Amaranthe - Amaranthine



But I'm lying in your arms.
It's the place were I know I'm closest to your heart

Poplolugoggog

Denna dag har jag bott i sängen i min pyjamas. Jag har tagit powernaps på 15-20 minuter när det har behövts, och ätit två gånger! Yes, denna dag har ägnats åt plugg. Har jag lärt mig någonting? Ingen aning, men än har jag många timmar kvar innan tenta. Sjuuuuukt less, och det skulle väl inte vara världens undergång om jag inte klarade den?

Nu har jag åtminstone ett datum när lillkissen anländer till mig! Onsdag 22 juni, på kvällen. Myspys!

Imorgon blir det beachvolley direkt efter tentan, och på kvällen partajande!


Jag har åtminstone haft sällskap idag!

Förvirrad?

Goddag yxskaft! Jobbade ikväll, och kände mig väldigt off hela kvällen. När det närmade sig slutet av kvällen skulle jag låsa in alla nycklar utom en, jag hade tre stycken just då. Gick tillbaka och dolade på lite, och sedan insåg jag att jag hade ju två nycklar. Nåväl, tänkte inte mer på det utan gick bort med ännu en nyckel. Sen insåg jag att klockan var borta, så sprang runt och letade den lite. Efter ett tag gick det upp ett ljus, det måste ju varit så att jag låste in en nyckel och klockan när jag trodde att jag låste in två nycklar? Mycket riktigt..

Något fel är det ju på mig, jag cyklade till och från jobbet idag, bara för att..? Jag orkade inte sitta på bussen, orkade inte människor. Jag som egentligen inte rör på mig i onödan.



Gamlingarna

Ikväll jobbar jag, men ska börja plugga lite smått nu innan hade jag tänkt. Är dock sjukt omotiverad! Imorgon är jag ledig, så det blir en heldag med plugg då antar jag. På onsdag är det över!

Jag kommer att sakna gamlingarna, det är de som är mysigast här hemma. Men jag håller tummarna att det blir jättebra nu när den nya bäbisen anländer. Att Dexter blir mer som han är när vi är i Järvträsk. Att den nya lillkissen inte blir lika skeptisk mot nya människor som Dexter är, nu när jag vet att lillkissen kommer att bli behandlad bra från början! Dexter fick ta mer skit än vad någon kisse förtjänar, och då vet jag ändå inte allt.







Underbar!

Underbar - med det ordet vill jag sammanfatta min lördagkväll! Var på Ålidhem hos Recy hela kvällen. Grillade - hur gott som helst! Spelade lite kubb som snabbt spårade. Försökte åka i en rutschkana, men den var kass! Mys och prat med de bästa. Jag minns egentligen inte vad vi gjorde, men plötsligt var klockan 03.30 när jag kom hem. Fötterna var iskalla av att ha suttit så många timmar på olika toagolv med deeptalk hit och dit. Skitsnack i trapphuset. Ååh, helt enkelt toppen! Precis vad jag behövde.

Kvällen började så bra, kanske därför det blev så bra. Thomas skrev ett sms och frågade var jag var. Jag satt då hemma och fixade håret. Kort därefter knackade det på dörren och där stod han. Min underbara vän som jag inte träffat på evigheter (kändes det som). Han kom precis när jag behövde honom som mest, så det blev så bra allt.

Ikväll ska jag jobba, med bästLisa! Så kvällen kommer gå väldigt snabbt, jag är nöjd!

"Jag skulle inte kalla det att du är udda, du är unik."



Sorgeår

Sorgeår, att gå igenom alla årstider för olika känslor man hade under just den årstiden måste bearbetas. I höstas, under nollningen, var det rätt bra - både nollningen och året innan. Nu är jag på väg in i den period som var absolut värst för ett år sedan.

Jag har nu börjat sortera alla dokument som har med honom att göra här på datorn och lägger dem i en egen mapp - "Svarta mappen".


Jag har sparat "bevis" redan från Mars 2010. Hur han la till en random brud här i Umeå för att sedan skriva till henne: 
"hej hej. **** heter jag och trodde jag kände igen dig men nu när jag tittade på bilder så stämde inte det. XD men du tar riktigt snygg.. :)"
eller
"hej du allt väl med dig? förlåt att jag bara la till dig utan att fråga, men trodde du var någon annan. :) Men jag ångrar mig inte, för du var verkligen verkligen snygg.. ;)"

Var det då konstigt att jag tvivla på mig själv, att jag inte kände mig tillräcklig? Att jag trodde på hans ord: "Ingen annan kommer att stå ut med dig så som du är.."

Till de flesta tjejer drog han samma historia, en historia som ingen tycktes tro på men som han ändå fortsatte med;
"Ne men för 2 år sen började jag få växtvärk i min penis:$ och det betyder att den växte och växte både på längden och på grovleken, och nu är den överdrivet stor :$ du skulle inte tro mig om jag sa hru stor ens?! :$ men nu får jag sprutor för att den ska lsuta växa och det ska förhoppnings vis hjälpa, men tror det är för sent ändå :$ Som jag sa udda som faan :/
27 cm lång och 18 cm grov, når knappt runt den med en hand, vill du se eller?"


Den här tiden förra året hade han fått sparken från jobbet. Enligt han.. jag minns ärligt talat inte vad hans anledning var. Den verkliga anledningen fick jag veta i efterhand. Han hade inte kunnat hålla sig från att skriva sådant här till sina kollegor, och kollegors familj. Det som var fascinerande var också att det spelade ingen roll vem det var, eller vilken ålder de var i. Han hade ingen spärr att man är barn - minderårig om man är under 15 år!

Den här tiden förra året.. Jag kunde inte ta mig därifrån.. Det gick inte..

Ro utan åror

Vi skulle läsa en patografi i skolan, och jag läste en bok vid namn Ro Utan Åror. För er som inte har läst den och undrar vad den handlar om så klistrar jag in mitt referat av boken:

"Det var dagen som hon skulle fira sin 50-årsdag som TV-journalisten Ulla-Carin Lindquist fick sin diagnos - ALS, amyoytofisk lateralskleros. Problemen hade börjat i hennes högra hand och sedan även benet och allt fler muskler efter som. Denna sjukdom saknar bot och leder snabbt till döden. Boken jag har valt att läsa heter "Ro utan åror" och är skriven av Ulla-Carin Lindquist (2004) själv. Hon beskriver hur det är att gå från en högt klassad arbetskvinna till att stå ansikte mot ansikte med döden. Boken handlar även om den djupa kärlek hon känner till sin familj och hur mycket hon börjar värdesätta livet och allt vad det innebär."

