ninasofiaeklund

Idag har jag varit till Yvonne och hälsat på. Jenny m. barn var också där. Leo som är typ 5 år (snart 6 år?) har alltid varit lite generad runt mig, och det var han fortfarande. Det gjorde mig iaf glad att han kom ihåg mig :') Yvonne hade ringt till Leo innan jag kom dit och sagt att jag skulle dit, och då hade han bara sagt "Jag kommer!" Fast väl där, han vågade knappt titta på mig, utan blev bara röd om kinderna och sprang iväg. Söööt!
Det var väldigt trevligt där, och hon sa att hon gärna ville fortsätta skriva brev med mig. Vi har brevväxlat lite under hösten. Det är som mysigt att få handskrivna brev.
Hon fixade även till mitt hår, så nu är det mörkare igen med lite röda effekter. Lyckades dock inte få någon bra bild nu, och orkade inte riktigt engagera mig. Men imorgon är det nyårsafton, då må man väl vara fin så då kanske man får till någon bild.

Nåväl, det kommer väl bättre bilder senare.

Imorgon är det som sagt nyårsafton. Pappa är lite småsjuk så det verkar inte hända så mycket i det eklundska hemmet. Det lutar ändå mot att jag stannar i Järvträsk, är med familjen. Nyår är trots allt väldigt överskattat.

Idag har jag inte gjort mycket vettigt, utan haft en rejäl slappardag! Välbehövligt, det var länge sen. Vi har hunnit spela lite kort, och jag som brukar ha tur i såna där kortspel, men idag hade jag så sjukt mycket otur!
Imorgon ska jag och hälsa på Yvonne, mitt ex mamma. Ringde henne idag och frågade om jag fick komma förbi, och hon lät så glad att jag skulle komma dit.


Idag tog vi in våran kanin Lillan. Hon och Alva är vänner sedan länge tillbaka, men Dexter kunde verkligen inte förstå vad det var för någonting! I början var han väldigt skeptisk men nyfiken. Han var fram och luktade på Lillan flera gånger. Efter ett tag började han slå på hennes öron (verkar som han gillar andra djurs öron, häromdagen bet han i Alvas öron). Dock blev Dexter lite väl leksugen, vilket Lillan inte tyckte var helt okej. Ändå mysigt med alla djur, det är mysigt i Järvträsk :)

Nyår.. det är ännu oklart, men det lutar åt att bara vara i Järvträsk. Känner inte för nå party eftersom att jag ändå ska jobba nyårsdagen. Vi ska ringa Edlunds imorgon och fråga om dom vill fira här med oss, jag håller tummarna!! På tal om Edlunds, jag fick en julklapp av dem, det hade jag inte alls väntat mig, så det blev jag väldigt glatt överaskad över. Fick en sån där tvättkorg jag la upp i bloggen innan jul. Hade nästan glömt bort att jag önskade mig en sån, men det är ju suveränt!

"Min älskade ros :) lyckan min är du! Jag visste inte vad jag fann förra sommaren och förstår det inte än men jag älskar dig helt och rent. :) lite för mycket men det bjuder jag på ;)"

Dexter har krupit upp i sängen bredvid mig nu, och jag ska ta och ringa ett samtal :)

Jag kom på att jag har ännu inte berättat om Thomas julklapp till mig. Den var så fin, så genomtänkt. För det första fick jag det längsta handskrivna brevet jag någonsin fått. Jag skulle börja med att läsa brevet, sen eftersom skulle jag öppna en julklapp. Det var 3 presenter.
Den första var en plast-ros, eftersom att en riktig ros hade varit så svårt att skicka. Det han ville mena med det var kort sagt att människor är som rosor, vackra men med taggar - ett försvar, som gör att vem som helst inte kan komma nära helt enkelt. Sen drog han paralleller till hur jag var också.
Det andra var en sten där det står "friends". Att våran vänskap har en fast grund, den kommer alltid att finnas där, även om ytan kanske kommer att kunna få vissa skavanker.
Det tredje var en spegel som han hade klistrat ett papper på, i mitten av pappret var det utklippt ett hjärta. "Om du tittar i spegeln så ser du vad som finns i mitt hjärta."

<3


"Får jag nu officiellt gå ut med att jag har legat med dig i sängen ;)"

Igår for vi till stan på mellandagsrean hela familjen. Jag hittade verkligen inte mycket jag köpte, några linnen och lite underkläder. Men, det är ju alltid någonting.


Åsså lekte jag lite inne på ÖoB.

Sen blev det hockey, jag som egentligen inte bryr mig alls om hockey. Men att se live, det är faktiskt okej. Fast, det blir ju vad man gör det till, hade ändå sjukt roligt där igår! För det första, innan matchen så hördes mammas namn i hela arenan "Anna Eklund har sin mobiltelefon här." Så mamma fick röd om kinderna med sin självlysande gula jacka traska fram och hämta sin mobil.

HAHA!

I periodpauserna gick vi en "bar-runda", vi skulle kolla om vi hittade åt Krille, en kompis till mig, som skulle jobba i en av barerna. Andra rundan hittade vi åt honom och pratade lite där. Efter matchen däremot, då spårade det. En av spelarna såg ju faktiskt rätt bra ut, framför allt tyckte mamma det! Så efteråt, då satt två av SAIK-spelarna och skrev autografer, dock var ingen av dem "snyggingen". Så alla sätt vi pratat om att få hans nummer eller att han skulle skriva sin autograf på konstiga ställen på mig avblåste vi som då. Däremot kunde jag ju inte göra som alla andra och bara ta autografen. Jag var nog den äldsta som tog autograf dessutom, var meste bara barn där i övrigt! Men så här gick det till:


Christina, jag och Erika på hockeyn.


Erika tog en autograf på sin halsduk.


Jag slängde fram armen och bad inte, utan kommenderade "Jag vill ha ett personligt meddelande och en autograf här." Han blev lite paff kan man väl säga. Han skrev iaf "Till Sofia" och sin autograf.


Jag gick vidare till nästa och sa att "Här vill jag har ett ännu mer personligt meddelande och en autograf." Han blev ännu mer ställd, men det är klart. Efter att ha suttit och bara skrivit autografer utan att riktigt tänka på vad man gör så plötsligt kommer någon fram och säger någonting annat. Denna spelare är tydligen från frankrike, så då sa jag "skriv nå coolt på franska." Så han skrev "Gros bisous" och sin autograf. Fast han ville inte berätta vad det betydde utan det fick jag fara hem och kolla! Enligt google-translate så betyder det "stora kyssar".



Så att så här ser min arm ut nu.

Lite paffa blev de allt när jag kom dit. Men sån är ju jag, lite obrydd, tjollrig. Dessutom är det kul att lämna avtryck hos folk, bli ihågkommen. Fast jag säger väl som mamma "de blev satta på pottkanten."

Tiden går fort när man har roligt, och roligt det har man när man är hemma. Eller om inte annat - rätt mycket att göra a.k.a. inte mycket datortid!

Julafton var som vanligt, helt underbart. Åt mest av revbensspjällen på julbordet, gick tomte i byn, öppnade julklappar. Det är den mysigaste traditionen i Järvträsk, tomtarna. Fast det har jag ju berättat så många gånger om redan.

Årets tomte-upplaga här i Järvträsk, jag till vänster.

Fick mer julklappar än väntat, och fina grejer. Det bästa var ändå en västerbottensring, som jag faktiskt hade önskat mig, men trodde inte jag skulle få det för den kostar ju lite. Sen fick jag lite badgrejer, påslakanset, överkast till sängen, prydnadskuddar till soffan, och smycken av alla möjliga slag.

<3

Blev ändå en rätt tidig kväll eftersom att jag sen jobbade i Boliden två dagar i rad, juldagen och annandagen. På många sätt kändes det som första dagen på jobbet igen. Det bor 15 gamlingar där och det var 8 st nya! Men jag jobbade med helt underbar personal, endast vikarier, och det var jättekul. Gick bättre än väntat faktiskt. Efter att ha jobbat mycket inom vården så antar jag att det går snabbare att ta sig in i det. Dessutom gick jag och Jennifer runt i något sorts lyckorus båda två, som jag tror även smittade av sig på den andra vilket gjorde att ruset verkade ännu större än vad det från början var.
Min "gubbe lilla" är iaf kvar där, han är så söt. Han har lite sexuella besvär och kan slänga ur sig lite allt möjligt, men ger också fina komplimanger. Han började även pussa på min arm, drog i tröjan för att försöka se nå bröst och stack in handen under tröjan. Han är snabb och stark när han vill!

Arbeit!

Efter jobbet på juldagen for jag till familjen Hällsten, de bjöd mig på bio och popcorn - hur gulligt som helst! Sen satt jag och Alexandra uppe och pratade halva natten. Välbehövligt "girl-talk" som jag inte har alltför ofta med tanke på att större andelen av min vänskapskrets är av det andra könet.

Har hunnit spela mycket spel här i Järvträsk ändå, som vanligt. Det är mysigt! Christina bakade bullar idag, stora och goda blev dem. Jag är mätt! Tror jag har ätit mer under de här dagarna än jag gjort på en månad i Umeå. 

Spelade bl.a. alfapet hos farmor :)

Imorgon ska vi till Skellefteå, mellandagsrea och sen se hockey med familjen. Jag som bryr mig så mycket om hockey (läs den meningen med ironi!). Men det kan väl vara en kul grej, göra någonting annorlunda med familjen. Sen har jag inte jätte stor koll vad som händer resten av veckan, inte ens vad som händer nyår?

Dexter trivs bra här i Järvträsk, bättre än han gör i Umeå. Han får massor med uppmärksamhet, han kommer nu överens med våran hund Alva, här finns godsaker som inte finns i Umeå (eftersom att jag inte äter sånt) så som - skinka, korv och leverpastej. 

Spännande med fiskar!

Kompisar!

Idag ska jag äntligen få åka hem! Ska få lifta med en bekants bekant till mamma. Det är lite komiskt vad man kan använda facebook till. Det var så att en person som mamma har som vän på facebook hade skrivit en statusuppdatering om någon skulle till Glommerstrakterna innan jul, och då hade den här mannen svarat att han hade plats i bilen. Så då mailade mamma denna man och frågade om jag också skulle rymmas, och sen var det klart. Så idag kl12 åker vi, och jag har inte börjat packa än! Jag har åtminstone kommit ut ur duschen, så det är ju framsteg. Ska gå och sminka mig snart och sen är det bara att börja packa. Alltså förut skulle jag ha valt att vara uppe halva natten och packa för att ta sovmorgon, nu valde jag att sova när jag blev trött igår och stiga upp lite tidigare. Dock var jag sjukt trött nu på morgonen!! Usch! Dexter tyckte att jag var jätte tråkig som aaaaaldrig steg upp.

