ninasofiaeklund

"Lögner smärtar livet ut, en otäck sanning gör bara ont i stunden den sägs."
En annan sak jag läste i en annan blogg. Jag har tidigare använt mig av uttrycket "Hellre sårad av sanningen än lycklig av lögnen", men det är ju som samma princip. De orden betyder mer för mig nu än de gjort tidigare i livet, trots att jag länge använt dem. Efter att ha levt med så mycket lögner, aldrig fått veta sanningen förutom när man själv råkat komma på den, så känns det bättre att vara ärlig en gång för mycket än en gång för lite, vilket vissa kanske skulle klassa som överärlig.

En kompis berättade en historia häromkvällen när vi hade "orgie" i Billys säng. Orgien i sig är väl också en rätt trevlig historia. I fredags efter att vi hade spelat spel så la vi oss bara alla i Billys säng, i slutändan var vi 1 tjej och  5 killar där. Vi rymdes, men det var trångt. Jag upplever ofta att man pratar bättre när man bara ligger ner i en säng och tar det lugnt, och det gör inget om det är trångt.
Nåväl, tillbaka till historian, som jag inte minns helt men jag minns ungefär, jag berättar helt enkelt det jag minns. Henke hade i alla fall läst en bok, där det var en vacker drottning som fick höra att om hon hade levt i bond-livet så hade hon aldrig behövt vara bra på varken matlagning eller städning, utan hon hade bara kunnat leva på alla män som uppvaktade henne.
På något sätt ville han dra en parallell till mig med den historian, men jag hängde inte riktigt med i hans resonemang för han sa det inte rätt ut. Han berättade mest historian och lämnade resten osagt. På sätt och vis är det kanske lite så. Det är inte ofta jag äter middag ensam, jag får skjuts dit jag vill i princip när jag vill, jag behöver inte vara ensam om jag inte vill vara det. Men det är för att jag har såna fina vänner som alltid ställer upp!

På tal om fina vänner som ställer upp. Imorgon är det alla hjärtans dag, inte den roligaste dagen för alla singlar där ute. Jag såg väl heller inte riktigt framemot den dagen från början, men nu gör jag det. Vi är några vänner som ska umgås, göra tre rätters middag och bara ha det bra. Så nu ser jag faktiskt framemot den dagen :) 

"Obundna men älskade!"

Igår åkte jag till Burträsk och hälsade på familjen Andersson. Det var nu nästan två månader sedan jag senast var där, men det var som att det inte hade gått någon tid alls. Jag trivs som bra där! Vi spelade spel, kort. Fast jag förstod aldrig riktigt kortspelet Simons pappa envisades med att lära mig. Säkerligen jätte kul när man lärt sig, för det är ett tänkarspel, men just nu var det mest ett mörker. Trivdes som ändå!

Fast hunden tyckte inte att vi skulle spela så mycket?

Förra gången fick jag frågan hur jag kunde sammankoppla mitt ord för frihet (självbestämmanderätt) och var jag kände mig som mest trygg (bland mina vänner). Jag fick faktiskt lite hjälp på traven med den frågan. Jag väljer att ibland jobba, jag väljer vilka jag vill vara med, jag väljer att umgås med alla samtidigt ibland och ibland inte. "Nu i ditt liv har du hittat trygghet i dina vänner, i grupper som älskar dig för den du är."

Ikväll fick jag en ny fråga: "När kände du dig lycklig och hel senast, eller bara ett tillfälle då du kände dig lycklig och hel som du minns? Fundera över vilka faktorer som gjorde dig lycklig och hel just då?"

Nu har det här inlägget pågått i rätt många timmar, närmare 5 timmar faktiskt. Har varit mycket annat emellanåt, men nu tror jag att jag nöjer med vad jag åstadkommit och säger godnatt. Vill även tillägga att Dexter verkar rätt glad att jag är hemma igen:

*kurr kurr*