Nyår.
Det här kommer inte bli världens bästa nyårsfirande.
Det var inte såhär det var meningen det skulle vara.
Jag vill inte bråka.
Det var inte såhär det var meningen det skulle vara.
Jag vill inte bråka.
Truth?
Anonym om Dagen lider mot sitt slut.:I knew it wouldn’t last, hah!
Sv: Du är inte ensam om att ha sagt det där till mig. Nu när det kommit fram att det är slut, och att han kort sagt betett sig som en skitstövel så börjar sanningar rinna fram från alla möjliga hörn. Folk berättar plötsligt saker som de vet. Jag vill få alla pusselbitar på plats, och veta sanningen.
Imorn ska det tröst-shoppas!! Jag förtjänar att få unna mig själv saker nu tycker jag, så mycket som jag har snålat och lagt ut på annat..
Hur länge?
Har försökt fördriva tankarna men det blir bara värre. Jag pendlar mellan ilska över det han har gjort, sorg över att det har hänt, och saknad för att han inte är här. Ibland känns det som att allt kommer att ordna sig, gå tillbaka som det var, och ibland så känns det som att det inte finns en chans i världen. Varför var du tvungen göra såhär? Hur mycket jag vänder och vrider på det så kan jag inte komma på en enda vettig anledning varför man skulle vilja göra såhär mot en annan människa, framför allt inte mot någon man påstår sig älska.
När kommer jag att sluta känna mig såhär?
Hur lång tid måste det ta?
Har spelat lite Heroes of Might and Magic 3, men jag orkar typ inte ens det. Jag slåss med tanken att få prata med honom igen, att bara få höra hans röst, och förnedringen. Och nu när han inte längre är min pojkvän kryper det fram hemligheter från alla håll och kanter, folk som vetat någonting och sånt han själv berättar.
Kommer jag någonsin få klarhet?
Det finns en annan människa som det faktiskt känns riktigt skönt att prata med just nu, en person som knappt känner mig och som känt honom jättelänge, som vet vem han är, för jag vet inte.
Det finns vissa människor som är lite bättre än andra, såna som bryr sig om folk även om det bara är randoms. Såna som ställer upp, berättar när ens pojkvän skriver konstigheter till en. Det finns vissa väldigt ärliga människor, och jag gillar dom!
Det är jobbigt att prata med folk om det här, ringer någon och frågar hur det är kan jag inte hålla tillbaka tårarna. När någon skriver är det åtminstone ingen som hör eller ser hur jag mår. Det är väl enda som varit bra med att vara så hes, det är svårt att urskilja när rösten spricker pga hesheten och pga av ledsenheten. Alla sms och pm jag fått uppskattar jag, tack för att ni bryr er, och förlåt att jag inte är världens roligaste människa att känna just nu.
När kommer jag att sluta känna mig såhär?
Hur lång tid måste det ta?
Har spelat lite Heroes of Might and Magic 3, men jag orkar typ inte ens det. Jag slåss med tanken att få prata med honom igen, att bara få höra hans röst, och förnedringen. Och nu när han inte längre är min pojkvän kryper det fram hemligheter från alla håll och kanter, folk som vetat någonting och sånt han själv berättar.
Kommer jag någonsin få klarhet?
Det finns en annan människa som det faktiskt känns riktigt skönt att prata med just nu, en person som knappt känner mig och som känt honom jättelänge, som vet vem han är, för jag vet inte.
Det finns vissa människor som är lite bättre än andra, såna som bryr sig om folk även om det bara är randoms. Såna som ställer upp, berättar när ens pojkvän skriver konstigheter till en. Det finns vissa väldigt ärliga människor, och jag gillar dom!
Det är jobbigt att prata med folk om det här, ringer någon och frågar hur det är kan jag inte hålla tillbaka tårarna. När någon skriver är det åtminstone ingen som hör eller ser hur jag mår. Det är väl enda som varit bra med att vara så hes, det är svårt att urskilja när rösten spricker pga hesheten och pga av ledsenheten. Alla sms och pm jag fått uppskattar jag, tack för att ni bryr er, och förlåt att jag inte är världens roligaste människa att känna just nu.
Ännu ett inlägg.
Jag har ingenting annat att göra än att uppdatera bloggen. Att skriva känns åtminstone bättre för stunden. Känns som jag går runt i en dvala och väntar på förändring, men ingenting händer. Just nu vet jag väl egentligen inte ens vad jag ska skriva, det känns bara tomt.
"Det är inte lätt när det är svårt." Visserligen syftade personen som skrev detta till mig inte på allt som händer nu, utan skrev bara så som svar på att jag inte hittade någonting vid datorn.
