ninasofiaeklund

Det här är ett av de längsta inläggen jag har skrivit på väldigt länge, men det handlar om så mycket olika saker så det blev långt. Det tog lång tid att skriva, eftersom att jag emellanåt lyssnade på musik eller googlade information.

Innehållsförteckning:
* Omotiverad.
* Aldrig glömma dig
* Min älskling?
* Historierna
* Prolog
* Varningstecken:
* Födelsedagspresent
* Kloka ord
* Tycka om vs. gilla
* Brandi Carlile

Omotiverad
Det är så mycket lättare att må dåligt när man vet varför man mår som man gör. Även om det också är jobbigt. Nu är det inte bra, jag vet inte heller varför jag mår som jag gör. Känslorna som fyller mig just nu är bara: Tom, ensam och omotiverad. Omotiverad.. Visst har jag känt mig tom och ensam tidigare, men det var länge sen jag var så omotiverad som nu. Känslan har kommit smygande - måndag, tisdag och onsdag efter praktiken har jag bara farit hem och lagt mig i sängen och gjort ingenting, inte orkat göra någonting. Torsdag träffade jag Feffo och åkte sedan lastbil till Bureå. Igår kväll gjorde jag återigen ingenting. Jag vaknade tidigt imorse, eller tidigt för att vara mig - endast 7 timmars sömn. Kunde inte somna om. Har nu gjort ingenting i några timmar, lyssnat på musik. 

Aldrig glömma dig
Min älskling?
Jag har sagt att jag efter Luleå blivit bättre, blivit botad och fri. På många sätt är det nog så. Men innan Luleå ville jag inte riktigt ha en ny pojkvän, jag ville inte vara bunden till någon mer än vänskap. Förhållanden skrämde mig. Nu efteråt är det snarare tvärtom, jag saknar det. Jag vill kunna strunta i att göra några särskilda planer en helg för att jag vet att jag ändå har min älskling hemma som finns där.
"Har ingen att få krama, älska och pussa, men mamma säger att det går många fler bussar."

Historierna
Att skriva dessa små historier jag börjat med, det känns bra på något sätt. Dels kan de som vill veta få veta utan att jag måste berätta direkt till dem. Jag har fortfarande svårt att prata allvarligt om allt, jag säger som sagt allt på ett rätt skämtsamt sätt - bagitelliserar problemen. Jag vill inte klaga för direkt till någon annan, då känns det bättre att skriva här. Dessutom hoppas jag att jag genom min upplevelse kanske någon gång kan hjälpa andra. Självklart var det inte alltid dåligt, i början var det ofta rätt bra.

Som alla historier finns det en början, en prolog - vad som hänt innan första kapitlet skrivs.