Igår hade jag som sagt inte tänkt göra någonting alls. Men då fick jag ett sms av en bekanting som undrade om jag inte skulle komma dit på "förfest" (skulle dock inte kalla det förfest om jag fick namnge det.) Så att så blev det, jag får till Ålidhem och var med dem ett tag. Var faktiskt mycket trevligt. Han berättade att han gått buggkurs(-er) och nu till våren kanske skulle hålla i en. Jag har ju länge velat lära mig dansa på något sätt, så jag blev faktiskt riktigt sugen!

Jag fick en riktigt bra liknelse av en kompis häromdagen, om hur människor i ens liv hjälper en att hitta rätt vägar. I början kan man behöva hjälp för att gå den här vägen, det kan ta lång tid innan man själv klarar av det, men när man gör det så känns det så oerhört skönt. Mellan vårdvetarhuset och skolan är det en kulvert, en gång emellan husen, så att man slipper gå utomhus. Den vägen har jag många gånger gått med min kompis, men han har aldrig riktigt lärt sig den vägen själv, utan går alltid lite fel så att jag får mig ett gått skratt. Härmodagen hade han i alla fall gått kulverten - utan mig, och hittat! Läs hans egna ord så förstår ni:
"Och nu tänker du...hur i hela friden kom han att tänka på detta idag? Jo allting utmynnar i att jag gick via kulverten till NUS och tillbaka helt själv idag :) Jag hittade vägen själv för första gången och det är tack vare dig! Det är ingen stor grej kanske men det avspeglar allt du är för mig på ett sätt. Du går med mig, testar nya vägar, öppnat nya vägar och följer mig tills jag kan hitta vägen själv! Du har haft svårigheter och vi har hjälpt och vi stöttar varandra och det kommer vi fortsätta med! Men idag visade du att du betyder världen för mig...endast via en kulvert väg :)"


Lill-Thelma ligger och värmer sig mot elementet.

Jag kommer att sakna mina bäbisar nu när jag åker hem. Thelma och Louise ska vara hos Carolines kompis nu under jul och nyår. De skulle nog inte må så bra av att dels åka hela vägen hem till Järvträsk och sen att det är hund där! Dexter däremot, han ska få följa med. Så nu håller jag tummarna att han och Alva ska hinna bli riktigt bra vänner nu när de ska träffas med än bara en helg ^^

Jag som trodde att det skulle gå snabbare att göra en musikvideo till mammas jullåt den här gången, men icket. Datorn hängde sig dessutom två gånger så jag fick börja om litegrann. Men nu är det då färdigt. Man kan väl kalla det en för tidig julklapp till mamma :)

Nej nu är det nog dags att stiga upp för dagen!

Lars-Håkans så kallade IG-fråga - "Vilket vapen bör kunna framställas av kalium, nickel och vanadin? Rätt svar - KNiV (de kemiska beteckningarna på respektive ämne).


Under gymnasietiden sa jag att jag bodde hemma, men jag var ju egentligen alltid hos Jens. Det var HEMSKT när han lägenhet var invaderad av getingar. Det här är bara på toan, det var likadant hela lägenheten.


Visserligen en liten vinst, men jag är ju ganska bra på att skrapa rätt rutor iaf? ;)

Förresten.. Har ju inte lagt ut bilderna på mig när jag var "blond". Dock var jag ju bara blond i hårrötterna, det såg hemskt ut. Dessutom var det inte riktigt blond!

Igår hade vi sista dagen på skolan för i år, dock börjar vi om 3 januari. Nåja, lite lov blir det ju åtminstone. Efter skolan skulle Thomas bara "tvärfixa" en del av julklappen han skulle ge mig så jag kunde ta med den hem. Det var inte så tvärgjort, och jag har ingen aning vad han skrev fastän jag satt vid samma bord. Det är ju inge roligt att veta i förväg vad man ska få?! Fast lite nyfiken är man ju, för att det är 3 paket som jag ska öppna i nummerordning samt ett kuvert.

Se så lycklig han ser ut? :')

Idag ska jag inte göra alltför många knop. Eller visserligen ska jag städa, men annars är det inte mycket planerat. Blev så att jag åker hem imorgon istället för idag, får åka men en bekants bekant till mamma hem. Helt underbart att slippa släpa på både katt och julklappar i bussen. Frågan är dock hur det blir sen när jag ska tillbaka till Umeå? Men det löser sig nog. Har åtminstone fått låna en stor väska av Thomas, en väska som Dexter tyckte var jätterolig:


Som tidigare nämnt så jobbar jag juldagen, annandagen och nyårsdagen i Boliden. Från början hade jag ju tänkt fara ut i Arvidsjaur på juldagen ändå, sova knappt någonting och sen jobba. Men har börjat inse att, det är inte värt det! Så jag far till Alexandra istället, följer familjen deras och ser nya Narnia filmen på bio och sover där. Då sparar jag både bensin och tid, plus att jag får träffa Hällstens och se en film jag faktiskt vill se.

Tänkte avsluta det här inlägget med att säga att, det är överskattat med julpapper på paketen:

Igår hade jag lilla julafton med Feffo. Han hade gjort ett Sofia Monopol till mig! Ställen man kunde köpa var sådana som var relaterat till mig (oss) - Huset i Järvträsk/Feffos lägenhet osv. Istället för hus och hotell hade han köpt salta katter och ahlgrens bilar (katter och bmw). Man var tvungen att stå över ett kast om man hamna på t.ex. Fika på Mekka eller Toey på Iksu. Men absolut roligast var ju chanskorten, men väldigt internt! De flesta är inte ens lämpliga att lägga ut offentligt, men här kommer några exempel:
"Sofia längtar gode till Järvträsk. Åk hela vägen hem till huset i Järvträsk."
"Sofia är arg för att Feffo är sen då dom ska äta på Åhléns. Heter man Feffo måste man betala kr 50 till banken."
"Feffo kan inte säga studentrabatt. Heter man Feffo får man betala kr 30 extra för utebliven studentrabatt."
"Sofia och Feffo lagar Taco-gratäng hemma istället för att gå på max och äta. Sofia minskar sina utgifter och får istället tillbaka kr 40."

Vi spelade en omgång, och jag vann såklart ;) Sjukt ambitiöst!


Feffo var väldigt ivrig att öppna sina julklappar!

Han fick bl.a. R-memory reloaded.

Lagom till jul försvinner matlusten.. Har ett minne av att det var liknande förra året. Sista dagarna har jag ätit.. jaa, vadå?
Onsdag - en macka till frukost och en macka på skolan.

På onsdag ska jag hem! <3

Jag är verkligen en periodare, med det mesta. För ett tag sen uppdaterade jag bloggen flera gånger per dag, nu är det max en gång per dag. Samma sak med mat. Ibland tycker jag att allt är jättegott och småäter nu som då. Sen ibland har jag perioder då jag inte är sugen på någonting, ingenting är riktigt gott och hungern finns inte riktigt. När jag väl äter så är det för att jag vet att jag måste. Nu har jag en sån period, jag har ätit väldigt dåligt. Nu igår och iförrgår åt jag endast en gång på dagen båda dagarna. Idag har jag ännu inte ätit, men ska iväg på max med några på ett tag så då ska jag då äta.

Jag vaknade 11.50 idag, tio minuter innan väckarklockan skulle ringa. Det är så skönt när det blir så! Såg på mobilen att de ringt 7 gånger från jobbet!! Tydligen hade någon skrivit upp att jag skulle jobba idag, fast det har ingen frågat mig. Jag har ingen aning hur det kunde bli ett sånt missförstånd. Det kändes lite jobbigt, som att det var mitt fel. Men jag har verkligen inte blivit tillfrågad.

Igår var det ju party igen, fast jag var grymt otaggad! Fast det är ju som vanligt väldigt trevligt att umgås med vänner. Vi drog på corona just före kl 23 och det var i princip dött där! Fast det gick rätt snabbt efter att vi kommit dit som stället fylldes och sen var det nästan för mycket folk där! Ibland när man går ut tycker jag det blir för mycket, man måste knuffas på dansgolvet och man hör inte vad någon annan säger trots att man skriker. Jag var då sjukt nöjd över min outfit igår! Hade den blåa klänningen från tradera, fixade smink och hår i drygt 1,5timme så det var sjukt snyggt (enligt mig åtminstone). Tog bara någon dålig mobilbild så man ser inte riktigt men:



Ikväll blir vi som sagt några som ska på max och äta middag (frukost-lunch-middag för mig), sen ska jag och Elin spela bingolotto! Lite nostalgi! När jag var liten spelade jag ofta bingolotto hos mormor, och ja.. Bingolotto är verkligen någonting jag förknippar starkt med henne. Jag minns hur man satt där med sin "duttare" och hur kul man tyckte att det var. Jag vann rätt ofta 500kr när jag var liten också, så det var ju ett klirr i kassan. Och nu är det snart jul, då tänker man också på mormor. Det är lite tomt utan henne på julen, jag saknar henne verkligen. Mormor var alltid en trygghet, jag hade till och med ett eget rum där när jag var liten. Jag älskade att vara med mormor! Sen när jag blev äldre och for till henne var det fortfarande mycket trevligt, tryggt, fast på ett annat sätt. Det fanns ingenting man inte kunde prata om med henne. Sex, droger, alkohol.. Det gick att prata om allt.

Det här blir ett långt inlägg! Men det finns så mycket jag vill berätta. Som att igår hittade jag Simons syster Lisas blogg, och läste några saker som gjorde mig så sjukt glad. Ja, jag blir kanske lätt glad, men då må så vara. Skitsöt tjej i alla fall!
21 november.
"Jag har inte gjort så överdrivet mycket. Utan det har varit läxa och sånt, sen fick familjen ett besök av Simons "sjuksköterska" Sofa ifrån Umeå. Världens trevligaste tjej vill jag lova. Har aldrig träffat henne men jag ahr hört så mycket om henne, men snacka om en trevlig tjej!"
22 november.
"När jag kom hem från skolan var det spelturnering  här hemma som gällde... Vad har hänt med min familj? mamma Simon och Sofia satt och spela  sälskapspel  länge så länge länge.. Tillslut blev jag också indragen i spelturneringen."
18 december.
"Sen har Sofia (mer känt som sjuksköterskan) vart i Burträsk hos Simon, och jag har sagt det förr och jag säger det igen, att hon är en av de härligaste tjejerna jag har träffat, och dialekten med grovt Ö gör ju hon bara härligare!"

