det!

När jag kom från stan igår slängde jag in en tvätt i maskin och sen hade jag tänkt dammsuga direkt men jag drabbades av en sådan fruktansvärd huvudvärk. Jag har väl egentligen aldrig haft migrän, men jag vet inte vad det där var. Det kom plötsligt och det dunkade och var så hemskt. Jag som aldrig brukar ta tabletter tog en värktablett och la mig i sängen. Jag bestämde mig för en liten powernap men hade svårt att somna eftersom att huvudet gjorde så ont. Jag höll händerna om huvudet och väntade på att det skulle gå över. Efter powernapen tog den ungefär 20 minuter så hade det mesta gått över och jag kunde dammsuga och tvätta klart.
Kanske ett tecken att min kropp håller på ta stryk av allt jobb och annat jag håller på med? Samt att jag snittar väl 5-6 timmars sömn per natt?

I onsdags hade jag min Thomas-tid. ÅÅh vilken bra kväll det var, eller dag överhuvudtaget. Först praktik, sedan mötet - jag blir alltid så glad av gruppen, en snabb sväng förbi Marcus och sedan Thomas! Vi åt mat, och han tyckte att jag åt för sakta så han ringde ett samtal och sprang på toa medan jag fortfarande åt.
"Men Thomas det är väl inge fint att springa på toa medan jag fortfarande äter?"
"Jamen i den takten du äter hinner man ju få urinretention annars!"
Kvällen spenderades mycket framför pianot. Han spelade och vi sjöng tillsammans. Vissa låtar lämnade jag även till honom att ensam sjunga. Det var så mysigt :')

Torsdag på praktiken gick det så fruktansvärt bra. Min handledare sa till och med "Gud vad duktig du är Sofia!" Jag hade själv hand om en sal med patienter. Och det gick verkligen jätte bra för mig. Jag var även kvar två timmar längre än vad jag behövde. Lyckades själv ta ett EKG, höll ett ankomstsamtal och så vidare.

Under mina första dagar där hade jag hand om en äldre tant, väldigt sjuk. Sista två dagarna hade jag inte hand om henne. På onsdagen gick jag in till henne ändå och hon sken upp som en sol.
"Jobbar du imorgon?"
"Jo, men du har jag inte heller hand om dig."
"Men du måste komma och säga hej till mig ändå?"
Jag har oftast väldigt enkelt att etablera kontakt med mina patienter. De brukar generellt tycka om mig, verkar det som åtminstone.

Efter praktiken i tosdags gick jag en sväng till Haga och hämtade ut några paket, sedan gick jag upp till Henke på Mariehem. Efteråt var jag helt slut. Hade inte sovit så mycket några nätter i rad. Men jag höll mig vaken och vi bakade massor med bullar i olika former och massor med fyllning som rann ut när de gräddades ;)

Fick nyss ett sms av Henke: "Har levt på bull-dieten i helgen, 10 bullar täcker väl dagsbehovet av energi? :D"





Imorgon jobbar jag endast 5 timmar på morgonen. Efter det får jag besök av Pappa Edlund och Fia! Myyyys =)

Igår var jag med Jonny, han hade med sig sin hightech kamera och vi gick en sväng till lekparken och tog bilder. Det är faktiskt fantastiskt roligt :)











Well, vi tog 773 bilder, så det är svårt att visa alla man vill visa! :)

Jag fick frågan "Hur yttrar sig EDS hos dig?" Jag tycker att detta är en väldigt svår fråga att svara på, med tanke på att det är så mycket "småsaker" som blivit ens vardag.

Först tänkte jag berätta lite vad EDS är för någonting, eftersom att det inte är alla som vet det. Bara igår när jag var med Jonny fick jag reda på att han inte visste att jag hade en sjukdom. Han har ibland när vi umgåtts påpekat att jag är överrörlig så jag har som fått för sig att han vetat att jag har EDS.

Ehlers-Danlos syndrom (EDS) är en medfödd bindvävssjukdom som påverkar framför
allt leder, ligament, hud och blodkärl. De vanligaste symtomen är överrörliga leder,
skör och övertöjbar hud, kronisk värk och smärtor. Det kan ofta vara svårt att få
en klar diagnos.
Källa: http://www.ehlers-danlos.se/

Det finns olika typer av EDS och jag har överrörlighetstypen. Jag har väldigt överrörliga leder och kan böja mig lite överallt och hursomhelst. Jag får lätt blåmärken och småsår tar lång tid på sig att läka.
Eftersom att jag är född med detta och det succesivt blivit värre så har jag som ändå vant mig med tiden - som en slags normalisering. Visst har jag ont och det känns av, men jag tar ingen medicin mot smärtan.


Ryggen går att böja..


Fingrarna går att böja..

Att sova en hel natt minns jag inte om jag någonsin gjort.  Nu för tiden vaknar jag oftast ungefär varannan timme och måste snurra på mig eftersom att det gör ont att ligga på ett sätt för länge. Ibland, när jag är för utmattad, vaknar jag inte lika ofta och då kan det ibland göra fruktansvärt ont när man vaknar. Häromnatten sov jag alldeles för bra så när jag väl vaknade upp var jag alldeles svettig, bara för att det gjorde ont. Men detta är någonting jag alltid har haft, jag är som van.

När jag jobbar/har praktik däremot kan jag faktiskt tycka att det kan vara väldigt jobbigt. Just att stå upp för länge blir för statiskt, och då kan jag bli alldeles svimfärdig. Första gången jag svimmade var när vi gick Lucia, jag hade då ingen diagnos och alla skyllde på att jag fått för lite syre på grund utav alla ljus runtomkring oss. För mig kändes det aldrig som det var syrebristen som fått mig att svimma, men jag hade ingen annan förklaring så accepterade den som var.
En annan gång på Lucia var jag nära att svimma. Vi hade en stor plansch framför oss bredvid körledaren med texterna, men efter ett tag såg jag inte alls texten. Svetten började klättra längs ryggraden och jag viskade till min kompis som stod bredvid "Jag ser inte texten.." Hon kollade på mig med stora ögon och svarade "Du är alldeles vit i ansiktet!" Jag blåste då ut ljuset och gick ut mitt under framträdandet, jag orkade verkligen inte stå.
En gång har jag svimmat helt på jobbet. Det var när jag jobbade i Boliden och man står väldigt mycket första timmarna man jobbar. Jag kände hur svetten kom krypande längs ryggraden och hur jag blev illamående. Jag ville dock inte vara till besvär så jag kämpade vidare med den boende som vi skulle byta blöja på. Efteråt satte jag mig på en stol och hängde lite med huvudet. Övrig personal sa att jag var blek och frågade om jag skulle fara hem. Jag sa bara att det går nog över snart. Jag gick till toan och låste dörren, sen vaknade jag upp på golvet. Jag tror inte att jag var borta så länge, för de hann då inte börja sakna mig. Det gick bra den gången.
Annars händer det ibland att jag är nära att svimma. Jag har lärt mig att känna igen känslan när det är nära och då brukar det hjälpa att bara sätta sig ner en liten stund, kanske hänga med huvudet mot golvet litegrann.

Även min mor har EDS och hon skriver mycket om sitt liv med EDS i sin blogg: http://annasdrom.blogg.se/ . Hon har beskrivit hur det känns som hon går i sirap. För en vanlig människa kommer det sig naturligt att gå framåt, när man tar första steget följer resterande steg med. För henne måste hon tänka varje steg, för att varje steg är som att gå i sirap.
Jag har börjat mer och mer förstå hur hon menar eftersom att jag har börjat känna likadant uppför i trappor. Det är så tungt, även om det inte är många trappsteg. Det är som sirap.. Och det är framför allt i knäna det känns.

Jag har alltid sagt att det är ryggen som smärtar värst. Förut kunde jag själv knäcka hela ryggen och efteråt kändes det rätt bra. Idag kan jag inte ens knäcka den överhuvudtaget ibland, ibland går det lite. 
Dock är knäna en stor konkurrent. Efter att ha gått mycket en dag kan det göra så väldigt ont, som nu. Och jag har svårt att ligga med knäna mot varandra, utan stoppar alltid täcke/kudde mellan knäna när jag ska sova. Så som man bäddar ner gamla människor på sjukhus/boenden.

Att skriva för hand har alltid varit jobbigt för mig. Under mitt första år på gymnasiet hade jag ingen diagnos så fick skriva prov för hand. På nationella proven i Engelska A fick jag G, jag orkade inte alls skriva mer, jag gav upp och lämnade in. Andra året på gymnasiet fick jag min diagnos och mitt liv blev så mycket enklare. Jag fick bland annat börja skriva prov på datorn. På nationella proven i Engelska B fick jag MVG-.

I onsdags när vi pratade om EDS på mötet sa hon som också har sjukdomen "Det är många som säger att de flesta med EDS är så glada och positiva." Det har jag fått höra ofta, att jag är glad och positiv. Min mamma är likadan, och min moster. Osvosv. Visst kan man ha ont, och man kan ligga och vara ömklig när man är ensam. Men utåt är man glad och positiv - visar inte alls att man är sjuk.


Och sitta såhär är inga problem.

Anonym om Möte 10:

Du är duktig på att skriva! Dessvärre har shotiie.blogspot.com stulit din text...

Jag vill först och främst tacka för denna kommentar, jag blir så glad när jag får höra att folk gillar att läsa det jag skriver. För det andra gick jag in på denna blogg som det var länkat till och hittade faktiskt det jag skrivit direkt kopierat: http://shotiie.blogspot.com/2011/04/blog-post.html
Well, det är ju kul att någon gillar det jag skriver så mycket att de vill lägga ut det på sin egen blogg. Men jag tycker även det är lite respektlöst att inte ange källa, att använda det som det är någonting man själv har skrivit. Därför försöker jag att ange källa till det jag skriver när jag tar från något annat ställe.