Imorn ska Pär följa med till Skellefteå, ska kolla mellandagsrean. Jag hoppas att det knuffar undan alla andra tankar för ett tag. Jag känner mig så sjukt depp. Den enda som känner vad jag känner är han. Endast han kan förstå min smärta.
Hur ska jag fördriva tiden?!
Hur ska jag fördriva tankarna?!
"Det är inte lätt när det är svårt." Visserligen syftade personen som skrev detta till mig inte på allt som händer nu, utan skrev bara så som svar på att jag inte hittade någonting vid datorn.
Imorn ska Pär följa med till Skellefteå, ska kolla mellandagsrean. Jag hoppas att det knuffar undan alla andra tankar för ett tag. Jag känner mig så sjukt depp. Den enda som känner vad jag känner är han. Endast han kan förstå min smärta.
Hur ska jag fördriva tiden?!
Hur ska jag fördriva tankarna?!
Tomt..
Tomt..
Tomt..
Varför gjorde du så här?
Varför gjorde du så här?
Berg-och-dalbana!
Fortfarande samma berg-och-dalbana! Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag orkar knappt prata med någon annan om allt, för jag mår inte bättre bara sämre då. Det finns en sak, snarare en person, som får mig glad nu, och det är han. Att få svar på alla frågor, att få bena vad som varit sanningen och vad som varit lögn, det är det som får mig att må bra nu. Även om det är jobbigt att höra vissa grejer, men jag mår bra av att veta sanningen. För som sagt: "Hellre sårad av sanningen än lycklig av lögnen." Dessutom går det inte vara lycklig av en lögn, för man märker när det är någonting som inte stämmer.
"Bara du nu inte gör d för att du känner dig ensam lr för att ni tillsammans har typ ett liv i Umeå. Utan för att d är just Ardi du vill vara med." Igår fick jag detta sms av en kär vän, och då började jag fundera. Är det för att jag känner mig ensam? Nej, det är det inte, för jag har så himla många andra att vara med om jag bara vill. Är det för att vi byggt på ett liv i Umeå? Njaa, lite kanske, med tanke på hur mycket jag gillade det livet (förutom de där lögnerna). Är det för att det är just Ardi? Ja, ingen har fått mig att känna så som Ardi lyckats. Ingen har jag haft så roligt med, och kunnat vara med lika mycket som vän och pojkvän. Ingen annan har jag.. jag vet inte ens vad jag ska säga. Men ja, det är för att det är just Ardi! Det är inte många som vet allt det bra, eftersom att när man pratar är man bra på att prata om det dåliga. Och oftast när jag var med folk så var det det dåliga som han visade, "terrade" mig med sms och frågade vad jag gjorde osv. Dessutom var han en "slapptask", orkade inte söka jobb, orkade ingenting förutom att ligga och se serier (ja, det var faktiskt så oftast). Men jag hoppas att han har öppnat ögonen och insett att man inte kan leva ett liv så, man måste göra annat också.
Ardi gillar inte den här bilden, men det var den här bilden som var mitt första intryck av honom. När han skrev till mig och jag gick i sexan. Det roliga är att jag råkade ha kvar den fortfarande.
Idag låg jag och drog mig i drygt en timme, jag läste igenom alla sms som han har skickat sen han fick veta att jag visste, och det var över. Jag vet egentligen inte riktigt om det gav någonting nytt, det är fortfarande samma problem - saknaden.
"Ditt var lite mera korkat, men Allt kan lösa sig. Som sagt, bara du råder bot o bättring o visar henne.." En av Ardis vänner skrev så här till honom. Hon är klok! Jag hoppas att allt kan lösa sig, oavsett vad som menas med att allting löser sig. Jag vill må bra igen, jag vill att han ska må bra igen, jag vill att allt ska kännas bra igen.
Nu ska jag avsluta det här långa inlägget. Och ja, jag vet jag har skrivit sjukt mycket sista dagarna, men jag måste få ut vad jag tänker och känner utan att det är riktat till någon speciell för då anpassar man sig nog litegrann efter vad den personen har för åsikter. Plus att jag orkar som sagt inte riktigt prata med någon om det här. Så jag tänkte också passa på att be om ursäkt till alla runtikring mig, för att jag ibland svarar så kortfattat när ni drar upp det här. Jag behöver er alla, men det måste inte alltid vara prat om mitt förhållande, för det är ändå bara jag som ska leva med det och ta beslut i slutändan. Jag vet att jag alltid varit bra på att söka råd hos andra, men det är ändå inte ofta jag har lyssnat på dessa råd, och om jag kommer göra det nu vet jag inte heller. jag kan koppla bort för en liten stund när jag får tänka på annat, som igår när jag fick spela lite spel med mina systrar, eller när jag fick spela lite spel med Pär. Jag är fortfarande samma människa!
