Vak
När man går på olika jobb som jag gör så känns det inte riktigt som man jobbar, det blir omväxlande och man hinner inte bli less på samma sätt! Lördag och söndag har jag jobbat kväll på Samvården där jag trivs som fisken i vattnet.
Idag har jag varit på mitt första vak, detta var på onkologen. Det kändes både spännande och nervöst. Kul att få se en ny avdelning, men skulle jag hitta dit? Vad skulle det vara för typ av patient, skulle det bli svårt?
Patienten var väldigt lugn och resonlig. Jag hann läsa nästan 200 sidor i sista twilight boken. Imorgon ska jag dit och sitta vak igen, till samma patient. Känns helt okej må jag säga :)
Just ja, det jag tänkte berätta om dagen som verkligen berörde mig! På Samvården är det som sagt många patienter med cancer i Öron-Näsa-Hals regionen. Idag på onkologen hörde jag en röst som jag kände igen från i sommar, denna patient har legat inne på Samvården under sommaren. När jag slutat mitt pass gick jag in till henne och hon sken upp som en sol, påpekade min hårfärg, visade bilder på barnbarnen och hade så mycket att berätta. Hennes man skrattade och sa att "nu kommer du att vara hes imorgon så mycket som du pratar". Dels att hon kände igen mig, och dels att han blev så glad att jag kom in och sa hej, det gjorde mig glad :')
Vill bara påpeka att dela med er av denna sida, min vän Kritto som behöver en operation som landstinget vägrar betala. http://www.facebook.com/pages/Det-h%C3%A4r-handlar-om-Kritto/164198663661639
Mitt liv består mest av jobb och katter just nu, så här kommer ännu en kattbild.
Nej nu ska jag ta och klä mig innan Jonny knackar på dörren :)
Idag har jag varit på mitt första vak, detta var på onkologen. Det kändes både spännande och nervöst. Kul att få se en ny avdelning, men skulle jag hitta dit? Vad skulle det vara för typ av patient, skulle det bli svårt?
Patienten var väldigt lugn och resonlig. Jag hann läsa nästan 200 sidor i sista twilight boken. Imorgon ska jag dit och sitta vak igen, till samma patient. Känns helt okej må jag säga :)
Just ja, det jag tänkte berätta om dagen som verkligen berörde mig! På Samvården är det som sagt många patienter med cancer i Öron-Näsa-Hals regionen. Idag på onkologen hörde jag en röst som jag kände igen från i sommar, denna patient har legat inne på Samvården under sommaren. När jag slutat mitt pass gick jag in till henne och hon sken upp som en sol, påpekade min hårfärg, visade bilder på barnbarnen och hade så mycket att berätta. Hennes man skrattade och sa att "nu kommer du att vara hes imorgon så mycket som du pratar". Dels att hon kände igen mig, och dels att han blev så glad att jag kom in och sa hej, det gjorde mig glad :')
Vill bara påpeka att dela med er av denna sida, min vän Kritto som behöver en operation som landstinget vägrar betala. http://www.facebook.com/pages/Det-h%C3%A4r-handlar-om-Kritto/164198663661639
Mitt liv består mest av jobb och katter just nu, så här kommer ännu en kattbild.
Nej nu ska jag ta och klä mig innan Jonny knackar på dörren :)
Kommentarer
Postat av: camilla
vi måst hitta nån dag ja kan komma förbi eller att du kom till mig, va ju så himla länge sen ja träffa de :)
Postat av: mami
Man blir ganska trött på landstinget faktiskt. Alla handlar bara om kronor och ören och de glömmer bort människan bakom smärtorna! Min "nya lillasyster" är i precis samma sits. Hon har diskbråck hela vägen från nacken och ner i ländryggen och från L1 till 5 så buktar bråcken ut, men på NUS tycker de att klarar inte de av det, så ska ingen annan få möjligheten. Trots att både Uppsala och Strängnäs säger att de kan hjälpa...
Visst, det är mycket pengar, men vad är pengar i jämförelse mot mänskligt lidande...
Hoppas det löser sig för de båda!
puss <3
Trackback
