Pocahontas

Har fått lite fler bilder av Viktoria nu sedan vi var och fotade. Lägger ut alla på facebook, och några här =)






Fotograf Viktoria

Oplanerat x flera

Igår var det inte mycket som blev som det var tänkt. Råkade vakna 50 minuter innan jag skulle sitta nere hos frisören - oduschad, osminkad och ogett katterna mat. Jag hann just så pass må jag säga.
Skulle färga de lila slingorna igår, de ser inte alls lila ut, så jag måste fortsätta köra med den lila hårinpackningen för att få rätt effekt. Frisören beklagade sig och sa att jag får tänka om till nästa gång, då mitt hår har tagit för mycket stryk av tidigare gånger. Så jag får vara lila tills jag är less att alltid duscha med handskar och den lila färgbomben.
När jag satt hos frisören kontaktade de mig från jobbet på tomtebo. Jag sa att tyvärr kan jag inte jobba kvällen eftersom jag ska på middag hos en vän. Men till slut blev jag övertalad, det är ju trots allt pengar! Så jag hamnade på jobb igårkväll.
Köpte även nå tavlor som en kille lagt ut på blocket. De var större än jag trodde så vet inte om min plan fungerar. Var även och köpte svart papper som jag kan ha som bakgrund i min ram innan jag gör ett collage. Får se när detta blir av dock.

Ikväll ska jag prova på ett pass på Iksu - Aqua Power. Hur nu detta ska gå?!


Det är skönt att ligga i tvättkorgen, undetecknat: Caesar.

Sminkning

Tänkte visa hur fina tjejerna jag sminkade i fredags blev:





Jag älskar att sminka, mig själv och andra. Finner det dock som en utmaning att sminka andra - det är betydligt svårare. Jag skulle gärna vilja lära mig mer, gå en sån där kurs så att man blir makeupartist, men det kostar ju typ 40000kr så det blir då inte nu, men kanske i framtiden? Hoppas det!

Bröllopsservering

Igår var jag, Thomas och Henke samt 2 andra tjejer som jag inte kände sedan tidigare och serverade på ett bröllop. Det var väldigt trevligt, och rätt jobbigt. Att göra så här en gång är inga problem, men jag skulle inte vilja jobba med att servera. Brudparet var så vackra, och hennes klänning var underbar - inte en klassisk vit utan underdelen var åt det vinröda hållet med lite mönster upptill på det vita. Fantastiskt!
Det tog lite längre tid än det var tänkt, så efteråt blev det sängläge. For hem och la mig i sängen, tog inte lång tid förrän jag somnade för natten heller.

Dexter haltade lite på vänster framtass när jag kom hem igår, stackarn. Men förhoppningsvis är det ingenting som måste kollas upp. Jag får röra i tassen, trycka och känna, och han skriker inte alls. Han både går och springer på tassen, men som sagt - haltar. Han hade ju ungefär likadant när han var liten och då for vi till veterinären men de sa att det går över av sig själv, och mycket riktigt dagen efter var det som det aldrig hänt.

Ikväll ska jag jobba ett kortpass på demensboendet. De ringde igår och frågade om jag kunde jobba ett långpass från morgonen, men jag sa att nej men kvällen kan jag jobba. De sa att tyvärr är det morgonen de behövde. Jag la på och det tog väl inte ens 5 minuter så ringde de igen och frågade om jag kunde jobba ikväll. Why not! =)


Caesar sover i Dexters päls.


Bästaste bästa vänner <3

Reunion och olles

Igår var en lång och trevlig dag, kände dock att jag fick lite feber innan middagen och fick lov att ta en tablett. 

Frisörbesök som jag ska tillbaka till på måndag för hon fick inte till det lila. Tacobuffé med Viktor.
Och sedan reunion med kvinnorna/gruppen! För de flesta är det mycket bättre nu, visserligen ups and downs som för alla, men generellt mycket bättre. För en är det tyvärr lite jobbigare, då hennes ex har besöksförbud, då de aldrig fått ett avslut innan han åkte in, att de aldrig ens på riktigt gjort slut.
Jag kan förstå att det är tungt, för jag har varit där. När mitt ex fick besöksförbud var det skitjobbigt för mig att inte kunna kontakta honom. Jag var förvisso rädd för honom och ville inte att han skulle komma hit, men tystnaden gjorde mig tokig. Vad tänkte han för stunden, hur skulle det vara om han dök upp - hur skulle jag bete mig? 
Jag ville bara få träffa han en sista gång under kontrollerade och övervakade former, se han en sista gång, få ett avslut. Men i besöksförbud så får man inte göra det, och om man gör det så hävs besöksförbudet eftersom att "Då är du inte tillräckligt rädd för honom."
Hon är i samma situation nu, och hon mår precis som jag mådde då. Ingenting fungerar, man är apatisk, vet inte vad man gör med tiden, ligger och vrider sig, spelar upp fantasiscenarion i huvudet..

Nåväl, kvällen förflöt. Vi åt middag här, jag sminkade två av tjejerna och sedan gick vi ut, fantastiskt trevligt fast jag var inte helt på g eftersom jag var lite förkyld.
På Olearys var det ett coverband - Finn fem fel, som spelade. Grymt duktiga! Vi satt nära där de spelade, vi var upp och dansade emellanåt och en av de jag var med var upp och sjöng med dem.
I slutet när vakterna slängde ut folk frågade han bandet om någon av oss var med dem. De sa nej, men sen kollade en av dem på mig, om du inte vill hjälpa till att städa ihop lite? Jag tackade ja till erbjudandet och fick stanna kvar. Sedan erbjöd de mig skjuts hem, men jag kunde inte ta emot den, hade lovat att möta Roger och köra hem hans bil.
Jag må ändå säga att jag kände mig lite speciell som fick stanna. När "vanliga" killar pratar med en på krogen, sådant händer ju hela tiden. Men att man får stanna kvar med bandet efteråt, jag av alla ur publiken? Kanske egentligen inte en jättebig deal, men jag var då helt klart nöjd =]

Feber?