Efter att vi läst boken skulle vi skriva en fördjupande uppgift angående något begrepp, jag skrev om hopp och mening eftersom att jag tyckte att det var det som fokus låg på i den boken. 
Hon skrev: ”I hela mitt vuxna liv har jag tänkt: ”Det blir bra sedan. Först ska jag bara. Sedan blir det bra.” Men nu går det inte längre. Det märkliga är att jag kan känna stunder av stark lycka nu när jag är dödssjuk, stunder som jag sällan känt förut. Lycka har aldrig varit min starkaste sida. Men nu börjar den bli det. Därför skrattar jag.”

Jag berättade för er om ensamhetskänslan som brukar komma krypande om jag inte har fullt upp, liksom nu. Tillsammans med ensamheten kommer även känslan av att allt är meningslöst, att vad än man gör känner man sig aldrig helt tillfredsställd - det är någonting som saknas. 

När jag inte skriver av mig processerar jag inte alls på samma sätt, om jag ens gör det alls.
"Många finner hjälp i att själva skriva. Genom att få ner orden på papper kan man få ur sig det som finns inom en, till exempel angående smärta och hopp (Solvoll, 2006, s.150)."

Jag saknar att känna mening.

Blogg- & Facerape

Jag är nog en väldigt bra lärare, eller så är Johan en väldigt bra elev. Han lyckades åtminstone sticka, lyckades göra rätt på första försöket. Nästan så att jag är lite stolt.
!
PVK'n visade han ju igår i sitt bloggrape, han fann det väldigt underhållande. Jag vet inte om jag håller med. Tycker att sådant är rätt töntigt. Även hans facerape: "SÅ! Nu är biljetterna bokade! En vecka på Rhodos i Juli, gud vad jag taggar!!!!" Förstår inte riktigt meningen med att göra sådant om jag ska vara riktigt ärlig.

Ikväll blir det att grilla, även spela kubb som det verkar för tillfället.

Hur många norrmän krävs det för att byta däck på bilen?

Skena, Soffi propp här, jag sitter ensam i min gamla bikini och dricker hostmedicin just nu, det är inte det att jag är uttråkad, jag tycker bara att kvällen bjuder på dessa sorts roligheter. Du ser, en gång i månaden, oavsett årstid, känner jag för att plocka på mig min gulblommiga bikini (både överdel och underdel, trots att färgerna inte längre matchar - använder överdelen oftare) och ställa mig på min balkong med en brinnande tidning i ena handen och en mikrofon i andra, ropa ut hur jävla glad jag är över att bo i Umeå och sedan flasha stan, det är det bikinin är jättesmidig för. Dock, har jag sura grannar, som säger åt mig att man kan vara lättklädd på strippklubb, ingen dum idé egentligen med tanke på att strippor tjänar mer pengar än the Hef själv, men jag vet inte hur bekväm jag skulle vara med att gå runt där och visa min håriga bak. Jag har inte kroppskomplex, jag är bara mån om andras psykiska hälsa.
Nu till helgen kommer min käre gode vän och hälsar på mig, vi har inte setts på 13 år, det ska bli kul att se om hon fortfarande är skelögd och om hon stoppar ärtor i näsan fortfarande. Kallar henne för Ärtan, men hon heter egentligen Hilda.
Förresten, när jag ändå skriver, Johan for president - för att jag tycker så! :-)
Tack och hej, solskyddsfaktorsbåt!

Namn?

Arbete ikväll och på söndag, så även på måndag. Har jobbat mycket denna månad känns det som! =)

Vill ha hjälp med namnförslag på lillkisse nu? Findus känns inte aktuellt.

Högst upp på topplistan just nu är Caesar och Charlie, vad tycker ni?


Uppföljning

Drygt 3 veckor har redan hunnit gå sedan våra gruppmöten slutade. Sedan dess har jag uppslukats med jobb och skolarbete. Lite vänner har jag även hunnit trycka in emellanåt. Men jag har ständigt varit upptagen, det är inte många dagar som är som idag - jag ska vara hemma och tvätta samt skriva på en uppsats som ska in imorgon.

Idag for jag tillbaka dit och träffade en av gruppledarna för uppföljning och utvärdering. Jag har tänkt att jag har mått rätt bra faktiskt, att jag inte har så mycket kvar att prata om - att jag helt enkelt är färdig där. När jag kom dit och satt mig ner var det som att allt bubblade ur mig. Tankar jag inte visste att jag hade fick jag sätta ord på, och jag fick prata av mig.

"Stress är den känsla som uppstår när man känner att man har för mycket att göra och för lite tid att göra det på, eller när man har för höga krav och förväntningar på sig. Som att man inte får tiden att räcka till för allt som ska göras i skolan eller på jobbet, samtidigt som man till exempel ska hinna träna, träffa kompisar, vara med familjen och hinna med olika fritidsaktiviteter."

Källa: http://www.umo.se/Kroppen/Stress/

Innan jag började i gruppen, efter allt hände, jag stressade verkligen runt. Såg till att alltid ha saker att göra, sov får lite på nätterna, tog många powernaps för att orka allt jag tagit på mig att göra. Jag har egentligen inte tänkt på det, men jag är tillbaka i samma mönster igen. Tidigare gjorde jag det för att slippa börja tänka för det var för jobbigt. Nu vet jag inte varför jag gör det.
Vi gick igenom mina två SCL 90, vilket visade att jag fortfarande känner ensamhetskänslor, både när jag är ensam och när jag är med andra.
"Tror du att du ser  till att ha så mycket att göra hela tiden för att slippa känna denna ensamhetskänsla?"
Jag hade inget vettigt svar på den frågan när den kom, och inte nu heller. Kanske?

"Tankar om det sexuella oroar dig."

Jag ska få fortsätta komma dit och ha individuella samtal, glesare än vad gruppen varit, men ändå få komma tillbaka. Det tror jag kan vara bra, just för att inte stänga av helt som så lätt händer annars. Att ha någon att ventilera mot, utan att behöva känna att man betungar sina nära och kära. Ofta är det lättare att prata med någon opartisk.


Fick fylla i "Upplevelser av förändringar". Vad som blivit bättre, vad som blivit sämre, och vad som stått stilla. Vissa saker har blivit lite bättre, oro och ångest har blivit mycket bättre, och vissa saker stod kvar på samma ställe som innan.

Att det tar tid att komma vidare, det har jag redan hört. Och det är även bevisat att det stämmer.

Caesar?

Caesar, det klingar fint. Kanske får lillkisse heta så!

Åååh, jag var ju så trött ikväll efter middagen. Sen ringde jag uppfödaren och nu är jag jättespeedad. Och imorgon måste jag skriva på den där inlämningsuppgiften.. Det löser sig ;)

Förresten lärde Henke mig en väldigt smart sak, I totally love it! Råstekt potatis. Strimla potatis i strips-stora bitar och sen stek i mycket smör, krydda endast med salt och peppar. Snabbt, enkelt och framför allt gott! Det är dagens tips.


Dexter är taggad på en lillebror, can't you see?!

Findus!

