ninasofiaeklund

Jag är inte smart, men det har jag aldrig påstått. Mitt känsloliv är lite som ett glas, därav är det sällan jag gråter/blir arg. Jag lagrar och skjuter undan allt som är jobbigt och fyller det bara i glaset. Förr eller senare blir glaset fullt, och det ställs på bordskanten. En enda droppe till får glaset att av svämma över och tippa så att allt rinner ut. Känslorna kommer i en salig blandning, jag bryter ihop och kan inte riktigt sätta fingret på varför.

Inatt var det så. Kanske för att det inte var något möte, jag fick inte ventilera. Och det känns nästan patetiskt att tänka tillbaka på vad droppen var som fick allt att rinna över. Dexter hoppade upp i sängen som han så ofta gör, och jag ville mysa - han ville busa. Då bröt jag ihop.



Det känns bättre nu, och antal timmars sömn inatt 6-7 timmar. Nu har jag tömt glaset litegrann och det är inte lika nära att tippa. So I'll be fine.