Well, någon beachvolley blev det inte för mig ikväll inte. När jag skulle ner i källarn för att tvätta var det nog jobbigt att ta sig i trappan så jag kände att det är bättre att ta det lugnt.
Jonny och Sofia kom hit och åt middag med mig och sedan kom även Recy hit, så vi spelade lite Alias. Klockan hann bli lite mer än planerat innan de for, men ack vad trevligt det var. Kände mig dock inge kry i slutet så tog ännu en tablett efter de hade farit (jag som aldrig brukar ta tabletter har tagit två Ibumetin idag). Så när den andra börjat värka orkade jag dammsuga, och sedan även skära och marinera köttet till morgondagens middag.

Imorgon ska jag iväg på morgonen och få håret färgat, ska göra om som jag har men - nytt och fräscht! Efter det ska jag och Viktor äta lunch på stan. Neil (han som äger Black Country Kitchen) ska ha tacobuffé på lördag men visste inte om han skulle ha det imorgon också. Jag sa att jag ville att han skulle ha imorgon eftersom att då har jag möjlighet att äta där, och då skrev han:
"

well as its you that said it,then i shall have to have it tomorrow. see i can be nice, sometimes."
Måste jag ens tillägga att jag kände mig väldigt hedrad?

Sedan blir det reunion med tjejerna, middag här och eventuellt utgång. Mår jag såhär blir det dock ingen utgång för mig men det blir nog trevligt ändå :)

Fick för övrigt en väldigt trevlig kommentar tidigare idag, av en person jag egentligen inte känner särskilt bra, återigen - hedrad:
"jaaa, mer läsmeterial på din blogg :D"

Nä, ta och sussa lite så man orkar med morgondagen, och håller tummarna att jag inte blir sjuk på riktigt.


Bada = dumt?

Igår blev en heldag trots allt. Först discgolf och då var det så varmt så jag kom med det dumma förslaget att vi skulle åka till Nydalasjön och bada. Usch säger jag bara! Resultatet av det är att jag nu är snorig och känner av det lite i halsen, hoppas dock att det ska vara som vanligt och gå över innan det helt börjar.
Vi åkte på Max och åt middag, nyttigt och bra, sedan for vi och väntade bredvid beachvolleyplanerna. Henke och Johan la ut handduken att ligga på, men jag tyckte att min var för blöt och la mig på backen. Att ligga på rygg går aldrig särskilt bra för mig, så jag låg på sidan, med facet nertryckt mot marken. 40 minuter senare vaknar jag till, jag har en vacker tatuering i ansiktet och och benen. Jag sätter mig upp och inser att jag la mig inte ens helt i gräset utan halverst i gruset också. Lagom trött?
Efter det kom en kompis från Skellefteå och hämtade nå böcker jag köpt till honom och jag avslutade kvällen med lite häng hos Viktor. Eller okej, kvällen avslutades med att surra med Thomas i telefonen =]

Idag blir det tvätta och städa lite innan Sofia och Jonny kommer hit, då ska vi umgås lite och äta middag tillsammans. Sen följer jag med och spelar beachvolley i Vännäs.


Nu har jag börjat få lite foton av Viktoria, hon ska redigera mer framöver. Jag och min älskade syster Erika var ju där och blev fotade nu när jag var hem <3

Tack Viktoria, det är verkligen superroligt att få komma till dig och träffas, och bli fotad. Det blir så fina bilder jämt också, jag är verkligen stolt att kunna säga att du är min vän :)

Åter till verkligheten

Jag minns i början av sommaren, då sa jag att i sommar ska jag inte jobba hela tiden utan även ha ett liv. I sommar har jag tagit på mig extra pass och i stort sett jobbat hela tiden, förutom när jag var hem.
Nu skulle jag vara ledig 3 veckor innan skolan börjar om. Jag åkte hem nästan en vecka men när de frågade om jag kunde jobba på tisdag (imorgon) tackade jag ja och åkte tillbaka till Umeå. Skulle vara ledig idag men har jobbat på demensboendet ikväll. Imorgon ska jag jobba som personlig assistent.
På söndag ska jag servera på ett bröllop så det räknas väl inte helt som jobb. Och nästa vecka ska jag jobba som personlig assistent en dag och sjukan två dagar.

Slutsats: Jag är dålig på att vara ledig, fast det visste jag ju redan.

Jag har en busig lill-kisse bredvid mig som jag hoppas blir trött snart så jag får sova ifred. Just nu leker han med en leksaksråtta som piper varje gång man rör i den, det pipet vill jag inte höra hela natten, plus att han leker bredvid/på mig! Tur han är söt ändå ;p
Imorse var han förresten duktig, han åt upp en stor äcklig spindel. Tack för det!


Caesar ville vara säker på att få följa med till Järvträsk :)

Vattenballongskrig!

