ninasofiaeklund

I måndags jobbade jag litegrann och då passade jag på att säga att jag gärna ville jobba någonting runt jul/nyår, dock helst nyår eftersom jag ska hem runt jul och vill gärna stanna ett tag då. Men det fanns redan fullt med folk som skulle jobba då!! Redan?! Jag vill faktiskt ha lite jobb när det är storhelgsob, så då ringde jag till mitt gamla jobb, sjukhemmet i Boliden, och sa att jag gärna jobba där. Det lät som att det behövdes folk där, och vikarierande chefen tackade glatt för att jag ringde och anmälde mig för jobb. Hoppas jag hamnar på att jobba med Jennifer nu bara! Då kan det bli riktigt kul! För jag har ju knappt varit där på 1,5 år så rutinerna och de boendena har ju ändrats lite. 

Jag är en människa som verkligen gillar familjer. Dels min egen men även andras. Att få komma hem till en varm och trevlig familj, sitta och prata vid middagen, se på tv och spela spel tillsammans. Jag är absolut inte redo för barn än, och garanterat inte dom närmsta åren heller. Jag menar familjer som redan finns, familjer som är öppna och släpper in en som om man vore en del.
Det finns några andra familjer än min egen som jag direkt har känt mig hemma hos, bl.a. Edlunds. I söndags var det farsdag. Självklart skrev jag till min egen pappa, men det är så roligt att ha fler än en "pappa". Så jag skrev även till Hans Edlund, och till svar fick jag "Tack min "dotter" kram på dä'". Det värmer långt in i hjärtat!
Dan, en kompis med familj i Malå var jag ofta hos förut. Där kände man sig också hemma direkt. Jag fick även sminka hans mamma när hon skulle ut, de gjorde "specialkost" till mig eftersom jag är rätt kräsen vid mat.
Johan L, en kompis med familj i "ödemarken", även om han tyckte att hans mamma var jätte jobbig när hon var så social så kändes det bra för mig. Att jag fick känna mig omtyckt betydde jättemycket.
Familjen Hällsten i Boliden. Började egentligen med att jag lärde känna Matte via jobbet i Boliden, men sen blev det att jag började umgås mer med Alexandra. Jag har inte varit där särskilt ofta men varje gång jag var dit så kändes det som att jag var en del av familjen.
Osvosv..
Iaf, det jag ville komma till var att jag igår var till Burträsk och hälsade på Simon och hans familj. Där var det likadant, det kändes direkt som jag var en i familjen. T.o.m. hans lillasyster som jag inte tidigare träffat vågade prata med mig, jag hjälpte henne lite med hennes dator. Och Simon tyckte att hans pappa var jätte jobbig för att han var så social, men jag gillade det helt och hållet.
Jag gillar familjer, att få vara del i någon annans liv så pass mycket att man blir en del av familjen. Att till slut kunna känna att man har ett extra hem, en extra familj, precis som Edlunds är för mig. Där törs jag komma och gå hur jag vill, det är aldrig besvärat utan alltid lättsamt.
När jag blir stor vill jag också ha en sån familj, men just nu trivs jag väldigt bra med att vara del av andras.

Våran familj i Järvträsk är en bra familj, enligt min mening. Det är mycket kärlek, man får sig alltid kramar när man kommer in där. Vi är öppna, säger vad vi tänker. Jag får den känslan av att det är enkelt att komma in i våran familj, och det har jag hört folk säga tidigare också. 


Har lagt upp den här bilden förut men jag tycker att den är så söt. Vet inte ens hur gammal den är, men den börjar väl ha några år på nacken. Mamma klipper gräset med en riktigt gräsklippare, och Christina springer efter med sin gräsklippare av plast, hon ville väl hjälpa till ;)