ninasofiaeklund

Ute på dansgolvet igen hann vi bara vara en kvart innan jag råkade vara i vägen. Som vissa vet har jag haft en "bula" på knäet - läkaren sa att det är nå ganglion som hoppat ut ur knäskålen och lagt sig där. Det var en kille som skickade en annan kille genom luften som lyckades landa på mig, och bulan på mitt knä fick ta smällen. Först var det bara smällen som gjorde ont, så var inte så farligt. Men fort gick det innan jag kände hur hela knäet pulserade, hur varje steg sved i hela benet. Jag var så sjukt nära att börja gråta, men lyckades bita ihop. Tack och lov att man har snälla kompisar! Thomas cyklade hem och hämtade bilen för att skjutsa hem mig. Annars hade det tagit en evighet och sjukt mycket smärta för att ta sig hem. Han lindade mitt knä med tryck på bulan och jag tror faktiskt att det hjälpte lite.

Idag har jag inte lika ont. Nu KAN jag börja knäet utan att vara nära gråt, jag grimarserar bara fult. Jag är så sjukt less att ha benet rakt. Ni som känner mig vet att jag brukar både sitta och ligga på tusen olika sätt, svårt att sitta på ett och samma sätt för länge.

Hoppas det går över snabbt iaf, på tisdag är det ju lillsittning och då vill jag vara bra =)

Vad som händer nu idag vet jag inte riktigt. Hade tänkt fara och vara ledsagare åt min tanta men det kändes inte som en jättebra idé längre. Men jag hade säkert gjort det ändå om inte Thomas "förbjudit" mig, han har nog rätt i att jag inte ska dit.

Alltså jag förstår inte hur vissa människor kan somna hur som haver xD


Eftersom mamma har Telia mobil Familj så mms'ar jag och Christina gratis till varandra och jag får bilder av henne då och då. Här är en bild på våran hund Alva där hemma som kurat ihop sig på hennes (mitt gamla) överkast. Söt-poppan :')

Jag håller faktiskt på att ha lite hemlängtan nu!