Är nu åter i Umeå vilket känns rätt skönt på sätt och vis, man kan ha sockar på sig inomhus utan att vara rädd att de blir blöta för att det är söta små valpar som pissar på golvet, man kan duscha precis hur länge man känner för det utan att varmvattnet tar slut, man kan gå runt med datorn och se en serie utan att batteriet tar slut.
Hur bra det än är i Järvträsk så är det även bra här i Umeå. Jag har som det bästa av två världar.

Lördagkvällen spenderade jag och mina systrar med vattenballongskrig. Eller, själva kriget var väl över på ca 10 minuter, det som tog tid var att fylla alla ballonger. Men det var roligt, och det blev blött. Och ambitiöst var det!


Ett inhägnat område där vi hade varsin "bas".


Min hink innan kriget.


Efter att vi städat upp.

Ikväll har jag träffat min kära Jonny. Inte gjort någonting särskilt, vilket var skönt eftersom jag är rätt trött och seg - utan bara suttit och pratat, druckit lite te =)

Avslutar med en bild av Caesar som sökte skydd från valparna, de insåg sista tiden vi var hemma att Caesar hade en jätterolig svans!


Att välja partner


Ikväll såg vi en film vid namn "Something Borrowed", en väldigt fin romantisk komedi. Den manliga huvudrollsinnehavaren (som för övrigt påminner om en ung Tom Cruise) såg bra ut så man fick sig en liten crush för en stund. 

En annan film vi sett under tiden jag varit här hemma i Järvträsk är "Bad teacher". Inte lika klassisk och förutsägbar. Man blir inte kär i huvudkaraktärerna men jag tycker ändå att filmen var bra.
Den kvinnliga huvudrollen hade väldigt höga krav på sina män och framför allt en sak var väldigt viktig för henne - de skulle vara rika och se bra ut!

Det fick mig att tänka på hur jag själv kan tänka kring killar. Hur vissa saker är på min NO-list, och vissa saker på min YES-list. Däremot är jag bättre på att hitta NO's, och ibland saker som kanske i långa loppet inte skulle spela någon roll.
"Därför är män med hög inkomst mycket populära hos den vuxna kvinnan. En attraktiv man ska utstråla självsäkerhet och - åtminstone i fantasin - antas ta väl hand om familjen."*
Att någon inte har en säker inkomst eller lever hemma hos sina föräldrar utan att betala för sig eller planerar att flytta till någonting eget inom närmsta framtiden, får det att ringa varningsklockor hos mig. Till stor del tror jag att det beror på mitt ex, som inte hade någon egen ekonomi utan levde på min. Som efter väldigt kort tid såg mina pengar som våra pengar. Jag såg det inte som ett problem då, skyddslapparna satt för ögonen och jag var blåögd - jag litade på honom när han sa att han skulle skaffa ett jobb, att han skulle betala tillbaka allt och lite till.
Jag skulle dock inte vilja påstå att jag söker någon med hög inkomst. Vi har aldrig haft särskilt mycket pengar i våran familj, men ack så mycket kärlek vilket är mycket viktigare. Dock en inkomst, att inte behöva leva på någon annan, att ha så att man klarar sig.
Däremot finner jag det väldigt attraktivt med killar som har god kontakt med sin familj, precis som jag har god kontakt med min egen familj.

Jag läste i en artikel*: "Vi präglas av den miljö vi växer upp i och söker efter något vi känner igen."
Eller som Henrik Fexeus skriver i sin bok "Konsten att läsa tankar": "Människor tycker om de som är som de själva. Vem tycker vi bäst om i hela världen? Oss själva. Vem tycker vi näst bäst om? Någon som är som vi. Vi vill umgås med människor som är som vi, som ser världen på samma sätt som vi, som tycker om och ogillar samma saker som vi. En studie visar att vi helst också anställer dem som är som vi. Vi väljer våra närmaste vänner utifrån vilka som får oss att känna oss bekväma med att vara dem vi är. Och vem kan få oss att känna det bättre än någon som redan är som vi?"

Återigen artikeln*: "Så länge vi är unga och omgivna av många singlar kan vi ha höga krav och tillåta oss att vänta på den rätta. Medan man senare i livet tenderar att tumma på höga ideal. Många vänner har hunnit skaffat familj och det blir lätt att känna sig ensam. Längtan efter gemenskap och närhet blir viktigare än att finna den optimala partnern."
Jag har många gånger fått höra orden: "Du har för höga krav!" Många gånger sägs detta ord på ett skämtsamt sätt, men med viss tendens till sanning. Jag brukar alltid förneka detta påstående väldigt snabbt - jag har inte höga krav, jag hittar bara ingen som det skulle fungera med.

Kanske är man bättre på att tänka på vad man inte vill ha - på sin "NO-list", än det man faktiskt vill ha - sin "YES-list". Det är enklare att sätta ord på det man inte vill ha, men man kanske ska ta sig mer tid till att fundera på vad man faktiskt vill ha, vad som är viktigt. 

"Omvänt råder inte samma ideal. Istället tittar mannen hellre på utseendet. Forskning har visat att idealkvinnan har breda höfter och ett allmänt accepterat utseende. Det vill säga att hon ska inte sticka ut för mycket från mängden men ändå vara snygg.
- Men män värdesätter också att tjejen är snäll och pysslar om dem när de är sjuka, säger Dominika Peczynski. En ursnygg, yppig och glad sjuksköterska är troligen det optimala."*

Jag som funderat på att färga om mitt hår och än en gång göra lila så som jag har nu, bara förbättra. För att jag gillar att sticka ut ur mängden, att inte vara som alla andra, som man förväntas vara. Om man ska lita på denna artikel ska man kanske inte sticka ut så mycket? :p
Och en ursnygg, yppig och glad sjuksköterska, är jag inte det?! HAHAHA!