Prolog
"Det var vår i luften när jag fick en vänförfrågan på facebook från en kille som jag visste vem det var men inte alls kände. På små ställen vet man ju som vem alla är - jag är från ett litet ställe. Han började snabbt skriva väldigt intensivt och ville ses. Jag minns att jag emellanåt gillade att skriva med honom för han var väldigt social och verbal, men jag kände inget behov av att träffa honom - jag hade ju kille. Visserligen hade jag andra killkompisar men jag hade nog någon konstig magkänsla ända från början att han ville inte bara vara min vän.
Tiden gick och det började närma sig student för min del, och festerna i Arvidsjaur blev allt vanligare att jag hamnade på. Vi höll till hos några killar i klassen som vi kallade för "sorsele". Det visade sig att deras lägenhet och hans hus var på samma gata, väldigt väldigt nära. Så en dag när det var lugnt hos "sorsele" träffade jag honom. Han sken som en sol, han var charmig, log hela tiden och visste precis vad han skulle säga. Han verkade så tjollrig och impulsiv, precis en sådan jag skulle vilja ha som vän!
Sommaren kom och jag började arbeta i Boliden, väldigt mycket. Jag tyckte att han blev lite för mycket och började dissa honom. Till slut gav han upp, slutade höra av sig. Under den sommaren sov jag ofta på soffan på jobbet eftersom att det var så långt att köra fram och tillbaka, så jag skrev mycket sms med kompisar under kvällarna där. Av någon anledning kom jag att tänka på honom igen, jag saknade att skriva med honom för att det var så roligt, han var så mycket socialare än alla andra! Så jag skrev ett sms "Du är ju inte helt verbalt inkompetent." Och då var det igång, han hade fått en inbjudan och denna gång gav han inte upp. Vi träffades och hade jätte trevligt, vi var vänner som spelade spel och hittade på tokigheter. Han skrev ofta saker som fick honom att tänka på mig, exempelivs: "Jag såg en bild på Eiffeltornet idag hos en kompis och då utbrast jag inför henne att Sofia har ju sovit under Eiffeltornet! Hon tycker att jag pratar om dig hela tiden."
Slutet av sommaren närmade sig och jag skulle snart flytta till Umeå för att plugga. Det tog slut med min dåvarande kille, då var distansen inget alternativ. Då fanns han där, han skulle hjälpa mig att flytta till Umeå, hjälpa mig att stå på egna ben. Han gjorde allt för mig, han satte mig främst. Han ville inte sova på nätterna, för han ville vara vaken och bara titta på mig, höra mig andas. Aldrig förr hade jag hört någon säga så, tänka så, runt mig. Han bekräftade mig, men jag var ändå fast besluten att bara vara vän med honom. 
Han skulle bara stanna tills nollningen började, hjälpa mig komma i ordning - att stå på egna ben. Sen skulle han bara stanna tills skolan började. Sen skulle han bara stanna och lära mig laga mat. Sen...."

Varningstecken:
Han säger att du är den enda kvinnan som har förstått honom och att du är den enda som har behandlat honom bra. Han sätter dig på en piedestal. Det kommer inte dröja länge förrän han säger att "du är precis som alla andra". Han kan även göra motsatsen: han kanske talar om sina tidigare partners på ett sätt som gör att du känner dig underlägsen och att du aldrig kan "nå måttet", vilket ger honom makt över dig.
Han attraheras av sårbarhet och väljer flickvänner som nyligen gått igenom en kris eller förlust av något slag. Han väljer kanske partners som är mycket yngre än honom. Han blir "räddaren". Han kan till och med "rädda" en kvinna som tidigare varit i ett våldsamt förhållande, bara för att göra samma sak som hennes tidigare partner gjorde.
Taget från varningstecken.n.nu

Födelsedagspresent
Jag har unnat mig själv en födelsedagspresent, sådant som jag inte skulle slösat så "mycket" pengar på till mig själv i vanliga fall. Men jag tänkte att jag fick ju en liten slant av Andreas och en uppmaning att unna mig själv någonting. Dessutom hade jag 30% födelsedagsrabatt på Guldfynd.


En klocka! Enligt Feffo gav den mig karaktär ;)

Kloka ord
Läste några kloka ord, ord som berörde mig, ord som jag vill dela med mig av:
"För att växa måste du vara beredd att låta din nutid och framtid vara helt olik ditt förflutna.
Din tidigare historia är inte ditt öde."

Tycka om vs. Gilla.
Jag tycker att det är starkare att få höra att någon gillar mig än tycker om mig. För mig är gilla ett starkare ord. Jag vet inte riktigt varför, men gilla känns mer intimt - starkare helt enkelt. Vad tycker ni?

Brandi Carlile
Jag vill avsluta med en textsnutt från en låt jag hörde i Pretty Little Liars. Jag gillade denna textsnutt:

So this is how the story went
I met someone by accident
That blew me away
That blew me away

It was in the darkest of my days
When you took my sorrow and you took my pain
And buried them away, you buried them away

And I wish I could lay down beside you
When the day is done
And wake up to your face under the morning sun