Innan idag var det länge sedan jag arbetade här på demensboendet eftersom att jag haft så mycket praktik. "Min gubbe" har som vanligt hunnit fram och prata med mig. Berättat hur vacker jag är - "Du har de finaste ögonen jag sett, och ditt hår.. Och så fin hy!" Haha, min hy är jag verkligen inte nöjd över, men med lite smink går det väl att lura de flesta. Sen strök han mig på kinden flera gånger och som vanligt frågade om katten med de blåa ögonen.
Någonting som däremot inte händer varje gång var en annan gubbe som sken som en sol när han såg mig. Han brukar vila efter lunch så vi la honom i sängen som alla andra dagar. Efter ungefär 20 minuter larmar det inne hos honom och jag går dit.
"Hörrudu, vars är du på väg då?"
"Till dig!"
Sötgubben. Han har dessutom att få fram ord ibland. Men han ville inte ligga och vila för att jag var här. Jag talade då om för honom att jag kommer vara här hela dagen så han kan gott och väl vila fram till fikat. Då log han och sjönk tillbaka mot kudden.
Det känns bra att trots att det är ett demensboende så känner många av de boende igen mig. Även om vissa inte själva förstår varför det känner igen mig så gör det åtminstone det.

Igår när jag kom till mötet var vi endast 2 stycken första nästan 45 minuterna. Vi brukar börja varje möte med avslappningsövning, men denna gång började vi med att bluetooth'a. En kvinna där hade en sms signal som vi andra ville ha - "Sms, för dig som inte vågar prata."

Efter nästan 45 minuter droppade den tredje deltagaren in, och just därefter den fjärde. Det är så fruktansvärt roligt att se vilken skillnad det är på alla. Jag vet att jag sagt det förr, men jag säger det igen. Som igår när den äldsta utav oss kom in där lite senare, hon sken som en sol, hon skrattade så mycket - och hennes skratt smittar verkligen av sig.

Den teori vi igår hann gå igenom eller prata kring var fyra olika papper som vi fick med oss hem. Papper med olika frågor och ställningstaganden.

Att komma ur ett destruktivt förhållande
Psykisk misshandel är skadligt och bryter ner dig.
Att utvärdera situationen:
Några frågor till dig, för att du lättare ska kunna bestämma dig:
1. Är han en bra vän till dig?
2. Gör han dig glad och lycklig?
3. Känner du dig trygg, uppskattad och värdesatt då du är med honom?
4. Respekterar och älskar han dig som du är?
5. Tycker du om dig själv och känner du självrespelt då du är med honom?
6. Tar han fram dina bästa sidor?
7. Uppmuntrar han dig att utvecklas och gläds han med din framgång?

Som jag sagt tidigare är jag medlem på http://www.buzzador.com, jag är alltså en så kallad buzzador. Det innebär alltså att jag anmäler mig till olika kampanjerna och sedan håller tummarna för att bli utvald. Blir jag vald i en kampanj får jag hem ett paket med produkter och information kring dessa. Jag får då själv prova produkten och även berätta till min vänner - dela ut varuprover till dem.

Nu är jag med i en kampanj för pepsodent white now. En tandkräm som får tänderna att se vitare ut både direkt efter och kan även hjälpa till att få dem vitare på lång sikt. Det blåa löddret är en aktiv ingrediens vid namn Blue Covarine - ett pigment som "lägger" sig på tänderna som en hinna och ger inttrycket av vitare tänder.



Jag har inte hunnit använda detta så många dagar. Men det löddrar upp mycket och lämnar en färsch och ren känsla efter sig.



Har redan buzzat två "personer".

Nu har jag varit duktig och gjort matlådor för två dagar framåt. Nu är Sofia trött.

Imorgon får jag äntligen vara med Thomas igen! :]

<3

Idag har jag lagt ut lite annonser på blocket och tradera - saker som bara finns här och samlar damm.

Av någon anledning hade jag två stycken exemplar av detta spel så varför inte försöka sälja det ena?
http://www.tradera.com/Nintendo-64-PAL-Super-Mario-64-auktion_300918_131869313

Tänkte lära mig spela keyboard men det blev aldrig av, så säljer detta. Var en väldigt bra en, var imponerad över vad den kunde, men som sagt - Jag har inte tid så samlar bara damm.
http://www.blocket.se/vi/33340402.htm

Sen har jag ju hur mycket skor som helst, och några av dem är knappt använda och lär inte bli använda heller. Så dessa säljer jag vidare också:
http://www.blocket.se/vi/33339821.htm

Jag känner mig generellt som att jag varit väldigt duktig idag. Har fixat med annoserna här som sagt, gjort matlåda, vattnat blommor och städat undan lite grejer, sen hann även min gamla gymnasielärare komma förbi på en kopp te innan det bar av till praktiken för min del. Fick nämligen ett sms av honom igår, att han skulle vara i Umeå idag under dagen och undrade om jag hade tid att ses. Så att så blev det. Jag tycker att det är roligt att man kan ha sån kontakt med en gammal lärare :)
Praktiken idag har gått bra. Det var förvisso en väldigt lugn kväll men det som väl skulle göras klarade jag av ganska bra själv. Och en anhörig kom till mig och frågade om saker istället för sjuksköterskan jag gick med. Det kändes som bra!

Än är inte dagen slut. Funderar på om jag skulle ha traskat på Haga och hämtat ut ett paket, beror på. Annars nöjer jag mig med att laga lite mat till matlådor kommande dagarna. Är så less det jag har i frysen, nu vill jag ha någonting gott! =)



Jag fick ett stort paket (med en tv-bänk inuti) när jag fyllde år! ;)

"Jag hade en egen lägenhet, jag bodde i en ny stad, hade nya möjligheter till ett nytt liv - det liv jag ville ha. Allt kändes så bra. Helgen innan skolan började var det dags för nollning. Självklart ville jag vara med på detta, självklart ville jag lära känna så många som möjligt i min framtida klass. Han förstod detta, och sa inte emot när jag for iväg. På dagens lektes det lekar och jag hade jätte kul! På kvällen var det dags för fest, vilken jag inte närvarade särskilt länge på. Jag hade inte varit där särskilt länge när jag fick ett sms. "Ååh, fan vad dåligt jag mår nu.. Fick just veta att min bästa vän i staterna kört kört ihjäl sig i en motorcykelolycka. Men tänk inte på mig du, ha så kul!" Well, klart jag tänkte på honom. Han skrev sedan hur han satt ensam i min lägenhet och inte kunde hejda tårarna. Så jag for såklart hem till honom. Efter det var jag inte med särskilt mycket mer på nollningen, jag var med honom istället. Det kanske var för dåligt väder, eller för långt bort. Var dock med på lill-sittningen med tema nörd."

En historia han berättade för mig väldigt tidigt:
"Jag och min kusin var och semestrade i Sydamerika när vi råkade komma rakt i ett maffia-krig. Min kusin var längre än mig, han blev skjuten i huvudet och dog. Jag klarade mig.."

Han drog många sådana historier, som kändes helt absurda att en och samma människa ska behöva gå igenom så mycket hemskheter. Han berättade även hur han hade gått 3 år sammanlagt på gymnasiet - lite bf och lite fordons. Hur han bott i USA åtta senaste månaderna. Hur han bott i Estland några månader, och i Holland (kanske var det någon annanstans också?) Hur han varit med i en bilolycka och varit helt sängliggande ett halvår, sedan varit dålig av detta nästan ett år till innan han blev människa igen. Hur han börjat läsa till psykolog så att han bara hade två år kvar. Hur han skrivit en bok om psykologi. Osvosv. Visst han var tre år äldre än mig, men jag fick aldrig ihop hur han hunnit med allt detta. Efter ett tag visade det sig att vissa saker inte var sanna, och än idag tror jag inte att jag vet riktigt vad som var sant och vad som var lögn.

Taget från http://www.varningstecken.n.nu/misshandlaren :
En misshandlare vänder ofta saker och ting till sin motsats. Han förvrider i efterhand det kvinnan har sagt och det han själv har gjort. En del misshandlare spelar gärna offerrollen. Om kvinnan försöker försvara sig mot honom, tar han det som en attack gentemot honom, och får henne att betala för det på ett eller annat sätt.

Offerrollen.. Den tog han alltid på sig. Fastän han varit arg på mig och jag hade fått ta skit, så var det han det var synd om. Och sen hade han ju varit med om så mycket hemskt så det var ju verkligen synd om honom..

Datum: 2010-09-01 09:42
Nja tror inte hon mår bättre av det, de ju bara dagens sanning, all skit jag varit med om är ditt fel, trodde aldrig att du skulle toppa listan som den värsta flickvännen jag någonsin haft, men du lyckades, så mycket som du föstörde mitt liv har gjort att jag ångrar varje dag som vi var tsm. Du är en människa för sig asså, du är lika sjuk i huvet som din mamma men de vet du redan och en vacker dag kommer du be omursäkt men då äre för sent. Men men försöker skriva ur paprerna men datorn är så seg. O_o

Datum: 2010-09-01 09:38
Skiter väl jag i, allt är ditt fel ändå så hon får väl skylla på dig eller nå, du ska vara glad att jag inte tagit mitt liv för då hade du verkligen fått skulden. :p

---

I natt har jag inte alls sovit bra. När väckarklockan ringde insåg jag varför - jag hade ju sovit i en skarv (i mitten av sängen)! Congratz Sofia.. Jag drömde en dröm som var så fruktansvärt verklig och detaljerad. Dock minns jag ju såklart inte allt så här i efterhand som jag gör precis när jag vaknar. Vi var i alla fall i Brännberg hos Matilda (av någon anledning?). Det är framför allt slutet av drömmen jag vill berätta om. Det var sommar och jag var nog fortfarande tillsammans med han. Jag hade varit med honom i början av sommaren men sedan farit iväg på semester. Det var jag och Marcus som var där i Brännberg och han satt och pratade med mig om hur det ska och inte ska vara i ett förhållande. "I ett vanligt förhållande blir man glad av att se sin partner efter att varit ifrån varandra ett tag. Man blir inte sur för att hon inte ringde honom under resan hem." Då var det som att jag i drömmen kom ihåg en händelse som då hade hänt (i drömmen). Hur jag hade kommit hem från semestern, hem till honom, och fått en utskällning för att jag inte ringde och pratade med honom i telefonen sista två timmarna när jag ändå bara åkte bil/buss. Jag minns inte riktigt mer vad som sades, men jag minns att Marcus drog en lång predikan för mig, och hur jag egentligen insåg hur rätt han hade.

