Posttraumatiskt stresssyndrom & Depressiv episod
Kursen vi läser nu handlar om psykiatri. Det är många av sakerna som tas upp på dessa föreläsningar som jag kan känna igen, både på mig själv och på han.
Det jag idag kände mig träffad av var följande.
Posttraumatiskt stresssyndrom.
Resultat av kraftigt och/eller långvarigt trauma.
Det jag idag kände mig träffad av var följande.
Posttraumatiskt stresssyndrom.
Resultat av kraftigt och/eller långvarigt trauma.
- Mardrömmar
- Ångest för att återuppleva det som hänt
- Kvarvarande minnesbilder, flashback
- Kronisk depression
- Isoleringstendenser
- Psykosomatiska symtom
- Känslotomhet - psykisk förstelning
Depressiv episod.
- Nedstämdhet under en stor del av dagen, eller nästan varje dag i minst 2 veckor
- Känslotomhet - psykisk förstelning
Depressiv episod.
- Nedstämdhet under en stor del av dagen, eller nästan varje dag i minst 2 veckor
- Minskat intresse och nöje av sådant man tidigare uppskattat
- Viktminksning eller viktuppgång
- Viktminksning eller viktuppgång
- Sömnstöring
- Motorisk hämning eller oro
- Trötthet - orkeslöshet
- Värdelöshet eller skuldkänsla
- Koncentrationssvårigheter, minnesproblem
- Motorisk hämning eller oro
- Trötthet - orkeslöshet
- Värdelöshet eller skuldkänsla
- Koncentrationssvårigheter, minnesproblem
- Återkommande tankar på döden, självmordsplaner eller självmordsförsök
Posttraumatiskt stresssyndrom.
- Mardrömmar
I början, direkt efter att det tagit slut med honom förföljdes jag av mardrömmar. För att slippa utsättas för dessa började jag då sova mindre och mindre, för att undvika att komma in i drömstadiet.
Posttraumatiskt stresssyndrom.
- Mardrömmar
I början, direkt efter att det tagit slut med honom förföljdes jag av mardrömmar. För att slippa utsättas för dessa började jag då sova mindre och mindre, för att undvika att komma in i drömstadiet.
Drömmarna handlade förjämnan om hur jag glömt att låsa lägenhetsdörren och han tog sig in i lägenheten. Ibland utsatte han mig för sexuell misshandel, men ofta stod han bara och skrattade och sa saker så som: "Trodde du verkligen att du skulle bli av med mig så enkelt?" eller "Du vet att ingen annan än jag kommer att stå ut med dig!" Hånskrattet, skar som is i magen.
Jag vaknade ofta upp ur dessa drömmar, panikslagen, genomsvettig. Jag klev ofta upp ur sängen för att se efter om jag verkligen hade låst dörren, ibland kunde jag göra det flera gånger under samma natt.
Idag drömmar jag sällan mardrömmar, men de händer. Oftast handlar dock inte dagens mardrömmar om honom, utan snarare om att vara otillräcklig och värdelös - "att det inte är någon som står ut med mig."
- Ångest för att återuppleva det som hänt
I början ville jag inte prata om det som hade hänt, särskilt inte med någon jag kände. Jag tog avstånd från vänner och bekanta. Under alla första tiden orkade jag inte vara med någon överhuvudtaget, jag hade nog stora problem att ens orka med mig själv. När jag sedan insåg att jag skulle nog behöva träffa folk igen så sökte jag mig till "randoms" - folk som inte kände mig sedan tidigare, som inte visste någonting om honom, inte visste någonting om mig. Dessa var det enkelt att umgås med.
Idag har jag inga problem att prata om det som hänt. Förvisso skämtar jag bort stor del av det när jag berättar om det in real life, jag vill inte få det att låta så allvarligt. Men jag kan prata om det.
Jag vaknade ofta upp ur dessa drömmar, panikslagen, genomsvettig. Jag klev ofta upp ur sängen för att se efter om jag verkligen hade låst dörren, ibland kunde jag göra det flera gånger under samma natt.
Idag drömmar jag sällan mardrömmar, men de händer. Oftast handlar dock inte dagens mardrömmar om honom, utan snarare om att vara otillräcklig och värdelös - "att det inte är någon som står ut med mig."
