Kanske är jag kär i dig

En stor skillnad jag har upplevt mellan det jag bodde hemma i Arvidsjaurtrakterna och nu här i Umeå är mentaliteten till förhållanden. Dels av beprövad erfarenhet och dels av observationer jag har gjort. Oavsett om det finns någon evidens i det jag upplevt tycker jag att det är lite fascinerande.

I Arvidsjaurtrakterna kan uttrycket kär myntas efter att ha kysst varandra första gången. Man börjar snabbt fundera om detta är en person som skulle kunna få en att byta status på facebook till "I ett förhållande". Det går även ofta väldigt snabbt till att man faktiskt gör det, byter status alltså, att man är ett par officiellt.
Jag upplevde även ofta att när man väl kysst varandra så var man ett par, det var ingen fråga om saken utan då var man ett par. Dock tror jag detta hör till yngre åldrarna, jag själv var ju yngre när jag upplevde det så.
Vissa statusuppdateringar kommer även som en chock. Det är inte alltid man ens vet att dessa människor träffats, och plötsligt är de tillsammans. 
Det hände mig när jag bodde hemmavid att killar som jag inte ens kysst, utan bara varit trevlig med, kläckte ur sig "Jag är kär i dig". Jag minns otaliga gånger hur jag sagt att "Nej du är inte kär, och jag har dessutom pojkvän". Det hände alltså ofta att folk uttryckte sig som kär när de i själva verket var någonting som jag personligen skulle kalla intresserade.
Det är inte så många som uttrycker att de vill vara singel. Jag själv ville absolut inte vara singel när jag bodde där.

Här i Umeå däremot kan man strula med samma människa i ett halvår och det betyder ändå inte mer än att man "har lite trevligt med varandra". Att ha ett kk är betydligt vanligare.
Någonting annat som jag upplever händer allt oftare här är att man är i ett nästan-förhållande. Alltså att man gör allt som man hade gjort om man varit ihop, men man hyser inte sådana känslor för varandra för att vilja kalla sig ett par, eller att man helt enkelt bara vill vara singel. Och just det att vilja vara singel, det är rätt vanligt att jag hör dessa ord, jag har nog själv varit en av dem.
Det är färre som plötsligt är i ett förhållande, utan man vet oftast om det om det händer eftersom det var tydligt under en längre tid. Så som jag upplevt säger man hellre att "jag tycker om dig" än att man är kär. Att man ofta är väldigt osäker på om man är kär eller inte. Man vet att man känner någonting men inte vad det är.
Jag tror även att one nights (eller en temporär random man strular med en gång eller några gånger) är vanligare här i Umeå. Visserligen av förklarliga skäl, det finns helt enkelt fler randoms här, i Arvidsjaurtrakterna vet man vilka många är eller så är det någon i ens umgängeskrets som vet vem det är.

Jag säger inte att alla är så här, men jag upplever att själva mentaliteten är annorlunda. På sätt och vis tycker jag att det är lite tråkigt att fastna i strula stadiet för att det sedan dör ut, fast å andra sidan känner man kanske efter lite mer än vad man gjorde när man bodde hemma i inlandet?
Är det annan mentalitet i inlandet? Finns det något samband med att de flesta jag umgås med här i Umeå är studenter och många studenter vill vara singel? Eller är det bara slumpen som fått mig att uppleva det så här?
Vad tror ni?



Kommentarer
Postat av: Lina

Jag känner igen så väl att man blev ihop med killen så fort man strulat me varansra, precis så var de i Sorsele också. direkt man hade strulat så frågade alla om man var ihop.

2011-11-15 @ 13:19:53
URL: http://lillstintan.blogg.se/
Postat av: Fia

Det där stämmer precis, nästan. Inte för att jag vet hur det funkar i Umeå, men jag kan tänka mig. Här hemma går det så sjukt fort... Sen känns det direkt som man är/måste vara ihop. Man har inte ens hunnit träffas en längre tid.. Och det är väl i och för sig både positivt och negativt, med båda. Eller man tycker väl att man kan ta det till något mitt emellan, istället för att stressa så väntar du ut allt lite, men du väntar inte för länge heller. Oftast känner man väl själv hur lång tid man behöver och så men.. Ja, det är svårt!

2011-11-15 @ 14:20:32
URL: http://sannaedlund.blogg.se/
Postat av: mami

Jag tror det bottnar i en rädsla i det du kallar "studentkrets". Man kommer från olika ställen, man är äldre och är rädd för att det ska BLI allvar...



På en liten ort så VILL man att det ska hålla, att det ska vara bestående för man "VET" att man inte kommer att flytta åt olika håll. Sen är ju verkligheten en annan.



Det är nog trots allt svårare och kräver mer om man ska gå in i ett allvarligt förhållande om man kommer från helt olika ställen i landet och i grunden har helt olika värderingar.



På en liten ort är man i grunden ganska lika... har ofta upplevt samma "resa". Nu generaliserar jag av naturliga skäl, för det finns alltid undantag.



Tycker dock dina iakttagelser är intressanta!

Ligger mycket i det!

Älskar dig min prinsessa. Innerligt från evigheten och tillbaka. En vecka kvar... <3

2011-11-15 @ 15:26:49
URL: http://annasdrom.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0