"Fake it 'til you make it." Efter i somras så har jag fejkat att jag mår bra, jag har sagt till alla att det är lugnt, jag har låtsas som att jag mår väldigt bra. Jag tror att jag varit så bra på att fejka att jag även lurat mig själv. För det känns verkligen som att jag mår väldigt bra, och inte har några problem alls med det som varit. Men ibland inser jag att jag inte klarar av att göra vissa saker, kanske på grund av allt som hänt? Jag tror att någonstans där under så ligger allt fortfarande och skaver. Jag har länge velat hur jag ska göra, men nu har jag tackat ja till grupp. Jag bestämde till slut att om jag inte skulle prova det så skulle jag hela mitt liv undra om det hade gjort skillnad. Fastän det känns rätt drygt nu, dels att behöva göra det, blotta sig igen och dels att jag inte riktigt känner att jag har tid. Förhoppningsvis kommer det att vara värt det, förhoppningsvis kommer jag att lyfta upp till ytan det som finns där under någonstans och svider. För att ärligt talat vet jag inte själv vad det är som är problemet. Och jag kan inte säga varför jag mår dåligt, eller att jag ens mår dåligt för den delen.

"Sofia jag vet att du är öppen, du går in i varje förhållande med hjärta och själ och du bjuder verkligen på dig själv som människa. Man får inte en docka utan man får en vän, okonstlad, rolig, galen, fantastiskt på alla sätt och vis och med sår som format dig och som ligger under och svider."

Are you lost, where you are?
Can you find your way when you're so far?
Do you fear, where you are?

Igår var jag som sagt till Burträsk. Det är 10 mil dit, och bussresan tar närmare 2 timmar, men jag tycker inte alls att det är särskilt jobbigt att åka faktiskt. Speciellt inte den bussen, eftersom det oftast är lite folk så att man kan få två säten för sig själv, då är det jättelätt att sova. Och dessutom vaggar det så skönt i en buss. Men jag gissar att efter att ha åkt buss i hela livet så har man väl vant sig.
Det blev så att vi for till Bureå på fest hos Simons kompisar. Jag vet inte riktigt hur det kom sig men det blev i alla fall så att jag höll i lite lekar där. Hade 5 lagtävlingar, ungefär dem jag haft tidigare två gånger i höst när jag haft lekar. Fast de hade inte vissa saker som behövdes till en lek, så fick komma på någonting annat. Tur man har många lekar på lager. Lekarna var omtyckta, och jag tycker ju att det är roligt att vara lekledare så det var helt okej må jag säga =) Däremot att sedan köra hem från Bureå var inte helt okej. Det snöade ju rätt rejält, och det var inte särskilt nyplogat. Så det var spårigt och sjukt halt på vissa ställen. Och nykter som man alltid är så hamnar man ju på att köra, inte mig emot men igår var det faktiskt inte ens roligt.

Nu sitter jag i Umeå igen och försöker samla kraft att duscha och börja sminka mig för kvällens aktiviteter. Ärligt talat är jag just nu lite otaggad, men det kommer väl sen.


Nu har alla tre katterna börjat dricka vatten ur badkarskranen. Dexter drack hur mycket som helst nu när jag kom hem, som om han inte sett vatten förr. Man börjar ju undra om han helt gett upp att dricka ur vattenskålarna?

Igår fick jag den blåa klänningen jag beställt från tradera, och den hade faktiskt finare färg i verkligheten än vad den hade på bilden, så jag är grymt nöjd! Det blir premiär med den ihelgen tror jag.

Idag tog jag sovmorgon, sov ungefär 9 timmar inatt, eller nästan 9 timmar åtminstone. Senare idag bär det av till Simon och hans familj i Burträsk. Jag trivs så bra i den familjen! Skickade även ett julkort till denna familj, vilket de tyckte var rätt big deal:
"Du måste ju ska vara den gulligaste personen som helst som skickade julkort :D"
"Det jag vill säga är att det betydde väldigt  mycket för mig att du gjorde det. Ännu ett bevis på att du är den mest fantastiska människa jag träffat!"
Att så lite kan göra så mycket. För mig kändes det som en självklarhet. Jag gillar att visa uppskattning och överraska de jag tycker om. Som tidigare i höst när jag såg två örngott på affären där det stod "Världens bästa mamma" och "Världens bästa pappa". Bara för att mina föräldrar är verkligen världens bästa så köpte jag dem och skickade iväg dem i ett paket. Inte för att det var någon speciell dag eller så, utan bara för att jag visa hur mycket jag uppskattar dem. Däremot farsdag och morsdag har jag aldrig varit särskilt bra på att "fira", det känns så forcerat. Då tycker jag att det är roligare att impulsivt när de minst anar det skicka iväg ett paket så som jag gjorde.
Samma sak med julklappar, visserligen till vissa ger jag bara "någon sak", men oftast lägger jag ner tanke bakom det jag ger bort. Köper någonting som verkligen passar in på personen, ett internt skämt eller pyssel med framför allt bilder. Däremot när jag inte har någon idé alls vad jag ska ge bort i julklapp, då tycker jag att det är rätt jobbigt att ge bort någonting, då är det bara för att - inte samma sak. Men känslan man får när man ser hur glad någon blir av det man ger dem, den är underbar! Visserligen kan alltid presenter slå fel, det är jag fullt medveten om. Men oftast när man lägger ner sitt hjärta och sin själ i det man ger bort så blir det bra.

På samma sätt har jag fått höra att jag ger rätt mycket av mig själv. Jag blir lätt engagerad i människor och tycker jag om någon så visar jag det verkligen. Att skicka iväg ett litet sms till en nyfunnen vän en morgon, är inte tidskrävande men ack så värdefullt för den som får det. Det är nog en "skada" (fast det är ju en bra skada!) jag har fått hemifrån, att visa för dem man bryr sig om att man verkligen gör det. Att se människor för dem de är, oavsett vad andra tycker om dem. Alla förtjänar en chans. Man behöver inte bli bästa vän med alla, men det är inte samma sak som att se människor. Se och bekräfta.
I princip alla som har varit hem till oss i Järvträsk har velat tillbaka. Eller jag vet då att det var så med mina vänner, och har även fått höra att det är så med mina systrars vänner. Visserligen är ju Järvträsk i sig unikt, men även våran familj. Vi är alla väldigt öppna och lättsamma, kan verka lite knasiga ibland men egentligen är vi nog bara eljest. Fast på ett bra sätt! Jag minns en vän som var hem till mig för någon sommar sen, han var helt fascinerad att vi gjorde så mycket tillsammans i familjen, att även farmor var med! Just den gången spelade vi kubb. Han kunde inte sluta skratta, han kunde inte förstå - att det kan vara så i en familj. Det har inte alltid varit så att jag velat ha med min familj på allt. Jag har en syster som är bara ett år yngre och det var en pina att måsta ha med henne när vi var små. Jag tror att stor del till att det var så jobbigt var för att jag var tvungen att ha med henne. Med mina andra två småsystrar har jag aldrig blivit tvingad att ha med dem, eller tvingad att spela spel med dem när jag är hemma med kompisar, utan jag har valt det själv, så det har aldrig varit jobbigt.

Fick även ett mail av Alexandra igår. Hennes familj i Boliden har jag tidigare nämnt, och det är också en sådan familj som etsat sig fast i minnet. Deras familj, Simons familj och Edlunds är de familjer jag snabbat känt mig som en del av, någonstans där jag vill fortsätta vara en del. Anyway, jag hade skickat ett julkort till dem också och en del av det hon skrev berörde mig väldigt mycket: "Vi saknar dig med och mamma tycker ju att du är en sån fin tjej! :D" Jag hoppas innerligt att jag hinner förbi där nu medan jag ska vara hemmavid under jul och nyår.

Nej nu ska jag kanske börja göra mig klar för dagen. Har jag tur hinner jag även göra bort nå julklappar innan jag far till Burträsk. Ikväll blir det som sagt tydligen Burträsk fest, då får vi se vad det riktigt innebär. Men först skulle vi äta middag hos Simons familj. Han frågade vad jag ville äta, att de skulle fixa precis vad jag ville. Jag skrattade bara och sa att "nå kött och potatis av nå slag blir bra". Men först är det nästan två timmars bussresa dit!


Tre mornar i rad, medan vi ätit frukost, har jag nu försökt lära Dexter vacker tass. Han har inte riktigt förstått det än, men ibland så lägger han upp tassen på handen där jag har godisen. Inte riktigt rätt, men till slut kanske han fattar principen.

Avslutar detta inlägg med ett fint sms jag fick igår, av en annan människa som är väldigt duktig på "att ge". Sms'et fick jag på tal om att vi skulle stå i kö till corona imorgon när vi ska ut.
"Vart du än står Sofia, i en kö, i ett val, i en situation eller i ett annat land... så kommer du aldrig stå ensam :) du har fastnat i mitt hjärta mer än vad jag förstår själv :)"

Oj!! Har det gått 3 dagar sedan jag skrev blogg?! Hur kan tiden ha gått så snabbt egentligen.. Stackars mamma som har måstat vänta så här länge på att jag ska skriva ;)
Tänkte först säga att jag vet inte vad jag har gjort ens, är det ett bra tecken att man gör så mycket att man inte ens minns vad man gör längre? Jag har knappt hunnit äta sista dagarna heller, eller har då inte ätit många gånger/dag, och det har varit just på grund av tidsbrist!

På dagarna har det varit lite skola. Har rätt mycket uppgifter att göra nu innan jul. Men på kvällarna har det varit skojigheter :)

Tisdagkväll i alla fall våran nollegrupp hemma hos Emil och åt middag. Han hade gjort nå så sjukt god mat: Hasselbackspotatis, kycklingfiléer fyllda med soltorkade tomater och getost, champinjoner fyllde med, ja-jag-vet-inte-ens-vad och sås! Det är det godaste jag ätit på väldigt länge. Tänk om man kunde göra sån mat! ;o Kvällen fylldes av mycket skratt och tokigheter, som vanligt! Det "gänget" är ju helt galna!