Idag är sista dagen hemma. Dels känns det som att tiden har gått så himla fort, som jag nyss kom hem. Och dels känns det som det har gått evigheter sen det tog slut. Dagarna lär väl fortsätta att krypa, som tiden gör utan honom. Och jag kommer vilja få tankarna distraherade mer än ofta. Och jag kommer inte släppa kontakten med honom, om han inte ber mig.
"Bara du nu inte gör d för att du känner dig ensam lr för att ni tillsammans har typ ett liv i Umeå. Utan för att d är just Ardi du vill vara med." Igår fick jag detta sms av en kär vän, och då började jag fundera. Är det för att jag känner mig ensam? Nej, det är det inte, för jag har så himla många andra att vara med om jag bara vill. Är det för att vi byggt på ett liv i Umeå? Njaa, lite kanske, med tanke på hur mycket jag gillade det livet (förutom de där lögnerna). Är det för att det är just Ardi? Ja, ingen har fått mig att känna så som Ardi lyckats. Ingen har jag haft så roligt med, och kunnat vara med lika mycket som vän och pojkvän. Ingen annan har jag.. jag vet inte ens vad jag ska säga. Men ja, det är för att det är just Ardi! Det är inte många som vet allt det bra, eftersom att när man pratar är man bra på att prata om det dåliga. Och oftast när jag var med folk så var det det dåliga som han visade, "terrade" mig med sms och frågade vad jag gjorde osv. Dessutom var han en "slapptask", orkade inte söka jobb, orkade ingenting förutom att ligga och se serier (ja, det var faktiskt så oftast). Men jag hoppas att han har öppnat ögonen och insett att man inte kan leva ett liv så, man måste göra annat också.
Ardi gillar inte den här bilden, men det var den här bilden som var mitt första intryck av honom. När han skrev till mig och jag gick i sexan. Det roliga är att jag råkade ha kvar den fortfarande.
Idag låg jag och drog mig i drygt en timme, jag läste igenom alla sms som han har skickat sen han fick veta att jag visste, och det var över. Jag vet egentligen inte riktigt om det gav någonting nytt, det är fortfarande samma problem - saknaden.
"Ditt var lite mera korkat, men Allt kan lösa sig. Som sagt, bara du råder bot o bättring o visar henne.." En av Ardis vänner skrev så här till honom. Hon är klok! Jag hoppas att allt kan lösa sig, oavsett vad som menas med att allting löser sig. Jag vill må bra igen, jag vill att han ska må bra igen, jag vill att allt ska kännas bra igen.
Nu ska jag avsluta det här långa inlägget. Och ja, jag vet jag har skrivit sjukt mycket sista dagarna, men jag måste få ut vad jag tänker och känner utan att det är riktat till någon speciell för då anpassar man sig nog litegrann efter vad den personen har för åsikter. Plus att jag orkar som sagt inte riktigt prata med någon om det här. Så jag tänkte också passa på att be om ursäkt till alla runtikring mig, för att jag ibland svarar så kortfattat när ni drar upp det här. Jag behöver er alla, men det måste inte alltid vara prat om mitt förhållande, för det är ändå bara jag som ska leva med det och ta beslut i slutändan. Jag vet att jag alltid varit bra på att söka råd hos andra, men det är ändå inte ofta jag har lyssnat på dessa råd, och om jag kommer göra det nu vet jag inte heller. jag kan koppla bort för en liten stund när jag får tänka på annat, som igår när jag fick spela lite spel med mina systrar, eller när jag fick spela lite spel med Pär. Jag är fortfarande samma människa!
Idag är sista dagen hemma. Dels känns det som att tiden har gått så himla fort, som jag nyss kom hem. Och dels känns det som det har gått evigheter sen det tog slut. Dagarna lär väl fortsätta att krypa, som tiden gör utan honom. Och jag kommer vilja få tankarna distraherade mer än ofta. Och jag kommer inte släppa kontakten med honom, om han inte ber mig.
It can only get better?
Anonym om Dagen lider mot sitt slut.:
Har inte riktigt hängt med här .. när träffades ni ... flyttade ihop direkt eller vad ??
Sv: Njaa, beror väl på. Vissa kanske skulle kalla det att flytta ihop direkt, men jag har inte gjort det för jag tycker inte det räknas. Han har som bott hos mig nästan hela tiden men det var inte förrän ungefär en vecka innan vi for tillbaka hit som han bytte adress och verkligen flyttade ihop med mig. Och vad som händer nu vet jag inte.
