ninasofiaeklund

Idag ska jag äntligen få åka hem! Ska få lifta med en bekants bekant till mamma. Det är lite komiskt vad man kan använda facebook till. Det var så att en person som mamma har som vän på facebook hade skrivit en statusuppdatering om någon skulle till Glommerstrakterna innan jul, och då hade den här mannen svarat att han hade plats i bilen. Så då mailade mamma denna man och frågade om jag också skulle rymmas, och sen var det klart. Så idag kl12 åker vi, och jag har inte börjat packa än! Jag har åtminstone kommit ut ur duschen, så det är ju framsteg. Ska gå och sminka mig snart och sen är det bara att börja packa. Alltså förut skulle jag ha valt att vara uppe halva natten och packa för att ta sovmorgon, nu valde jag att sova när jag blev trött igår och stiga upp lite tidigare. Dock var jag sjukt trött nu på morgonen!! Usch! Dexter tyckte att jag var jätte tråkig som aaaaaldrig steg upp.

Igår hade jag som sagt inte tänkt göra någonting alls. Men då fick jag ett sms av en bekanting som undrade om jag inte skulle komma dit på "förfest" (skulle dock inte kalla det förfest om jag fick namnge det.) Så att så blev det, jag får till Ålidhem och var med dem ett tag. Var faktiskt mycket trevligt. Han berättade att han gått buggkurs(-er) och nu till våren kanske skulle hålla i en. Jag har ju länge velat lära mig dansa på något sätt, så jag blev faktiskt riktigt sugen!

Jag fick en riktigt bra liknelse av en kompis häromdagen, om hur människor i ens liv hjälper en att hitta rätt vägar. I början kan man behöva hjälp för att gå den här vägen, det kan ta lång tid innan man själv klarar av det, men när man gör det så känns det så oerhört skönt. Mellan vårdvetarhuset och skolan är det en kulvert, en gång emellan husen, så att man slipper gå utomhus. Den vägen har jag många gånger gått med min kompis, men han har aldrig riktigt lärt sig den vägen själv, utan går alltid lite fel så att jag får mig ett gått skratt. Härmodagen hade han i alla fall gått kulverten - utan mig, och hittat! Läs hans egna ord så förstår ni:
"Och nu tänker du...hur i hela friden kom han att tänka på detta idag? Jo allting utmynnar i att jag gick via kulverten till NUS och tillbaka helt själv idag :) Jag hittade vägen själv för första gången och det är tack vare dig! Det är ingen stor grej kanske men det avspeglar allt du är för mig på ett sätt. Du går med mig, testar nya vägar, öppnat nya vägar och följer mig tills jag kan hitta vägen själv! Du har haft svårigheter och vi har hjälpt och vi stöttar varandra och det kommer vi fortsätta med! Men idag visade du att du betyder världen för mig...endast via en kulvert väg :)"


Lill-Thelma ligger och värmer sig mot elementet.

Jag kommer att sakna mina bäbisar nu när jag åker hem. Thelma och Louise ska vara hos Carolines kompis nu under jul och nyår. De skulle nog inte må så bra av att dels åka hela vägen hem till Järvträsk och sen att det är hund där! Dexter däremot, han ska få följa med. Så nu håller jag tummarna att han och Alva ska hinna bli riktigt bra vänner nu när de ska träffas med än bara en helg ^^