- Ångest för att återuppleva det som hänt
I början ville jag inte prata om det som hade hänt, särskilt inte med någon jag kände. Jag tog avstånd från vänner och bekanta. Under alla första tiden orkade jag inte vara med någon överhuvudtaget, jag hade nog stora problem att ens orka med mig själv. När jag sedan insåg att jag skulle nog behöva träffa folk igen så sökte jag mig till "randoms" - folk som inte kände mig sedan tidigare, som inte visste någonting om honom, inte visste någonting om mig. Dessa var det enkelt att umgås med.
Idag har jag inga problem att prata om det som hänt. Förvisso skämtar jag bort stor del av det när jag berättar om det in real life, jag vill inte få det att låta så allvarligt. Men jag kan prata om det.
- Kvarvarande minnesbilder, flashback
I början var det väldigt mycket flashbacks. Så mycket saker som jag hade förträngt för att orka med, så mycket saker som jag inte ville komma ihåg men som jag blev påmind om eftersom. Jag levde verkligen i tron om att vi hade ett rätt bra förhållande förutom att han blev lite arg emellanåt, men han slog mig ju aldrig!
När jag var utan honom kom minnesbilder på löpande band, och jag insåg mer och mer att det var aldrig helt bra. Inte ens de gånger han var som bäst, för de gånger fanns ändå rädslan att göra fel, känslan av att inte kunna göra vad man ville.
Idag, det händer visserligen att jag får någon flashback som jag inte riktigt varit medveten om, men dessa flashbacks brukar inte vara av någon större händelse så de påverkar mig inte.
I början var det väldigt mycket flashbacks. Så mycket saker som jag hade förträngt för att orka med, så mycket saker som jag inte ville komma ihåg men som jag blev påmind om eftersom. Jag levde verkligen i tron om att vi hade ett rätt bra förhållande förutom att han blev lite arg emellanåt, men han slog mig ju aldrig!
När jag var utan honom kom minnesbilder på löpande band, och jag insåg mer och mer att det var aldrig helt bra. Inte ens de gånger han var som bäst, för de gånger fanns ändå rädslan att göra fel, känslan av att inte kunna göra vad man ville.
Idag, det händer visserligen att jag får någon flashback som jag inte riktigt varit medveten om, men dessa flashbacks brukar inte vara av någon större händelse så de påverkar mig inte.
- Kronisk depression
Var god se nedan om depressiv episod.
Var god se nedan om depressiv episod.
- Isoleringstendenser
I början, isolerade jag mig som sagt från alla förutom de jag träffade i samband med att jag jobbade. Efter ett tag träffade jag några "randoms". När jag jobbade var det inte på samma sätt, det var inte jobbigt att träffa folk eftersom då gick jag in i en roll och var en personal, jag behövde inte vara Sofia.
Idag är jag rätt mycket med kompisar. Jag kan ibland ha perioder när jag finner det aningen jobbigt med människor - förutom när jag jobbar. Det brukar dock inte bli som det blev under klassfest, att känslan av att det är folk överallt ger mig panikskänslor. Under de perioder då jag helst inte vill vara med så mycket folk söker jag mig till jobb, för att ha en anledning, en undanflykt, att inte behöva göra så mycket mer än just ta på mig en roll som en personal.
I början, isolerade jag mig som sagt från alla förutom de jag träffade i samband med att jag jobbade. Efter ett tag träffade jag några "randoms". När jag jobbade var det inte på samma sätt, det var inte jobbigt att träffa folk eftersom då gick jag in i en roll och var en personal, jag behövde inte vara Sofia.
Idag är jag rätt mycket med kompisar. Jag kan ibland ha perioder när jag finner det aningen jobbigt med människor - förutom när jag jobbar. Det brukar dock inte bli som det blev under klassfest, att känslan av att det är folk överallt ger mig panikskänslor. Under de perioder då jag helst inte vill vara med så mycket folk söker jag mig till jobb, för att ha en anledning, en undanflykt, att inte behöva göra så mycket mer än just ta på mig en roll som en personal.
- Psykosomatiska symtom
Psykiska besvär som visar sig som fysiska symtom. Jag kan verkligen inte bedömma om jag haft detta mer än i "vanliga" fall, mer än de smärtor som sjukdomen EDS ger mig.