Som sagt, jag vet inte vad som händer nu. Många må tycka jag är knäpp, för det har jag fått höra. Men fastän det har varit mycket upp och ner med Ardi så är han ändå den som har fått mig lyckligast. Han är den jag blir glad av att vara med, även om jag inte vill vara med han hela tiden :p Men hon kommer inte få bo hos mig nu, man ska aldrig säga aldrig för framtiden, men inte nu. Det kommer vara tomt, lägenheten kommer att vara stor. Men jag säger varken bu eller bä om vad som händer framöver, för jag vet verkligen inte. Och jag hoppas mina nära och kära finns no matter what. För jag är samma människa, oavsett om jag är ihop med Ardi, är ihop med någon annan, singel. Jag är ändå samma människa. Och många råder en vad man ska göra hit och dit, men i slutändan kan man bara lyssna på sig själv. Även om jag är knäpp! Jag kan inte bli mer förstörd än vad jag redan är nu, it can only get better. För jag tror att det inte spelar någon roll vad jag gör, det är redan bestämt vad som ska hända. Så det är bara att vänta och se.
Gårdagens citat.
Som sagt, jag vet inte vad som händer nu. Många må tycka jag är knäpp, för det har jag fått höra. Men fastän det har varit mycket upp och ner med Ardi så är han ändå den som har fått mig lyckligast. Han är den jag blir glad av att vara med, även om jag inte vill vara med han hela tiden :p Men hon kommer inte få bo hos mig nu, man ska aldrig säga aldrig för framtiden, men inte nu. Det kommer vara tomt, lägenheten kommer att vara stor. Men jag säger varken bu eller bä om vad som händer framöver, för jag vet verkligen inte. Och jag hoppas mina nära och kära finns no matter what. För jag är samma människa, oavsett om jag är ihop med Ardi, är ihop med någon annan, singel. Jag är ändå samma människa. Och många råder en vad man ska göra hit och dit, men i slutändan kan man bara lyssna på sig själv. Även om jag är knäpp! Jag kan inte bli mer förstörd än vad jag redan är nu, it can only get better. För jag tror att det inte spelar någon roll vad jag gör, det är redan bestämt vad som ska hända. Så det är bara att vänta och se.
Gårdagens citat.
Pär: "Söt reflexväst"
Sofia: "Vad pratar du om, det är min tröja som sticker fram."
Pär: "Eller ska du leka hund?"
HAHA, innan jag förstod vad han menade.. Då hade Bellas (deras hunds) reflexväst fastnat baki min jacka.
Mitt humör pendlar väldigt mycket. Imorse när jag skulle försöka sminka mig kunde jag inte hindra tårarna. Nu känner jag mig ganska okej. Jag är en berg-och-dalbana. Men nu tror jag iaf att förkylningen kanske har börjat lägga sig lite? Eller om det var svininfluensan som mamma tror. Dock har jag aldrig varit för sjuk för att jobba eller någonting. Har inte precis haft matlust sista tiden, först var jag så förkyld och sen allt annat. När jag blir deprimerad blir jag inte som många andra och börjar tröst-äta, jag blir snarare tvärtom - känner inte för att äta någonting. Däromt sova har jag inte så svårt för, eller kanske vaknar jag extra mkt på natten och ser mig omkring men jag somnar då om lätt.
Mest av allt önskar jag att allt varit som det var i början, utan några felsteg.
Studenten <3
Mitt humör pendlar väldigt mycket. Imorse när jag skulle försöka sminka mig kunde jag inte hindra tårarna. Nu känner jag mig ganska okej. Jag är en berg-och-dalbana. Men nu tror jag iaf att förkylningen kanske har börjat lägga sig lite? Eller om det var svininfluensan som mamma tror. Dock har jag aldrig varit för sjuk för att jobba eller någonting. Har inte precis haft matlust sista tiden, först var jag så förkyld och sen allt annat. När jag blir deprimerad blir jag inte som många andra och börjar tröst-äta, jag blir snarare tvärtom - känner inte för att äta någonting. Däromt sova har jag inte så svårt för, eller kanske vaknar jag extra mkt på natten och ser mig omkring men jag somnar då om lätt.
Mest av allt önskar jag att allt varit som det var i början, utan några felsteg.
Studenten <3
Dagen lider mot sitt slut.
Okej, nu ska jag väl rätta till mig litegrann efter förra inlägget, ALLT var inte lögn. Som en kompis som ringde idag sa "Jag vet inte om det är någon tröst eller någonting du vill höra, men jag tror faktiskt att hans känslor för dig var sanna." Jag tvivlar inte en sekund på att hans känslor var sanna. Men tyvärr var vårat förhållande mycket upp och ner, mycket på grund av hans humörsvängningar. Antingen var det "the best I ever had", eller så var det en mardröm och jag sa ofta att jag inte orkade mer. Att bråka över oväsentliga saker ser jag ingen mening i, varför ens göra ett bråk av det?
Vad ska jag göra nu då? Känns som jag inte har någonting att göra, eller någonstans att ta vägen. Det är ju inte lika lätt att färdas här som i Umeå tyvärr.