Nej nu ska jag avsluta detta inlägg och sova, imorgon är en dag den med.

* Källa: http://www.primavi.se/familj_relationer/artikel.cfm?newsID=1679&Att%20v%C3%A4lja%20partner

Järvträsk-mys med hundar och katter

Hemma i skogen och det är som mysigt. Idag har jag och syster Erika varit hos fotograf Viktoria och blivit fotade lite, resultat kommer senare när hon har skicka bilderna till oss. Efter middagen tog vi en powernap, välbehövlig sådan.



Mellan varven är valparna rätt söta, när de är lugna och inte lever rövare! =)

Ikväll tog vi ut katterna på en liten promenad i koppel, Dexter som i vanliga fall brukar tvärnita var väldigt nyfiken och framåt.

Spännande!!

Det går bättre och bättre för katterna att vara med hundarna. Dexter är fortfarande lite rädd för valparna, men tycker att Alva (tiken) går bra. Caesar tycker att det går väldigt bra med valparna (förutom när de är alltför busiga), medan Alva är lite läskig.


Ser ni någonting som sticker ut på denna bild, typ en liten kisse?

Dexter håller sig helst en liten bit längre ifrån de små liven. Han är större än dem, men ändå skeptisk.

Fick en trevlig kommentar för inte alls länge sedan, angående min blogg:
"Haha, de spelar ju väl ingen roll om jag känner dig eller inte? ;) Texten flyter på bra och jag slipper stanna vid stavfel och dö innifrån litegrann :p + att de är intressant!"

De ringde förresten från sjukhuset idag, och jag har fått två pass att jobba i början av september, det känns faktiskt jätte roligt! =)

Min upplevelse

Många av er tycker nog att jag är väldigt öppen med det jag skriver på min blogg. Det som varit kan jag berätta om, för att jag vet att det berör, det inspirerar. Jag skriver om sådant som jag själv skulle vilja läsa.

"What's underneath the clothes Brooke Davis?"
En återkommande kommentar i One Tree Hill. Det som syns på ytan, det alla redan vet, vad är det att läsa, vad är det att upptäcka. Det som är under alla skal, det är det som är intressant.

Allt jag berättat om min historia, det är min upplevelse av den. Det är hur jag upplevde det som hände. Om ni skulle få reda på vem han är och kunna fråga han skulle han förneka allt. Men det han aldrig kommer att kunna ta ifrån mig är hur jag upplevde i dessa situationer, hur jag kände mig då. Det kan ingen säga att det är en lögn, att det är överdrivet.
Det är dock fascinerande hur mina ord kan få någon att ta till sådana desperata åtgärder som att anmäla. Är det rädslan att verkligheten ska hinna ifatt, att insikten ska komma?

Fick en anonym kommentar på mitt förra inlägg "Tillbaka".
Postat av: Alias
Vad bra att du fick tillbaka bloggen :) Förstod nästan att någon hade anmält den, att det va därför jag inte kom in på den. Det va säkert den där knäppskallen som du skrivit om, som anmält.. Fortsätt blogga! =)


Jag ska fortsätta blogga, jag ska fortsätta berätta om mitt liv och mina upplevelser.

Tillbaka!

Hej och välkomna tillbaka, och jag må väl välkomna även mig själv tillbaka. Som vissa av er märkt och ifrågasatt har min blogg varit borta ett tag, inte någonting jag stod för att orsaka. Någon tyckte väl inte om det jag skrev och anmälde det till blogg.se, men de hittade inget fel, inget förtal.
Det jag skriver på min blogg är inte för att snacka skit på något sätt, det är för att berätta min historia - vilket jag vet många som blivit styrkta av att läsa. Jag berättar mitt liv, min upplevelse av hur allting var, hur allting är. Det är inget fel med det, jag hänger inte ut någon som på något sätt kan anses som kränkande.

Jag må erkänna att när den var borta kändes det som en stor del av mig försvann, även om det "bara" är en blogg på internet. Men det är så mycket tid jag lagt ner på denna, så mycket av mig själv. Det känns väldigt bra att den är tillbaka.

Jag är hemma i Järvträsk nu, vilket känns väldigt skönt. För länge blir jag rastlös av att vara bara hemma, men ett tag är det väldigt trevligt.
Igår var jag i Arvidsjaur och träffade Bond, första gången på 1,5år! Vi sprang runt i olika affärer i ungefär 4 timmar, och jag köpte egentligen ingenting till mig själv utan gjorde bara ärenden åt resten av familjen. När jag kom hem på kvällen kom jag på att jag glömde att köpa det enda jag skulle köpa till MIG - en tavelram - så att jag kan göra ett bildcollage över mitt liv, mina vänner. Men det löser sig, mamma och pappa ska köpa den imorgon när de åker upp, sen gäller det bara att jag ska lyckas frakta till Umeå.

Jag har hunnit äta hallon och när det inte regnar någon dag ska jag plocka och lagra i min frys i Umeå igen. Vi har varit hos farmor och kvällsfika och det kändes som man gick tillbaka i tiden och återigen var liten. Vi har myst med valparna, det är full rulle här hemma. Bilder lägger jag in sen, när jag har en annan dator.
Idag har jag och mina två yngsta småsystrar spelat Age of Empires 2, nostalgitripp!