Onsdagkväll följde jag med Elin och gänget hem till pappa Anders (även dessa människor går i min klass). Det känns kul att Elin börjat dra med mig oftare, så att jag lär känna fler i klassen och framför allt henne bättre! Anyway, väl där så bakade vi lussebullar och byggde ett pepparkaksfort. 



Idag har jag varit hos tanta och bakat pepparkakor med hon, hennes son och hennes två barnbarn. Det gick faktiskt bättre än förväntat, jag trodde att jag skulle vara supertrött och somna! Men jag höll mig vaken, och trevligt var det.
Nu däremot är jag trött. Så jag tror att jag ska ta en liten powernap på en stund. Känns behövligt! Idag har jag inte heller hunnit äta, åt en macka till frukost som vanligt och sen har det bara blivit en pepparkaka utöver det. Det är konstigt att jag mår så pass bra som jag gör egentligen. Jag sover jättedåligt eftersom att jag har så mycket för mig så att jag inte "hinner" sova mer. Jag äter väldigt olika från dag till dag - ena dagen kan jag äta hur många gånger som helst och mycket varje gång, och nästa dag kan jag äta en gång. Ändå mår jag inte dåligt? Det må ju vara lite konstigt faktiskt.

Idag kom resultatet från tentan vi skrev ut. Gränsen för godkänd var 52poäng, och gissa vad jag hade? 52 poäng! Såååå skönt det kändes! Och jag pluggade bara dagen innan. Och mycket av det som kom på tentan tycker jag var sådant jag inte hade pluggat på, så det måste ju betyda att jag kan rätt mycket ändå? 

Helgen ser ut som så att imorgon åker jag till Burträsk, Simon ville att jag skulle följa med på någon "Burträsk-fest", sen lördag blir det utgång på Corona med folket här, sen söndag blir det antingen Lilla julafton med Feffo eller så kommer Krille från Skellefteå hit verkar det som? Det löser sig alltid!

Hur förvirrad för man vara? Ska gå hemifrån just efter kl10 idag för att hinna till skolan i tid. Jag ställde väckarklocka på 8.00 och tänkte igår kväll att bra då kan jag snooza mina 30minuter som vanligt. När väckarklockan ringde kände jag att "neeej, jag hinner ju inte snooza jag ska ju iväg på en timme." Så jag upp ur sängen, gav katterna mat, bestämde mig för att jag inte skulle hinna duscha utan bara tvätta håret, när jag insåg att nu har jag tänkt fel igen. Det är ju typ 2 timmar kvar innan jag ska fara!! Hjärnan fungerade verkligen inte!

Skola idag - vi ska få hjälp att söka vetenskapliga artiklar i databaser, kan behövas. Sen hade jag tänkt till tanta, fast har inte ringt och kollat om det är okej än. Det ska man kanske göra snart.

Tiden går så snabbt, snart är det jul! Och inte har jag fixat alla julklappar ännu nej. Hur ska man hinna allt?


Lill-Thelma sover så sött! :)

Beachvolleybollen idag gick väl inte sådär jättebra. Men vad förväntar man sig när man spelar med tre stycken som spelar volleyboll på riktigt i div1/div2, och jag som inte spelar någonting alls förutom litegrann på fritiden. Wellwell, tur att beach är kul iaf.

Mamma städade i mitt kök innan jag for. "Du har inte så mkt Jif kvar nu." sa hon innan de for. Men det gör absolut ingenting så fint som det blev nu. Tack mami! =)

Efter beachen ikväll for jag iaf till Elin. Vi såg Musse Piggs jul, åt knäckebröd och drack te. Det var länge sen knäckebröd var så gott som det var ikväll. Var sjukt länge sedan jag åt det, så kanske därför. Sen pratade vi lite, och kollade runt på tradera. Elin är en väldigt lättsam människa att vara med, såna människor gillar jag!

När jag gick från bussen så fastnade jag i någon tanke så hårt att jag inte märkte vars jag gick. Plötsligt stod jag framför källardörren till min lägenhet. Då skakade jag på huvudet, försökte komma på vad jag tänkt på (vilket jag inte lyckades med) vartefter jag gick "fel" väg in. Det är så roligt, nästan skrämmande, när man fastnar i en tanke sådär att man inte alls är medveten om vad man gör. Sen när man blir "väckt" ur tanken så minns man den inte alls längre. Det var det jag tyckte var så skönt med att åka buss, att man kunde sitta där och låta tankarna skena iväg som de ville.

Nu är Dexter ren och fin kisse! Han ligger här bredvid mig och sover, sötungen!

Lill-Dexter myste i klösträdet ihelgen.

"Ha jo man kan tro de men du är verkligen allas goding :) Och jag skulle inte vilja claima dig själv heller för världen är VÄRD dig...och du är värd dem :)"

Nu har familjen farit och det är tomt. Hann duscha Dexter innan de for iallafall. Han gillar det inte! Och han hade världens tjorv på svansen så fick klippa bort lite hår.

Nu ska jag byta om för att fara på beachvolley och sen ska jag förbi Elin en sväng :)

Låt ur senaste avsnittet av vampire diaries:

Is it dark, where you are?
Can you count the stars where you are?
Do you feel like you are a thousand miles from home?

Are you lost, where you are?
Can you find your way when you're so far?
Do you fear, where you are?
A thousand nights alone

So here we are set into motion
We'll steal a car and crash in the ocean
You and I, caught in a fading light
On the longest night

It's enough, just to find love
It's the only thing to be sure of
So hard, to let go of
A thousand times or more
I was close to a fault line
Heaven knows, you showed up in time
Was it real?
Now I feel, like I'm never coming down

So here we are, set into motion
Steal a car, crash in the ocean
You and I, caught in a fading light
On the longest night

I recall when we were together
Even now it seems like forever
So alive caught in a fading light
On the longest night

Can we go too far to find, what is waiting here?
A little fall from grace
On the longest night

Did we go too far to find, what is waiting here?
We'll take a little time, to open again

Is it dark where you are?
Can you count the stars where you are?

Familjen är som sagt här ihelgen, och det är så mysigt! Igår gjorde vi lite allt möjligt: Virrade runt på Ica Maxi och lite andra affärer, köpte lösviktsgodis på godishuset för några hundralappar, hälsade på några bekanta till familjen, kokade knäck, spelade kort, spelade singstar osv. Idag så försöker mamma färga mitt hår. Det var så mycket utväxt och det lila var egentligen nästan rosa - inte fint! Så nu försöker vi bleka det, vet dock inte hur "blond" det går att få. Sen ska vi lägga i två mörkare nyanser. Jaa, mamma ska få leka lite helt enkelt =) Kommer bli ljusare än jag är van, så vi får se om jag trivs i det.
Sen ska Thomas komma hit och äta med oss innan familjen åker iväg. 

Tur att det snart är jul så att man får vara med familjen igen =) Mamma frågade nyss om det var jobbigt att ha dem här, men jag tycker verkligen inte det. Det är roligt att alltid ha någon/några att spela spel med, någon att prata med.

Gårdagens kommentar:
Mamma - Men du behöver inte köra 7 varv i rondellen!
Sofia - Men det där var inte 7 varv!
....
Mamma - Jamen det var då 2,5 varv i alla fall!
Pappa - Men nä, det där var bara 1,5 varv.
Sofia - Jamen för mamma snurrar det ju hela tiden så det känns som fler varv.

Det var så att jag inte visste vars jag skulle ut i rondellen så blev 1,5 varv, men mamma tyckte det kändes som 7 varv. Då sa jag att det måste ju vara för att hon tar så mycket medicin så att för henne snurrar det hela tiden.

Våran familj är lite "eljest". Men roligt har vi ;)


Jag som sa att mina katter aldrig kolla på tv'n. Insåg att det är nog för att jag knappt har igång tv'n. I fredags var Dexter helt fäst vid den, och satt länge och kollade!

En sån vill jag ha tack! 199kr på clas ohlson.

Och nej jag har inte lyckats börja städa ÄN.. Eller jag har börjat plocka undan lite grejer, räknas det? Känner mig väldigt omotiverad bara för att jag vet hur petig mamma kan vara. HAHA. Det är ju logiskt, när man vet att man måste vara noggrann drar man ut på det så att man måste stressa i slutet?

Idésemiariet tog inte så lång tid som det stod på schemat. Vi var klara redan kl 10 istället för kl 12 :) Jag och Sofia ska göra det här grupparbetet tillsammans. Arbetet går ut på att göra en "tänkt studie", man ska alltså förbereda för en studie, hur man skulle gått tillväga osv, men inte göra den. Vi har valt att göra en kvalitativ studie om hur killar med anorexi upplever vården. Sen har vi inte riktigt bestämt om vi ska jämföra gentemot tjejer, eller om vi ska jämföra killar som har anorexi och får vård med dem som har blivit "botade". Det hade nog varit rätt intressant att göra studien helt ut också, men det är ju en kort kurs så att sådan tid finns inte.
Jag tycker anorexi är en intressant sjukdom. Även andra psykiska sjukdomar. Visserligen väldigt hemsk, men det är ändå fascinerande på något sätt. Jag gillar att lära mig mer om sådana sjukdomar, läsa böcker om det osv. Vi diskuterade även det idag, att hur ofta är man egentligen frisk när man blir friskförklarad? 
Sedan diskuterade vi även ungdomsmottagningar som en annan grupp tänkte skriva om. Då kom vi in på ämnen som hur de är uppbyggda. Tydligen det här i Umeå har toan där man lämnar urinprover ute i väntsalen. Inte ett dugg pinsamt? En som varit på en ungdomsmottagning berättade att de inte hade tagit henne i hand för att på just där gjorde de inte sådant av hygieniska skäl. Say what?! Som om det skulle vara mer smittorisk på en ungdomsmottagning än avdelningarna på NUS? Jag kom att tänka på hur det var när jag var liten. Jag gick aldrig till en ungdomsmottagning. Jag vet inte om det var för att jag inte ha behovet helt enkelt? Jag tror ändå att största anledning var för att det fanns ingen i Glommers utan man var tvungen att åka upp till Arvidsjaur. Vi fick veta att de hade öppet på torsdagkvällar så man kunde åka dit med torsdagsbussen, men aldrig riktigt någon information om vad man kunde få hjälp med där? Första gången jag var i kontakt med en ungdomsmottagning fann jag det väldigt onaturligt, då skulle jag bara följa en kompis dit. Jag undrar om det är bara jag som upplever det så, att jag kanske aldrig har haft behovet att gå dit, eller om det beror på att man kommer från ett litet ställe där det inte finns någon.