När jag vaknade imorse låg jag kvar i sängen och drog mig en stund, jag tackade nej till frukost eftersom att jag inte börjar praktiken förrän ikväll och ändå bara skulle hem direkt. Han steg upp och dolade på med frukost. Sen kommer han tillbaka till sängen och i princip sätter sig på mig. Jag tittar upp och ser hur han håller i en halv honungsmelon. Han har med sig en sked och matar mig med varannan tugga. Jag blev som full i skratt samtidigt som det var rätt sött. Inte visste jag att det var så att sova borta :)

Vaknade av mig själv just före kl tio imorse. Tänkte att jag skulle hinna med så mycket idag eftersom jag hade så mycket tid nu! Jag steg upp och satte igång vatten och socker som ska koka upp så man kan göra mormorssaft. Well, det var ju ett bra drag. Förutom att jag glömde bort det där och det bubblade på rejält när jag hörde ljudet av någonting som bränner fast. Klibbigt på golvet hann det också bli.
Att dammsuga och skura blev då dagens uppgift. Bytte även sängkläder och la på överkastet så jag inte får så mycket katthår överallt.

En promenad ner till stan med Robert blev det sedan. Strosade efter honom när han shoppade på ica. Efter det sprang jag några ärenden själv i väntan på Roger. Några refills till mina klädvårdsrullar hann det bli och sedan shoppade jag upp mitt presentkort på kicks som jag fick av tanta och hennes man.

Sminkborttagning och ansiktskräm som tydligen ska vara bra. Samt en ny sorts vattenfast mascara :)


Tänkte försöka att inte vara så svartklädd idag, som jag oftast är så idag var jag lila :)

Nu är helgen över, och det har verkligen inte känts som helg för mig. Jag har ju som haft praktik hela helgen. Det har varit väldigt givande dagar på MAVA må jag säga. Jag har insett att jag ofta kommer väldigt nära patienterna. Även en dement gubbe som inte alls kunde prata tedde sig till mig och hon jag gick med sa "Han verkar gilla dig."

Det jag har hunnit göra utöver detta ihelgen är att jag har varit och sett umespexarnas uppträdande - väldigt underhållande.

Ärligt talat har jag inte så mycket mer att säga just nu, det kanske kommer senare.

Fick en kommentar från en tjej med denna blogg. Hon skriver öppet om vad hon varit med om, hur hon suttit i fängelset för bedrägeri. Jag fann detta väldigt fascinerande! Och som hon skrev i ett stycke:
"Det är många som har frågat om min dom, vad jag dömts till fängelse för och jag förstår att ni undrar.Innan jag berättar vad jag dömts för så vill jag att ni ska veta att jag inte längre är fylld av skam för vad jag har gjort, den dagen är förbi och jag har bearbetat den känslan. Att skriva har länge varit min passion och att skriva och berätta om vad jag varit med om och även utsatt andra för det är ett led i min väg till tillfrisknad. Av den anledningen väljer jag att dela med mig av min historia."
Framför allt det där sista känns nästan som någonting jag skulle kunna skriva. Att få dela med sig av sin historia.

Efter att det tog slut mellan oss påpekade han ofta att jag var känslokall. När han skrev någonting som jag fann opassande svarade jag bara okej, eller någonting annat kort. Bara för att visa att han kommer inte åt mig. Även om jag kanske egentligen reagerade på det han skrev, jag vissade det inte. Kort, koncist.. 
En annan i gruppen sa att hennes kallade henne iskall efteråt, just för att hon gjorde likadant. Stängde av och var kort. Jag tror egentligen att det är en bra strategi. Att visa att "du kommer inte åt mig." 
Han hade inte jobb under större delen av tiden vi var ihop, och det han till slut fick när jag skickade in hans personliga brev och cv lyckades han få sparken från. Jag tog studilån och jobbade extra för att få ekonomin att gå ihop. Jag var väl egentligen rätt ofta på jobbet eller på skolan, men det blev mindre och mindre att vara ensam med vänner. Inte ens efteråt förstod han hur lite jag var med kompisar. Hur mycket jag kämpade för att få ekonomin att gå ihop för oss båda. 

säger:
ja men dom kom för att du vägrade prata med mig och var aldrig hemma
Sofíล | ღ säger:
för att jag försökte få ekonomin gå ihop.
säger:
hahaha neee, jag pratar inte om när du var och jobba =)
Sofíล | ღ säger:
jag var inte ofta med kompisar.
säger:
haha ne ok =) var en månad då du jobbade för mycket för at orka vara med kompisar då varu med mig 2 timmar innan du somnade..
annars var du alltid nånstans
Sofíล | ღ säger:
okej

Ibland när han skrev efteråt så var han arg, nästa gång saknade han mig, nästa gång skulle han vara vänner, nästa gång skulle han göra mig avundsjuk osv osv.. Alltid provades det någonting nytt för att komma åt mig.

säger:
G
Sofíล | ღ säger:
?
säger:
Saknar dig
Hej då
Sofíล | ღ säger:
varför då?
säger:
För du är mitt livs största kärlek

Idag när jag kom till tanta stod det ett kuvert på hennes bord med mitt namn på. Jag öppnade och fan då detta:


"Tack Sofia! Du är fantastisk. Kram från "tanta"." Samt ett presentkort på kicks på 300 kr.

Visserligen vet jag ju att det är hennes man som har fixat detta, eftersom hon är för dement för att kunna göra det. Det kändes så bra att få de här, och att han formulerat dessa ord. Att få sådan bekrätfelse att det man gör faktiskt spelar roll! Ååh, jag blev verkligen berörd av detta.

Ikväll har jag hängt med några av mina kära nollepojkar - Jonny, Tommy och Jocke. Vi åt mat på Black Country Kitchen - uppe på Åhlens. Det är så grymt bra mat där, och ägaren är ju verkligen helt underbar. 
Efter det har vi hängt på megazone nästan två timmar. Spelat biljard och lite andra spel. Trevligt var det helt klart. Mina fina grabbar! :') Dock vare sjukt roligt när Tommy gick och skulle ta ut pengar. Han skulle ta ut 200 kr. När han kom tillbaka hade han en tår i ögonvrån men kunde ändå inte rå för att skratta åt sitt misslyckande. Han hade då 2000 kr i hundringar! En nolla för mycket hade råkat slinka med. Okej att det händer en gång, men han berättade att det är inte första gången det händer?! Så kass!! HAHA.

Imorgonbitti är det beachvolley som gäller och sedan praktik på kvällen.


Nu är det vår - nu behöver jag inte längre gå runt när jag ska gå hem utan kan gå denna väg!

Jag har i veckan börjat min nya praktikplacering på sjukhuset på en avdelning som heter MAVA - Medicinsk AkutVårds Avdelning. Jag har gått två pass med en undersköterska och ska ihelgen börja gå med en sjuksköterska. Jag har väl inte riktigt hunnit komma in i det ännu, så har inte så mycket att utvärdera. Men jag har fått ta lite venprover och lärt mig vissa program som undersköterskor använder - sådant som jag måste kunna i sommar när jag ska jobba på samvården.


Jag som brukar springa runt i två små toffsar bara för att jag inte gillar hästsvans. Brukar se ut som en liten flicka. Igår satte jag upp håret i en klämma så att det skulle gå släppa ut sen utan att ha märken efter någon hårsnodd. Jag tyckte åtminstone själv att jag genast blev mycket äldre!

I måndags var jag en sväng till tanta. Tog ut henne i rullstol i det fina vädret - var dock väldigt tungt att köra med allt grus som är överallt nu. Klippte och målade även hennes naglar så att hon skulle bli fin. Idag ska jag fara dit igen, vi ska åka iväg till frisören så att hon inte är så långhårig.

Måndagkväll var jag med Robin. Han bjöd mig på middag på rött - mmm kött! Vi hann även med en sväng på Ica Maxi. Sedan fixade han lite i min lägenhet. Bland annat satte han upp denna på väggen:

En fruktansvärt smart grej. Plastfolie och aluminiumfolie med en skärare så man inte behöver slita när man ska ha sådant, sen även hushållspapper. Fiffigt!

Igår följde en tjejkompis hit och åt middag med mig. Hon har en hund, vilket är bra. Jag tycker att det är bra att försöka lära Dexter att det kan vara hundar i lägenheten utan att han måste vara livrädd. Han satt faktiskt inte i klösträdet hela tiden.
Efter det var jag, Henke och Jon-E ner på stan och biljarderade (spelade biljard). En väldigt trevlig mitt-i-veckan kväll helt enkelt.

Jag har förresten fått jobb påsk! Jag som varit så orolig att jag inte ska få jobba någonting under påsk, nu är det ordnat. Jag får jobba söndag och måndag, helt perfekt! :)


Det kändes lite konstigt att se sig själv i sådana här kläder, men jag skulle ju ändå bara fara på sjukan och sedan byta om så det blev så.