En ny stjärna är på g! Om drygt 3 veckor får jag honom, en ny liten älskling. Ragdoll e04 - creme mitted (orangefärgad). Åååh, vad jag längtar nu!
Jag velade länge fram och tillbaka. För i och med att jag tar en kattunge så måste jag lämna tillbaka gamlingarna, det blir för mycket med 4 katter, och gamlingarna gillar inte riktigt småkatter som vill leka (de tycker ju t.o.m. att Dexter är för jobbig ibland!) Thelma och Louise som har varit mina bäbisar i drygt 1,5 år - visst det känns sorgligt. Men jag har ju alltid vetat att det inte är permanent. Plus att det var när jag var tillsammans med han jag skaffade dem, det var våra bäbisar - kanske bra att släppa det.
Vill ni se bilder på sötnosen?.. Klart ni vill!



Är han inte fin så säg? Hans stamtavlenamn är Findus, men jag har inte bestämt mig om jag ska behålla det även som tilltalsnamn. Findus är ett så typiskt kattnamn, är det någon som har något annat förslag?

Det ska bli roligt att se hur Dexter blir nu också. Om han blir lika gosig som han är i Järvträsk när gamlingarna far? Om han kommer gilla att ha någon att leka med?

Ååååh :')

Sötnosen

"Meeen vadå, äre nå fel med att jag är här?!"


Utan hämningar?

Lördagen var trevlig, trots att Corona bjöd på dålig musik - bara "blippblipp". Och man må ju fascineras över hur vissa människor inte alls har några hämningar.
En kille satte sig bredvid mig: "Hej, jag har tjej men min kompis här han vill ligga!"
Hans kompis hade en stor ful munktröja på sig och såg ut som han hade tänkt sig en hemmakväll snarare än en utekväll, hans kompis förklarade varför för mig: "Det är hans vaginatröja! Han får alltid vagina när han har den tröjan. Visserligen är vissa fula, men han får fan alltid vagina i vaginatröjan!" Well, har man inte så höga krav - eller inga krav alls så då är det klart man kan?!
En annan tjej kom och satte sig bredvid oss, han kollade på mig och sa: "Det syns att du är rutinerad." Därefter kollade han på den andra tjejen och sa: "Och det syns att du är oskuld!" När hon sedan gick därifrån förundrades han över att hon gick därifrån efter den kommentaren.
Bland det sista han sa till mig var: "Hur många gånger har du tagit satsen i ansiktet, jag vet ju att alla tjejer har gjort det."

Vi skrattade gott åt dessa människor i efterhand, men samtidigt är det lite skrämmande att det fungerar för dem ibland. Visst, många är fulla - men att man tillåter sig att bli så förnedrad och ändå ge dem precis vad de vill ha?

Nåväl! Igårkväll jobbade jag igen. Som det ser ut nu har jag 4 eller 5 pass denna månad, det beror på om det blir personlig assistent på lördag. Hur jag ska hinna med skolan? Det återstår att se. Men hyran lär jag ha råd med åtminstone.


Kissekatterna är glada att värmen är på väg, så att de får sitta ute på balkongen emellanåt!

Ett år till!

Det blev en lång dag igår trots allt, jag som egentligen inte hade någonting planerat för hela dagen. Roger var förbi här och åt middag, då lämnade han bil här och jag sa att jag kunde hämta honom efter krogen om jag var vaken. Det blev även en promenad med Charlotte, som blev rätt lång. Det var inte ens jobbigt att gå och tiden gick snabbt, dock hade jag ont i mina trampdynor i efterhand ;)
Jag kände mig rätt pigg när jag kom hem och tänkte att jag väntar till 02.10 och kollar om Roger hör av sig och vill ha skjuts hem. Han hade inte hört av sig och jag blev tvärtrött så bytte om till pyjamas. Hann bara lägga mig innan han skrev att jag kunde hämta han, så det var bara att stiga upp igen! Men det gick ju som bra ändå =)

Nu ska jag ta och stiga upp alldeles strax, måste städa innan det kommer hit folk ikväll - det ser hemskt ut!! Ikväll ska vi leka dancingqueens (även Thomas är en dancingqueen, och inget annat), och jag är taggad till tusen! :D

Sen kom jag på att det är en sak jag glömt berätta för er:
"Vi kommer att stanna här minst ett år till, trodde jag meddelat dig det...sorry men nu vet du det i alla fall. Vi är ju som du redan vet nöjda med vår hyresgäst så du får gärna bo kvar ett år till."
A.k.a. jag kommer att få hyra min kusins lägenhet under hela min studietid! Vilken lättnad :)

Tack för din kommentar anonym:
Anonym om Topmodels?:
Du är sååå oerhört vacker


Mamma tyckte att jag skulle visa fler bilder från gårdagens photoshot här på bloggen så, här har ni två åtminstone ;)


Topmodels?

Nu har vi fotat, och många bilder blev det!



2 poäng extra

Det är fascinerande hur duktiga ni är på att besöka min blogg trots att jag inte uppdaterar! =)

Det har varit fullt upp ett tag. Deadline för tre inlämningsuppgifter var nu tisdagnatt, så hela måndag och tisdagkväll satt vi bänkade hemma hos Henke och skrev febrilt. 00.04 skickade jag iväg sista uppgiften, så nästan i tid! Duggan klarade jag, kors i taket! - så två extra poäng med till tentan.
Alltså, det är som att varje gång jag jobbar tar jag på mig mer jobb. Men det är väl bra på sätt och vis, att man gör nå nytta.

Vissa kanske undrar hur jag klarar mig utan mina onsdagsmöten? Well, förvånandsvärt bra. Förmodligen för att jag knappt hunnit landa och ta det lugnt. Det är först nu det är lugnt igen - på tiden!


Även om jag har haft två grymma praktikplatser så känns det faktiskt skönt att det är över nu.

Tenta 1 Juni,
Börjar jobba 7 Juni.

Idag ska jag nog ut med Jonny och leka top model igen, samt låta honom leka top model. Det är som roligt!
Sen måste jag städa någon gång snart, innan imorgonkväll - verkar som det blir förfest här innan utgång då. Trevligt =)


Får se vars vi ska och ta bilder idag?

Levi Kreis - I should go

Min nya lugna favorit ur senaste avsnittet av Vampire Diaries (S02E22).


Haven't had someone to talk to
In such a long time 
And it's strange 
All we have in common 
And your company was just the thing I needed tonight

Pepsodent White Now

Som jag tidigare nämnt så är jag med i en kampanj eftersom jag är en Buzzador. Att vara en buzzador är roligt och intressant. Man har chans att komma med i kampanjer och få prova på produkter som man sedan ska berätta om för sin omgivning. Bli medlem du också? Tryck här.

I kampanjen jag är med i nu fick jag hem Pepsodent White Now samt en tandborste. Jag fick även 15 små varuprover. Tandkrämen ger vitare tänder på bara en borstning tack vare blue covarine - ett blått pigment som döljer det gula på tänderna och skapar en omedelbar whitening-effekt. Tandkrämen ger även gradvis vitare tänder.