I förra inlägget skrev jag 5 punkter jag fick av en vän, varför man skrattar i min närhet. En av punkterna var att jag är knasig på ett bra sätt. Jag är nog kanske det. Jag är väldigt strukturerad men ändå impulsiv. Det jag menar med det är att jag gillar att planera mitt liv. Jag skriver upp allt i mobilen så att jag har koll när jag har vad i skolan, när jag ska jobba, när vi ska spela beachvolley osv. Samtidigt är jag väldigt impulsiv, har jag inget särskilt för mig kan jag hitta på nästan vad som helst med någon vän. Jag säger ofta ja när någon vill hitta på någonting. Förut var jag alltid den som sa nej. Jag kände mig obekväm i många situationer och tyckte inte att jag passade in. Visserligen finns den känslan ibland fortfarande, men jag låtsas inte om den. "Fake it 'til you make it." Som i onsdags, var första gången jag for ut med "det gänget". Förra terminen sa jag alltid nej till de erbjudandena eftersom att jag kände att jag inte passa in med dem. Men nu sa jag ja, för jag hade ju egentligen ingen anledning att säga nej. Och det var rätt kul faktiskt, och det lär bli roligare för varje gång! Bara man vågar ta steget över den där tröskeln och vara med första gången.

Nej eftersom att jag inte städade någonting eftersom att jag somnade före kl20 så är det bästa att ta tag i det då! Ska även ner och tvätta nu, ser jag på klockan! Tiden går så fort!


Denna vann jag på tradera idag. Har länge kollat på den i olika färger men det blev en blå eftersom att det inte var någon som hade budat på den just idag! =)

Ja, jag somnade runt kl20 igår kväll, helt död! Tror inte ens att klockan hade hunnit bli 20.00. Fast har ju som vanligt vakna några gånger under natten, men inte haft nå problem att somna om. Allt eller inget, right?

Ska iväg på skola på "idéseminarium" nu, sen hem och städa innan familjen kommer! :D

När man får vakna upp till sånt här blir man inte direkt ledsen:

Anledningarna till att jag skrattar i din närhet är följande:
1.Jag trivs så oerhört bra i ditt sällskap
2.Du är så oerhört fin
3.Du är lite knasig på ett bra sätt ;)
4.Bara att se på dig gör hela mig varm inombors
5. Du är alltid så glad vilket borde anses vara en hälsorisk då det har en tendens till att spridas vidare väldigt fort

Ica Maxi igår blev dyrt, men det är ju trevligt att familjen kommer på besök så det fungerar ändå. Men jag var ju tvungen att handla sådant som jag i normala fall inte skulle köpa - mjölk, fil, yoghurt, bananer osv :p

Igårkväll for jag på NH, en av studentpubarna, ett tag. Mötte upp några i klassen. Vi satt där ett tag men sen for vi till Marcus på "efterfest", vi spelade lite kort och tjollrade på. HAHA, sen drev Elin och Thomas med varandra över sms eftersom att Thomas inte var där. Då skickade Thomas ett mms till Elin:

"Haha, hon är ändå min ;)"

Då ville Elin ha någonting att kontra med:

"HON ÄR MIN!"

Sen idag har det var internskämtet som dragits hela dagen. Thomas ville absolut inte att Elin skulle sitta bredvid mig på förläsningarna. Vi är en väldigt tjollrig klass, and I like it.
Vi fick en väldigt lång lunchrast idag, då passade vi på att bygga ett "kram-tåg" som slutade med att några av killarna bildade en hög:


Efter skolan idag följde Elin med hit. Vi skulle följas ner på Max och äta middag några stycken så Elin ville följa med hit istället för att måsta fara hem emellanåt. Det tackade jag inte nej till. Dock var Elin rätt trött efter igår. Well see for yourself:

Fast hon fick då sällskap av katterna ;)

Nu har det hunnit bli kväll och jag funderar starkt på att börja städa åtminstone litegrann. Som sagt kommer ju familjen hit imorgon. Fast motivationen att städa noggrant är inte hög just nu. Är grymt trött! Sååå, kanske jag städar imorgon istället. Jag tror nästan det. Håller på att somna sittande nu så! :p

HAHA, och lill-Dexter passade på att utforska lådan när jag gick därifrån och glömde stänga den:


Hade sett framemot imorgon efter skolan, typ kl12, att få fara hem och se vampire diaries. Men nej, det fick jag inte göra sa Christina, för det ska jag se med dem imorgon kväll. Jag må väl försöka hålla mig då ;)

Det blev en powernap på typ en timme, och det var så sjukt skönt måste jag få påstå! Det roliga var att när väckarklockan ringde kändes det som att jag sovit en hel natt och att det var morgon. Powernaps är ju för underbara.


Imorse var det trångt framför spegeln. Dexter var absolut tvungen att sminka sig samtidigt som jag gjorde det, eller hur det nu var? ;)

Aaah, jag har ont i handen nu. Har just skrivit ett långt brev till Yvonne, var dock tvungen att ta paus emellanåt. Men nu är det klart. Ska väl snart ta och äta nå middag. Enligt Elin har jag inget annat val än att följa med henne ut på nh (nationernas hus) ikväll. Well, har jag inget val så har jag inte eller hur? Fast jag tycker faktiskt själv också att det lät som en väldigt trevlig idé så jag klagar väl inte precis.

Det är när kommentarer kommer impulsivt som de är som bäst:
"du är fin du :D  känner mig lycklig som träffat dej =)"

Idag fick jag ännu en överraskning i brevinkastet. Alltså det krävs inte mycket för att få mig glad. Den här gången var det från Fia. "Den här gången blev det ingen julklapp, men du får det här istället! Hoppas du får en supermysig jul nu :) Kram Fia <3"

Dessutom hade hon skickat med det där lilla kortet där det står "Jag har tur.. ..som har en kompis som dig!" Ååh, det värmer så i hjärtat, tack Fia! :')

Hittade en dikt Thomas skrev till mig under en föreläsning för ett tag sen :')
"Jag bryr mig ej om vad andra tycker
när det uti mitt hjärta rycker
Jag skiter i vad som sägs av andra
När jag bredvid dig får vandra
Vi pratar kanske mycket och verkar på
Men det är enbart för att jag tycker om dig så
Så fuck the rest, ja är här för att stanna kvar
Nu och för evigt i alla mina dar
To Sofia 101026, under en skoj njurföreläsning ;)"

Idag började vi en ny kurs - vetenskaplig metod och teknik 2. Verkligen inte mitt favoritämne kan jag ju säga.. Men tiden går fort så snart är den här kursen också slut.

Var ju meningen att jag skulle få jobba två timmar idag, men precis när jag är på väg till bussen ringer dom och säger att jag inte behöver komma och jobba för att dom har fått tag i en volontär istället. Gratis arbetskraft är självklart bättre xD

Så nu är jag hemma, ligger i sängen och lyssnar på lite fin musik från vampire diaries. 
Är sjuuuukt trött! Dagtid så fungerar jag absolut inte lika bra som på kvällarna. Så jag funderar faktiskt på att he igång en serie och kanske ta en liten powernap. Låter helt okej. Konstigt att man sover mycket bättre med alla kläder på under dagen.

Idag på lektionen satt jag och Thomas och skrev dikter till Elin, det var betydligt roligare ;)

Nu kom Dexter och la sig här bredvid, så jag tar det som en pik att jag ska vila!

Jag var så sjukt trött kl19 när jag kom hem. Men nej, så fort det blir kväll blir Sofia pigg. Har försökt se serier så att jag ska somna. Har hunnit se Gossip Girl, Desperate Housewives och Fringe. Helt sanslöst att det alltid blir såhär! 

Min familj kommer till Umeå ihelgen. Dock blir det ingen volleyboll cup för min systers lag eftersom tränaren inte hade anmält dem. Såå, vad kan man hitta på med familjen här i Umeå ihelgen? =)

Alltså utan all närhet från mina katter hade jag typ avlidit på riktigt. Jag är en sån människa som behöver väldigt mycket närhet, jag är uppfostrad med mycket närhet! Hemma kramas vi mycket, och vi har en mysig hund som man får närhet av. Jag är van närhet. Nu när jag har sett mina serier har Thelma legat som en boll just framför mig, tjockisen legat bakom mig på min kudde och kramat om mitt huvud och Dexter har legat och hållit om mitt ben och min fot. Myyyyyys!

Andreas skrev att jag inte behövde vänta till julafton med att öppna paketet, så fort var det öppnat.

Haha, jag vet inte om han hade slut tejp eller om han bara tyckte att det var roligare att ta hand-klistermärken istället? ;)

Men det här var vad jag fick! Alltså vaaa?! Jag har aldrig ens träffat honom (än!) och vi har inte ens "känt" varandra särskilt länge. Åsså skickar han en sån där julklapp! En sån där vill väl alla sjuksköterskor ha? Det är en typ av "brosch" som man fäster på sin arbetsoutfit med en klocka på. Eftersom man inte får ha armbandsur inom vården är det väldigt praktiskt. Och inte nog med det, det var en fin sådan också!

Thx! =)

Idag var det dags för tenta. Och jag var så glad att vi skulle skriva i samhällsvetarhuset, det tar MAX 10 minuter att gå dit härifrån. Vi skulle vara där kl9 och jag hade planer på att vara där i god tid. Halv9 ringer Thomas och frågar om jag sett på cambro. 08.05 hade våra lärare kommit på att oj, det står ju fel i schemat, ni ska ju vara på östra paviljongen. What?! Det tar ju nästan en halvtimme att gå dit! Så då blev det bråttom, och snabbt gick jag dit, och komme precis i tid, eller var kanske en minut sen men.
Det var verkligen en tenta som kan ha gått hur som helst, man kan ha jätte mycket rätt och jätte mycket fel, med andra ord var det väldigt diffusa frågor. Så jag tänker inte grubbla mer på det utan vänta tills resultatet kommer.