Nu är det dags att göra kroppkakor - MUMS!

A bad relationship is like a really good night's sleep

A bad relationship is like a really good night's sleep -- you can't appreciate it until you wake up. The deeper the sleep, the less likely you are to consciously think, "God damn am I doin' some sleepin' right now! Fuck!" The worse the relationship, the less likely you are to see it.
Källa: http://www.cracked.com/blog/5-questions-you-need-to-ask-to-avoid-ruining-your-life/

Tycker att det var väldigt kloka ord, som stämmer bra in på verkligheten. Det spelar ingen roll vad man får höra, man lyssnar inte, man ser det inte. Men när man "vaknar" så inser man att man egentligen har vetat om det hela tiden, och man inser hur dåligt det faktiskt var. 



Skurken i dramat är nog lampan!

Imorse när jag vaknade och såg Dexter blev jag helt förfärad. Han var så uppsvullen runt ena ögat. Jag tog förgivet att det var Caesars fel, så ringde mamma som sa att det är bäst att kontakta veterinär eftersom han kan behöva antibiotika. Att få tag i en veterinär var inte det lättaste, fick efter många samtal och röstbrevlådor tag i en i Vännäs som sa att han måste komma in för att de ska kunna skriva ut någonting. De hade inte tid förrän imorgon eftermiddag, och jag åker hem mitt på dagen!
Medan jag pratade i telefon vankade jag av och an i lägenheten och såg då att där låg en trasig lampa som jag tidigare haft i fönstret. Så jag misstänker starkt att det är lampan som är skurken i dramat, att den föll och använde Dexter som stötdämpare. Stackarn, så han ser ut.
Och Caesar verkar förstå vad som har hänt, eller åtminstone förstå att Dexter har lite ont där så han låg och tvättade Dexter hela morgonen innan jag for på jobbet!
Dock verkar Dexter inte alls påverkad, om man är där och trycker hårt blir han såklart missnöjd, men man får trycka där lite och kolla.


Det ser ju för hemskt ut, stackarn!

Nu har jag arbetat sista passet på sjukhuset för just nu åtminstone. Jag hade lite separationsångest när jag skulle få sluta tidigare stannade jag ändå kvar en halvtimme trots att det ingenting fanns att göra.

Imorgon åker jag och grabbarna hem till Järvträsk. Hoppas de håller sig lugna hela bussresan, att det går bättre när de är båda i samma bur än när jag har åkt själv med Dexter =)
Hoppas att valparna är snälla mot katterna, har ju 7 st hundvalpar hemma - svensk vit älghund är rasen. Blir spännande! :D

Lite nytt i vardagsrummet

Väldigt lugn kväll på jobbet, lite patienter. Hade egentligen fått gå hem kvart i åtta men fastnade först och pratade med personalen och sedan med en patient. Fantastiskt trevligt ändå! =)
Känns både skönt och tråkigt att det snart är över. Nog kommer jag längta tillbaka och sakna vissa saker. Kommer dock att njuta av att sova, frågan är bara hur fort jag blir less på att vara ledig.

Tänkte egentligen meste visa hur mitt vardagsrum ser ut nu, eller åtminstone nya mattan och bordet. Visserligen är bordet snäppet ljusare än tv-bänken, men det är ingenting jag stör mig på.

Allt lurv kommer inte att synas lika mycket längre, och det känns skönt! Dessutom kändes det som det blev större när jag tog bort svarta mattan :) Fördelen med detta soffbord förutom att det är stabilare är att det är lite större än det som var tidigare - vilket är bra då vi är många som äter här ibland och vi då parkerar runt soffbordet.

Tårta och grillat

Jag är en sådan människa som gillar att fixa och dona, jag gillar att överraska folk och engagera mig i saker och ting. Idag bjöd jag på tårta på jobbet, som tack för sommaren som varit. Jag har verkligen haft det helt underbart på Samvården! :)



Dessutom hade jag fixat potatissallad, grillade kycklingklubbor, grillade revbensspjäll, sallad och läsk till oss som jobbade kväll, dock delade vi på den kostanden. Var väldigt mysigt och uppskattat :)



Så jag har helt klart haft en bra dag på jobbet!

I övrigt håller det på att ske lite små förändringar i lägenheten. Har köpt lite saker på blocket; beige matta (då det kändes som en dum idé att ha svart matta och vita katter), små bordslampor (som jag måste köpa lampor till samt skravsladd) och ett soffbord (som jag får hitfraktat imorgon av personen på blocket som jag shoppar av).

Jag har kommit in i ett il att jag vill förändra saker, så att det har försvunnit lite pengar. har även förändrat min träningsoutfit då jag tyckte att svarta byxor, svart sporttopp och svart linne var lite monotont.


3 pass kvar och sedan är jag färdig med mitt sommarjobb. Då åker jag hem till Järvträsk, jag hörde att det vankades vattenballongskrig med systrarna där! ;)
Blir spännande att se hur katterna reagerar på valparna - och vice versa. Blir även spännande att se hur jag ska lyckas få med mig alla mina grejer och katternas grejer hem, men det löser sig väl alltid på något sätt.

Möte och dröm

Igår var jag på ett möte igen. Fastän jag inte riktigt vet vad jag ska prata om innan eller kan helt svara på vad jag pratade om efteråt, så känns det bättre. Dessa personer är bra på att fråga rätt saker, så på något sätt får man väl ur sig det som man behöver prata om. I slutet frågade hon inte om jag ville komma tillbaka, utan bokade in ett nytt möte om ungefär tre veckor, vilket kändes väldigt bra.