Och helt plötsligt blev mitt liv en drama-serie och min blogg populär.
Vad ska jag göra nu då? Känns som jag inte har någonting att göra, eller någonstans att ta vägen. Det är ju inte lika lätt att färdas här som i Umeå tyvärr.
Och helt plötsligt blev mitt liv en drama-serie och min blogg populär.
Empty.
Igår gick jag och la mig ungefär halv sju och somnade direkt. Visserligen har jag vaknat ovanligt mycket inatt, men har ändå alltid kunnat somna om tills nu på morgonen runt tio-tiden. Jag hade väldigt gärna fortsatt sova några dagar till..
Det här är bland det jobbigaste jag varit med om i hela mitt liv. Eller, det säger man ju alltid, så kanske är det bara som det känns nu. Jag blir ledsen så fort jag är ensam för länge och tankarna börjar göra som de vill. Jag kan fortfarande inte förstå hur man kan behandla en människa så som jag blivit behandlad. Aaaah!!! Vill bara skrika, men med min röst skulle jag inte ens lyckas med det.
Och hur ska det kännas att komma tillbaka till Umeå ensam? Om det är jobbigt nu, vad kommer det då att vara då? Att bli påmind av allt man ser, och veta att allt var en lögn. Frågan är hur ska man kunna lita igen. Tack och lov att jag har min katter!!
Dock hoppas jag ändå att jag inte kommer behöva vara själv så mycket ändå, att de vänner jag har inte kommer lämna mig ensam i början. Haha, jaa det här är kanske ett litet rop på hjälp.
Men som man brukar säga:
Hellre sårad av sanningen än lycklig av lögnen.
Det här är bland det jobbigaste jag varit med om i hela mitt liv. Eller, det säger man ju alltid, så kanske är det bara som det känns nu. Jag blir ledsen så fort jag är ensam för länge och tankarna börjar göra som de vill. Jag kan fortfarande inte förstå hur man kan behandla en människa så som jag blivit behandlad. Aaaah!!! Vill bara skrika, men med min röst skulle jag inte ens lyckas med det.
Och hur ska det kännas att komma tillbaka till Umeå ensam? Om det är jobbigt nu, vad kommer det då att vara då? Att bli påmind av allt man ser, och veta att allt var en lögn. Frågan är hur ska man kunna lita igen. Tack och lov att jag har min katter!!
Dock hoppas jag ändå att jag inte kommer behöva vara själv så mycket ändå, att de vänner jag har inte kommer lämna mig ensam i början. Haha, jaa det här är kanske ett litet rop på hjälp.
Men som man brukar säga:
Hellre sårad av sanningen än lycklig av lögnen.
En ny början?
Julafton var lika mysig som alltid, förutom att jag knappt hade någon röst och alla skrattade åt mig. Inte mitt fel ju!! :p När vi spelade "när då då" skulle jag försöka säga före 1951 eller vad det var, men fick inte fram ett ljud så till slut pekade jag bara. Och mamma höll verkligen på att skratta ihjäl sig. Nu är rösten bättre, dock är hostan värre men, jag överlever =)
Igår var bland det jobbigaste jag varit med om, trots att jag hade himla kul på kvällen! Jag gillar att gå ut i Arvidsjaur, då träffar man så mycket bekantingar. T.o.m. Josef lyckades ju ta sig till Arvidsjaur.
Igår var bland det jobbigaste jag varit med om, trots att jag hade himla kul på kvällen! Jag gillar att gå ut i Arvidsjaur, då träffar man så mycket bekantingar. T.o.m. Josef lyckades ju ta sig till Arvidsjaur.
Vill bara passa på att tacka alla som finns i mitt liv och bryr sig. Alla som hittills har hjälpt mig genom detta och alla som kommer att göra det. För jag kommer verkligen behöva allt stöd jag kan få, behöver vänner att vara med. Framför allt tack till Bond just nu, som sovde med mig hos Edlunds så jag skulle slippa vara ensam.
Jag älskar min familj och mina vänner!
Jag älskar min familj och mina vänner!
Det blir inte alltid som man har tänkt sig.
Lilla julafton, nr2.
Idag ska vi ha lilla julafton hos Ardis föräldrar, myspys! Och det är nästan lika många klappar som vi har i vanliga fall ;) Enda nackdelen just nu är att jag tror att jag kanske har dragit på mig en förkylning.. De flesta gamlingar på sjukhemmet (där jag jobbade igår) var förkylda och det känns som någon har en båt i min hjärna, så när jag vickar huvudet åt något håll känns det som båten kraschar in i skallbenet.
Mamma sjöng i kyrkan imorse, jag gillar hennes jullåtar :')
Hemma!!