Efter tentan började jag att gå hem men sen kände jag att nej, idag vill jag faktiskt göra någonting! Så ringde till Thomas om jag fick komma förbi där bara en sväng. Blev så att jag stannade där både över lunch och middag. Åt för första gången i mitt liv en kycklingrulle, och det var faktiskt godare än pizza, det var ju sallad och så i. Jag gillar sallad ;)
Egentligen gjorde vi inte mycket vettigt, men det var ändå både kul och trivsamt! Vissa människor trivs man helt enkelt bara bra med! Var även skönt att få prata av sig litegrann. Thomas är en väldigt enkel människa att prata med!

När jag stod och väntade på bussen från Thomas så kom en man i 40års åldern och ställde sig i busskuren, han skulle med samma buss. Han började med att fråga om jag visste ungefär när bussen kommer och sen fortsatte han prata. Han pratade på om var han bodde, var jag bodde osv. Haha, det är roligt när randoms kommer fram och pratar med en, även om det är de i pappaålder. Bara att få veta att man ser inte så farlig ut så att folk faktiskt vågar komma och prata med en!

Idag fick jag ett vadderat kuvert, det var ett julkort och ett litet paket från min låtsas-kusin Andreas. Shit vad gulligt! :D Dock har jag ännu inte öppnat paketet, får man öppna paket innan julafton? Jag är grymt nyfiken vad det kan vara för någonting! :D

Nu när man stannar av känner man hur trött man faktiskt är. Det  tog på krafterna att skriva den där tentan, var sjukt många frågor! Dessutom kan timmarnas sömn inatt räknas på en hand..

Imorgon börjar en ny kurs. Halva klassen kommer att sluta kl12 och andra halva kl15 (och då ha ledigt före). Självklart hamnade jag i den grupp som skulle sluta kl15.. Typiskt. Jag har nämligen tackat ja till jobb 13-15 imorgon åsså tänkte jag passa på att vara lite med tanta när jag ändå är där. Så jag har tänkt gå på den tidiga föreläsningen imorgon ändå, hoppas bara det är okej! Tackade ju nej till jobb ihelgen när dom ringde och frågade, för ihelgen är jag upptagen - då kommer familjen hit! :D

Nej, jag tror bestämt att det är dags för pyjamas och serier nu strax. Ska bara.... (alltid är det nå ska bara..)

Har varit och fyndat ett par skor för 50kr! Såg en annons på blocket, och hon bodde här bredvid mig så då tänkte jag att, varför inte. Dock kanske de inte kommer att användas nu när det är snö ute, för de är helt platta under. Faaast, det är ju alla mina andra skor också så det blir kanske inte så stor skillnad :p


Nu ska jag snart ta och fixa nå frukost/lunch/middag - grillbiff och pommes. Det är enkelt att göra och rätt gott så.

Mitt L på tangentbordet har lossnat! Eller lossnade det gjorde det för kanske ett halvår sedan, men det har alltid gått klicka tillbaka det. Men nu går det icket! Fick höra att jag inte skulle limma heller. Däremot fick jag tipset att ta datorn till EMS databutik nere på stan, för att de kanske kunde fixa det? Jag hoppas det!
Fast å andra sidan har jag ju ett tag funderat på en ny dator, men känner inte riktigt att pengarna räcker till det än. Får se sen i januari när jag får lön kanske =)

Så här ser det ut på mitt skrivbord nu:

Katt (Thelma), fenuril (jag har sjukt torr hud!!), nagellack (sånt gör man väl när man pluggar?), massa papper och pennor samt datorn.

Katterna har aldrig varit så här mysiga/jobbiga förut! De ska vara ivägen vars än jag går och sätter mig.


På datorn! Och jätte söt, kurrade hur högt som helst.


Jag förflyttade mig till skrivbordet, och då kom Thelma. Hon som inte ens brukar vara ivägen, då plötsligt var hon jättemyssugen?!

Alltså min motivation till att plugga har aldrig varit så här låg. Jag har som börjat finna mig i att omtenta är inte världens undergång. Jag orkar verkligen inte, det är så mycket annat som tar plats i hjärnan så jag vet inte om den här informationen ens går in. Så fort jag börjar läsa börjar jag tänka på annat..

Läste förresten i mammas blogg en uppmaning som inte alls var riktad till mig men som jag ändå nappade på. "Jag föreslog att ni ex. skulle skriva julkort och gå och knacka på hos era grannar". Jag är grymt sugen på att åtminstone droppa in ett julkort till de i min trappuppgång, vilket jag förmodligen lär göra också.

Nu är tjockisen här och skriker. Hon tycker att jag ska sätta mig normalt så att hon ryms och hoppa upp. Hon gjorde ett tappert försök men eftersom jag sitter med benen uppdragna mot hakan så ryms hon ingenstans just nu.

Katterna tycker inte att jag ska plugga.


Tjockisen kommer och lägger sig på papperna..

.. Och det hjälper inte att flytta på papperna för hon följer efter och.. lägger sig på!

Haha, mamma kommenterade att nu är bloggnerven igång, och visst är det väl så. Kanske beror det lite på hemlängtan? Men framför allt är det för att jag egentligen borde plugga. Det är komiskt hur mycket tid man finner till att göra annat när man måste plugga.

Snoozade i en timme och tio minuter idag. Sjukt trött! Men nu är jag då vaken. Dags att börja plugga alldeles strax. Blir att nöta idag. Jag hann drömma väldigt mycket under tiden jag snoozade. Drömde att jag var hos frisören och bara skulle klippa mig. För det första var jag sen till frisören och när jag kom dit så var typ alla på rast. Sen fick jag nå specialkort i samarbete med kronofogden? Jag hade även med mig några stora bilder som skulle upp i tavlorna där. Bilder som jag trodde var väldigt abstrakta, endast vyer, men när man kollade närmare så var det inte riktigt så. Dessutom rörde sig bilderna, som i Harry Potter! Anyway. hade som sagt bara tänkt att klippa mig. Men frisören sa att mitt hår ser för taskigt ut nu, det var ju ändå i slutet av sommaren jag färgade det! Jag kollade på klockan i drömmen och insåg att jag skulle inte hinna färga håret, utan tänkte i drömmen att det kan mamma göra. Sen kom några av frisörerna fram med lite godis till mig, typ för att de tyckte synd om mig? Det var såna här små godisnappar som finns i haribo påsar, det var de gröna och gula. Men innan de hann varken färga eller klippa vaknade jag.
Kanske är jag less min hårfärg? ;)

Dessa två set har jag nu vunnit på tradera, allt som allt = 224kr.
Helt okej ändå tycker jag, bara att hoppas att de passar nu! Det lila blev jag helt kär i! 

Idag har varit en lång dag borta på tomtebo. Dels for jag dit tidigare och var med tanta - klistrade in bilder i hennes fotoalbum och gjorde ett julkort till hennes man, skrev även ett rim på kortet. Får se vad han säger om det sen, men förhoppningsvis blir han glad. Det är egentligen inte jobbigt att vara hos tanta och göra saker med henne, det jobbiga är all energi man lägger ner på det utöver tiden man är där. Fixar med bilder och skickar in, är och handlar saker som behövs, planerar vad man ska göra så att det bli uppskattat osv. Psykiskt påfrestande är det iaf, men det är ju bra pengar, och jag vet att det jag gör är uppskattat så jag lär ju fortsätta ändå.
Sen har jag arbetat, och dagen har gått sjukt snabbt! Man är ju mindre personal på helgen, och det var väldigt mycket att göra ikväll. Hann inte ens gå på toa förrän jag hade slutat jobba. Man känner sig rätt slut nu kan jag meddela.
Men som tur var slapp jag iaf ta buss och sen gå sista biten hem! En som nyligen börjat springvikariera fick hämtning av sin sambo så fick åka med dem. Hon och jag klickade direkt, och det var roligt att jobba med henne! Hon kommer ursprungligen från Malå och har sen bott i Blattnicksele, även gått ett år i Arvidsjaur. Kanske man connectar bättre för att man har ett band?
Jag tror att det ofta är så. Att när man känner att man har ett band så connectar man bättre. Att man kommer från ungefär samma ställe, har varit på någonting speciellt båda två, träffats under en kort stund p.g.a. att man haft en gemensam vän och så vidare.

Dagens kommentar kommer iaf från en gubbe på boendet.
*Han äter en pepparkaka*
Gubbe - "Dom är goda dom här, både torr och fuktig!"

Middagsrast på jobbet nu, och då passar man på att kolla datorn litegrann. Söndagar 12-21.15 är mina favoritpass, dels är det oftast rätt lugnt, man får lite sovmorgon, och dessutom är det många timmars helgob. Nästa helg kommer familjen hit, men däremot helgen efter det har jag skrivit upp att jag kan jobba, så kanske blir det nå mer jobb innan jul. Sen blir det i Boliden runt jul och nyår.

Har även hunnit vara med tanta lite idag. Satt in nya bilder i hennes fotoalbum och börjat pyssla ett julkort till hennes man. Ska använda sista minutrarna av rasten nu till att fortsätta med julkortet där =)

Jag har börjat använda tradera väldigt flitigt. Eller åtminstone är jag in rätt ofta och kollar. Oftast kan man hitta billigare saker där än vad man kan hitta i en affär. Idag har jag "vunnit" två BH-set för 100kr/st. Välbehövligt! Dock finns det en klänning på Nicole som jag skulle vilja ha jul/nyår, men den kostar 500kr! Så jag försöker hålla koll på tradera om jag hittar någon liknade eller någon annan jag skulle kunna tänka mig ha istället, för en billigare peng.

"Det var fredagsmorgon och Amanda stod framför spegeln och gjorde sig klar inför skolan.  Hon plutade med sina vackra fylliga läppar och lade på ett rosaskimrande läppglans. Hon rätade på sig och kollade in i sina stora klargröna ögon som så många tjejer på skolan avundades. En svag bris tog sig in genom det öppna fönstret och lekte glatt med hennes långa bruna hår."

Så börjar min framtida bok, första kapitlet. När jag läser det jag har skrivit är jag fortfarande fascinerad över hur "bok-aktigt" det faktiskt låter. Tänk om man en dag fick gå förbi skyltfönstret till en bokhandel och se ens egna bok på andra sidan rutan. Många har drömmar om att bli kända på något sätt, dock är det väl inte särskilt ofta drömmen handlar om författarskap, men för mig är det så! Att kunna förmedla en känsla med ord. Att kunna med ord få en film att spelas upp i läsarens huvud. 

