ninasofiaeklund

s. 93

Jag har själv upplevt liknande situationer när jag har försökt förklara för folk från södra Sverige var jag kommer ifrån. Umeåbor har dock lite koll, de flesta.
Det är mycket mordernt; och facebook och msn är naturliga inslag vilket känns som att det som händer i boken skulle lika gärna kunna hända en själv.
Sedan skriver hon mycket om sådant som jag är beredd att påstå att nästan alla kan känna igen sig i. Känslor som de flesta har känt:

"Jag går hem till mig och lägger armarna kring den lila prydnadskudden. Saknar någon att ringa eller någon att sakna när jag vaknar. Mest av allt längtar jag efter någon som skulle vilja sakna mig. Fullosofisk som aldrig förr ligger jag i sängen och tycker synd om mig själv. Omtyckt av alla men inte älskad av någon."
s. 26

Denna bok (trots att jag bara läst ca en tredjedel) har även fått mig att känna igen mig själv på andra sätt. Som hur huvudpersonen tappar talförmågan runt en viss kille, trots att hon egentligen är väldigt verbal. Även jag har råkat ut för det med en kille. I vanliga fall brukar jag inte bli ställd, paralyserad, men en kille fick mig alltid förr att bli det. Det var som att jag tappade talförmågan när han var i närheten. Hans kramar värmde ända in i själen och hans doft var fantastisk. Hans röst var silkeslen och jag upptäckte mig flera gånger tappa bort vad det riktigt var han sa när han pratade.
Det var förr, och jag har kommit över den perioden. Men det är roligt att läsa om precis samma fenomen i en bok på ett sätt som får det att kännas som att det emellanåt är mig hon skriver om.

Så här långt är boken fantastisk. Ska dock försöka att inte läsa förrän jag ska sitta vak eller något liknande igen, så att jag vet att jag har någonting bra att läsa då.

Inte nog med att Malin är duktig att skriva, hon har nog även kommit att bli lite av en "förebild" för mig. Jag drömmer ju själv om att få skriva böcker i framtiden. Och just att hon är från Järvträsk och har lyckats ger mig hopp om att själv kunna lyckas, i framtiden :)