Det känns riktigt skönt att vara hemma i Järvträsk igen förutom en liten detalj - det är så sjukt kallt!! Men i övrigt är det great, man kan t.o.m. dricka vatten ur kranen utan att det ska smaka äckligt ;) Har hunnit med finnbergs och handlat middag idag på morgonen, och då ska man tydligen laga den också sen?! Christina har fått en supersöt liten dvärghamster av Eve i för-tidig-julklapp och Alva har blivit jätte stor (tycker jag iaf). Ardi gick upp och la sig i sängen för han var trött sa han, så jag ska dola på lite med hans julklapp nu så den kan slås in ;)
Imorn blir det jobb, så ska upp före kl5 imorn. Yeey!! Men det blir riktigt kul få komma tillbaka till Boliden. Frågan är dock, kommer jag ihåg hur man kör bil?
Hittade en bild här på mammas dator på Järvträsk (i november).
Nu är det mindre än en vecka kvar till julafton, wiiiee!! :D
Imorn blir det jobb, så ska upp före kl5 imorn. Yeey!! Men det blir riktigt kul få komma tillbaka till Boliden. Frågan är dock, kommer jag ihåg hur man kör bil?
Hittade en bild här på mammas dator på Järvträsk (i november).
Nu är det mindre än en vecka kvar till julafton, wiiiee!! :D
Hemåt!
Jag är kär <3
Och imorn bär det av hemåt!! ;D
Och imorn bär det av hemåt!! ;D
Jag ser det snöar.
Sen igårkväll har det kommit relativt mycket snö här i Umeå. Egentligen är det ju precis så jag sagt att jag velat ha det, att det bara pang boom ska vara snö. Meeen, det hade gärna fått dröja några dagar till :p Går ju som inte att cykla när man ska någerst nu.
Sitter på mb nu och försöker plugga lite men motivationen = 0. Fick iaf höra att jag fått paketet från emmagjort.se idag, så nu har jag som fixat alla julklappar! :D Dock måste jag fixa "finliret" lite när jag kommer hem till Järvträsk =)
Nu är det inte länge kvar tills jag är hemma, och sen kommer det vara två snabba och roliga veckor. De ringde t.o.m. från Boliden och undrade om jag ville jobba 23/12, och jag säger inte nej till jobb. på lördag verkar det iaf som att det blir utgång i Arvidsjaur med åtminstone Pär, wiiie! :D Och söndag ska jag och Ardi (och säkert fler, haha) agera fan-club till mami som ska sjunga sina låtar på gudstjänsten kl11 i Arvidsjaur. Njäe, jag behöver ju inte skriva upp allt jag ska göra när jag är hemma, dels är det jobbigt läsa för mkt och dels så kan planer snabbt ändras =)
Dagens tips: http://www.expertbild.se/sections/cardscalendars/cardsv2/ . Man gör sina egna julkort och får de utskrivna vid närmsta expertbutik, himla smart grej! =)
Aaah, jag tror verkligen att det hade varit väldigt härligt med ett sånt här fotbad (Clas Ohlson, 199:-).
Sitter på mb nu och försöker plugga lite men motivationen = 0. Fick iaf höra att jag fått paketet från emmagjort.se idag, så nu har jag som fixat alla julklappar! :D Dock måste jag fixa "finliret" lite när jag kommer hem till Järvträsk =)
Nu är det inte länge kvar tills jag är hemma, och sen kommer det vara två snabba och roliga veckor. De ringde t.o.m. från Boliden och undrade om jag ville jobba 23/12, och jag säger inte nej till jobb. på lördag verkar det iaf som att det blir utgång i Arvidsjaur med åtminstone Pär, wiiie! :D Och söndag ska jag och Ardi (och säkert fler, haha) agera fan-club till mami som ska sjunga sina låtar på gudstjänsten kl11 i Arvidsjaur. Njäe, jag behöver ju inte skriva upp allt jag ska göra när jag är hemma, dels är det jobbigt läsa för mkt och dels så kan planer snabbt ändras =)
Dagens tips: http://www.expertbild.se/sections/cardscalendars/cardsv2/ . Man gör sina egna julkort och får de utskrivna vid närmsta expertbutik, himla smart grej! =)
Aaah, jag tror verkligen att det hade varit väldigt härligt med ett sånt här fotbad (Clas Ohlson, 199:-).
Pinsamt?
Jag tycker verkligen att hans tjej skulle ha gått ner från scenen, det blev bara pinsamt tycker jag. Speciellt när hon började dansa?!
I don't wanna dream about
Breathe you out, breathe you in
You keep coming back to tell me
You're the one who could have been
And my eyes, see it all so clear
It was long ago and far away, but it never disappears
I try to put it in the past, hold on to myself
And don't look back
I don't wanna dream about, all the things that never were
And maybe I can live without, when I'm out from under
I don't wanna feel the pain, what good would it do me now?