"Väl framme på skolan gav hon honom en snabb kyss vartefter hon började gå mot klassrummet. Alla som hon gick förbi stannade upp med det de gjorde för att kolla på henne. De tajta jeansen hon hade på sig fick alla killar att följa henne med hungrig blick medan tjejerna kollade på henne med antingen avsmak eller avund i blicken. Amanda njöt av uppmärksamheten och såg till att vicka extra mycket på höfterna när hon plötsligt såg sina två bästa vänner komma skyndade mot henne."

När jag läser dessa korta stycken ur "min bok" så kan jag då måla upp en bild precis hur det ser ut. Kan du?

Mötte upp Elin på stan idag, åt lunch på max och sedan bar det av till medicinarspexet. För ni som inte vet det så är spex en form av teater där publiken är involverad. De i publiken kan skrika "omstart" om de tycker att en scen ska tas om, kan även skrika att scenen ska göras med dramatisk/romantisk, eller på ett annat språk/baklänges. De hade många låtar, de hade tagit en känd melodi och gjort om texten.
Sjukt vad duktiga vissa människor är! Det måste ju vara jätte svårt att göra om en scen på annat sätt, och man vet ju aldrig vilken scen publiken kommer skrika på. Dessutom lära sig så många "nya" låtar, och sjunga så där bra. Nä, jag är väldigt fascinerad helt enkelt!
Mina kära vän Thomas var med i kören. Jag visste att han kunde sjunga, men inte att han var så duktig!

En kompis skrev för ett tag sen: "du och gifta dig passar inte så bra ihop dock :o" Jag ifrågasatte självklart detta påstående och då fick jag bara som svar att: "nä ja kan bara inte tänka mig du göra nå sånt :D  iaf inte på väääldigt länge. vet inte vrf men så känner ja :p"
Det är faktiskt inte första gången jag fått liknande påstående, men ofta har det varit på "skämt"?
Visserligen tror jag inte heller att jag kommer att ha bråttom att gifta mig, men jag vill ju ändå göra det! Någon gång, med rätt person. Jag har inte heller bråttom att förlova mig. Och jag lär inte ha bråttom att skaffa barn. 

Jag har ju brudklänningen redo t.o.m?! ;p

Idag framkallade jag nå bildet på expert, men blev stressigt när jag valde vilka så lär måsta fixa fler. Har iaf tänkt köpa en stooor ram och göra ett typ av bildkollage med massa bilder. Det känns som en kul grej att ha på väggen, personligt och fint. Dock skulle det kunna bli så hur mkt bilder som helst, så ska nog hålla mig till 2010. Så egentligen borde jag vänta till efter nyår och göra den, lär väl bli så också :)

Det här halsbandet var fint, auktionen får ut 13.16:

Precis när jag mentalt börjat ställa in mig på att gå till bussen från jobbet ikväll får jag ett sms : "Hej sötis, jag är på väg nu ;)" Det visade sig att Micke var på väg för att hämta mig på jobbet, inte för att jag hade bett honom, men han visste när jag slutade.

Idag på jobbet frågade en gubbe "Är du gift?" Då svarade jag "nej, jag har inte ens någon pojkvän just nu, jag väntar på den rätta vettu." HAHA, då stackars gubben: "Ja, det är ju synd att jag är för gammal..." Ja, han sa nå mer också men minns inte exakt vad. Kontentan var iaf att han hade önskat att han var yngre så att han hade kunnat vara "den rätta". 
En annan gubbe, "min" gubbe, kom hela tiden fram till mig: "Ååh, vad kul att se dig igen Sofia. Hur mår kissen med de blåa ögonen?" Han var ganska på ikväll, så hon jag jobbade frågade "blir du obekväm av det där?", men jag tycker inte det är så farligt. Så länge han inte går ett steg längre så är det lugnt.
Sen skedde en märklig sak idag på jobbet. Där jag jobbar finns det en tant som har ett stelopererat knä och behöver hjälp med all förflyttning. Oftast går det bra att vara ensam att hjälpa henne, man använder sig då av ett gåbord så att hon får nå stöd att gå. Anyway, idag när jag kom och gick i korridoren såg jag henne stå med gåbordet helt själv på väg mot en stol som hon skulle sätta sig i. Jag förstod ingenting eftersom att hon inte kan gå själv, trodde man? Två av gubbarna var även i närheten och de sa "Det var spännande där ett tag." men förnekade att de hade hjälpt henne någonting (en av gubbarna är rätt klar i huvudet så tror att det stämmer). När vi sen började kolla så hade hon tagit sig upp ur sängen själv, flyttat rullstolen (använt sig av den?) mitt på golvet, varit på toa, dragit upp byxorna rätt efteråt, tagit sig till gåbordet som brukar stå parkerat i ett hörn, och sen ut i korridoren till stolen hon satte sig på. Efteråt sa hon "Oj, jag är helt slut i armarna." Konstigt?! Tur hon är söt lill-tanta. Men det hade kunnat gå riktigt dåligt det där.

Här är ett klipp med Henrik Fexeus, hur han med kroppsspråk och ord manipulerar folk att säga det han vill:

Ikväll ska jag som sagt jobba, men ska börja två timmar tidigare, de behövde folk, och självklart kan jag inte säga nej till jobb, jag behöver ju pengarna.

Morgonen har spenderats med att se nya avsnittet av vampire diaries. Jag må väl ta och stiga upp och göra mig klar för dagen snart.

Dexter har varit jätte mysig inatt och nu på morgonen, min lilla älskling! Jag är så glad att jag ha katterna, de finns alltid här. Utan dem hade ensamheten varit ett faktum. Villkorslös kärlek.

Nu för tiden är jag en människa som har ganska mycket olika saker för mig. Vill jag vara med någon kan jag alltid vara det. Jag har mer att göra än vad det finns tid. Förut var jag en "loner", oftast ensam, tog min tillflykt till böcker - till en annan värld. Jag minns fortfarande exakt vilket element jag satt framför under rasterna på grundskolan, med musik i öronen och en bok framför mig. Jag mådde inte bra av att vara så, det gör nog ingen. När jag började gymnasiet ville jag ändras, så jag låtsades vara någon som jag inte var - "fake it 'til you make it". Jag låtsades och låtsades, tills jag till slut blev den personen. En person som inte är rädd utan har lätt för att bjuda på sig själv. Egentligen är det ju den personen jag vill vara. Men samtidigt, när man är med så mycket olika människor, alltid har olika saker för sig, hinner man då någonsin få en djupare relation med någon än ytlig vänskap? Det är psykiskt påfrestande att alltid studsa runt, att det är så man förväntas vara. Samtidigt skulle jag aldrig vilja gå tillbaka till att vara ensam och osynlig igen.
Jag sa för ett tag sen till en människa jag pratade med att "nej, jag är inte krävande", men jag är nog det. Jag behöver kanske mer bekräftelse än många andra, och då får ordet krävande en negativ meningen, man är som man skulle kunna kalla det "needy". 
Att bli sedd och bekräftad det är vad alla behöver.

Den här låten var med i dagens avsnitt av vampire diaries, och jag blev genast kär:

Lyrics to Loves To Blame by Joel & Luke :
Time in Time I thought through it all
How we loved and loved 
and how we fought each other
pushing one another
to be somebody else

and time in time for the rest of my thoughts
I certain if the end was right or wrong
and wether we so should be together with somebody else

a lost memory 
she had water in her eyes
she cried stay with me
say how can this be loved 
if you are leaving me
but darling love's to blame

and i can't see you right now
'cause my heart just can't take it
can't be near you right now
'cause i know you're no longer mine
I can't see you 

it makes me ache that we had to break 
even though i knew your heart so well
we're strangers in different places 
thought we're livin mile apart

my best friends got my world as being soft 
we'll never share a name of her be promed 
but i will always remember the years we've spent in love

I still think of you
I pray that you were save 
I'm still missing you 
but it has to be this weakest 
I'm not right for you
and that's why love's to blame

and i can't see you right now
'cause my heart just can't take it
can't be near you right now
'cause i know you're no longer mine
I can't see you right know
'cause my heart just can't fake it 
can't be near you rigth now 
cause I know you're no longer mine

and I can't see you
oh i can't see you
I just can't see you right now

But maybe time will heal the hearts
and maybe after time you'll understand 
I take the darker side of me 

and i can't see you right now
'cause my heart just can't take it
can't be near you right now
'cause i know you're no longer mine
and I can't see you right know
'cause my heart just can't fake it 
can't be near you rigth now 
cause I know you're no longer mine

and i can't see you 
no, i can't see you 
i just can't see you rigth now

no i can't see you 
i just can't see you 
i just can't see you right know

and love's to blame

Föreställningen med Henrik Fexeus var hur bra som helst! Det handlade egentligen om att ingenting sker av en slump utan att hjärnan skapar mönster, så att han var som "tankeläsare". Vissa saker han gjorde, var helt absurda! Jag rekommenderar verkligen alla som har möjlighet att gå och se denna att göra det! Under föreställningen tog han upp vissa ur publiken emellanåt, dock långt från alla eftersom att det var nästan 600 personer där. Men nog lyckades jag hamna på scenen ändå, och det var inte alls hemskt. Jag fick även stå och prata i mikrofonen. Roger frågade efteråt om jag var nervös, men det var jag faktiskt inte. Tyckte att det var rätt roligt faktiskt, som jag sa till Roger "bra träning inför framtiden när jag blir författare och ska stå och prata om min bok." ;)
Hans föreställning gick mycket ut på att ingenting händer av en slump. Han pratade mycket om att finns det inget egentligen mönster så ser hjärnan till att skapa sig ett mönster. Som den här bilden:

Antar att alla ser den "vita triangeln", fastän den egentligen inte finns. Egentligen är det ju bara cirklarna som är urholkade på ett visst sätt. Det finns många synvillor som visar på att - när det inte finns något mönster skapar hjärnan ett.
När han pratade om att inget sker av en slump tänkte jag mycket på livet - ödet. Att allt som händer, sker av en anledning. Det är meningen att man ska få gå igenom vissa saker, det är meningen att man ska träffa vissa människor.
Samtidigt visade han som egentligen också på att man kan bli manipulerad att tänka som han vill att man ska tänka. Hur enkelt det faktiskt är. Det känns så olustigt när man bli så manipulerad, att man helt kan tappa verklighetsuppfattningen. Att man börjar fundera på om saker man egentligen vet inte har hänt, kanske har hänt ändå, bara för att man får höra det tillräckligt många gånger? Att man tror att saker är okej fastän men vet att det inte är det, bara för att man får höra det..

