ninasofiaeklund

Idag har jag åkt rallybil eller svart taxi, vilket som. Vi hann iaf från skolan, upp på Ersboda och hämta hemnyckeln, till Böleäng och hämta hans träningskläder och sen på Iksu, jaa nästan i tid till bodypumpen. Tur Thomas är duktig på att köra ;)

Har varit mycket jobb nu två dagar. Det är väl egentligen som vanligt där borta. Jag trivs så ruskigt bra där! Fast igår var "min" gubbe nästan lite väl på. Han skuttade fram till mig så fort han såg mig, sa att jag var det vackraste han sett, vackrare än sjöar, berg och skogar. Att han varit hopplöst förälskad i mig sen första gången han såg mig. Att han inte kan rå för att han är så förälskad i mig. Osvosv.. Jag tycker faktiskt lite synd om honom, och ibland blir det lite svårt att utföra det övriga arbetet, men det gör ju han lycklig åtminstone?

Igårkväll var jag och Thomas på Ica Maxi och handlade en sväng. Jag kunde då inte hålla mig från att köpa revbensspjäll när jag såg dem! Så nu är mina cravings stillade. Vi pratade även lite, och när jag pratar med Thomas - tänker högt (även om han klagar på att mina tankar ibland går för snabbt), så kommer jag fram till saker själv.
Jag är ofta rädd när jag sover, i drömmarna eller när jag vaknar. Rädd och ofta jagad. På dagarna känner jag mig däremot inte rädd, inte medvetet åtminstone. Jag har svårt att somna på nätterna, när jag väl ska sova på riktigt. Powernaps däremot är inga problem. Jag vet egentligen inte själv vad jag är rädd för, för det är så långt inne. Jag vet att jag tänker, men jag vet ofta inte vad jag faktiskt tänker. Det är sådant som kommer med tiden tror jag.

Dexter gillar denna påse:



Idag fyller Thomas år. Innan vi lärde känna varandra såg jag honom ofta på skolan, han var en sån person som syntes. Han var alltid så glad, tjollrade på med sina vänner. Jag minns att jag också ville känna honom. Sen hamnade i samma grupp på KTC, och han tog på min stjärt. Inte trodde jag att vi skulle bli så tajta vänner som vi idag är. Under sommaren blev det många sms, många långa sms. 
”Gud vill ta dig igenom varje prövning, lära dig hoppa över varje hinder, bära dig genom tider av hopplöshet, ge dig kämparglöd och göra dig stark mitt i svaghet” GUD ÄR MED DIG! Se på Jesus så att du inte tappar modet! (Heb 12:1-3)”
Efter sommaren var det nollning, och vi var i samma nollegrupp. Vi umgicks mycket i vårat gäng. Dock en av de mest minnesvärda fredagskvällar under denna period var när jag for hem till Thomas. Vi (läs Thomas) bakade sirapslimpa. Medan degen jäste gick vi en promenad till Tomtebos äventyrslekpark. Vi satt båda två i en stor gunga där och gungade, tittade på stjärnorna. Sen lekte vi även lite annat också men, just när vi satt där i gungan - det var så tryggt och fint. Behövdes inte mer än så!
Nu efter nyår har Thomas hem blivit mitt andra hem. Eftersom han är allergisk mot katter har han så svårt att vara här. Som igår då skrev en kompis och frågade om jag hade kommit hem ännu. Jag svarade att nej, jag är hos Thomas och då fick jag svaret "Dvs hemma ;)". 
Thomas är en sån vän som alla borde ha. En sån man kan ha fruktansvärt roligt med - vara helt speedade på fester fastän vi är några av de få där som är nyktra. En sån man kan prata med, prata om allt - det som är roligt, vad man har gjort under dagen, en fundering man har, men även det som är jobbigt. En sån man kan fara hem till - lägga sig i soffan och kolla facebook eller lägga sig och ta en powernap, utan att det är konstigt. En sån som vill hitta på saker. Helt enkelt en bästa vän!
Så jag vill säga grattis till dig min vän, för jag vet att du är in och läser. Jag har själv sett att du har min blogg som bokmärke på din dator!


Funderar på att göra en tatuering. Mamma har ritat denna. Dock med mindre mun än den på bilden har. Jag har alltid varit inne på att om jag någon gång ska göra en tatuering ska den vara svartvit. Så jag har ännu inte vänjt mig vid tanken på att kanske göra en med färg. Eller om jag helt enkelt ska ha den svartvit? Vad tycker ni?