ninasofiaeklund

Oj.. Jag vet egentligen inte alls vad jag ska börja säga om dagens möte. Jag misstänker att det är rätt mycket som snurrar ändå, trots att jag tror att det är lugnt. Som tur är skrev jag upp några stödord i mobilen direkt efter mötet så jag skulle minnas ungefär vad jag tänkte där.

Vi pratade lite om hur bra man kunde komma överens med hans föräldrar. Hur nära varandra man kunde vara, tycka om varandra, förstå varandra. Men när det senare tog slut var det som bortblåst. "Nej min före detta svärmor kunde inte ens gå över tröskeln till mig utan stod utanför dörren." Att ens perspektiv kan ändras så mycket. Teorin om att föräldrarna kan vara rädda för sin son kom upp, vilket även jag tror kan vara sant. Dessutom nämndes begreppet "blod är tjockare än vatten."


Denna bild målades upp.. En bild att symbolisera hur det är i sådana förhållanden. Medan man är tillsammans är mannen stor och kvinnan liten - han förminskar henne, trycker ner. Det är ständigt "oväder" - det åskar, blixtrar, mullrar.. Sedan när kvinnan tagit sig ifrån honom och fått tillbaka sitt självfötroende - hon känner sig rätt stor. Det behövs då inte mycket, bara ett litet moln - en liten påminnelse om hur det var förr, någonting liknande som händer, eller kanske att just han säger någonting igen - som får henne att återigen krympa.
I och med denna bild diskuterade vi vad som får oss igångtriggade, vad som får oss påminda och vad som händer med oss. Har vi några strategier vid dessa tidpunkter? 
Vad som får mig påmind kan vara vad som helst. En bil som kommer körande hotfullt, ett brev från någon jobbig myndighet, ett foto av oss som ännu inte blivit kastat, vissa kommentarer folk säger.. Well, jag vet inte ens alltid vad som triggar igång allt igen, för det kommer aldrig direkt utan ett tag senare - oftast när jag är ensam.
Vad händer då med mig? Jag brukar kalla det mina dippar. Jag känner mig sjukt ensam, men orkar inte vara med någon. Jag sitter/ligger i sängen. Äter ingenting. Gör egentligen inte särskilt mycket förutom att stirra in i dumburken (datorn).
Min strategi? Det enda jag gör då som får det att bli bättre är att skriva/prata av mig. Dock vill jag oftast inte prata med någon särskild, om det är för att jag inte vill känna mig jobbig vet jag inte. Men det jag då brukar göra är att skriva blogg. Dock brukar jag inte göra detta direkt utan när det är nästan olidligt. När jag har skrivit mitt blogg inlägg är det som att det är lite lättare, som att jag mår lite bättre. Det är som att jag då bearbetetat det med "någon".

Jag har ofta sagt både till mig själv och till andra att jag är svår. Speciellt när det kommer till prat om eventuella förhållanden. Att jag inte skulle kunna vara en bra flickvän för stunden för att jag är för svår. Idag vändes det på dessa ord. Egentligen är man kanske ganska enkel att leva med? Och vid närmare eftertanke har jag fått höra från vänner att jag är enkel att umgås med, inga krussiduller utan bara enkelt. "För att man är van att anpassa sig." 

I slutet skulle vi beskriva en känsla vi hade inom oss. Jag sa upp-och-ner, för det är just det jag är. "Life is a rollercoster". Ibland mår jag så himla bra och är så uppåt, för att sedan lika snabbt dippa rakt ner.
En annan sa ordet "känslig". Då fick hon som respons att det är ett tecken på att hon mår bra, att hon känner sig känslig. Att hon inte stänger av sig. För att vara avstängd det har vi alla provat. Blunda, så finns det inte. 

Sedan blev det även prat om någon tryggplats, om det finns någon sådan för oss. Eller helt enkelt någonstans vi vänder oss när vi vill må bättre. Eller ställen där vi kanske mått bättre. Jag har varit väldigt principfast att alltid sova hemma när jag är i Umeå. Jag har aldrig tyckt att sängen här är särskilt skön, men skyllde det på att den var gammal. En ny bäddmadrass är nu införskaffad och jag vet egentligen inte om den är så mycket bättre. Jag har nyligen provat att för första gången sova hos någon annan här i Umeå. Och vad jag sov bra, det var så skönt! Jag sover nog egentligen bättre borta, så jag vet inte varför jag dras att sova hemma.
Ihelgen hade jag även deeptalk med en kille, fick reda ut allt som behövdes redas ut - så att man båda vet var man står. Han sa då en sak som fått mig att tänka att kanske har han rätt "Du skulle kanske egentligen må bäst av att flytta ifrån allt som har med honom att göra."

Well, mer än så bjuder jag inte på ikväll för nu är jag så sjukt trött!

Natti natt.