Vad tycker jag då om denna produkt nu när jag har testat den ett tag? Jag tycker faktiskt att den är bättre än Colgate som jag alltid använde mig av förut. Man känner sig fräsch efter att ha borstat med den och jag upplever tänderna vitare. Enda nackdelen jag har att säga om denna tandkräm är att det är skruvkork - det är ett litet minus. Men i övrigt är den väldigt bra, och jag lär fortsätta köpa denna framöver!


Separation ur misshandlarens perspektiv

När misshandlaren känner att kvinnan är på väg att lösgöra sig från honom, bli starkare och kanske vilja lämna honom, kan han ta till några av följande beteenden: (hämtade ur boken Why does he do that? av Lundy Bancroft)

  • Han kanske bättrar sig omedelbart. Han lovar att ändra på sig, blir snällare och mer hjälpsam. Han kanske slutar med beteenden han vet att du inte tycker om genom att t ex dricka mindre, vara hemma mer, sköta hushållet i högre grad eller uppvakta dig på olika sätt. Han kanske till och med säger att han vill söka hjälp och börja i terapi. Han kanske ber om ursäkt för saker han gjort. Han kanske tar tag i saker som du har klagat över att han inte gör. Kort sagt - han blir plötsligt den man som du önskar att han var och den man du hela tiden velat tro att han innerst inne är. Den man han var i början av förhållandet, den man du blev kär i. Detta är en fasad.

Det hände under några gånger i förhållandet att jag sa att det inte fungerade längre. Då blev han plötsligt återigen den "perfekta" pojkvännen. Skötte hushållet klanderfritt, överraskade med små gåvor trots att pengarna egentligen inte fanns. Han gick t.o.m med på att söka hjälp. Vad han egentligen pratade om på dessa möten, det är en annan femma. Dessutom blev många av hans möten inställda eftersom hans kontaktperson var pappaledig - i efterhand fick jag veta att hans kontaktperson endast har vuxna barn.

  • Han kan säga att du aldrig kommer att kunna klara dig utan honom. Han kan säga att ingen annan man kommer att vilja ha dig. Dessa två repliker är en klassiker i sammanhanget. De kan göra stor skada om man tror på dem, men är oerhört vanliga och inget man ska ta till sig. Det är en lögn, det han säger. Kanske hjälper det att veta att oerhört många misshandlare yttrar just dessa ord då de känner att kvinnan är på väg att lämna honom.

"Hur ska du klara dig utan mig som lagar mat åt dig, du kan ju inte laga mat själv!" Det var många saker han ständigt påpekade att jag inte skulle klara mig utan honom eftersom att.. Dessutom att ingen annan kille kommer att stå ut med mig. "Ingen annan kommer att vilja ha dig."  

  • Han kan plötsligt spela offerrollen. Han kan hota med självmord om du vill lämna honom. Han kan få dig att känna skuldkänslor för att du vill lämna honom. Han kan bete sig självdestruktivt genom att t ex dricka för mycket eller isolera sig. Han kan även få andra människor att pressa dig till att ge honom en andra chans.

"Ja, om du gör slut med mig då kommer jag inte att bry mig vad som händer med mitt liv!" Han hotade aldrig direkt med självmord, utan han använde sig av den indirekta metoden. Och om han skulle göra någonting skulle det vara mitt fel! 
Datum: 2010-09-01 09:38
Skiter väl jag i, allt är ditt fel ändå så hon får väl skylla på dig eller nå, du ska vara glad att jag inte tagit mitt liv för då hade du verkligen fått skulden. :p


  • Han kan inleda ett nytt förhållande, för att göra dig svartsjuk eller arg.

Väldigt snabbt efter att det tagit slut mellan oss hade han en ny tjej. Och han var snabb på att berätta för mig hur mycket bättre än mig hon var. Han poängterade mina "brister" och sa att hon inte hade dem. Att han hade en ny tjej gjorde mig inte särskilt mycket - eftersom att jag ändå inte ville ha tillbaka honom. Men allt han klankade ner på, det sved! 

  • Han kan hota dig på olika sätt, mer eller mindre diffust. Han kan hota med att han tänker ta vårdnaden om barnen. Han kan hota med att se till att du inte ska få några finansiella resurser. Han kan hota med att skada dig eller till och med döda dig. Om du har träffat en ny man kan han hota med att skada eller döda denne.

Det han hotade med länge och det som var min stora skräck var att han skulle ta Dexter ifrån mig. Min lilla bäbis! Och han, han hade ju inget hem - var skulle han ta vägen med en katt? Vad han skulle tänkas göra med mig skrämde mig inte i närheten så mycket som att han skulle ta Dexter. Jag drömde mardrömmar om att jag vaknade och katterna var borta. Mardrömmar att jag vaknade mitt i natten och han stod vid fotänden av sängen och hånskrattade åt mig.

  • Han kan sprida rykten om dig och försöka förstöra dina vänskapsrelationer eller ditt rykte. Han kan sprida privat information om dig i syfte att förödmjuka dig.

Inget konkret som jag kan komma på. 

  • Han kan förstöra dina ägodelar.

Han hade inte tillgång till några av mina ägodelar så han fick aldrig chansen. 

  • Han kan bli fysiskt eller sexuellt våldsam. Separationen kan vara en farlig tid för kvinnan som lämnar en misshandlare.

Efter riktiga separationen hade han inte möjlighet till det. Däremot innan..

  • Han kan förfölja dig, stalka dig, genom att ständigt ringa, mejla eller komma på spontana besök. Han kan bete sig oförutsägbart - har ni gemensamma barn kan han ständigt ändra överenskommelser eller kontakta dig i tid och otid under förevändningen att något måste diskuteras angående barnen. Bor ni fortfarande tillsammans kan han bevaka dig och följa efter dig.

Sms ramlade in konstant. En sekunden var han charmig och berättade hur bra jag var, sen plötsligt slog det om och han började hota om både det ena och det andra. Likt en gammal gubbe med frontallobs demens. 

  • Han kan ha intentionen att göra dig gravid, att binda dig till sig genom ett barn.

Inte efter separationen. Men under tiden? När jag nu tänker efter vet jag inte om det var hans avsikt. Men jag minns att jag var lika orolig varje månad att jag inte skulle få mens. 

Misshandlaren kan växla mellan dessa olika taktiker. Han kan vara trevlig och charmig ena dagen, i syfte att locka dig tillbaka, för att bli hotfull nästa dag (när hans "charm" inte har fungerat). Misshandlaren kan dock bete sig elakt även när han själv inte vill ha en återförening och fortsätta förhållandet.