- Känslotomhet - psykisk förstelning
I början, var jag väldigt apatisk som var det ordet jag använde. Jag brydde mig inte särskilt mycket om vad som hände med mig. Samtidigt som jag var livrädd för att han skulle hitta åt mig och göra någonting mot mig, hoppades jag ibland att han skulle göra det.
På samma sätt brydde jag mig inte om hur många randoms jag träffade, hur gamla de var, hur lite jag hade pratat med dem. Jag brydde mig inte om de skulle ha skadat mig, om de hade utnyttjat mig. Jag tänkte att vadän de skulle göra mot mig skulle det inte vara någonting som jag inte redan varit med om.
Idag är jag absolut inte likadan. Dock är jag väl fortfarande inte som jag var innan jag träffade honom. Som klassfesten, då blev jag helt apatisk. Och ibland händer det att jag blir "off" som jag brukar kalla det, ofta utan någon tydlig anledning.
Psykiska besvär som visar sig som fysiska symtom. Jag kan verkligen inte bedömma om jag haft detta mer än i "vanliga" fall, mer än de smärtor som sjukdomen EDS ger mig.
- Känslotomhet - psykisk förstelning
I början, var jag väldigt apatisk som var det ordet jag använde. Jag brydde mig inte särskilt mycket om vad som hände med mig. Samtidigt som jag var livrädd för att han skulle hitta åt mig och göra någonting mot mig, hoppades jag ibland att han skulle göra det.
På samma sätt brydde jag mig inte om hur många randoms jag träffade, hur gamla de var, hur lite jag hade pratat med dem. Jag brydde mig inte om de skulle ha skadat mig, om de hade utnyttjat mig. Jag tänkte att vadän de skulle göra mot mig skulle det inte vara någonting som jag inte redan varit med om.
Idag är jag absolut inte likadan. Dock är jag väl fortfarande inte som jag var innan jag träffade honom. Som klassfesten, då blev jag helt apatisk. Och ibland händer det att jag blir "off" som jag brukar kalla det, ofta utan någon tydlig anledning.
Depressiv episod.
- Nedstämdhet under en stor del av dagen, eller nästan varje dag i minst 2 veckor
Då: Jag var nedstämd större delen av dagen, även om jag inte visade det dygnet runt. Detta varade i långt mycket mer än 2 veckor.
Nu: Det finns stunder när jag blir nedstämd, "off". Som sagt, oftast utan tydlig anledning - men det kan vara någon utlösande faktor som jag ibland inte är medveten om själv ens i efterhand. Jag kan känna att det inte finns någon mening. Det jag då brukar göra är att fly till jobb, för att det får mig att må bättre, det får mig att känna att jag gör någonting bra.
- Nedstämdhet under en stor del av dagen, eller nästan varje dag i minst 2 veckor
Då: Jag var nedstämd större delen av dagen, även om jag inte visade det dygnet runt. Detta varade i långt mycket mer än 2 veckor.
Nu: Det finns stunder när jag blir nedstämd, "off". Som sagt, oftast utan tydlig anledning - men det kan vara någon utlösande faktor som jag ibland inte är medveten om själv ens i efterhand. Jag kan känna att det inte finns någon mening. Det jag då brukar göra är att fly till jobb, för att det får mig att må bättre, det får mig att känna att jag gör någonting bra.
- Minskat intresse och nöje av sådant man tidigare uppskattat
Då: Ingenting var roligt, ingenting gav mig någonting. Även när jag gjorde sådant som jag tidigare gillat så kände jag ingen glädje.
Nu: Idag tycker jag återigen att saker är roligt, så på denna punkt är det idag bra.
- Viktminksning eller viktuppgång
Då: Jag sjönk i vikt, eftersom jag inte klarade av att äta särskilt mycket. Det var som en klump i halsen som var i vägen varje gång jag försökte svälja. En kompis som såg mig efter några veckor i detta tillstånd sa att jag såg ut som ett auschwitz-barn.
Nu: Jag håller vikten men under senaste veckorna har jag inte känt någon hungerkänsla. Jag har ätit i snitt en gång per dag, inte för att jag varit hungrig utan endast för att jag vet att jag måste äta. Dock nu senaste dagarna har jag ätit ett mål mat + fikat + gotteätande. Så kanske är det på väg tillbaka, suget har jag åtminstone fått tillbaka. Så förhoppningsvis kommer även hungern tillbaka snart.