Jag ska förresten vara kattvakt från och med imorgon och till påsk någon gång? Haha, har inte ens koll hur länge. En tjej från Arvidsjaur som nu bor i Umeå hade i alla fall en statusuppdatering på facebook - om någon inte kunde ta hand om hennes katt. Jag vet själv hur skönt det är när man har kattvakter klart, hur glad och tacksam man blir. Så jag skrev att det ska nog gå bra. Så han kommer hit imorgon. Vi får väl se hur de kommer överens, men efter någon dag borde det ju inte vara något problem :) 

Jag tror att om man ställer upp för andra så kommer man att få tillbaka på det sen på något sätt. Kanske inte av samma person ens, men jag tror ändå att man får igen det på något sätt. 
Vissa kallar det karma, men jag brukar bara säga att "När jag var liten fick jag lära mig den gyllene regeln - allt vad du vill att andra ska göra mot dig det ska du också göra mot dem."

Nu när jag vaknade på morgonen kände jag mig väldigt förvirrad. Jag visste egentligen inte ens var jag var, vad klockan var - om det var mitt i natten eller morgon, vad jag gjorde just innan jag somnade igårkväll osv. Efter att ha lokaliserat mig mindes jag att jag skrev ju ett blogginlägg igår som jag inte riktigt skrev klart allt jag hade tänkt skriva på, så här kommer ett tillägg + lite annat.

Igår på mötet pratade vi som sagt om trygga platser för oss - platser vi återvände till i fantasin eller platser vi faktiskt gick till när det var jobbigt. Många beskrev att de tittade upp på himlen och tänkte på någon där uppe. Då kom jag även på att det gör även jag ibland. Jag kan ofta tänka på min älskade mormor. Mormor, där jag hade ett andra hem med eget rum under min uppväxt. Jag kan även komma på mig själv med att sitta och kolla på hennes smycken och tänka tillbaka på henne, hur jag saknar henne.
Mamma skrev i sin blogg:
"Självklart är hon med dig. Hon om nån vet ju vilka känslor du genomgår som förlorade sin dotter till en man med samma egenskaper som den du levt med. Det är naturligt att hon är nära dig nu."
Detta hade jag glömt bort att mamma faktiskt sa till mig, som så mycket annat jag glömt från denna tid, men detta sa hon till mig i somras.

Jag kom att tänka på en sak ihelgen när jag var barnvakt som jag berättade för övriga igår. Att jag minns en plats som fått mig att känna mig så lugn och trygg. En plats jag kom på mig själv att sakna nu ihelgen. 

I höstas var jag med Thomas en lördagkväll. Vi (läs han) bakade sirapslimpa och gick en promenad bortemot tomtebo. Självklart ville jag gå till lekparken där. En likadan gunga som tjejerna på bilden gungar i finns där. Där satt vi och gungade, han höll om mig och jag tittade upp mot stjärnorna. Det var så rofyllt, så tryggt. Just i den stunden kändes allting så bra!

Många beskrev att de ringde en vän när det var jobbigt för dem. De krävs inte mycket respons från denna vän, utan bara de lyssnar. Ihelgen pratade jag för första gången mer än bara det ytliga med en person jag ändå umgåtts med i nästan 4 månader. Han berättade om sitt liv, och han sa att han ville veta om mitt liv. Jag är inte den som gärna bara börjar prata om sådant utan inbjudan - det känns bara som jag klagar, men när han sa att han vill veta "allt" - då berättade jag. Han sa inte särskilt mycket efteråt, men han kramade om mig på ett sätt som faktiskt visade att han brydde sig. Det var för mig mer värdefullt än vad jag innan hade kunnat tro.
Det finns en orsak till varför vi har 2 öron men endast en mun!

Oj.. Jag vet egentligen inte alls vad jag ska börja säga om dagens möte. Jag misstänker att det är rätt mycket som snurrar ändå, trots att jag tror att det är lugnt. Som tur är skrev jag upp några stödord i mobilen direkt efter mötet så jag skulle minnas ungefär vad jag tänkte där.

Vi pratade lite om hur bra man kunde komma överens med hans föräldrar. Hur nära varandra man kunde vara, tycka om varandra, förstå varandra. Men när det senare tog slut var det som bortblåst. "Nej min före detta svärmor kunde inte ens gå över tröskeln till mig utan stod utanför dörren." Att ens perspektiv kan ändras så mycket. Teorin om att föräldrarna kan vara rädda för sin son kom upp, vilket även jag tror kan vara sant. Dessutom nämndes begreppet "blod är tjockare än vatten."


Denna bild målades upp.. En bild att symbolisera hur det är i sådana förhållanden. Medan man är tillsammans är mannen stor och kvinnan liten - han förminskar henne, trycker ner. Det är ständigt "oväder" - det åskar, blixtrar, mullrar.. Sedan när kvinnan tagit sig ifrån honom och fått tillbaka sitt självfötroende - hon känner sig rätt stor. Det behövs då inte mycket, bara ett litet moln - en liten påminnelse om hur det var förr, någonting liknande som händer, eller kanske att just han säger någonting igen - som får henne att återigen krympa.
I och med denna bild diskuterade vi vad som får oss igångtriggade, vad som får oss påminda och vad som händer med oss. Har vi några strategier vid dessa tidpunkter? 
Vad som får mig påmind kan vara vad som helst. En bil som kommer körande hotfullt, ett brev från någon jobbig myndighet, ett foto av oss som ännu inte blivit kastat, vissa kommentarer folk säger.. Well, jag vet inte ens alltid vad som triggar igång allt igen, för det kommer aldrig direkt utan ett tag senare - oftast när jag är ensam.
Vad händer då med mig? Jag brukar kalla det mina dippar. Jag känner mig sjukt ensam, men orkar inte vara med någon. Jag sitter/ligger i sängen. Äter ingenting. Gör egentligen inte särskilt mycket förutom att stirra in i dumburken (datorn).
Min strategi? Det enda jag gör då som får det att bli bättre är att skriva/prata av mig. Dock vill jag oftast inte prata med någon särskild, om det är för att jag inte vill känna mig jobbig vet jag inte. Men det jag då brukar göra är att skriva blogg. Dock brukar jag inte göra detta direkt utan när det är nästan olidligt. När jag har skrivit mitt blogg inlägg är det som att det är lite lättare, som att jag mår lite bättre. Det är som att jag då bearbetetat det med "någon".

Jag har ofta sagt både till mig själv och till andra att jag är svår. Speciellt när det kommer till prat om eventuella förhållanden. Att jag inte skulle kunna vara en bra flickvän för stunden för att jag är för svår. Idag vändes det på dessa ord. Egentligen är man kanske ganska enkel att leva med? Och vid närmare eftertanke har jag fått höra från vänner att jag är enkel att umgås med, inga krussiduller utan bara enkelt. "För att man är van att anpassa sig." 

I slutet skulle vi beskriva en känsla vi hade inom oss. Jag sa upp-och-ner, för det är just det jag är. "Life is a rollercoster". Ibland mår jag så himla bra och är så uppåt, för att sedan lika snabbt dippa rakt ner.
En annan sa ordet "känslig". Då fick hon som respons att det är ett tecken på att hon mår bra, att hon känner sig känslig. Att hon inte stänger av sig. För att vara avstängd det har vi alla provat. Blunda, så finns det inte. 

Sedan blev det även prat om någon tryggplats, om det finns någon sådan för oss. Eller helt enkelt någonstans vi vänder oss när vi vill må bättre. Eller ställen där vi kanske mått bättre. Jag har varit väldigt principfast att alltid sova hemma när jag är i Umeå. Jag har aldrig tyckt att sängen här är särskilt skön, men skyllde det på att den var gammal. En ny bäddmadrass är nu införskaffad och jag vet egentligen inte om den är så mycket bättre. Jag har nyligen provat att för första gången sova hos någon annan här i Umeå. Och vad jag sov bra, det var så skönt! Jag sover nog egentligen bättre borta, så jag vet inte varför jag dras att sova hemma.
Ihelgen hade jag även deeptalk med en kille, fick reda ut allt som behövdes redas ut - så att man båda vet var man står. Han sa då en sak som fått mig att tänka att kanske har han rätt "Du skulle kanske egentligen må bäst av att flytta ifrån allt som har med honom att göra."

Well, mer än så bjuder jag inte på ikväll för nu är jag så sjukt trött!

Natti natt.

Häromdagen fick jag ett brev, från polisen. Hjärtat stannade av några sekunder för att sedan börja slå med en väldig fart. "Neej, vad har nu hänt?" Tankarna hann snurra många varv innan jag lyckades öppna brevet. Det var inget farligt, det var bara om att jag inte var medi brottsregistret som skulle skickas in för att få vara personlig assistent.

Ikväll när jag gick från Iksu stod en bil parkerad ungefär vid min trappuppgång. När jag svängde in på min gatan stod den först stilla och började sedan köra fram sakta emot mig. Motorn lät hotfull på något sätt, den skrek. Inte förrän den var väldigt väldigt nära mig började den köra lite snabbare och svängde bort från mig. Ingen big deal, men jag hann ändå tänka alldeles för mycket.

Fastän jag egentligen vet att det är lugnt, att allt är över.. Så fortfarande blir jag ibland rädd?

Chorus:
She laid her heart and soul right in your hands
And you stole her every dream and you crushed her plans
She never even knew she had a choice
And that's what happens when the only voice she hears
Is telling her she can't, stupid boy,
Stupid boy.

So, what made you think you could take a life
And just push it, push it around
I guess to build yourself up so high
You had to take her, and break her, down.

Oh, You always had to be right
And now you lost the only thing
That ever made you feel alive.

Keith Urban - Stupid Boy

Helgen har inneburit lite sömn och störd dygnsrytm, grillning både fredag och lördag och även ett födelsedagskalas avverkat.