Igår hade jag en väldigt kuslig dröm. Jag drömde att jag jobbade på en avdelning som var ungefär som ett psyke. Men det var ingen vanlig avdelning utan patienterna var i burar utomhus som om de vore vildsinta djur. Sedan var det sektioner med olika många patienter i närheten av varandra.
Han var i en av burarna, jag visste det men hade inte sett honom. Jag tog förgivet att han skulle vara lugn nu, eftersom allt var så länge sedan. Dessutom sa all personal att han var en väldigt lugn patient. Det ringde på klockan och det var hans kompis som larmade och behövde hjälp från toan. Jag tänkte att det skadar väl inte om jag gör det. Så jag gick det, men då var det som en björn i honom vaknade, hans ögon började lysa av ilska och han slängde sig mot burkanten och skrek, morrade.
På något sätt tog han sig ut, och var på väg mot mig - jag var som paralyserad. Då blev jag räddad, av Edward Cullen.
Sen minns jag inte så mycket mer av drömmen.

Respons

Tack för all respons på senaste inlägget. Det värmer i hjärtat av era ord. Jag blir rörd av det ni skriver, hur ni bryr er. Jag blir även glad över er som hör av er, har blivit inspirerade av mina ord. Ni som varit med om liknande och vill prata om det, litar på mig och berättar för mig.
Mitt förra inlägg är det mest kommenterade på denna blogg, förmodligen det mest lästa också. Det är egentligen lite komiskt. När folk skriver om sin vardag och deras lyckliga liv, då är det inte så intressant att läsa. När man skriver om sådant som är dåligt.. Och desto hemskare det är desto mer vill vi veta, desto mer vill vi läsa.

"men på slutet på inlägget så skrev du att man kunde höra av sej om man varit me om liknande å kände igen sej, jag skämms på ett sätt lite över att säga de här men jag har varit med om likanande grejjer som du."


Att få sådan tillit från någon som man egentligen knappt känner, det känns stort för mig. På samma sätt som det känns bra som nu - en kompis frågade om jag kunde prata med en tjejkompis vars kille inte är bra. Även när problemet ligger hos någon annan litar de på att det kan hjälpa att prata med mig.

Jag har alltid sagt att jag vill kunna beröra med ord - att tankar ska väckas hos folk av det jag skriver - bra som dåliga. Kunna nå fram till människor med det jag skriver, och inte bara ha en blogg där folk kikar in och ögnar igenom det man skriver.

Jag jobbar mycket nu, men när jag är ledig gör jag ingenting. Jag sitter hemma, eller snarare ligger i sängen. Ibland kravlar jag mig upp och gör någonting - för att jag vet att jag borde. Men direkt jag kommer hem igen - apatiskt tillstånd i sängen.


Mina grabbar är då fina <3

Våldtäkten

Jag har medvetet undvikit att berätta detaljerat för er om det jag nu ska till att berätta. Mycket för att jag har svårt att förstå det hela själv, därav svårigheten att berätta för andra. Men detta visar även på hur svårt det är att ta sig ur även när allt säger att man borde göra det. Hur lätt det är att stanna hos någon när man blivit tillräckligt kränkt och nedtryckt.

Detta kommer till att bli ett långt inlägg, för att ni ska förstå allt så ger jag er även bakomliggande information. För att se mönstret, för att ni ska få hela bilden. För att ni ska "förstå" det obegripliga.
Först ska jag berätta vad som ledde fram till att jag lämnade honom den 25 september 2009. Sedan avslutar jag med att berätta det jag minns av händelsen som fick mig att åter vara i hans makt, åter vara hans.

Allt började just innan jul. Den 19 december 2009 hade han återigen en konversation med en tjej. En konversation som inte är okej att ha även om man inte är i ett förhållande, än mindre när man faktiskt redan har någon!

Han säger:
hej du

Hon säger:
hej vem ?
Han säger:
en osm tycker du är snygg

Hon säger:
aha vart fick du min msn då ?
Han säger:
du gav mig pü apberget

Hon säger:
okey gjorde jag ? Heter du där då?
Han säger:
men seriöst, det är jag med kuken ?


Resten av konversationen gick ut på att han försökte övertala henne att visa brösten så skulle han visa sin "stora kuk". Han försökte på alla sätt att övertala henne - sa att hon hade stora snygga, sa att han inte trodde på att hon hade så stora som hon sa, sa att hon var feg.

Den 21 december 2009 började ännu en konversation, med samma tjej. Denna började med att han skickade en förfrågan till henne - att hon skulle starta sin cam.
Efter ett tag fick han reda på att hon hade skrivit till mig och berättat allt, skickat hela konversationen..

Han   säger:
har du skrivit meil till mintjej =)

Hon säger:
ja de gör jag sj då ?
Han  säger:
ok kul =)

Hon säger:
eh va ?
asså e gemig_ din tjej ?
Han  säger:
mm

Hon säger:
ska fråga henne då om du har stor kuk vänta
Han   säger:
jag vill inte bli ovänn med dig men skulel du ha skrivit nått till hon så måste jag skriva saker till nån oxå.. och det vill jaginte =)

Hon säger:
va ?
Han   säger:
jag vill inte bråka med dig eller min tjej, men skulel du skriva nånting så måste jag bli elak och skriva till din kille om att du vile se min kuk och grejor men det vill jag itne göra, och jag vill inte köra med utpressning helelr =(
(

Hon säger:
Ehh okej `??? do it , utpressning på vad hade du tänkt ?
Han   säger:
nej ag ska inte göra nått.
ochjag hoppas att du inte ska jävlas med mig heller =)
så vi kan lämna det här =)
ok freinds ?