I'll get it all figured out, when I'm out from under
(From under, from under, from under)
So let me go, just let me fly away Let me feel the space between us, growin' deeper And much darker everyday Watch me now, and I'll be someone new My heart will be unbroken, it will open up For everyone but you Even when I cross the line, it's like a lie I've told a thousand times I don't wanna dream about, all the things that never were Maybe I can live without, when I'm out from under I don't wanna feel the pain, what good would it do me now? I'll get it all figured out, when I'm out from under (From under, from under, from under, from under) A part of me still believes when you, say you're gonna stick around A part of me still believes we can, find a way to work it out But I know that we tried everything we could try so let's just, say goodbye Forever... I don't wanna dream about, all the things that never were And maybe I can live without, when I'm out from under And I don't wanna feel the pain, what good would it do me now? I'll get it all figured out, when I'm out from under I don't wanna dream about, all the things that never were And maybe I can live without, when I'm out from under And I don't wanna feel the pain, what good would it do me now? I'll get it all figured out, when I'm out from under (From under, from under, from under, from under)
Hektisk dag.
Idag känns det som jag meste stressat runt. Orkar inte ens nämna allt. Men nu är det lugnt, och Ardi är hemma igen. Blev inte ens nå tårtbak eftersom Ardi for till Mats istället, för bli en annan dag :)
Imorn ska jag fara på Tomtebo, Sjöjungfrun (där jag springvikar ibland), och ge dom en liten julklapp - en skiva med mammas jullåtar :) Och sen ska jag ner på stan och ordna med massa grejs, shoppa lite kanske och inhandla sista julklapparna.
Nu är iaf tågbiljetterna hem beställda, så torsdag 17/12 kl 16.30 far vi från Umeå, i typ två veckor. Home sweet home =) Jag längtar!!
Min tjockis gillar att ligga på rygg, då kan man ju bli kliad på magen ;D
Julklappar och dagens tips.
Sitter och filurar på julklappar just nu, det är så himla mysigt med jul!! ^^ Tror jag håller på att ha hittat julklappar till de flesta nu, förutom Ardis föräldrar? Tips?
Dagens tips är iaf denna sida: http://www.emmagjort.se
Dagens tips är iaf denna sida: http://www.emmagjort.se
Googlade runt lite och då hittade jag denna, fanns mycket roligt där skulle jag vilja säga.
Skrev iaf duggan idag. Det kändes riktigt långt till Östra Paviljongen imorse, och det regnade och man satt och frös hela duggan. Hmm, vad ska jag säga om hur det gick? Det gick väl över förväntan åtminstone, men vet ändå inte om jag klarade tillräckligt bra för att kunna tillgodoräkna mig den på riktiga tentan. Men jag hade verkligen trott att jag skulle komma dit och kunna ungefär 3 frågor och sen sitta som ett fån. Bättre än så gick det iaf, det kan jag säga redan nu! :)
Haha, Ardi ligger och sover för fullt. Han måste ha sovit 3-4 timmar? Och han vill verkligen inte vakna när jag försöker väcka han :p Han lär ju vara uppe hela natten och se serier, men vänta.. Det är ju inge ovanligt? Haha! Skulle dock inte förvåna mig om han blir sur för att jag "inte väckt" han sen. Jag har åtminstone gjort några tappra försök? :o
Så här sitter man tydligen och vilar?
Min kissekatt är verkligen bra på att ligga/sitta på udda sätt.
Nu är det bestämt iaf. Jag är här i Umeå under nyår, och jobbar morgonen på nyårsdagen. Lär väl åtminstone inte ångra mig när jag får lön, haha! Förhoppningsvis kan det bli kul här ändå.
Alltså nu är det andra gången på en vecka en tjej skriker/grinar här utanför i trapphuset. Hörde just "hon är ju helt jävla galen!!"
Hemlängtan och duggaångest.
Jag har aldrig i hela mitt liv pluggat såhär mycket på en dag (inte ens under en hel vecka tror jag?) - 10timmar!! Och ändå tror jag inte duggan kommer gå särskilt bra. Tur det bara är en dugga och inte en tenta, man måste ju ändå plugga om allt till tentan så. För er som inte vet vad en dugga är (det visste inte jag heller innan den här kursen) så är det en del (hälften) av kursen som man får skriva innan riktiga tentan, och då välja om man vill göra del 1 på tentan eller använda duggans reslutat som del 1.