Det brukar ju heta - tur i spel, otur i kärlek och vice versa. Jag har alltid sagt att jag har tur i både och. Jag har fortfarande rätt tur i spel, men kanske har jag inte alltid haft så tur i kärlek. 

Varför är man egentligen så analytisk och kräsen? Förut gick jag meste på känsla, nu är det mer förnuft. Jag ställer som upp en gungbräda i mitt inre och väger för och nackdelar mot varandra. Är det värt, eller inte? Är det här bra, eller borde jag kanske göra på ett annat sätt. Jag tror att jag inte tänker så mycket, men omedvetet gör jag nog faktiskt det. Jag tror att efter allt som hänt har jag blivit väldigt bra på att ställa upp alla plus på ena sidan gungbrädan och alla minus på andra sidan. Däremot att se vilken sida som väger över vilken, det kan jag oftast inte riktigt se.

Idag har jag följt en klasskompis - Elin till katt-tanta. Det slutade med att hon tog med sig två av katterna hem som hon ska vara fodervärd åt. Katt-tanta är rätt gammal, och jag tycker ärligt talat att det är rätt jobbigt att prata med henne i telefon för att hon är så svamlig. Men när man är där, man träffar katterna och lyssnar på hennes historier och så, det tycker jag faktiskt är väldigt mysigt. Jag gillar ju som sagt att prata med äldre människor, och att dessutom få gosa med massa katter under tiden gör det ju inte precis värre. 

Ikväll har jag varit hos Jennifer, vi fikade och spelade spel. Sjukt trevligt, det är ett sådant roligt gäng! Trots att jag i princip bara känner Jennifer så känns det ändå som att jag passar in där. Jennifer träffade jag i Boliden eftersom att vi båda har jobbat där. Vi har klickat sedan första början, vi har alltid kunnat prata om allt möjligt. Det må ibland vara ett tag mellan gångerna vi ses, men när vi väl ses är det som vi aldrig varit ifrån varandra. Och hon har hittat sig en så himla fin kille, han var med ikväll. Det var så roligt att se, för det passade så bra ihop - verkligen kompletterade varandra. 

Ikväll ringde även chefen från Boliden, att jag ska få jobba - juldagen, annandagen och nyårsdagen, som det ser ut nu. Inte så mycket egentligen men var rätt långa pass och två av dem är delade turer, så det kommer ändå bli rätt bra med pengar och ändå kommer jag hinna ha lite jullov vilket passar mig ypperligt :)

Nu ihelgen blir det jobb fredagkväll, medicinspex på lördag och jobb söndag. Full rulle som vanligt.

Jag känner mig lite nedstämd ikväll. Eller kanske bara omotiverad, jag vet inte? 


Tjockisen gillar tomteluvan!

Jag gillar att det är så pass många besökare i bloggen som det faktiskt är nu. Och från konstiga ställen som Vingåker och Katrineholm är det in folk varje dag, känner jag ens någon där?

Dexter ligger här bredvid mig och tycker att jag ska klia honom istället för att skriva blogg. Söta lilla bäbis :D Det ska bli så mysigt att få fara hem till Järvträsk över jul och så, och Dexter ska självklart få följa! Förhoppningsvis ska han och Alva (våran hund) hinna bli riktigt bra vänner under den tiden. Gamlingarna däremot ska vara hos en klasskompis kompis. Caroline som har tagit hand om katterna när jag varit hem frågade mig hur jag skulle göra över jul, och jag sa att jag har verkligen ingen aning. Hon tyckte att det lät hemskt att katterna skulle vara ensamma så länge i lägenheten med bara tillsyn, så hon ringde några samtal direkt och snabbt hade hon fixat så att en kompis till henne ska ha dem hos sig. Det finns verkligen vissa människor som är helt genomsnälla. Jag känner egentligen inte Caroline så bra, men ändå hjälper hon mig på så många sätt hela tiden. Sen hennes kompis som inte alls vet vem jag är men ändå ställer upp. Människor som ställer upp och är omtänksamma utan att kräva någonting tillbaka. Man får nästan dåligt samvete för att man inte gör någonting för dem, att man "utnyttjar" dem, men som mamma brukar säga "man ska inte utnyttja, utan nyttja dem man har." Som alla snälla människor som har gett mig skjuts när jag har behövt det, sista tiden har Mikael ställt upp väldigt mycket. Man blir så glad av såna människor!


Bild från igår när jag skulle tvätta. Dexter ville också bli tvättad? Han är faktiskt riktigt smutsig nu!

Igår pratade jag och Thomas om hur relationer med människor uppstår. Som jag skrev igår att min och Thomas började med att han fick ta mig på stjärten. Simon, det började med att han var min patient, sen la han till mig på facebook. En som heter Jonas, som jag bara har träffat en gång, men skriver med varje dag, lärde jag känna för att jag köpte böcker av honom. Var inte ens jag som skulle ha böckerna utan en kompis i Skellefteå. Men sen jag köpte böckerna av honom har vi skrivit varje dag, och det är roligt att skriva med honom, vi är på helt samma nivå. Well, listan på konstiga möten skulle kunna göras lång, det jag ville komma fram till är att - det är oftast just de relationerna som blir de bästa. De som inte är planerade, inte är forcerade utan kommer helt naturliga för att man helt enkelt klickar med en annan människa från första början. 

Idag då? Jag hade väl snart tänkt stiga upp och ta mig en välbehövlig dusch först och främst. Julpyntet ligger fortfarande i påsar och gör ju inte särskilt stor nytta där egentligen så det skulle man också ha tagit tag i. Simon är på väg hit, så han får väl hjälpa till lite - mohaha!
Sen ska jag hem till Roger och äta middag vartefter vi ska fara och se Henrik Fexeus. Egentligen kan jag inte riktigt säga vad det kommer att handla om, men det blir spännande! 

Har tänkt på en sak, hur mycket starkare det är att få höra "jag älskar dig" än  "I love you". Egentligen är det ju samma innebörd men för mig blir det kraftigare på svenska. Samma sak med jag saknar dig - I miss you. 


Dörrarna här nere i källaren är lite läskiga?

Som mamma skrev på facebook "Ja, du är ju som din mor... Allt eller inget. Av eller på :) Finns inget däremellan ;)" I förrgår sov jag knappt nå, och när jag väl sov så var det orolig sömn. Inatt sov jag som en stock i 12 timmar! Nu inatt lär det bli lite igen.

Dagen som var hann jag städa och vara och köpa lite julsaker innan det kom folk hit kl19. Det var några av oss i fadder-/nolle grupp nr 2 som hade bestämt oss för att baka lite pepparkakor och lussebullar. Och jag säger som Tommy sa i slutet "det var roligare att baka än att äta." Fast det blev faktiskt gott också. Dessa människor är verkligen min lilla Umeå-familj. Vi har alltid så roligt tillsammans, och jag trivs så bra med varenda en! Det känns så bra när man har såna människor runtomkring en, människor som man mår bra av, som man känner sig trygg med.

Denna hänger nu i mitt fönster för att visa att grupp 2 finns i mitt hjärta ;)

Efter bakningen fick jag ett sms av Thomas, en förfrågan om att följa honom till max och äta nå mat. Eftersom jag inte ätit nå annat än lussebullar och pepparkakor under dagen kändes det som en bra idé. Thomas är en sån människa som verkligen är den ultimata vännen. Vi har alltid sjukt kul, vi kan spåra hur mycket som helst och gör vad många människor inte ens vågar göra när de är fulla - trots att vi är nyktra! Det kan även vara så lugnt och fint, vi kan sitta och prata om ganska djupa saker. Han är en sån som både lyssnar och ser - lyssnar på det man säger men ser vad man menar. Det är aldrig svårt eller jobbigt att umgås med honom, utan har alltid varit enkelt och lättsamt - sedan den dagen han tog på min stjärt. Det är faktiskt lite roligt hur vi började prata med varandra. Visserligen hade vi väl lagt märke till den andra eftersom att vi går i samma klass, men vi hade inte riktigt pratat förrän vi hade KTC tillsammans. Vi skulle öva på olika sprutor och sen slutade det med att han skulle ge mig en intramuskulär spruta i rumpmuskeln. Sen den dagen har vi egentligen haft rätt bra kontakt, det klickade direkt. Och samtidigt känns det som att våran vänskap växer och växer hela tiden!

Jag pratade med mamma idag (tekniskt sett igår) ett tag i telefon. Då insåg jag att det kanske finns de (därinblandat även hon) som verkligen tycker om det jag skriver i min blogg. Hon sa att hon "verkligen längtar tills jag ska skriva igen." Man blir så glad av att få höra att det man skriver verkligen ger någonting för någon annan. På samma sätt som att man blir glad när man verkligen känner att det man gör ger någonting! Som min syster Erika, jag märker verkligen att hon växer mellan gångerna jag träffar henne. Hon verkar gladare, är mer framåt och lyser!

En kompis skrev för ett tag sen när jag berättade att jag fått höra att jag är "öppen men ändå tillbakadragen" att - "jo, men det har alltid verkat som att du har en hemlighet som ingen annan vet." En hemlighet, jag? Speciellt på den tiden, då hade jag väl ingen hemlighet? Ingen särskild som jag kommer på nu iaf. Nu däremot finns det väl saker jag inte berättar för alla, och jag tror att det tär lite på relationer - åtminstone de nära relationer man har. När man inte vet allt om en annan kan skämt bli helt felplacerade, och man har inte alltid full förståelse över varför man är som man är. När man känner att man har en bra relation till någon, känns det alltid som att den växer sig starkare när man berättar alla "fel och problem" man har - när man visar sig mänsklig. Ingen är perfekt, alla har vi något som tynger oss i bagaget. När man då delger varandra av det man bär på, så lättar bördan och man kommer varandra närmare. Det är åtminstone vad jag tror.

Lärde mig ett nytt ord ikväll, muka. "muka = krama ihjäl typ." Och jag får höra att jag pratar "inlandsmål", det där hade då jag aldrig hört kan jag ju säga! Nej nu närmar sig klockan 4, så jag tror att det är dags att sova?