Källa: http://www.varningstecken.n.nu/separation


The nice girl syndrome

"Är du alldeles för snäll för ditt eget bästa? Är du mån om att ständigt vara snäll, trevlig, empatisk och förstående? Brukar du ge folk en andra chans, trots att de inte förtjänar den? Tänker du att om du bara är trevlig mot din partner så kommer han att till slut behandla dig lika väl som du behandlar honom?"
Källa: http://www.varningstecken.n.nu/thenicegirlsyndrome

Jag har alltid varit en snäll flicka, varit bra på att dras till dem det är synd om. Jag har tagit hand om alla som behövt någon utan att be om någonting i gengäld. Många gånger har jag även ställt upp för dem som inte alls förtjänar det.

"Den som blir misshandlad kan komma att tro att om hon bara behandlar sin partner väl så kommer han göra samma sak mot henne. Och om hon behandlar honom lika illa som han behandlar henne, exempelvis med att skrika sårande saker tillbaka när hon inte orkar mer misshandel, så kommer mannen förstå hur mycket han sårar henne med sitt beteende och därmed sluta upp med det. Detta är en missuppfattning. Den som misshandlar kommer inte sluta bara för att han blir behandlad väl, tvärtom. Han ser snällhet som en svaghet och en inbjudan att misshandla. Och när han blir behandlad illa av offret, kommer han se det som en möjlighet att få "ge igen", och han kommer förmodligen att ge igen dubbelt. Det är därför många män som misshandlar sin partner försöker övertyga omvärlden att det är hon som misshandlar honom, när hon i själva verket har handlat i självförsvar eller har tagit efter hans beteende i ett slutgiltigt, desperat försök att få honom att förstå hur det känns för henne när han misshandlar."
Källa: http://www.varningstecken.n.nu/thenicegirlsyndrome

I slutet av förhållandet sa jag många gånger att jag inte längre känner igen mig själv - att det här är inte jag! Där ett tag när han blev arg och brusade upp sig sa jag emot, och berättade någonting som jag tyckte att han gjorde fel. Det var ett stort misstag, för det var precis så att då såg han sin möjlighet att sedan ge igen och ofta dubbelt upp. Detta lärde jag mig dock snabbt och i slutet när han brusade upp sig blev jag tyst, sa inte ett ord. Det här var inte heller rätt, då gjorde han allt för att få mig att prata. La mig i hans knä så han böjde ryggen eftersom han vet att jag har ont i den. Första gångerna började jag prata då men sista gångerna bet jag ihop. Dock när han började kasta katterna kunde jag inte vara tyst, för då tyckte jag att han gick för långt. Och på något mystiskt sätt var det alltid mitt fel i slutändan ändå.

""Om jag är schysst mot andra kommer de vara schyssta mot mig" och "goda människor får goda saker i livet". Om andra då inte är schyssta mot en kan man då vara benägen att ta det personligt och ta på sig skulden för deras beteende, eftersom man tänker att goda människor får goda saker. Har man då blivit utsatt för illa behandling är risken stor att man tar det som om man själv inte varit tillräckligt snäll, förstående, perfekt och empatisk. Man tar på sig skulden för den andras dåliga beteende och de elakheter man blivit utsatt för. Detta är något en misshandlare utnyttjar. Hade man bara varit mer snäll, perfekt osv hade man inte blivit misshandlad. Och detta är naturligtvis inte sant!"
Källa: http://www.varningstecken.n.nu/thenicegirlsyndrome

Självklart fick man sådana tankar, att om jag bara hade varit mer perfekt hade han inte behandlat mig som han gjorde. Eftersom han alltid sa vilka fel och brister man hade! Dessutom bekräftade han ständigt att det var så, att om jag bara hade gjort det och det, så hade allt varit bra. Först nu tar jag inte på mig skulden för det som hände, jag vet nu att oavsett vad jag hade gjort hade det för honom varit fel.

Förr i tiden umgicks jag ofta med människor som var energikrävande. Jag ställde upp för dem i vått och torrt men fick oftast inte så mycket tillbaka. Jag fick ofta höra att jag dras till dem som behöver hjälp. Jag har kommit ifrån detta på många sätt, även om det fortfarande finns i mig. Dock anser jag själv inte att det längre är skadligt för mig. Att jag nu har hittat en balans. Jag är fortfarande snäll, jag är förlåtande och förstående, jag ställer upp för mina vänner men jag låter dem inte ta upp all min energi. De som bara är energikrävande tar jag avstånd från. Jag säger inte upp kontakten med dem, jag är fortfarande snäll och fortfarande jag - men jag låter dem inte vara energitjuvar.

Känner du igen dig?

Medvetenhet är nyckeln till att komma vidare.

Varningstecken.n.nu

http://www.varningstecken.n.nu/ är som jag många gånger sagt en väldigt bra hemsida, jag har nu även sett att de uppdaterat rätt mycket så jag ska försöka anknyta min historia till vissa av de nya delarna också. Jag gillar även denna sida på facebook "Varningstecken - om verbal misshandel". Det är där som hemsidans uppdateringar kommer att annonseras, samt artiklar, information och fakta! Senaste uppdateringen som gjordes på facebook-sidan fick mig att känna mig väldigt hedrad:
"Här kommer ett tips på en fin och välskriven blogg! Sofia Eklund bloggar om sin egen resa angående detta ämne. Det är fantastiskt med alla modiga, starka kvinnor som delar med sig av egna erfarenheter. Som inte tiger, utan berättar. Kolla in bloggen!"

Just nu har jag praktik natt och det är rätt lugnt. Så jag sitter och läser på hemsidan - kanske kommer det någon uppdatering snart igen!

117

Oj vad duktiga ni var på att läsa min blogg igår, 117 st!

Igårkväll blev det lite beachvolleybollande till slut. Det är verkligen grymt kul! Idag sitter jag och försöker börja skriva på mina vfu-arbeten. Usch för vetenskapliga artiklar! Inte nog med att man måste litteraturanknyta det mesta, man ska dessutom ha vetenskapliga artiklar. Nej, detta gillar jag inte.

Är för övrigt sugen på en till ragdoll-bäbis. Finns en som är creme (röd/orange) mitted för 6000kr, men då är det i Skellefteå så det är inte så tvärenkelt att bara fara och titta förbi. Har även skrivit till en som hade en lila (väldigt ljus) bicolor tabby.
Eller så väntar jag och ser om Dexters uppfödare får någon hane i någon kull framöver, men då blir det inte förrän i höst jag får den bäbisen! Vad jobbigt  :p


Freestyle!

Kvinnofridsmottagningen

Ni som följt min blogg har nog räknat ut ungefär vad alla dessa möten är för någonting, men jag tänkte berätta exakt vad jag har varit på vid 16 tillfällen.

Redan i somras när allt hände började kaoset och jag insåg snabbt att jag behöver hjälp, jag behöver någon att prata med. Jag orkade egentligen inte prata med de jag kände utan ville ha någon utomstående, någon professionell.

Socialtjänsten var det första jag var i kontakt med, eftersom de var hit direkt efter att polisen for den där hemska dagen. De erbjöd mig skyddat boende men jag tackade nej, det skulle bli för svårt med katterna och jag trodde ju inte alls att han skulle dyka upp.