Fredag var sista dagen på den första praktiken. Jag fick fina ord på slutbedömningen och två av gamlingarna var uppriktigt ledsna att jag skulle fara. Den enda frågade in onsdags om jag skulle vara kvar till sommaren, och när jag då berättade att jag hade sista dag fredagen blev hon väldigt ledsen. På fredagmorgon var jag in till henne med medicin, och då bad hon mig komma in till henne innan jag for därifrån. Denna andra tanten var också uppriktigt ledsen, hon ville stryka mig på kinden innan jag skulle fara därifrån. Jag var ju på ett servicehus, så de var ändå gamlingar som de flesta var rätt klara i huvudet. Mina söta små tanter!
På kvällen blev det först grillning upp på höjden och sedan spelkväll och gemytligt häng. Jag kom hem relativt tidigt, kring kl 1 på natten, men sömnen infann sig närmare kl 6 på morgonkvisten. En lite lagom full kille var här och surrade. Det var dock värt det, första gången det pratas på riktigt, och mycket som blev sagt som behövdes sägas högt.

Lördag. Efter bara några få timmars sömn bar det iväg upp på höjden igen. Promenad med Henke och vovven Milo stod på schemat. Solen lyste och det var så fint väder. När vi kom ut insåg vi att, vi är i Umeå a.k.a. det blåste nå djuriskt! Blev ändå att vandra i ca 1,5 timme. Efter det, ännu en grillning. Kött!! Lämnade höjden för några timmar och åkte till Vännäs för att närvara på födelsedagsfest. Väldigt trevligt, och vann även ett pris i en av tävlingarna! Sedan åter till höjden där gänget fortfarande höll till. Drack te och hade det bra. Den kvällen slutade också mycket sent, men oj vad jag sov bra den natten!


Födelsedagskalasande!

Söndag. Henke ringde:
"Hej Sofia, vad gör du?"
"Hej, jag sitter och äter frukost."
"Har du sminkat dig?"
"Ja?"
"Okej, bra. Tänkte bara, jag ska vara barnvakt. Om du ville komma förbi?"
Haha, jag gillar ändå att han frågade om jag hade sminkat mig. Han visste att om svaret skulle vara nej så skulle jag vara rätt långt bort. Så dagen har spenderats som barnvakter till två små charmtroll - 2,5 år och 1,5 år gamla =) Lekte i en lekpark. Jag var helt slut efteråt, det tar på krafterna. Dessutom hade jag på mig Henkes skor, att gå från storlek 36/37 till 44/45 är inte helt lätt. Middagen där var helt underbar dessutom! Sedan ikväll har jag varit en timme på Iksu och spelat pingis med Tommy. Det blev 4-4 i matcher och han vågade inte ta en sista avgörande match ;) Det var riktigt roligt att få spela pingis igen iaf, det blir på tok för lite nu för tiden. Förr spelade man ju varje vecka!

Gunggung!

Imorgon - ny praktikplats på MAVA - medicinsk akutvårdsavdelning på NUS.

Det är ju kul att även randoms tycker att jag är annorlunda.

Alltså, vadå söt bäbis?

Obs, min powernap blev lite längre än vad den var planerad att bli. Men det var ack så skönt att få vila! Anledningen att den blev så lång var att jag drömde en dröm som jag ville drömma klart, så jag tryckte på snooz-knappen.
Nya avsnittet av vampire diaries kom ut inatt så jag har sett det nu idag. Lika bra som vanligt! Jag drömde en dröm som var som en blandning av Harry Potter och Vampire Diaries. Jag var den som de onda ville åt, jag spelade huvudpersonen. Voldemort var Klaus (den onda i vampire diaries). Snape från Harry Potter var med - jag minns det för att det var på så sätt jag visste att det var lite Harry Potter stuk. Man kunde vara osynlig på nå sätt men då förstod de onda hur man gjort och kunde se oss, tills vi hittade en osynlighetsmantel. Det var en kille/man som egetnligen var ond, men som till slut var den som hjälpte mig därifrån. Jag satt i en rullstoll i slutet, rullade iväg över en stor gräsmatta, och de onda kunde inte gå i solljus (som vampyrer). När jag rullade iväg där minns jag att jag tänkte att det var inte såhär det skulle sluta, att det här var inte det sista avsnittet. Men jag var fri för stunden.
Ofta när jag drömmer och vaknar till kan jag inte återgå till samma dröm - fortsätta drömma. Men det kunde jag idag. Så först när jag hade drömt klart såg jag till att vakna helt.

Ikväll ska jag iväg till Marcus och grilla! KÖTT!! 


Jag har en riktig snygging! ;)

I hear the ticking of the clock
I'm lying here the room's pitch dark
I wonder where you are tonight
No answer on the telephone
And the night goes by so very slow
Oh I hope that it won't end though
Alone

Till now I always got by on my own
I never really cared until I met you
And now it chills me to the bone
How do I get you alone

---

Ikväll känner jag mig väldigt apatisk. Jag har legat i sängen sedan praktiken. Egentligen inte varit alltför trött heller. Jag är väldigt upp och ner, nu är det ner igen. Men jag är inte den som gnäller inför mina vänner och berättar allt jag tänker direkt jag dippar. Jag är den som blir tyst och ligger i sängen då. Tills jag till slut öppnar "nytt inlägg" här på bloggen och skriver av mig. Då kan jag gnälla hur mycket jag vill, utan att det är till någon särskild. Utan att jag behöver känna mig som en börda.

Jag vill återgå lite till det jag skrev igår, för det har jag grubblat mycket på. Det där med hur mycket han hörde av sig hela hela tiden. Hur han har satt standarden på en alldeles för hög nivå. Jag har lätt att tänka "ääh, han bryr sig inte", bara för att jag inte upplever nog med respons. 

Och det är inte bara jag som har reflektera över detta faktum.. Jag har omedvetet haft det tänket inom mig. Så fort jag inte fått respons, om så bara för en dag, då har jag inte ansett mig duga och dragit mig tillbaka. Men jag har inte fattat det själv.. Jag har inte fått bort det än, det sitter kvar. Fast, som med så mycket annat får det kanske få bort nu när det är lyft till ytan. Bara man ger det tid?
Sänka standarden?
Och kanske är det så.. "men jag gav dej mer än du gav mig såå.." Jag är bra på att bekräfta att jag bryr mig om människor. Jag är bra på att visa mina nära och kära att jag tycker om dem. Men jag är kanske inte så bra på att visa eller säga att jag tycker om någon mer än vän? Att det finns en chans att det skulle kunna bli mer än vänskap? Det är kanske därför jag fastnar i vänskapsträsket? Jag är väldigt väldigt nöjd med mina vänner, de är inget fel med dem. Jag vet att jag inte skriver så mycket vettigt nu, utan bara massa frågor. Men kanske jag inte hittar någon eftersom att jag endast ger alla vänskap, jag utstrålar vänskap?

Det här är det första jag sparade från mitt tidigare ex. Det här räckte för att lyfta mig ovanför molnen. Här var förut min standard:

Sänt: 22:45:00        2006-08-22
Haha du är då hur fin som helst:) supergullig;)

Istället för långa uppsatser räckte det här:

Sänt: 22:35:36        2006-08-31
Ja men jag är ju jätte kär i dig, kände väl inte så mycket för mina ex. Och så funka jag inte så bra ihop med dom heller! Men du däremot:) man ler ju varje gång man ser dig;)

Inte så många ord, inga överdrivna noveller för att förklara sin kärlek. Genuint. Det svåraste är väl att jag gillade novellerna. Jag gillade att få höra allt han tyckte var bra med mig, alla detaljer.

Sänt: 11:51:30        2009-06-16
Ne jag går och säger så här till alla? :S Vill du veta vad jag gillar hos dig? Jag gillar hur du leker svår fångad trotts att du är igenom skinlig och jag vet att du vill ha mig. Jag gillar också då vi träffades och jag sa att du var jätte fin, och hur du tittade ner i marken som att du nästan började rodna fast ändå inte. Och så tittade du upp långsamt in i mina ögon och log. Det var för mig kanske det vackraste jag sett. :) Så nu kan du avgöra om jag säger de här till alla eller om ditt leende och dina ögon öppnade mina ögon för första gången. Och insåg att det var kanske de finaste jag nånsin sett och skulle vilja se det varje morgon då jag vaknar i resten av mitt liv. Så kändes det iaf då jag tittade in i dina ögon och du log.

"och jag vet att du vill ha mig." .. Redan där planterade han vad jag skulle tänka?

Nu för tiden sparar jag nästan ingenting, inga sms. Varför inte? Jag vet ju hur mycket jag gillar att titta tillbaka på dem sen? Är det för att jag är lat, eller är det för att det ändå inte är mer än det han skrev? Jag har egentligen inget svar på det. Förr sparade jag allt som var utöver det vanliga. Det som var gulligt, och ibland det som var jobbigt.

Idag var det möte nummer 12 av 14. Vi fick bekräftat att det inte bara blir 14 möten, utan 16 stycken eftersom att vi surrar så mycket! Det känns skönt att det blir förlängt. Det känns ändå konstigt att om en månad är det över, finito! Dessa människor som har kommit att betyda så mycket för mig. Även om man säger att man ska träffas efter, det blir inte alltid som man vill. Men jag hoppas att vi kommer att fortsätta träffas.

Allas historia är berättad, så idag började vi med den riktiga teorin. Fakta, sådant som går att ta på. Att få se på papper att det är ett mönster, det är så kallade stategier. Vi fick ett papper med makt- och kontroll hjulet, och ett med jämtställdhetshjulet.

Så här stod det på det pappret med makt- och kontroll hjulet:

Varför vissa män slår kvinnor
Vakom en mans övergrepp på en kvinna ligger ofta ett behov av makt och kontroll. Detta uppnås genom hot om våld och våld, samt kränkande behandling. Samtidigt tar han inte på sig ansvaret för det våld han begår. Han gömmer sig bakom en lång rad ursäkter och bortförklaringar. Att det är hennes, barnens eller nån annans fel, att han var full eller svartsjuk, att hon var otrogen eller att barnen inte var tysta. En sådan man behöver hjälp att hitta andra lösningar än våld när han är frustrerad och uppger sig blivit provocerad. Han behöver hjälp att bli medveten om den skräck han utsätter sin familj för. Det finns hjälp att få och mannen kan alltid förändra sigg agerande från den stund han tar ansvar för det.

