Förebild och nästan-förhållanden

Jag brukar inte ofta stressa, men idag har varit en stressig dag, så stressig att jag i princip däckade när jag kom hem. Sov en timme och nu har jag börjat bli människa igen. Först och främst satt jag upp på tok för länge inatt och höll på med en powerpoint som vi ska ha till redovisningen imorgon. Sov alldeles för länge imorse vilket resulterade att jag kom försent till MB (medicinska biblioteket) där jag skulle möta min basgrupp. Det vi egentligen skulle säga gick rätt fort, men sen satt vi kvar och tjollrade lite. Sen skynda iväg till IKSU och spelade beachvolleyboll i typ 2 timmar. Det var verkligen skitkul! Har glömt hur roligt det var. I want to do it again ;D Dessutom lär man känna vissa i klassen bättre då också, det är väldigt trevliga människor. Sen skynda iväg på jobbet för att vara med tanta. Idag for vi till frisören, hon hade alltid håret i ögonen så jag tyckte det var dags att ta  bort lite hår. När jag var klar där skyndade jag till bussen för att åka ner på stan och äta middag med Feffo och Martin. Var riktigt länge sen sist och jätte trevligt! 

Min syster Erika har börjat skriva i sin blogg oftare, vilket är jätte roligt. Dock skrev hon idag någonting som gjorde mig jätte glad, ja nästintill rörd :')
"I sommar ska jag försöka få mig ett sommarobb i Umeå, vid något ålderdomshem. Hoppas det blir så, man kan ju inte säga nej till att umgås och bo med syster?  
På tal om henne, Sofia, måste jag bara få säga att hon är en förebild för mig. Hon ser allting så positivt och är en underbar människa! Älskar dig massor <3"

Tänk att man kan få vara en förebild för någon annan. Att någon tycker att man är nog bra att se upp till, att det man gör är bra, hur man är. Trots att jag är lite annorlunda, eller "eljest" som en kompis kallade mig häromdagen. Jag kanske är eljest, men det är inte alltid dåligt. Det är roligt att sticka ut ur mängden, göra saker som folk inte förväntar sig, vara som man inte ska vara. Helt enkelt gå sin egen väg. Som det står på en tavla mamma har gjort: "Ibland måste man gå emot strömmen för att nå källan."
Det är intressant att veta hur folk ser på en, dock är man ofta för dålig på att säga till andra hur man uppfattar dem. Det pratas mycket om andra när dessa personer inte är med, behöver inte alls vara dåliga saker. Personer som man knappt visste hade koll på en kan t.o.m. ha en rätt stark uppfattning om en. Ingen är perfekt, så självklart sägs det ju också dåliga saker om en, jag tycker att det är intressant att få veta de dåliga sakerna också. Förut när jag fick höra de dåliga sakerna så blev jag så sjukt ledsen och inåtvänd. Idag kan jag ta till mig av det. Om man inte vet vad folk stör sig på kan man ju aldrig ändras?

En vän till mig hävdade för ett tag sen att man inte kan älska någon efter att ha känt personen ett kortare tag. Man kunde absolut inte älska någon endast en månad in i ett förhållande, även om man känt varandra sedan tidigare. Dock bör man kanske tillägga att han är en sån som anser att "nästan-förhållanden" är de bästa. Läste även om sådana förhållanden i en tidning, att de blir vanligare och vanligare. Det är snäppet mer än kk, men inte hela vägen till förhållande. Man gör allt tillsammans, träffas och lagar mat, går på bio, har sex, men man är inte ihop. Man är bara "exklusiva mot varandra" som han uttryckte sig. Jag argumenterade emot honom, att jag tycker att riktiga förhållanden är att föredra. Jag sa någonting i stil med att man vill ju kunna fara hem till respektives familj och spela spel. "Men det kan man ju göra ändå!" Så egentligen ser jag inte den större skillnaden mellan hans nästan-förhållande och ett riktigt, förutom att har man ett riktigt så är man, som han uttryckte sig, fast. Han får magknip av att bara tänka tanken att måsta fira en årsdag, eller ens veta att man varit ihop i en månad, att känna sig låst vid en annan människa. Jag är helt tvärtom. Det är ju skönt att vara fast. Man har sin pojkvän - sin trygghet, man har sina vänner, man behöver inte vara runt och leta efter någon ny, man behöver inte fundera över någons avsikter. Jag är ju en sån med många killkompisar, och det är skönt att veta att det bara är på kompisnivå från bådas håll. När man är singel kan det finnas dem som hoppas på mer, fastän jag inte alls ser det så. Nej, jag gillar att vara fast.
Återigen till det jag skrev i början av detta stycke. Att man inte kan älska någon efter så "kort" tid? Jag tycker inte att det finns någon tidslinje som säger efter hur lång tid man kan älska en annan människa, oavsett om det är som vän eller som mer än så. Att älska någon är en känsla, och det är endast en själv som kan känna den känslan. Då kan man inte säga att det är för tidigt att säga så, eftersom att det är så man känner. Och känslor ändras, de kommer och går, men känslor går inte att styra.


I övrigt tänkte jag höra om någon skulle vilja köpa av mig en dust it för 100kr? Tänkte beställa, och det blir billigare om man beställer många då kan man få de för 100kr/st istället för att få dem i butik för drygt 150kr!

Kommentarer
Postat av: Erika

Har med en sånn där "dust it" på min julönskelista :o Just so you know ;) (Men ingen har sett listan än :s)

2010-11-25 @ 22:31:22
URL: http://erikaaeklund.blogg.se/
Postat av: mami

Ja, men räkna in mig....kan vara bra att ha :)

2010-11-25 @ 22:53:50
URL: http://annasdrom.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0