Alla behöver ett tryggt hem, men alla hem är inte trygga. Man kan behöva fly från sitt hem för att man till exempel bor tillsammans med familj eller andra som behandlar en väldigt illa, eller för att det finns någon som hotar en och vet var man bor. Man kan få hjälp med skyddat boende.
Källa: http://www.umo.se/Vald--krankningar/Fly-till-skyddat-boende/

Socialjouren vände jag mig till väldigt mycket i början. Men det var precis i semesterperioder så de två som varit här gick snart på semester och jag slutade ringa dit. Då blev jag placerad med olika samtalspersoner på olika instutitioner. Dock träffade jag samma människa max 2 gånger innan det var någon ny, och jag orkade inte. Så fort det hände någonting nytt var jag tvungen att dra hela historian för att berätta den nya saken som hänt.

Socialjouren ger akut stöd till dig som befinner dig i en utsatt situation, det kan handla om våld och övergrepp, missbruk eller andra akuta situationer, till exempel om man misstänker att ett barn riskerar att fara illa i sin hemmiljö. Telefon 090-16 30 50.
Källa: http://www.umea.se/umeakommun/omsorgochhjalp/akuthjalpsocialjour.4.112becdf11efda6feef800036768.html

Till slut blev jag less och tog saken i egna händer och uppsökte Ungdomshälsan där det fanns drop in tider. Det var först där som jag fick riktig hjälp att hitta var jag skulle ta vägen. De hjälpte mig att hitta till Kvinnofridsmottagningen/Centrum mot våld.

Kvinnofridsmottagningen. Om du som kvinna har blivit utsatt för psykiskt, fysiskt, sexuellt, ekonomiskt eller materiellt våld kan du ringa 020-410 420 eller skicka ett mail till kvinnofrid@umea.se. Du kan vara anonym.

På Kvinnofridsmottagningen kan du som våldsutsatt kvinna, på en lättillgänglig och trygg plats, få ett samlat myndighetsstöd anpassade efter dina behov. Om du har barn erbjuds dom också stöd. Du kan få samtalsstöd, hjälp med frågor om ekonomi och boende, hjälp med samordning av olika myndighetsinsatser, träffa en läkare, föräldrastöd och göra en polisanmälan.
Källa: http://www.vll.se/default.aspx?id=34330&refid=34331


Under hösten och vintern gick jag där ett bra tag på individuella samtal. Egentligen minns jag inte riktigt så mycket från dessa samtal, eftersom att jag inte var helt mottaglig just då. Men jag minns hur skönt det var att det fanns en person som jag alltid kunde vända mig till när det var någonting, samt träffa med jämna mellanrum.

I slutet av december blev jag erbjuden en plats i en grupp på kvinnofridsmottagningen, där hon jag pratade med där skulle vara en av gruppledarna..

"Vi erbjuder samtal i grupp för dig som är eller har varit utsatta för hot och våld. Genom att dela erfarenheter kan man stötta varandra och få hjälp att bearbeta det som hänt.
Att utsättas för våld kan få många konsekvenser, tex kan man känna sig mycket ensam och isolerad. Ensamheten är viktig att bryta för att möjliggöra en förändring. Målet med gruppverksamheten är bla att förstå de konsekvenser det ger att ha varit utsatt för våld, minska skam och skuld, ökad självkännedom, bättre självförtroende samt ökat förståense för barnens situation.
Vi har tre parallella grupper som träffas här på Kvinnofridsmottagningen tisdagar - onsdagar - torsdagar. Deltagare är kvinnor, 8 st i varje grupp, som alla varit utsatta för kränkningar och våld i nära relation. Vi träffas varje veckan under 14 veckor, kl 14.30-16.15 med en 15 minuters fikapaus. Vid behov av ledighet kan intyg om deltagande i gruppen upprättas till arbetsgivare, skola etc. Samtalsgruppen är kostnadsfri.
Är DU intresserad av att delta i en grupp kontakta någon av oss gruppledare!
Varmt välkomna!"

När jag fick detta papper och läste: "Deltagare är kvinnor, 8 st i varje grupp, som alla varit utsatta för kränkningar och våld i nära relation." tvekade jag väldigt mycket. Jag hade väl inte varit utsatt för riktig våld, han slog ju aldrig - och då är det ju inte våld? Jag tyckte inte att jag platsade.
Efter mycket funderande fram och tillbaka bestämde jag mig att tacka ja - "Jag vill inte gå hela livet och fundera om det skulle ha hjälpt." Vi blev till slut 7 st i våran grupp som träffades onsdagar mellan 14.30 och 16.15-17.00 (vi drog ju alltid ut på mötena eftersom vi var så verbala).

Att gå i gruppsamtal har gett mig oerhört mycket. Och upplägget där var jättebra. Alla fick möjlighet att berätta sin historia och sedan knöt vi an det till teori. Jag rekommenderar de som varit med om liknanade att inte vara rädd för att söka hjälp. Även om man känner precis som jag gjorde i början - att man inte platsar. 

Bara för att dessa möten nu är över betyder inte att jag kommer sluta skriva om min resa och kvinnomisshandel - fysisk/psykisk. Så fortsätta följa mig!

Är det någonting ni undrar, någonting ni vill ha svar på? Var inte rädda att fråga.

SCL 90 igen

Det första mötet skulle vi fylla i SCL 90, och samma sak nu till sista mötet.

"SCL 90
Instruktioner.
Nedan följer en lista överp roblem och besvär som man ibland har. Listan beståg av 90 olika påståenden. Läs noggrant igenom ett i taget och ringa därefter in siffran till höger som visar hur mycket problem i från har besvärat Dig den senaste veckan.
Märkare alltså med en ring det alternativ (0-4), som Du tycker bäst beskriver hur Du känt det under de senaste 7 dagarna. Markera bara ett alternativ för varje påstående och försäkra Dig om att Du inte hoppar över något."

0 = Inte alls
1 = Lite grand
2 = Måttligt
3 = Ganska mycket
4 = Väldigt mycket

När jag jämför det jag fyllde i 12 januari 2011 och det jag fyllde i nu 4 maj 2011 så är det stor skillnad. Det mesta har fått betydligt lägre siffra. Och det högst jag har nu är 2 = måttligt, förr var det några stycken som var 4 = väldigt mycket och rätt många som var 3 = ganska mycket.

Det som jag skattade högst denna gång, som jag faktiskt satte på 2,5 är Ensamhetskänslor. För de finns rätt ofta, även om de inte stör mig lika mycket längre. Jag har lärt mig att hantera dem.
En annan sak som fortfarande är rätt högt, som är 2 = måttligt är "att känna dig kritisk mot andra". Det är jag verkligen, åtminstone när det kommer till de som eventuellt ska vara mer än vän.