Tvång och hot
* Hotar och genomför hot om att göra henne illa
* Hotar att lämna henne, att begå självmord, att anmäla henne till sociala myndigheter
* Får henne att ta tillbaka (polis)anmälan
* Tvingar henne till olagligheter
Genom skräck
* Gör henne rädd med utseende, handlingssätt, gester
* Han slår sönder hennes saker
* Förstör henne ägodelar
* Är våldsam mot husdjur
* Visar vapen
Sårade känslor
* Kuvar henne
* Får henne att känna sig underlägsen
* Retas
* Får henne att känna sig tokig
* Leker förståndslekar
* Förödmjukar henne
* Får henne att känna skuld
Isolering
* Kontrollerar vad hon gör, vem hon umgås och talar med, vad hon läser, var hon vistas
* Begränsar hennes aktiviteter utanför hemmet
* Använder svartsjuka för att försvara sitt beteende
Förminskar och förnekar och förebrår
* Skämtar om misshandeln och tar inte hennes oro på allvar
* Förnekar att misshandel förekommer
* Förskjuter ansvaret för våldsamt uppförande
* Säger att det är hennes fel
Använder barnen (djuren)
* Får henne att känna skuld gentemot barnen
* Använder barnen som budbärare
* Hotar om att ta barnen ifrån henne
Manling dominanas
* Behandlar henne som tjänstefolk
* Bestämmer allt viktigt själv
* Visar vem som är "herre på täppan"
* Bestämmer vad som är manligt och kvinnligt
Ekonomiskt förtryck
* Hindrar henne från att skaffa eller behålla ett jobb
* Tvingar henne att be om pengar
* Ger henne en viss ranson
* Tar ifrån henne pengar
* Håller henne omedveten om och utan tillgånger till familjens inkomst

Vi fick alla varsin överstrykningspenna och skulle stryka över det vi kände igen oss på, vilket var rätt mycket. Jag tänkte mycket på det där med att "när han är frustrerad och uppger sig blivit provocerad." Provocerad.. Jag minns någon gång bland de första diskussioner vi hade. Jag minns hur jag till slut började skrata åt honom och sa att han var löjlig, för att det var verkligen löjligt. Varför skulle jag omvända min kompis från homosexuell till hetrosexuell vara för att jag umgicks med honom?! Då brann det ju av.. Efteråt fick jag höra just det, att jag varit provocerande, att jag fick skylla mig själv att han reagerade som han gjorde.

Jag använder varningstecken-sidan som referens på rätt mycket jag skriver, hädanefter kommer jag nog även att använda detta hjul. Det väcktes mycket tankar kring detta, mer tankar än vad jag just nu minns på rak arm, plus att jag är trött nu och vill publicera inlägget innan jag somnar.

Fick även se jämställdhetshjulet, hur det ska vara:

Sedan fick vi frågan vilket hjul vi var uppväxta under. För det är tydligen vanligt att kvinnor som hamnar i sådana här relationer, hamnar där just för att det är det enda de vet hemifrån. Men jag måste ändå säga att mina föräldrar är under jämställdhetshjulet. När jag blir stor vill jag ha ett sådant äktenskap som mina föräldrar har!

En sak som nämndes idag fick mig att tänka väldigt mycket, eftersom jag inte alls reflekterat över detta tidigare. Jag träffade för några månader sedan en fin kille. Det fanns inga direkta fel med honom, hans familj var underbar och han ville faktiskt ha mig - trots att "ingen annan kille kommer någonsin vilja ha dig." Denna kille var väl ingen hejare på att höra av sig. Inte någon hejare på att verbalt bekräfta att jag finns och varför han tycker om mig. Han skickade inte så mycket sms, skrev inte så fort han såg jag var online på msn. Det kändes som att han inte brydde sig.
Det som togs upp idag var att kvinnor som varit med män som går under makt och kontroll hjulet, är vana att få sms direkt de inte ses. Att ha någon som alltid skriver och frågar vad man gör, alltid skriver långa noveller om hur bra man är, alltid bekräftar. Någon som påpekar varje liten sak man gör, bra och dålig. Även om det egentligen ibland handlade om makt och kontroll. Jag fick respons på allt jag gjorde. Jag hade någon att alltid skriva till vad jag gjorde för stunden, ingenting jag rapporterade om vad jag gjorde var för töntigt eller ointressant.
"Det är svårt för en kvinna som varit i ett makt och kontroll förhållande att sedan gå in i ett vanligt. En vanlig kille kanske inte skriver hela tiden. Han vet var man har varandra, och man hörs av om det händer någonting utöver det vanliga."
Jag kan verkligen känna att jag saknar det ändå. Någon att alltid skriva till, vad än jag gör. Det var faktiskt en av de saker jag inte störde mig på. Även om det handlade om kontroll. Jag hade ju ändå ingenting att dölja, så det gjorde mig oftast inte så mycket. Förutom ibland, när jag var med kompisar och ville vara social med dem men han skrev hela tiden. Och när jag innan jag skulle ut och träffa någon fick instruktioner att jag måste skriva ett sms minst en gång varje timme. Så, well.. Just det var kanske inte så bra. Men att när jag var hemma och gjorde ungefär ingenting, kunde jag skriva nå tjoller som han genast gav respons på. DET saknar jag.

Väldigt tidigt fick jag bekräftelse.. Och jag var utvald, trots att han hade så många andra tjejer efter sig.. 
"Han säger att du är den enda kvinnan som har förstått honom och att du är den enda som har behandlat honom bra. Han sätter dig på en piedestal." Källa: http://www.varningstecken.n.nu/

Sänt: 20:55:49        2009-07-26
Förlåt jag känner mig som en stalker. Men jag kan inte sluta tänka på dig. Varje sekund dyker ditt leende upp i mina tankar och jag blir helt knäsvag. Är jag konstig pga det? :o Helt seriöst, varje sekund. Kunde inte ens ha en vanlig familjen middag utan att tänka på dig. Det var då morsan min frågade när hon skulle få möta denna mystiska tjejen. Kändes som att hon läste mina tankar, för jag tänkte oxå när jag skulle få träffa dig. Detta är helt tokigt. Efter 2 träffar är jag helt svag för dig som jag knappt känner, och som du vet har jag haft en hel del tjejer efter mig. Men aldrig känt nått så starkt som jag känner för dig. Och nu snacka vi om att jag till och med bara träffat dig 2 gånger. Vad har du gjort med mig? Jag känner mig helt förtrollad som i en saga…. Tack att jag fick lära känna dig tjoller fia. Och förlåt om jag är tjatig och inte kan få nog av dig eller kan sluta skriva till dig… <3

I början av förhållandet är misshandlaren charmig, uppvaktande och snäll mot kvinnan. Ingen kvinna skulle medvetet ge sig in i en relation med någon som behandlade henne illa redan på första dejten. Med tiden framträder misshandlarens kontrollerande, misshandlande sida, och den verbala misshandeln inleds, ofta smygande subtilt. Det är av stor vikt för alla kvinnor att känna till varningstecknen, som ofta uppträder redan under "smekmånadsfasen" (se Tidiga Varningstecken).
Källa: http://www.varningstecken.n.nu/misshandlaren

Många som varit med om ett sådant här beteende i ett förhållande funderar varför man stannade så länge, varför man inte gjorde någonting. Men jag har fått lära mig att "Du gjorde det bästa du kunde göra i just den situationen." Så med det vill jag ge er detta citat:

FORGIVENESS is giving up the HOPE that the PAST could have been any diffrent.


Well, har gjort tårta ikväll som jag ska bjuda på imorgon på praktiken. Är rätt nöjd med resultatet.

"Får jag ringa eller? :)"
"Haha är du pratsugen? Jag ska skriva blogg först! :)"
"Nä men med dig vill man ju inte missa en enda gång :) Okej då kanske det inte passar, men en annan dag :)"

Söt!!
Och har ni tänkt på hur glad man blir när man får ett mms vad personen gör just nu?
Jag tycker det är en fin gest.

Godnatt nu!

Natten som var drömde jag en lång mardröm, en väldigt detaljerad sådan. När jag vaknade upp ur den mindes jag allt, varje detalj av drömmen. Jag lyckades somna om och när jag vaknade helt minns jag bara början av drömmen. Jag har ibland tidigare drömt att jag varit jagad av någon/något. Inatt var det av honom. Jag minns exakt var jag sprang, var jag gömde mig. Och jag kunde verkligen inte förstå hur han kunde hitta mig. Men han hittade mig, han tog mig.. Sen minns jag inte exakt vad som hände, men jag minns att det var mycket.

Imorgon är det dags för gruppen igen. Nu när alla har berättat sin historia börjar  den riktiga teorikursen. På tal om gruppen, förra gången fick jag veta att varje termin startas en kurs i hur man skriver sin egen självbiografi om traumatiska händelser. Jag funderar starkt på att gå denna nästa termin. Då har jag ju inte gruppen, och jag vill ju lära mig att skriva.

Jag har funderat på det. Hur fashinerande det är att dessa män kan göra de mest hemska saker och inte förstå att de gjort någonting fel. Och hur de kan säga att de gjort fel, bara för att man ska tycka synd om dem. Hur de kan prata om tvätt-tiden i samma meddelande?!

Sänt: 15:20:52        2010-01-03
Inte i sömnen, jag var nyvaken därför minns jag inte hur länge. Men som jag sa lär ju aldrig hända igen.. Jag är så jävla ledsen på mig sj att jag kommer inte ens kunna pussa dig eller så längre.. Enda jag tänker på då är att jag våldtog dig.. :$ just nu vill jag bara ta bort mig för mitt jävla beteende. Och jag ska berätta som sagt allt för dig denna vecka som jag minns sen ska jag lämna dig i fred och aldrig störa dig igen. Jag klarar inte av att se dig bli sårad igen.. Fanns ingen tid måndag så jag tog tisdag kl 12-17?