Då: Ingenting var roligt, ingenting gav mig någonting. Även när jag gjorde sådant som jag tidigare gillat så kände jag ingen glädje.
Nu: Idag tycker jag återigen att saker är roligt, så på denna punkt är det idag bra.
- Viktminksning eller viktuppgång
Då: Jag sjönk i vikt, eftersom jag inte klarade av att äta särskilt mycket. Det var som en klump i halsen som var i vägen varje gång jag försökte svälja. En kompis som såg mig efter några veckor i detta tillstånd sa att jag såg ut som ett auschwitz-barn.
Nu: Jag håller vikten men under senaste veckorna har jag inte känt någon hungerkänsla. Jag har ätit i snitt en gång per dag, inte för att jag varit hungrig utan endast för att jag vet att jag måste äta. Dock nu senaste dagarna har jag ätit ett mål mat + fikat + gotteätande. Så kanske är det på väg tillbaka, suget har jag åtminstone fått tillbaka. Så förhoppningsvis kommer även hungern tillbaka snart.
- Sömnstöring
Då: Som sagt, jag undvek att sova längre stund för att undvika mardrömmar. Jag sov väldigt lite, väldigt osammanhängande, väldigt dåligt när jag väl sov. Jag hade svårt att komma till ro, svårt att somna.
Nu: Jag sover väldigt olika. Ibland 3-4 timmar/natt och ibland ~12 timmar. Det är i perioder hur lätt jag har att sova, men det är absolut inte som för ett år sedan.
- Motorisk hämning eller oro
Då: Jag skulle vilja säga att jag hade både hämning och oro. Ibland när jag låg ner kändes det som jag inte hade någonstans att ta vägen. Jag vred mig som om kroppen tagit eld, eftersom den psykiska smärtan blev för stark. Samtidigt som jag ibland kunde ligga helt apatsik och stilla i sängen, kunde inte somna, ville inte lyssna på musik för allt associerades till honom, ville inte se någon serie eftersom det var "våra" serier.
Nu: Den motoriska oron känner jag inte längre av, men hämningen ibland. Trots att jag vill göra någonting, jag är inte trött - så kan jag inte orka rära mig. Men vad det egentligen beror på det vet jag inte.
- Trötthet - orkeslöshet
Då: jag var ständigt trött, men hade svårt att sova. Jag var orkeslös och låg större del av tiden i sängen, utan att egentligen göra någonting.
Nu: Jag är rätt trött, ligger väldigt mycket i sängen och ser serier. Men utåt verkar jag vara den som alltid gör saker, alltid har fullt upp. Jag jobbar, är med kompisar och hittar på allt möjligt osv osv. Däremot när jag är ensam, är jag väldigt slö.
- Värdelöshet eller skuldkänsla
Då: Well, värdelös kände jag mig ständigt. Att jag inte förtjänade någonting bra, att jag fick skylla mig själv som råkat ut för det jag råkat ut för. Skuldkänslor eftersom allt var mitt fel, och han ständigt påpekade att det verkligen var mitt fel.
Nu: Jag tar inte längre på mig skulden för det som hände. Men värdelöshetskänslan finns till viss del kvar. Han var väldigt duktig på att ständigt påpeka "Du kommer aldrig att hitta någon annan än mig som står ut med dig." Dessa ord har etsat sig fast hårdare än vad de borde. För ett tag sedan när jag var med en kompis uttryckte jag mig utan att tänka mig för som så: "Jag tycker synd om den killen som ska måsta stå ut med mig." Den kvällen tänkte jag mycket på det jag sagt, eftersom det egentligen var hans ord som kom ur min mun. Hans ord som blivit mina tankar.
- Koncentrationssvårigheter, minnesproblem
Då: Jag glömde allt, det spelade ingen roll vad det var. Jag hade väldigt svårt att komma ihåg! På samma sätt att koncentrera sig. Att fokusera på vad föreläsaren säger under en hel timme?! Det fanns inte en chans i världen att jag klarade ens en kvart.
Nu: Jag glömmer fortfarande vissa saker. Jag blandar ihop vilka dagar jag gjorde vad, och har rätt dålig tidsuppfattning. Jag kan dock koncentrera mig mycket längre än vad jag kunde förr utan att tankarna skenar iväg till sin egen lilla värld. Men en dag med fokus på föreläsningar, hur intressanta de än må vara så går det inte.