Senare i konversationen tycks han bli rädd att hon ska berätta allt för mig. Vad han då inte redan vet är att hon kopierar och skickar redan konversationen medan de skriver med varandra. Samtidigt som han skriver med mig på msn som att ingenting hänt!

Han   säger:
ne.. jag litar på dig =)
tror inte du vill berätta för du skulel göra mer skada än du tror.
men ska jag vara ärlig så jo jag blev lite rädd, så jag kan lova dig att jag komemr hålla min sjukdom för mig sj hädanefter, trodde inte att det skulelbli ett sådant liv för att jag berättade, men ska inte göra det nå mer =9

Hon säger:
men du har ingen sjukdom väx upp
" tror inte du vill berätta för du skulel göra mer skada än du tror." skrev du hur menar du ?
vad skulle göra skada ?
Han   säger:
för sofia skulledetgöra skada för vi är sambos och vi har ett barn på väg


Ett barn var aldrig på väg, men det var väl hans sätt att försöka få henne att inse att hon inte borde säga någonting till mig eftersom att det skulle förstöra "barnets" framtid?
Det som är skrämmande är att denna tjej känner jag egentligen inte alls, utan hon skrev bara till mig för att hon tyckte att det var fel att han behandlade mig på sådant sätt. Efter att det tagit slut med honom har jag fått veta andra som han skrivit liknande saker med, men med personer som åtminstone varit bekanta - men ingen sa ett ord. Förvisso kan jag förstå det, men jag är glad att denna tjej gjorde det.

Julafton är för mig det bästa på hela året, så jag ville inte förstöra julafton med massa bråk. Jag väntade, men på juldagen orkade jag inte längre. Redan då insåg jag att om jag skulle konfrontera honom face to face så skulle det inte hjälpa någonting, han skulle inte låta mig lämna honom. Så jag skrev till honom, och bifogade msn-konversationen för att visa att jag hade bevis på vad han hade gjort. Detta gjorde honom rasande, han kom och knackade på dörren hos min vän som jag var hos. Hennes låtsaspappa sa att det var ingen där som ville prata med honom, och bad honom gå. Sms ramlade in, hur många som helst - de varvades endast med försök till telefonsamtal.

Avsändare: Han
Sänt: 20:00:45        2009-12-25
Ger du mig inte nyckeln nu kommer jag söka upp dig på lappis ikväll och göra ett jävla liv.. Jag vill inte vara ihop med dig om du behandlar mig så här och kan inte ens ge mig nyckeln. Vill aldrig träffa dig igen om du inte kan ge mig nyckeln NU..? Jag är seriös jag kommer förstöra din dag om du inte ger mig nyckeln behandlar du mig som skit ska jag behandla dig lika dant.. men tro mig jag söker upp dig idag för jag vill ha nyckeln nu.

Det var mycket rabbalder ett tag, men jag åkte till Umeå ensam och firade nyår. Just efter nyår skulle han bara komma hit och hämta sina grejer. Han kom rätt sent på kvällen och skulle bara sova över en natt och köra hem dagen efter.
Dagen efter fick jag detta sms:

Avsändare: Han
Sänt: 15:20:52        2010-01-03
Inte i sömnen, jag var nyvaken därför minns jag inte hur länge. Men som jag sa lär ju aldrig hända igen.. Jag är så jävla ledsen på mig sj att jag kommer inte ens kunna pussa dig eller så längre.. Enda jag tänker på då är att jag våldtog dig.. :$ just nu vill jag bara ta bort mig för mitt jävla beteende. Och jag ska berätta som sagt allt för dig denna vecka som jag minns sen ska jag lämna dig i fred och aldrig störa dig igen. Jag klarar inte av att se dig bli sårad igen.. Fanns ingen tid måndag så jag tog tisdag kl 12-17?


Det som hände den natten, det gjorde att vi återigen var tillsammans. Jag hade ingenting att säga till om, och jag gjorde ingen ansträning att göra det heller. Jag bara fann mig i hela situationen, förträngde det som hade hänt den natten och tappade helt bort mig själv kommande halvår. Inte förrän poliserna ställde helt rätt frågor ett halvår senare minns jag vad som faktiskt hände, trots att jag än idag inte kan minnas det hela till fullo.

Det var någon gång under natten mellan 2 och 3 januari 2010. Han sov över här, och skulle dagen efter köra hem. Han sov i samma säng, eftersom vi ändå varit tillsammans och det spelade väl ingen roll om man sov i samma dubbelsäng en sista natt? Jag somnade i fosterställning bortvänd från honom iförd min pyjamas som jag alltid sov i på den tiden - pyjamasbyxor och t-shirt.
Förr kunde jag ibland sova rätt djupt, vaknade inte lika lätt. Den natten var en sådan natt, när jag vaknade var jag som paralyserad, som om jag var i en dröm trots att jag var vaken. Jag kunde förstå vad som hände, men inte agera så som hjärnan sa åt mig att agera, precis som just innan man vaknar upp ur en dröm - när man är medveten om att det är en dröm men inte kan styra sitt agerande i drömmen.
Jag låg fortfarande i fosterställning bortvänd från honom. Mina pyjamasbyxor var nerdragna, likaså mina trosor. Han hade sin penis i mig, och stönade i mitt öra. Jag var paralyserad.
Jag minns inte hur länge jag låg där innan jag återfick rörelseförmågan, men när jag återfick den försökta jag knuffa bort honom - vilket endast resulterade i att han tryckte sig närmare, höll fast mig hårdare. Jag minns hur tårarna började rinna nerför mina kinder, och hur det kändes som jag låg där i en evighet innan han till slut var nöjd. 
Jag vet verkligen inte exakt vad som hände, jag minns inte vad jag sa, jag minns inte hur länge det höll på, jag minns inte om han kom i mig eller om han vände sig bort och avslutade själv.
Det jag minns är när han till slut drar ut den ur mig, och jag skyndsamt drar upp mina pyjamasbyxor. Efter det ligger jag blixtstilla i samma ställning, med tårar trillande nerför min kind.

