Fortfarande?
Häromdagen fick jag ett brev, från polisen. Hjärtat stannade av några sekunder för att sedan börja slå med en väldig fart. "Neej, vad har nu hänt?" Tankarna hann snurra många varv innan jag lyckades öppna brevet. Det var inget farligt, det var bara om att jag inte var medi brottsregistret som skulle skickas in för att få vara personlig assistent.
Ikväll när jag gick från Iksu stod en bil parkerad ungefär vid min trappuppgång. När jag svängde in på min gatan stod den först stilla och började sedan köra fram sakta emot mig. Motorn lät hotfull på något sätt, den skrek. Inte förrän den var väldigt väldigt nära mig började den köra lite snabbare och svängde bort från mig. Ingen big deal, men jag hann ändå tänka alldeles för mycket.
Fastän jag egentligen vet att det är lugnt, att allt är över.. Så fortfarande blir jag ibland rädd?
Chorus: She laid her heart and soul right in your hands And you stole her every dream and you crushed her plans She never even knew she had a choice And that's what happens when the only voice she hears Is telling her she can't, stupid boy, Stupid boy. So, what made you think you could take a life And just push it, push it around I guess to build yourself up so high You had to take her, and break her, down. Oh, You always had to be right And now you lost the only thing That ever made you feel alive.
Keith Urban - Stupid Boy
Ååh, vad jag älskar den låten! Den är som bra.
Men det är ju faktiskt helt naturligt att du är rädd, det sitter ju alltid kvar där någonstans.. Men du är stark som kämpar på ändå!:)
Men glöm inte att han är just det; A STUPID BOY!!!
DU är fri nu! Låt honom aldrig mer få tillfredställelsen av att kunna bryta ner dig!
Segern är DIN!!!
Men jag förstår att du känner av ekot....
Älskar dig <3
Det är helt sjukt så annars man kan bli, som mer sig själv som man vill vara:)
Har förresten tänkt många gånger på att jag skulle kommentera ett inlägg till dig att säga att jag tycker du är grymt stark som orkar skriva om det som hänt dig och orkar arbeta för att må bättre. Hoppas att du får må mycke bättre snart:)
Sen tycker jag att det är otroligt att vi är i samma hus men att jag aldrig råkat se dig där;)