ninasofiaeklund

Igår var jag på ett möte igen. Fastän jag inte riktigt vet vad jag ska prata om innan eller kan helt svara på vad jag pratade om efteråt, så känns det bättre. Dessa personer är bra på att fråga rätt saker, så på något sätt får man väl ur sig det som man behöver prata om. I slutet frågade hon inte om jag ville komma tillbaka, utan bokade in ett nytt möte om ungefär tre veckor, vilket kändes väldigt bra.

Igår hade jag en väldigt kuslig dröm. Jag drömde att jag jobbade på en avdelning som var ungefär som ett psyke. Men det var ingen vanlig avdelning utan patienterna var i burar utomhus som om de vore vildsinta djur. Sedan var det sektioner med olika många patienter i närheten av varandra.
Han var i en av burarna, jag visste det men hade inte sett honom. Jag tog förgivet att han skulle vara lugn nu, eftersom allt var så länge sedan. Dessutom sa all personal att han var en väldigt lugn patient. Det ringde på klockan och det var hans kompis som larmade och behövde hjälp från toan. Jag tänkte att det skadar väl inte om jag gör det. Så jag gick det, men då var det som en björn i honom vaknade, hans ögon började lysa av ilska och han slängde sig mot burkanten och skrek, morrade.
På något sätt tog han sig ut, och var på väg mot mig - jag var som paralyserad. Då blev jag räddad, av Edward Cullen.
Sen minns jag inte så mycket mer av drömmen.