Då: Som sagt, jag undvek att sova längre stund för att undvika mardrömmar. Jag sov väldigt lite, väldigt osammanhängande, väldigt dåligt när jag väl sov. Jag hade svårt att komma till ro, svårt att somna.
Nu: Jag sover väldigt olika. Ibland 3-4 timmar/natt och ibland ~12 timmar. Det är i perioder hur lätt jag har att sova, men det är absolut inte som för ett år sedan.
- Motorisk hämning eller oro
Då: Jag skulle vilja säga att jag hade både hämning och oro. Ibland när jag låg ner kändes det som jag inte hade någonstans att ta vägen. Jag vred mig som om kroppen tagit eld, eftersom den psykiska smärtan blev för stark. Samtidigt som jag ibland kunde ligga helt apatsik och stilla i sängen, kunde inte somna, ville inte lyssna på musik för allt associerades till honom, ville inte se någon serie eftersom det var "våra" serier.
Nu: Den motoriska oron känner jag inte längre av, men hämningen ibland. Trots att jag vill göra någonting, jag är inte trött - så kan jag inte orka rära mig. Men vad det egentligen beror på det vet jag inte.
- Trötthet - orkeslöshet
Då: jag var ständigt trött, men hade svårt att sova. Jag var orkeslös och låg större del av tiden i sängen, utan att egentligen göra någonting.
Nu: Jag är rätt trött, ligger väldigt mycket i sängen och ser serier. Men utåt verkar jag vara den som alltid gör saker, alltid har fullt upp. Jag jobbar, är med kompisar och hittar på allt möjligt osv osv. Däremot när jag är ensam, är jag väldigt slö.
- Värdelöshet eller skuldkänsla
Då: Well, värdelös kände jag mig ständigt. Att jag inte förtjänade någonting bra, att jag fick skylla mig själv som råkat ut för det jag råkat ut för. Skuldkänslor eftersom allt var mitt fel, och han ständigt påpekade att det verkligen var mitt fel.
Nu: Jag tar inte längre på mig skulden för det som hände. Men värdelöshetskänslan finns till viss del kvar. Han var väldigt duktig på att ständigt påpeka "Du kommer aldrig att hitta någon annan än mig som står ut med dig." Dessa ord har etsat sig fast hårdare än vad de borde. För ett tag sedan när jag var med en kompis uttryckte jag mig utan att tänka mig för som så: "Jag tycker synd om den killen som ska måsta stå ut med mig." Den kvällen tänkte jag mycket på det jag sagt, eftersom det egentligen var hans ord som kom ur min mun. Hans ord som blivit mina tankar.
- Koncentrationssvårigheter, minnesproblem
Då: Jag glömde allt, det spelade ingen roll vad det var. Jag hade väldigt svårt att komma ihåg! På samma sätt att koncentrera sig. Att fokusera på vad föreläsaren säger under en hel timme?! Det fanns inte en chans i världen att jag klarade ens en kvart.
Nu: Jag glömmer fortfarande vissa saker. Jag blandar ihop vilka dagar jag gjorde vad, och har rätt dålig tidsuppfattning. Jag kan dock koncentrera mig mycket längre än vad jag kunde förr utan att tankarna skenar iväg till sin egen lilla värld. Men en dag med fokus på föreläsningar, hur intressanta de än må vara så går det inte.
- Återkommande tankar på döden, självmordsplaner eller självmordsförsök
Då: Tanken på döden slog mig. Hur skönt det skulle vara att få slippa allt. Men jag hade aldrig varken självmordsplaner eller självmordsförsök.
Nu: Inga tankar på döden.
Då: Tanken på döden slog mig. Hur skönt det skulle vara att få slippa allt. Men jag hade aldrig varken självmordsplaner eller självmordsförsök.
Nu: Inga tankar på döden.
Kommentarer
Postat av: mami
Om du ser själv och läser detta så har du faktiskt kommit väldigt, väldigt långt... tillbaka till frihet och det Sofia som vi ALLTID älskad oavsett <3
Postat av: Patricia
Hej! En vän till mig kom in på din blogg idag och skickade mig din länk. Vi har varit med om liknande saker. gå in på min blogg. Mitt användar är : klagstorp och lösenord är: panget Va snäll och publicera inte denna kommentaren
Trackback