Dagen efter skrev han det där sms'et - där han erkänner att han våldtog mig, och avslutar sms'et med att berätta om tvättiden. Bagatellisering. Så liten var jag, så lite var jag värd. Att jag "förtjänade" att få veta att jag blivit våldtagen i samma sms som han berättar om tvättiden?!
Därför gick jag tillbaka till honom, trots att det egentligen borde vara alldeles nog med anledning att slänga ut honom för alltid. Jag kan inte förklara varför jag tog tillbaka honom, det bara var så. Och som jag sa, sista halvåret innan jag lämnade honom helt är rätt mycket mörker. Jag minns inte mycket, trots att jag har börjat minnas nu i efterhand.

Som jag sa var det först när polisen frågade exakt rätt frågor som jag minns denna händelse. Jag minns fortfarande hur hemskt det kändes när minnesbilderna kom tillbaka, hur smutsig jag kände mig, hur äcklig.. Jag satt i den vita soffan här i lägenheten, den kvinnliga polisen i den beiga soffan och den manliga polisen på en stol. Jag minns inte exakt vilken fråga de ställde, men det var någonting i stil med "Har han någonsin utnyttjat dig sexuellt?" Innan den frågan hade jag inte gråtit, jag hade berättat det jag visste och varit saklig. Men när den frågan kom bröt jag fullkomligt ihop, och de båda förstod att det var mycket som hänt mellan dessa väggar.

Det är svårt för en som aldrig varit med om det att förstå hur man kan stanna med en sådan kille, när jag hör mina egna ord har jag svårt att förstå det själv. Men när man är mitt i det själv, så ser man det inte på samma sätt. Man tar på sig skulden, man förminskar sig själv.
Så glöm inte, att man ska inte döma dem som är i ett destruktivt förhållande. Allt man kan göra är att finnas där för dem.

Det finns mer att berätta om min historia, det kommer mera. Känner ni igen er, eller har ni frågor. Var inte rädda att höra av er, var inte rädd att fråga.


Kate Voegele - Sweet Silver Lining



I'm going home downhearted and hoping
I'm close to some new beginning
I know there's a reason for everything that comes and goes

But so many people are looking to me
To be strong and to fight but I'm just surviving

I may be weak but I'm never defeated
And I'll keep believing in clouds with that sweet silver lining

Most days I try my best to put on a brave face
But inside my bones are cold and my heart breaks

But all the while something's keeping me safe and alive

But so many people are looking to me
To be strong and to fight but I'm just surviving
I may be weak but I'm never defeated
And I'll keep believing in clouds with that sweet silver lining

And I won't give up like this, I will be given strength
Now that I've found it nothing can take that away

So many people are looking to me
To be strong and to fight but I'm just surviving
I may be weak but I'm never defeated
And I'll keep believing

So many people are looking to me
To be strong and to fight but I'm just surviving
I may be weak but I'm never defeated
And I'll keep believing in clouds with that sweet silver lining
Sweet silver lining

Hej Sofia!

Det är viktigt med bemötandet inom vården, det upprepas av de flesta lärare flera gånger under utbildningen. Men som jag sagt tidigare, man blir så glad när man får någon särskild kontakt med patienter. När man kommer in till en patient och denna säger: "Hej Sofia!" Nu är det en kille som ligger inne som alltid använder mitt namn när jag kommer in. Visst det är andra patienter som jag vet känner igen mig och är nöjd med mig, men just att använda namnet varje gång visar på att jag är inte bara en undersköterska utan jag är Sofia.

I övrigt tvättar jag och samlar kraft för att städa. Har ju "helg" nu, eftersom min enda lediga dag i veckan är imorgon.


Det är roligt med tvätt!


Jag har nu skrivit till vk, och ni ska allihopa snart få höra den del av min historia som på något sätt är jobbigast. Jag gör det inte för att folk ska tycka synd om mig eller så mig på något annat sätt, utan för att hjälpa mig själv och kanske kunna hjälpa andra.


12 timmars sömn

Igår var jag som seg hela dagen. Först 21.30 åt jag en hamburgare här hemma, annars hade dagen endast bestått av en glass. Efter det tog det inte ens en timme tills jag slocknade i sängen. Det var inte planerat alls, men det var väl tur att jag hade ställt väckarklockan åtminstone för det var först när den ringde andra gången 10.40 som jag riktigt reagerade. Välbehövligt då jag sista tiden inte ens sovit 8 timmar någon natt.

Nu är det snart dags för jobb igen. Jag kommer att vara ledig 3 dagar innan jag slutar mitt sommarschema den 15 augusti. Så nu är det fullt upp! ;p


Så här ser det förresten ut i hörnet där skrivbordet har stått.

RSS 2.0