ninasofiaeklund

Dagens historia innehöll både psykiskt och fysiskt. Det psykiska är som ett genomgående tema hos alla; det är det som är svårast att förklara, det är det som finns kvar även när han är borta, det som är svårast att bevisa - även för sig själv. Man får så många gånger höra att man inbillar sig, att man överanalyserar och överdriver att man till slut börjar fundera om det kanske är så? Det fysiska, det försvinner när han försvinner, det är lättare att komma över även om man kan vara helt sönderslagen, det är lättare att bevisa.
Dagens historia innehöll så fruktansvärt mycket fysiskt. I början fick hon också höra orden "Det är inte våld så länge man inte slår." Att möbler flög runt i huset efter en det var inte våld. Detta eskalerar ofta till någonting värre, till nävar. När man två gånger blir inlagd på sjukhus på grund av misshandel av den som sägs älska en, då är det någonting som inte är rätt. När man ger sig på barnen, både psykiskt och fysiskt, då är det någonting som inte är rätt. När man ska ha sex i utbyte för att dammsuga lägenheten, för att låta någon gå ut och träffa någon, för att skjutsa barnen någonstans - då är det någonting som inte är rätt!!

Det sägs att sådana mäns beteende eskalerar mellan varje förhållande, att det bara blir värre och värre. Det kan börja med "bara" psykiskt våld, övergå till fasthållningar för att sedan sluta med slag. Jag fick tidigt höra att "Men Sofia, du vet väl att det är så där kvinnomisshandel börjar?"

Jag sa inte så mycket idag egentligen. Jag öste ur mig det jag ville säga redan i början. Vi skrattade åt att jag brutit ihop bara för att Dexter inte ville mysa med mig. Sen var jag egentligen ganska nöjd. De förstod min oro, och vi får se vad som händer. Jag satt mest och lyssnade idag. Det må vara hemska historier man får höra, sådant man inte tror kan hända, men det är ändå på något sätt intressant. Jag är en sån som ändå vill veta.
Det jag satt och grubblade över i slutet var hur hemskt det måste vara även för barnen. Jag kan inte ens tänka mig in i en sådan situation att bli misshandlad av sin far under sin uppväxt. Min pappa är så lugn och fin, det är få gånger han ens höjt rösten.

Just nu känner jag mig bara helt utmattad. Det var skönt att få vara där idag, det var det absolut. Men nu är jag helt knäckt. Det är som att någonting har lättat från mina axlar, trots att jag satt mest tyst. Så nu tror jag och hoppas att jag kommer kunna sova gott inatt.

Har även varit ner på stan en sväng, träffat Feffo, fixat inför min outfit på fredagens sittning, ätit på Black Country Kitchen (uppe på Åhléns). Om det är någon som inte ätit där så rekommenderar jag det varmt. Dels brukar han ha bra dagens lunch, men hans ceasarsallad är helt fantastisk. Dessutom har han så skön personlighet, och är verkligen mån om sin kunder. Så ska ni äta på stan, gå dit istället - det är värt det =)