ninasofiaeklund

Idag har det varit föreläsningar hela dagen. Jag höll mig vaken den sista, och den var väldigt bra! Det var en patientberättelse, en man som var sjuk i 6 år. Han berättade att 3 veckor innan han blev inlagd på sjukhuset hade han förlovat sig med sin nuvarande fru. Hans första tanke när han träffade henne efter att ha blivit inlagd var att "Du får bryta förlovningen om du vill, eftersom att vi inte vet ens om jag kommer att överleva det här." Hon lämnade honom inte, stod vid hans sida. Det är nu drygt 20 år sedan. Han sa även under föreläsning "En stor eloge till min fru som har orkat med. Jag var med när hon fick problem med blindtarmen, det var det värsta jag varit med om i mitt liv, och det var över på några timmar. Min sjukdom varade i 6 år!" Det  var så fint, man kände att kärleken mellan dem fortfarande var så stark, att en alltid varit det. Men det var inte det jag tänkte skriva om egentligen, blev bara ett sedvanligt sidospår. Det jag tänkte på var när han berättade om sjukvården, hur den hade påverkat honom, hur han hade upplevt saker. Det vet jag att min mamma också har berättat, att hon upplevt att läkare sagt en sak, fastän det inte sagt det rätt ut. Hur viktigt det är när man bemöter patienter att tänka på hur man uppfattas. När någon får ett traumatiskt besked, eller även annan information, ska man självklart informera dem muntligt, men även skriftligt. Det är inte lätt att komma ihåg allting man får höra på sjukhuset. Får man med sig ett papper hem, kan man komma gå tillbaka och läsa igenom informationen i lugn och ro senare. Sen berättade han hur viktigt det var för honom att fortfarande bli sedd som människa, trots sin sjukdom, trots sin isolering. Att vara sjuksköterska innebär för mig inte bara att dela ut piller och ta hand om omvårdnaden, utan det handlar om att se människan. Att få prata med någon som lyssnar kan lindra oro, att få oron lindrad kan lindra smärta - psykisk smärta förstärker den fysiska.

Thomas var iaf snäll nog att låna ut sin axel till mig.

Och han skrev ett meddelande till mig i mitt block medan jag sov. Vad han har ritat nere till vänster på bilden lämnar vi däremot osagt ;)

Efter skolan for jag hem och hämtade lite tacogrejer och begav mig till Thomas. Vi gjorde tacos och åt, är fortfarande mätt må jag säga! Man blir så glad av att vara med goda vänner, och Thomas är en sådan!

Fick höra av en bekanting häromdagen om en förening - Umemodellen.
"Umemodellen är en ideel förening där vi är, bland annat, personer som gillar att fotografera, stå framför kameran och personer som gillar att sminka som är med (Allt från personer som aldrig hållt/stått framför en kamera till proffisionella fotografer, modeller och makeup-artister). Tillsamman kommer vi på idéer att fota och arrangerar träffar där många kan vara med o skapa bilder med olika teman."
Jag tycker att det lät jättekul! Det var så kul att få stå framför kameran hos Viktoria, och dessutom skulle det vara kul att lära sig mer, även mer om makeup och styling! Men jag tvekar ändå, vet inte om det är någonting för mig. Får fundera på det ett tag I guess. Ingen här i Umeå som vill börja där med mig? =)

24 november, en månad kvar till julafton! Jag har fortfarande inte börjat tänka på julklappar. När man har motivation och inspiration till presenter är det jätteroligt att fixa och dona. Jag är en sån som gillar personliga presenter mer än dyra. Men just nu har jag inte någon bra plan på någon present, jag har gett alla så bra presenter tidigare så jag vet inte riktigt hur jag ska leva upp till måtten?!

Fick ett brev av en kompis förra julen med denna "julklappen", en nyckelring med texten: "Here's a little hug from me if I cannot be there because I want you to know just how much I care." Det ser inte mycket ut för världen, den kostade henne inte mycket, men oj vad glad jag blev, och blir fortfarande glad när jag ser på den! Just att hon tänkte på mig, skickade ett brev med en nyckelring, med den där texten!

För övrigt älskar jag julafton! Det är den bästa dagen på året. Men det är Järvträsk som gör den så bra. Vi börjar dagen på kyrkan, där det är samma princip varje år. Barnen har ett julspel, kören sjunger julsånger, och man känner att det verkligen är jul! Sen hem till Järvträsk och äta middag innan Kalle Anka. Revbensspjäll är min absoluta favorit! Sen måste man ju självklart se Kalle Anka. Efter det bär det av till byastugan för 4 st i byn, jag har varit en av dom sista åren och ska vara det igen, för att gå tomte i byn. I byastugan ligger det påsar med alla familjers namn där man tidigare under dagen har kunnat vara och lämna julkort. Man byter om till tomtekläder, tar med sig julkorten och delar upp sig i par. Därefter börjar man från varsitt håll i byn, går in i varje hus, ger dem julkorten och delar ut julklapparna. Det är så himla mysigt, det är verkligen jul för mig. Och när man var liten var det också kul att det var sån tradition, man satt ju verkligen och väntade på tomten. Inte som det varit hos många andra att man har en avtalad tid med grannen som ska komma dit eller att någon plötsligt måste ut och "köpa tidningen". Nej julafton i Järvträsk, det är riktig jul.

Imorgon vill folk att jag ska med och spela beachvolley. Kalla mig fåfäng men det kändes lite jobbigt eftersom att lösnaglarna inte lär sitta kvar efteråt. Dock tror jag faktiskt att jag kommer att fara dit ändå. Det är kul med beachvolley, jag har saknat det!