Efter ett misshandelstillfälle kan misshandlaren bete sig helt normalt. Han är kanske lugn, trevlig och kan te sig avslappnad, eftersom han fått ut en del av sin inre spänning. Genom att misshandla får han ett övertag över partnern, som därmed hamnar i underläge. Han upplever sig tillfälligt ha makt och kontroll, och det får honom att må bra, eftersom han egentligen är en människa som upplever vanmakt och brist på kontroll. Medan misshandlaren är lugn igen mår kvinnan samtidigt mycket dåligt. Hon kan vara upprörd, arg, ledsen, skrämd och känna vanmakt, ilska och brist på kontroll. Hon kan uppleva det som om "mattan ryckts bort under hennes fötter", som om hon blivit rubbad ur balans. Hon kan uppleva förvirring över vad som nyss har hänt. Hon kan ifrågasätta sig själv, sin person och sina iakttagelser och skuldbelägga sig själv för misshandeln. Inför omgivningen kan misshandlaren te sig normal och trevlig, medan kvinnan kan ge intrycket av att vara tyst, obalanserad och asocial. Omgivningen förstår inte vad som egentligen pågår, och misshandlaren kan framstå som den "trevliga" av de två.
Källa: http://www.varningstecken.n.nu/misshandlaren

Åååh, min morgon blev precis sååå bra! Jag som skulle börja göra nå vettigt men.. Alltså Thomas, min Thomas :') Han får mig så lycklig ibland att det är rent sanslöst. Om jag hade ett fånigt flin på läpparna igår efter bion, gissa då vad jag har nu! Han skrev sms för en liten stund sen och frågade om jag stigit upp. Jag svarade nej det har jag inte, men snart. Och han sa att han förstod att jag inte stigit upp. Konstigt?! När jag går och ska kolla om nyckeln ligger där, hittar jag ett brev..

"Godmorgon min solstråle :)
Ihelgen hade jag egentligen reunion med min högstadieårskull men jag var tvungen att vara på spexrep så jag kunde inte åka hem. Det är ändå en påminnelse om att 10 år gått sedan jag gick ut högstadiet. Galet.. bara att se vart tiden för en. 
Du är mer än andra vet vad tuden kräver av någon som har det jobbigt men det förflutna känns bättre om det fått ett avslut än att leva mitt i det.
Tiden.. något jag aldrig kan stoppa, påverka eller förändra. Allt jag gör är här och nu. Samtidigt  vet jag aldrig när min tid kommer ta slut...
Därför Sofia vill jag berätta för gid att jag saknar dig så otroligt mtcket just nu. När jag släpper detta brev i ditt brevinkast vet jag att det jag önskar är att få vara på andra sidan om dörren och hålla om dig för din famn gör mig trygg och lugn. Du är en av mina bästa vänner, samtidigt något mer jag inte får grepp om, men det låter vi vara osagt :)
Jag säger detta för att jag vill inte vakna upp i himlen och veta att du inte fick göra det :) Jag älskar dig min vän och trots perioden vi umgicks konstant så får jag inte nog av dig! Du är stark, vacker, så snygg, fundersam, unik, egen, underbar, mysig.. allt för mig. Någon som håller ihop mig och älskar mig!!!
Du är en del av min världs och utan dig skulle jag aldrig vara hel. Jag älskar dig Sofia, mer än du anar och är så stolt över dig!!!
Söta morgonpussar min vän //Föralltid din Thomas, Honey Curry"


Inte nog med detta, brevet luktar Curry! (Skämtåsido..) Det luktar Thomas! Hans parfym... Vet dock inte om han fick denna idé från mig, för att när han kom hem en gång låg ett brev på hans säng och hans kudde hade min parfym på sig ;) Hursomhaver, sjuuuukt sött!!

Små enkla saker som gör en annan människa så glad.. Det är så underbart!

Thomas, underbara lilla varelse :') <3

Igår var jag och Feffo och såg bio, vi såg No Strings Attached. En romkom (för er som inte är bekanta med det uttrycket så betyder det romantisk komedi). Det var en väldigt fin film, och jag gillade den. Det kändes inte alls sådär överdrivet som det ofta kan göra. Jag rekommenderar den verkligen.

Ett citat ur filmen fastnade hos mig mer än alla andra:
Jag vet inte varför, men den här filmen fick mig som glad. När jag sedan satt i bussen på väg hem hade jag ett fånigt flin på läpparna, precis som jag själv precis varit på en romantisk dejt. Men det var som bara så fint allt. Eller som Idah sa: "Den var super :D som alla andra sådana filmer men man blir så himla kär."

Gårdagskvällens komplimang:
"jaa du för att är det nått man inte kan ändra på så är det vad andra människor tycker om en, det borde väl du veta "
"haha, varför är det någonting jag borde veta? "
"haha nae jag tänkte bara du som e så påläst å duktig, de va inget illa menat haha
lät kanske lite konstigt då jag skrev de men "
"haha, vad får dig att tro att jag är påläst och duktig? "
"neee men du verkar ju som jordnära å förståndig, tänkte bara sådär allmänt "
"haha du är snäll du! du som knappt känner mig "
"dom brukar säga de ja ne kanske inte de, men jag e människokännare, känner ganska fort om det är en ärlig människa man har göra med
å tvärsom åxå såklart!"

Jag har varit lite dålig på att uppdatera vad som hände på mina kalas. Kalas nummer 1 här i Umeå var väldigt trevligt. Många som kom hit =)

Jag hade såklart gjort tårta. "Det här är den godaste hemgjorda tårta jag har smakat."


Jag fick tre buketter blommor som Dexter gillade.
"Jag tänkte att du gillar ju som lila och grön, du brukar ha de färgerna på ögonskuggorna rätt ofta så då fick du den färgen på blommorna."
"Jag visste först inte vilken färg jag skulle ta på rosorna. Men sen kom jag på att tavlan jag alltid slår ner i ditt tv-rum har ju rosa blommor så då blev det dom."


Fick även en tv-bänk av Feffo. Att han egentligen hade lagt ut den på facebook och skrivit "bortskänkes, först till kvarn", det bryr jag mig inte om ;) Jag tycker åtminstone att det blev mycket bättre, nu har jag jämt bort massa tv-spels atteraljer i lådorna!

Kalas nr 2 hemma i Järvträsk. På kalaset var familjen, farmor, Edlunds och Pär. Det var en väldigt trevlig dag, och vi åt grillat kött! Fick ett sällskapsspel av Pär - Bet your brain. I början var det lite svårt att förstå, jag upplevde det nästan lite väl komplicerat. Men när man kom in i det var det riktigt roligt. Det var så varierande. Av Edlunds fick jag presentkort på Elkedjan så att jag kan köpa mig en ny bigpopper. Jag fick den första av dem, och nu även den andra. Så nu lär jag börja äta popcorn igen! ;) Min syskon hade köpt Henrik Fexeus nya bok åt mig. Jag fick den även av Roger på kalas nr 1, men den ska vi lämna tillbaka och köpa någonting annat :) Fick även ett startkapital till en resa, tydligen tycker mina föräldrar att jag borde unna mig en resa inom 3 år. Det tycker väl egentligen jag med så det var bra =) Syster Evelina målade en jättefin tavla åt mig, dock är den kvar hemma i Järvträsk. Den får följa med när jag flyttar till en egen lägenhet, för här ryms den som inte.

Fick även denna skylt av mamma som nu hänger på min ytterdörr =)

Nej nu ska jag stiga upp och göra någonting vettigt av denna dag tänkte jag. Har lånat Thomas bil och ska göra bort massa ärenden. Sen ikväll ska jag fara och jobba som personlig assistent. Thomas är så underbar! Inte nog med att han lånar ut bilden åt mig, han kör hit den på morgonen innan hans praktik börjar och slänger in nyckeln i brevinkastet :]

Well, avslutar med nå bilder från Järvträsk när vi fiskade nalta:

Ibland blir man rätt glad, hedrad. Att bli bekräftad, det känns bra. Jag försöker att så ofta som möjligt bekräfta mina nära och kära. Att bli bekräftad.. Det blev jag alldeles nyss. Detta är kopierat ur Jonnys blogg:

För en stund sedan fick jag dessutom ett sms från Sofia. Blev glatt överraskad när jag läste det. Trots viktnedgång och skatteåterbäring så var ändå det sms:et den bästa överraskningen idag. Utan att lägga upp sms:et på bloggen så kan jag säga att det var väldigt fint (ville bara ge henne en kram där och då). Det är alltid kul att höra fina saker om sig och veta att man uppskattas! Speciellt när det kommer sådär bara ändå.

För övrigt så tycker jag att Sofia är bra på att uttrycka sin uppskattning för människor, vilket jag avundas lite. Jag önskar att jag var lite bättre på det själv.
Det är ju faktiskt inte svårt att berätta för de man bryr sig om att man gillar dem. Även om det är underförstått på något vis så känns det bra att få höra det. Bättre än man tror :)

Nu är jag hemma i skogen, i mitt underbara Järvträsk, hos min älskade familj. Jag må ha blivit ett år äldre, men jag fick återigen känna mig liten. När hela familjen kom in och sjöng för en på morgonen, alla trängde ihop sig i sängen även hunden och katten.

Jag har inte haft tid att uppdatera bloggen nu på ett tag, har varit så mycket att göra. Onsdagkväll hade jag födelsedagsfika i Umeå, vilket var väldigt mysigt. Jag är glad att det kom så pass många som ändå kom! Tack hörni.

Onsdag innebär även möte, denna gång var det möte nummer elva. Denna dag var den sista historian. Denna historia berörde mig verkligen på många sätt. Jag tror att det var för att det var så många delar som var så lik min, samt att hon berättade så detaljerat.

