Anknytningsmönster och förälskelse
Trygg
Trygga barn litar på att föräldern (eller den som huvudsakligen tar hand om barnet) finns där och försöker hjälpa barnet i svåra eller skrämmande situationer.
Som vuxna har de lätt att komma nära andra människor, men trivs också bra i eget sällskap. De har lätt att fungera i långvariga relationer.
Otrygg - undvikande
Barn med otrygg-undvikande anknytning förväntar sig att bli avvisade och bortstötta när de behöver hjälp. Därför lär de sig tidigt att inte söka närhet och stöd, utan att klara sig själva. De tänker sig fram till svar snarare än känner efter.
Som vuxna är de ofta omtyckta och fungerar bra i mer ytliga relationer. I nära relationer håller de distans – de kan vara svåra att komma inpå livet, och drar sig ofta undan när de upplever krav på närhet.
Otrygg - ambivalent
Barn med otrygg-ambivalent anknytning bär med sig en erfarenhet av att ibland bli omhändertagna, ibland avvisade när de söker hjälp och tröst. Osäkerheten gör att de känner separationsångest och rädsla. De är i stor utsträckning känslostyrda.
Som vuxna uppfattas de ofta som kreativa personer som har nära till sina känslor. I nära relationer skrämmer de ibland iväg människor med sin starka önskan om närhet. En del är så rädda att bli övergivna att de istället undviker nära relationer.
Otrygg - desorganiserad
Det finns också en fjärde, mer ovanlig kategori, som kallas otrygg-desorganiserad. Detta anknytningsmönster utvecklas ofta hos barn som växer upp med fysisk eller psykisk misshandel, eller har föräldrar med svåra upplevelser från sin barndom och som därför inte kan tolka sitt barns signaler på rätt sätt. De kanske bli arga eller rädda när barnet gråter, så att barnet upplever föräldern som skrämmande – ändå behöver barnet knyta an.
Detta leder till särskilt svåra relationsstörningar även i vuxen ålder. Behovet av professionell hjälp för att kunna bryta detta mönster är störst i den här gruppen.
Personligen tror jag att jag har haft en bra uppväxt, åtminstone hemma. Jag fick alltid kärlek och stöd av mina föräldrar, jag kunde alltid säga allt till dem. Ja, jag kunde säga allt, men gjorde nog inte alltid det. Jag tycker att jag passar in rätt bra i kategorin trygg. "Lätt att komma nära andra människor" och "lätt att fungera i långvariga relationer", det är ju jag. Men samtidigt är jag ju också "ofta omtyckta och fungerar bra i mer ytliga relationer". Haha, det där blev motsägelsefullt - lätt att komma nära andra och fungerar bra i mer ytliga relationer. Men jag är nog en liten blandning. Jag har ju rätt många jag umgås med, men det är inte så många jag har en riktigt djup relation med. Jag har oftast haft kille, och fungerat bra i långvariga relationer.
Såå.. Jag har en bra familj, som fått mig att känna mig trygg. Men allt det andra, alla rykten och allt som förr var, har fått mig att känna mig otrygg. Eftersom familjen varit trygg - känner jag mig trygg i ett förhållande. Eftersom allt annat inte varit så tryggt, känner jag mig inte alltid trygg med andra?
Som jag skrev i något inlägg tidigare, när en kompis satte mig på plats. Jag framstår som väldigt öppen, för att jag kan berätta ganska mycket, jag berättar faktan - vad som hänt, vad jag varit med om. Men känslan, den lämnar jag alltid utanför. "Öppen, men tillbakadragen." Ännu mer motsägelsefullt, men sant! Först tänkte jag att jag blivit så nu på sista tiden, men jag har nog alltid varit så. Skrev häromdagen med en gammal kompis, och påpekade just det. Att jag alltid sett mig som öppen men kanske inte är det egentligen. Som svar fick jag "Nej, det är du inte. Under dom åren jag känt dig så sa du typ 1 gång att du mådde dåligt. Fast ingen vill väl kanske skryta med att man mår dåligt som sagt.."
Jag tycker faktiskt egentligen att jag mår ganska bra nu, trots allt.
Fortsatte att läsa den där artikeln, då stod det om förälskelse, vilket jag också tänkte dela med mig av.
Förälskelse kallas den intensiva inledningsperioden av ett kärleksförhållande.
Förälskelsens psykologi.
I förälskelsen luckras gränserna mellan det egna jaget och den andra upp. Man blir mottaglig för en annan människas väsen, ofta rent av uppslukad. Den andra personen upptar plötsligt alla ens tankar och allt annat blir mindre viktigt.
Förälskelsens biologi.
Det är inte bara utseende, personlighet eller sociala egenskaper som påverkar vårt val, utan också den andres dofftyp. För att påverka den andre skickas kemiska signaler, så kallade feromoner, ut till den man är förälskad i.
Förälskelsen är styrd av känslor inte förnuft.
Ja, det blev grymt mycket text i detta inlägg det är jag medveten om. Men som så många andra som skriver av sig tycker jag att det är skönt. När man inte tänker riktigt vad man skriver utan bara skriver det som dyker upp. "Associera fritt" som jag fick lära mig förr.
Sen det sista jag läste som jag tänkte dela med mig av just nu är en siffra.
33% av alla våldtäkter sker i relationer där offer och förövare känner varandra.
Visst, du har vuxit upp i en väldigt lugn och trygg familj, kanske för trygg, så världen utanför har upplevts i viss mån "spännande och farlig"
Du har alltid varit "lillgammal" tagit hand om andra, men inte dig själv. Så har du alltid varit. Duktig att se hur andra mår, men sällan delat med dig av när du själv mått dåligt. De få gånger du "brakade" igenom som barn, så gjorde du det med besked.... om du minns ;) Men du är en underbar människa och ledartyp. Fröknarna på skolan sa alltid; hon säger inte så mycket, men när hon pratar så lyssnar ALLA! Jag skulle vilja säga att du är ganska välblandad av din mor och far.En lugn och balanserad,håller inne sina känslor, den andre inpulsiv och känslomänniska.... Ja, vi vet ju precis vem som är vem :) Det sista du skrev om siffrorna, tyvärr är det så... 1 av 3 kvinnor utsätts för våldtäkt av en känd person, ofta inom ett förhållande. 1 av 5 barn utsätts för incest/pedofiler, det är lika skrämmande...
Älskar dig min underbara prinsessa! <3