Det är ändå fascinerande att se hur stor skillnad det blivit på 16 veckor.



Möte 16, the final countdown

Har fått några fina kommentarer nu ett tag, en av dem var denna:
"För en gångs skull lärde jag mig något genom att läsa en blogg. Det är inte alltid man gör det direkt, tack för att du lägger ner din tid på att blogga :)"

Slår nu igång låten "The Final Countdown" och tänkte berätta för er om det sista mötet som var i onsdags. Har inte haft tid att skriva förrän nu, haft så mycket för mig, as I told you.

Sista mötet var lite som en skolavslutning. Alla var lite småfnittriga samtidigt som man stundtals var nästan nedstämd eftersom det var sista gången. Vi fikade och hade det mysigt. Vi sa även att vi inte ska sluta träffas bara för att mötena är slut, och jag hoppas att vi kan hålla detta!

Vi fick frågan vad vi skulle ta med oss från dessa möten.
Det jag framför allt kommer att ta med mig är känslan av att inte vara ensam och att det inte är mig det är fel på. Efter att så länge fått inpräntat att det är fel på mig, var det skönt att få inse att det inte är mig det är fel på. Insikt.. När den röda tråden följde alla våra män, det fanns ett invävt mönster.
Att inte vara ensam. Att vi är 7 helt olika kvinnor som varit med om samma typ av män. Charmiga, manipulerande.. Vi har funnit stöd och tröst från varandra, jag vet åtminstone att jag har funnit det av de andra.

När vi började för ca 16 veckor sedan tror jag att vi var många som inte riktigt kunde säga att vi blivit misshandlade - varken psykisk eller fysiskt. Vi var nog många som tänkte tanken att "Jag passar inte in här, för jag har inte varit med om någonting." Det vi däremot visste var att vi mådde dåligt över hur det varit/är. Nu mot slutet har vi förstått att det inte är vi som gjort något fel - att det är han. 

Med tiden kommer misshandlaren föra över sin negativa bild av partnern på henne och göra den till hennes egen. Han projicerar även sin egen osäkerhet, ångest, ilska och vanmakt på henne. Kvinnan förlorar kontakten med sitt rätta jag och därmed förlorar hon sin kraft och styrka. Hon kommer att börja tvivla på sina egna känslor och upplevelser. En alltmer tilltagande osäkerhet över hur hon uppfattas av andra kommer att prägla henne. Hon förlorar självförtroende och självkänsla, och den kritiska rösten inom henne blir allt högre. Hon kanske känner skam över det som händer inom förhållandet, och bär på skuldkänslor för det som händer. Hon bär på så sätt misshandlarens skuld och skam.
Den som blivit verbalt misshandlad under en längre tid är ofta osäker på om hon blir misshandlad eller ej. Detta kommer av att misshandlaren fått henne att tvivla på hennes egna känslor och upplevelser, och att hon kommit att känna att misshandeln är hennes eget fel. Misshandeln har också blivit en normal del av vardagen, i den så kallade normaliseringsprocessen.

Källa: http://www.varningstecken.n.nu/offret

Att inte gå tillbaka dit en gång i veckan känns tomt. Jag har tagit mig så fruktansvärt långt på dessa 16 veckor, men jag vet att jag ännu har en bit kvar. Jag är på god väg och mycket är tack vare dessa människor. Bara att de har lyssnat och funnits där. Jag har inte riktigt velat belasta mina vänner, jag har inte riktigt behövt heller för att jag har vetat att jag ändå får berätta det på onsdag.

Tack för den här tiden ni underbara människor, och hoppas att vi ses snart igen!

Jag har bloggat om alla möten, mer eller mindre. Alla finns under kategorin min resa, men för att ni enkelt ska kunna hitta åt dem länkar jag dem här:
Möte 1
Möte 2
Möte 3
Möte 4
Möte 5
Möte 6
Möte 7
Möte 8
Möte 9
Möte 10
Möte 11
Möte 12
Möte 13
Möte 14
Möte 15
Möte 16


Full fart framåt

Jag har knappt hunnit ta det lugnt och andas sista tiden känns det som. Vilket resulterade i att jag däckade på datorn igår kväll. Vaknade inatt kl 4 av att jag låg och sov på datorn som jag hade i sängen. Ställde bort datorn och fortsatte sova. Insåg nu på morgonen att jag hade ju somnat kring 21.30 igårkväll?!

Har hunnit vara till frisören och färga om mitt hår, så det är nu mörkt med lila slingor igen. Jag är nöjd! Köpte även lite hårprodukter, bland annat en creme som tar fram lockarna utan att göra håret tungt:

Köpte även hårspray i samma märke. Det blev stor skillnad på att spraya med det hårsprayet än Proffs som jag brukar använda. Proffs blir lätt så kletigt och hårt, det här håller håret på plats utan att göra det onaturligt.

Helgen blev väldigt intensiv, trots att jag trodde att jag inte skulle ha någonting att göra på hela helgen. Fredagen börjades med beachvolley och sedan blev det jobb hela kvällen. For förbi Thomas en sväng men sen orkade jag inget mer den dagen utan for hem och somnade väldigt snabbt.
Lördagen började jag genom att fara till Leos Lekland med Pappa (en i våran klass som kallas just Pappa) och hans familj. Hans barn är 1,5 och 2,5 år - helt underbara små flickor! Vi sprang runt där och hade riktigt trevligt. Sedan bar det av direkt till Iksu och beachvolley. Fick sällskap hem med två vänner som gjorde mat här hos mig, jag åt endast lite eftersom jag skulle iväg på födelsedagsmiddag. Lyckades även köra vilse men tillslut hittade vi till Böleäng och födelsedagskalaset. Var där några timmar och for sedan vidare till Pappa där det var lite folk och spelade spel. När jag kom in var den yngsta flickan fortfarande vaken och när hon såg mig kom hon springande och kramade mig. Oj vad glad jag blev då!
Söndag blev en heldag på rullstolsinnebandy cup (jobbade som personlig assistent). Avslutades med grillbuffé på dorskan, mums! Och alltså.. jag är så fascinerad av de som är så duktiga på rullstol. Det var ju jättesvårt! Att lyckas kordinera så att man rullar rullstolen rätt och hinner få tag i klubban och slå till bollen. Nej, krävs absolut mer träning där! :P For och lämnade tillbaka bilen till Robin och däckade tydligen där ett tag innan jag lyckades ta en buss hem.