Hon berättade hur hon i början hade varit så hutlöst förälskad, verkligen känt sig lyckligt lottad som hittat en sådan fantastisk människa. Hur han kändes för bra för att vara sann. Han sa väldigt tidigt av deras relation att "Jag hatar elaka människor, och män som är elaka med kvinnor."
"Vi satt i bilen och hade precis parkerat utanför mina föräldrars hus. Vi skulle egentligen snart gå in men vi var fast i ett samtal, så de dröjde lite. Samtalet handlade om att bli sviken, sviken av sina nära och kära. Just innan vi gick in sa han till mig "Du ska inte vara så blåögd som du är, för en dag kommer någon som du litar på som mest att sticka kniven i ryggen på dig och det kommer att göra så ont, så ont." Det här var i början när jag lärde känna honom, det enda han inte berättade var att det var han som skulle hålla i kniven."

Hon berättade hur de träffades ute på krogen. Hur de träffades på en kopp kaffe någon gång. Men egentligen sen första dagen de började dejta flyttade han in hos henne, bodde där. Det gick snabbt.
"Han hjälpte mi att flytta till Umeå. Han skulle bara stanna tills nollningen började, hjälpa mig komma i ordning - att stå på egna ben. Sen skulle han bara stanna tills skolan började. Sen skulle han bara stanna och lära mig laga mat. Sen...."

Hon berättade hur charmig han var, och hur duktig han var på att få kvinnors uppmärksamhet om han ville. Jag kommer särskilt ihåg en gång hon berättade om när de varit ute. Han stod vid baren med en tjej på vardera sida om honom, och han fick dem båda två att titta på honom med tindrande ögon som om han vore det bästa i hela världen. Hon stod och betraktade från sidan. Som att hon inte räckte till, utan han behövde bekräftelse från andra.
"Det kändes egentligen aldrig som att jag dög för honom. Jag kämpade för att han skulle nöja sig med mig och inte kolla efter andra tjejer. Men det hände ofta att han skrev till andra tjejer, ofta på facebook "Oj, jag la till dig för jag trodde att du var någon jag kände. Men jag är inte ledsen att jag la till dig, för du var sjukt snygg!" Han behövde ständigt bekräftelse, och han var alltid tvungen att berätta hur snygg alla andra tyckte att han var. Han berättade ofta hur tjejer vände sig om och kollade efter honom när han gick på stan."

Hon berättade hur han ibland gjorde illa henne. Hon beskrev hur hon då var i chock, för att sedan bara vilja tillbaka till honom och få veta varför. Varför han behandlade henne som han gjorde.
"Det var över, vi hade inte längre ett förhållande. Han satt i häktet i fyra dagar, fyra långa dagar. Jag åt inte, jag sov knappt - för somnade jag drömde jag. Det gjorde så ont inom mig, jag vred mig i sängen och grät, grät, grät. Jag orkade inte prata med någon jag kände, men jag pratade med jourer hit och dit. Jag pratade oftast med dem flera gånger per dag. Jag ringde dit och grät och skrek att jag måste få träffa honom, jag måste få fara till polisstationen och träffa honom! Jag tror att det var mest för att jag ville veta varför han hade gjort allt som han gjort mot mig. Jag hade så många frågor jag ville få svar på. Jag ville även att han skulle veta att jag fortfarande brydde mig om honom, jag ville bara att han skulle få den hjälp han behövde. Jag ville bara att han skulle sluta göra allt som var fel. Samtidigt var jag faktiskt lite rädd för honom, och att han fick besöksförbud direkt han kom ut kändes skönt. Men jag var ändå på min vakt, kollade ofta ut genom fönstret. Fick hjärtklappning varje gång jag såg en bil som liknade hans. Ändå var det någonting i mig som fortfarande ville prata med honom, prata med honom men inte träffa honom. För träffade jag honom, det vågade jag inte. Jag var rädd."
Taget från varningstecken.n.nu :
Du tänker att om du bara beter dig mot honom så som du själv skulle vilja bli behandlad av honom, så kommer han till slut att förändra sig och behandla dig lika väl som du behandlar honom. Det här är ett mycket vanligt tankesätt för kvinnor som själva är måna om att behandla andra väl och som är empatiska och vill vara förstående. Sanningen är att han inte kommer att behandla dig bättre även om du å din sida behandlar honom empatiskt och förstående.  En misshandlare tar det snarare som en invit att fortsätta behandla dig illa. Han kommer att utnyttja din empati och vilja att förstå honom istället för att returnera, återgälda eller anamma den.
I ett förhållande som präglas av verbal misshandel blir partnern inte förstådd, ej heller kan hon förstå det som händer eftersom misshandlaren beter sig oberäkneligt och förvirrande. Kvinnan kommer dock hela tiden vilja förstå mannen och hon ser honom som en rationell person. (Misshandlaren är i själva verket en person som beter sig irrationellt.) Även om kvinnan kan känna att hon tappar sitt självförtroende till exempel, vet hon inte varför.

Hon berättade att hon innan detta förhållande alltid hade resonerat så att om någon man någonsin skulle göra henne illa på något sätt skulle hon lämna honom direkt. Första gången han slog henne blev hon paff, ledsen. Samtidigt blev hon förbannad, och ville veta "varför slog du mig?" Återigen, varför?.. Han påstod att hon varit provocerande. Diskussionen eskalerade och till slut blev han less. Gick in i hans sovrum och började kasta ut hennes kläder. Som att det var hon det var fel på, det var han som ville kasta ut henne. "Jag minns inte riktigt hur vi försonades efter det där, men jag vet att vi gjorde det."
"Efter ett tag orkade jag inte längre höra alla dessa pikar från honom och ställde mig upp för att gå ut ur lägenheten, bara så att vi fick vara ifrån varandra tills han hade lugnat ner sig. Jag gick med snabba kliv mot lägenhetsdörren och hann precis ta i handtaget när jag slungades bakåt i en väldig fart. Mitt huvud slog i golvet och jag jämrade mig. Bulan som efteråt bosatte sig på baksidan av mitt huvud syntes inte utåt, och jag pratade heller inte gärna om den. Jag minns inte hur vi kom överens efter den gången, men han fick då en ny chans. För han lovade att det aldrig skulle hända igen."
Taget från varningstecken.n.nu :
Om du är med någon som behandlar dig illa, och du gång på gång ger den personen "en andra chans", kommer det att leda till att den personen respekterar dig mindre och ser detta som en "inbjudan" till att fortsätta behandla dig illa. Det är så en misshandlare ser på situationen. En person som upprepar sitt kontrollerande, sårande, respektlösa eller själviska beteende och inte förändrar det i början av relationen kommer med all sannolikhet att fortsätta sitt beteende och dessutom förvärra det.

Hon berättade hur han en gång slagit henne inför folk. Hur hennes vänner hade blivit förbannade på honom, och sagt att hon måste lämna honom. "Jag försvarade honom, jag vet inte varför, men jag försvarade honom."
"Efter första gången, när jag fick bulan, så berättade jag för en tjejkompis. "Men Sofia!! Du inser väl att det är sådär kvinnomisshandel börjar?!" Jag förnekade, jag sa att det kommer aldrig att hända igen, att det var mitt fel att det hände. När hon efter det frågade hur vi hade det, om någonting hänt sa jag alltid nej. Jag sa alltid att allt var bra."

Hon berättade hur hon ville höra en ursäkt från honom. Och detta har vi alla i gruppen beskrivit. Som en av oss, hon berättade hur hon blivit så misshandlad av honom att hon hamnat på sjukhuset. Efteråt var det första hon ville att fara hem till honom, så att han skulle se vad han har gjort mot henne, be om ursäkt, känna ånger. Men ingenting..
Taget från varningstecken.n.nu :
När är en ursäkt genuin? Beverly Engel är en terapeut i USA och skriver om hur många kvinnor ger folk, och i synnerhet män, alldeles för många chanser. I boken "The nice girl syndrome" uppger Engel vad som bör finnas med i en ursäkt för att den ska vara genuin och kunna bli tagen på allvar: 1. När ursäkten uttrycker ånger och också visar empati gentemot dig, dvs att han förstår att han gjort så att du blivit obekväm, sårad eller skadad på något sätt. 2. När han samtidigt tar ansvar för det han gjort. Det betyder att han inte skyller på någon annan än sig själv och dessutom tar ansvar för sitt beteende och dess konsekvenser. 3. Att han även tar aktivt ansvar för att det inte ska hända igen och att han ställer till rätta det han orsakat och kanske även jobbar med sig själv (t ex börjat i terapi). Han måste alltså göra vad som krävs för att det inte ska hända igen. Om någon av dessa punkter uteblir i en ursäkt är det inte säkert nog att ge den här personen en andra chans. Beteendet kommer förmodligen att upprepas. Alltså: ånger, empati, ansvarstagande för det som hänt, inte skuldbelägga annan eller annat än sig själv samt att personen ifråga gör vad som krävs för att det inte ska hända igen.

Och det som för mig var jobbigast för mig att höra, det som sved mest. Det var när hon berättade om sexet. Hur han alltid ville ha sex, oftare än vad hon ville. Och när hon inte gick med på det så blev han butter och irriterad. "Det var som att jag skulle ställa upp. Men jag låg ofta bara där, och ville att han skulle göra sitt så att jag sedan fick sova."
"Sista halvåret hade vi inte ofta sex. Och de gånger vi hade det, ville jag oftast inte. Efter det som hände just efter nyår, när han.. Jag ville verkligen inte. Men han blev irriterad och ibland arg när jag inte ville. Sen skyllde han sitt beteende på sexbrist. Om jag bara hade gett honom sex hade han inte varit tvungen att se porr, om jag bara hade gett honom sex hade han inte behövt skriva till andra tjejer, om jag bara hade gett honom sex hade han inte varit så arg på mig. När han fick sex minns jag att jag fortfarande hur mina tankar gick "Kan han inte göra bort det han ska göra snabbt, så jag får sova sen." Ibland kände han av att jag tänkte så, och då var han arg även efteråt. Så då var det inte ens värt det."