Just nu har jag så sjukt mycket hemlängtan. Såg bilder på Erikas (f.d.) facebook på Järvträsk, och då kan man ju inte annat än längta hem. Jag längtar efter min familj och Alva. Jag längtar efter att få känna den där lyckliga känslan jag alltid känner när jag kommer till Järvträsk. Jag längtar efter Järvträsk-vattnet för det är det godaste jag vet och en helt annan sak än det man tvingar i sig här i Umeå. Jag längtar efter mammas mat (kroppkakor, pannbiff, hemmagjord pizza) och farmors mat (köttsoppa!!). Jag längtar efter att få spela spel med mina syskon. Jag längtar att efter att kunna hitta på saker med Pär, "tvärfara" någerst. Jag längtar efter Arvidsjaur och folket där. Jag längtar efter Edlunds, som är och förblir min andra familj. Jag längtar hem!
Järvträsk i somras. Våran gård, baki huset.
Dock kan jag säga en sak jag kommer sakna redan nu - mina små kissekatter. Hur ska dom klara sig ensamma så länge? :o Stackarna. Dom som blir supergosiga bara vi är borta några timmar. Bara dom inte hinner bli asociala medan vi är borta.
Haha, tjockisen har följt efter mig vartän jag gått nu medan jag varit hemma själv (Ardi är hos Mats). Hon är alltid gosigast när Ardi inte är här, och hon kan bli riktigt sur om Ardi är för nära mig (t.ex. när vi ska sova). Och hon älskar att ligga på mina papper när jag har dom i sängen, förstår inte varför?
Tjockisen ville hjälpa till och städa (eller gillade serpentiner riktigt mycket?) efter Viktors kalas.
Jag har verkligen varit i valet och kvalet vars jag ska fira nyår men just nu känns det som att det blir Umeå. Dels för att då får jag jobba 5timmar på nyårsdags morgonen, dels för att då får jag förhoppningsvis vara med Sanna när hon slutar jobba, dels för att då kommer åtminstone Viktor och Frida hit och firar med oss, men framför allt för att då får jag pussa min bejbi på tolvslaget!
Och eftersom jag far tillbaka till Umeå före nyår så far jag nog hem tidigare, ska nog hem den 17'onde! =)
See you all then?
Åååh, jag längtar riktigt mycket till jul nu! Julafton är den bästa högtiden på året, trots att det är en hektiskt dag för våran familj. På morgonen far vi till kyrkan, tradition you know, ser när barnen gör ett julspel och lyssnar på julsånger (det är då man känner att det är julafton!!), sen skynda hem och fara till byan för att lägga julkort i påsar (i våran by delar jultomtarna ut julkort till alla familjer). Efter det är det dags för julbord, jag är så kräsen så äter inte av så många sorter (brukar dock ta av några bara för att det inte ska se så tråkigt ut), men det jag älskar och äter av på riktigt är revbensspjäll, lax och potatissallad! Mums! Man hinner knappt äta klart och sen är det dags för Kalle Anka, det är ett måste på julafton (även om några brukar ta en liten powernap då). Direkt efter Kalle så har jag senaste åren varit en av de fyra som går jultomte i byn. Man går i par, börjar utifrån och går inåt i byn tills man möts, åsså går man in till alla: delar ut julkort och paket. Det är hur mysigt som helst!! Och till slut så får man fara hem och öppna sina egna julklappar.
Haha, måste bara få berätta om en historia som hände för några år sedan när Christina var liten (minns inte alls ålder). Jag personligen trodde på tomten väldigt länge och tackade jultomten högt och ljudligt efter varje öppnat paket. Samma lycka åt att veta att jultomten finns ville jag åt Christina, men en jul när hon var väldigt liten såg hon att det var Pär som gick tomte och slutade då tro. Då berättade jag en "hemlighet" för henne. "Christina, det är så att tomten klär först ut sig till någon i byn och sen tar på sig en tomtedräkt, bara så ingen ska veta att han finns på riktigt. Men sch, det är en hemlis." HAHA, och det fick henne att tro igen. Då nästa år skulle jag gå tomte och jag var lite orolig att min "lögn" inte skulle hålla då eftersom jag skulle vara tvungen att fara hemifrån när tomten var där. Men när jag hade tomtat klart och kom hem nästan skrek Christina till mig "Sofia, Sofia!! Du missade just tomten! Och vettu vem han hade klätt ut sig till? Pär, Sofie och DU! Och vettu, vettu, han hade t.o.m. lånat dina skor!" Hon hade t.o.m. observerat skorna. Så hon trodde på tomten i några år till åtminstone.
Förra årets tomtar: Jag, Christina, Erika & Pär.
Nu sitter jag bara och skriver det som kommer upp, för jag väntar på att Ardi ska komma hem. Fast det kunde ta ett tag. Undra om man skulle ha lagt sig eller?
Jag gillar att skriva blogg, men ibland känns det lite meningslöst? Eller inte meningslöst, men som att ingen läser? Vore kul med lite kommentarer anyway.