Igår hade jag praktik och fick gå hela dagen på akuten. Det var visserligen rätt lugnt på förmiddagen men ack så mycket jag lärde mig. Jag har som egentligen inte haft någon aning vad som händer på akuten. Och han jag gick med var väldig pedagogisk, tror det var mycket det som gjorde att det blev så bra :) Nu har jag bara två nätter kvar av praktiken innan det är över. Det är jätteroligt med praktik men nu när det är 10'onde veckan är jag ärligt talat lite less ;p


En vän till mig funderade varför jag har frimärken hemma, men jag använder de faktiskt med jämna mellanrum. Senast förra veckan fick jag iväg ett brev till farmor och ett till Barbro. Det är ju så mycket roligare med handskrivna brev! =)

Traderafynd x3

Idag hämtade jag ett paket med mina tre nya klänningar från tradera. Samma säljare så det blev samfrakt = billigare. Fick dessa tre klänningar för 308kr, frakt inräknat. Tyckte ändå det var ett helt okej pris =) 




Den sista var dock mycket mer rosa än vad det ser ut på bilden, så det känns inte alls som jag. Men man ska väl inte alltid ha svart kanske?

Our strength grows out of our weakness


Sista mötet idag, på gott och ont. Känns tråkigt på många sätt. Men förhoppningen är ju att vi ska träffas mer och hitta på saker och så vidare. Tårta hade jag gjort dagen till ära med texten "Our strength grows out of our weakness" på. Tyckte att det var en väldigt passande text.
Och att 8 kvinnor kunde äta upp i princip hela tyckte jag var fascinerande! Blev kvar en liten bit som Roger kom och åt upp ikväll :)

Mötet berättar jag mer om sen när jag orkar, är trött nu. Henke drog med mig på discgolf ikväll - det var jättekul men har ännu inte återfått någon värme i kroppen. Plus att sedan igår efter lunchen har jag ätit honungsmelon, popcorn, bulla och lite smörgåsrån. Grattis! ;p

Det sista närmar sig

Imorgon är det sista mötet, möte nr 16. Jag ska  ta och fylla i ett nytt SCL 90 innan dess. Fyllde i ett efter första mötet, och nu ska vi se om det är någon skillnad - http://ninasofiaeklund.blogg.se/2011/january/scl-90.html
Vi slår på stort imorgon med fikat, så jag tog på mig att göra tårta. Som vanligt. Snart borde jag kunna göra dessa tårtor i sömnen :P 

Sista mötet.. Jag som har börjat på gilla onsdagar. Förut var det inte en favoritdag, mitt i veckan. Nu har det kommit till att bli en av mina favoritdagar. En kontinuerligtet. Precis vad jag behövde.
Där i början slungades jag runt på så många olika ställen. Var tvungen att gång på gång berätta om allt från början, och fick sedan höra samma sak. Ny personer hela tiden. Det tog ett bra tag innan jag hittade detta, min kontinuerligtet.

Var till frisören idag och färgade mitt hår, mörkbrunt med lila slingor. Kommer bli jättebra det här! Ska dock tillbaka på torsdag och färga lila en gång till så det sitter och blir mer effekt, det fanns inte tid idag :)


Bye bye.

Recovery is not a team sport. It's a solitary distance run.

"After a trauma your body is at its most vurnerable. Response time is critical. So you are suddenly surrounded by people... Doctors, nurses, specialists, technicians.. Surgery is a team sport. Everyone pushing for the finishline. Putting you back together again. But surgery is a trauma in and of itself. And once it's over, the real healing begins. We call it recovery. Recovery is not a team sport. It's a solitary distance run. It's long, it's exhausting... and it's lonely as hell."

Detta var inledningen till det nyaste avsnittet av Grey's Anatomy (S07E19), och texten tilltalade mig fast jag tänkte den lite annorlunda.

Efter ett trauma är man som mest skör. Omgiven av människor... Polisen, psykologer, kuratorer, socionomer, soc, åklagare.. De alla samarbetar för att nå målet - "putting you back togehter". Hela grejen är ett trauma för sig själv, och när det är över börjar det riktiga läkandet - "we call it recovery." Återhämtningen är inte en lagsport - "It's a solitary distance run. It's long, it's exhausting... and it's lonely as hell." Det spelar ingen roll hur många människor man har runt sig, man är ändå själv i läkande processen. Jag har tagit emot den hjälp jag kunnat få, men det har ändå varit utmattande och ensamt.



Tradera

Nu är jag spyless att lägga ut annonser på tradera. Storstädade mina garderober ikväll och la ut lite grejer på tradera. Hoppas att någon nappar, kanske du?

http://www.tradera.com/auktioner/ninasofiaeklund

Åter avsändare



Jag har inte vetat vad jag ska göra med dessa brev, eftersom jag inte längre har någon kontakt med honom och inte alls vet var han bor nu mera. Jag har heller inte velat slänga, eftersom det är ju faktiskt någon annans post. Jag fick tipset att jag skulle skicka tillbaka till avsändaren, så nu har jag tagit fram breven och märkt alla med "Åter avsändare". Det känns grymt skönt. En sådan liten sak som att få bort några brev med hans namn, det gör faktiskt stor skillnad.

Lättnad.

Valborg

Godmorgon världen!

Lördag spenderades med goda vänner. Grillning och sedan beachvolley stod på schemat. Det var så grymt roligt med beachvolley, det var inte direkt igår. Jag skulle lätt ha kunnat spela mer, men IKSU stängde så det var bara att pallra sig därifrån, och efter 2 timmars spelande var nog de flesta rätt nöjda. När jag inte har spelat på ett tag är jag nästan som bäst, som att jag har vilat mig i form ;)

Henke och Milo.

Igår valborg.. Well, det är ju överskattat, speciellt här i Umeå. Åt middag hos Thomas - kött och potatis, vilket självklart var både gott och trevligt. Sedan for vi ner på campus och såg när de tända elden. Det var folk överallt och man kunde knappt höra kören sjunga och än mindre se när de tände elden. Nej, tacka vet jag Järvträsk. Då hör man när det sjungs och alla ryms runt elden. Fick dessutom ett mms från lillasyster som frågade om jag inte längtade hem, och det var precis det jag gjorde just då ;p


Efter det skulle Thomas på sittning och jag drog vidare på tjejfest. Det var faktiskt riktigt trevligt så jag var i slutändan väldigt nöjd med kvällen. Somnade rätt snabbt efter att jag kommit hem och vaknade nu och kände mig väldigt utvilad.

Nästa helg, på söndagen, ska jag göra någonting jag aldrig gjort förut. Jag ska spela rullstollsinnebandy. Har ju blivit inskolad som personlig assistent så ska vara med i hans lag! Spännande ;)

Fick förresten en värmande kommentar häromdagen:
Jag tycker väldigt mycket om din blogg. Starkt av dig att ta dig vidare. Jag vet att det kan vara svårt. Länkar till dig och hoppas det är ok. Om inte tar jag bort länken.

För övrigt har jag bokat tid hos frisören på tisdag. Flerfärgning lång hår. Jag tog inte med klippning, för det skulle kosta ungefär 500 kr extra, och jag är rätt nöjd med min frisyr så då är det bättre att låta mamma klippa mig, right? ;) Jag funderar på att färga som jag gjorde sist jag var där, mörkare med lila slingor. Om ingen har något bättre förslag? 



RSS 2.0