ninasofiaeklund

Just nu har jag så sjukt mycket hemlängtan. Såg bilder på Erikas (f.d.) facebook på Järvträsk, och då kan man ju inte annat än längta hem. Jag längtar efter min familj och Alva. Jag längtar efter att få känna den där lyckliga känslan jag alltid känner när jag kommer till Järvträsk. Jag längtar efter Järvträsk-vattnet för det är det godaste jag vet och en helt annan sak än det man tvingar i sig här i Umeå. Jag längtar efter mammas mat (kroppkakor, pannbiff, hemmagjord pizza) och farmors mat (köttsoppa!!). Jag längtar efter att få spela spel med mina syskon. Jag längtar att efter att kunna hitta på saker med Pär, "tvärfara" någerst. Jag längtar efter Arvidsjaur och folket där. Jag längtar efter Edlunds, som är och förblir min andra familj. Jag längtar hem!

Dock kan jag säga en sak jag kommer sakna redan nu - mina små kissekatter. Hur ska dom klara sig ensamma så länge? :o Stackarna. Dom som blir supergosiga bara vi är borta några timmar. Bara dom inte hinner bli asociala medan vi är borta.

Haha, tjockisen har följt efter mig vartän jag gått nu medan jag varit hemma själv (Ardi är hos Mats). Hon är alltid gosigast när Ardi inte är här, och hon kan bli riktigt sur om Ardi är för nära mig (t.ex. när vi ska sova). Och hon älskar att ligga på mina papper när jag har dom i sängen, förstår inte varför?

Jag har verkligen varit i valet och kvalet vars jag ska fira nyår men just nu känns det som att det blir Umeå. Dels för att då får jag jobba 5timmar på nyårsdags morgonen, dels för att då får jag förhoppningsvis vara med Sanna när hon slutar jobba, dels för att då kommer åtminstone Viktor och Frida hit och firar med oss, men framför allt för att då får jag pussa min bejbi på tolvslaget!

Och eftersom jag far tillbaka till Umeå före nyår så far jag nog hem tidigare, ska nog hem den 17'onde! =)

Åååh, jag längtar riktigt mycket till jul nu! Julafton är den bästa högtiden på året, trots att det är en hektiskt dag för våran familj. På morgonen far vi till kyrkan, tradition you know, ser när barnen gör ett julspel och lyssnar på julsånger (det är då man känner att det är julafton!!), sen skynda hem och fara till byan för att lägga julkort i påsar (i våran by delar jultomtarna ut julkort till alla familjer). Efter det är det dags för julbord, jag är så kräsen så äter inte av så många sorter (brukar dock ta av några bara för att det inte ska se så tråkigt ut), men det jag älskar och äter av på riktigt är revbensspjäll, lax och potatissallad! Mums! Man hinner knappt äta klart och sen är det dags för Kalle Anka, det är ett måste på julafton (även om några brukar ta en liten powernap då). Direkt efter Kalle så har jag senaste åren varit en av de fyra som går jultomte i byn. Man går i par, börjar utifrån och går inåt i byn tills man möts, åsså går man in till alla: delar ut julkort och paket. Det är hur mysigt som helst!! Och till slut så får man fara hem och öppna sina egna julklappar.

Haha, måste bara få berätta om en historia som hände för några år sedan när Christina var liten (minns inte alls ålder). Jag personligen trodde på tomten väldigt länge och tackade jultomten högt och ljudligt efter varje öppnat paket. Samma lycka åt att veta att jultomten finns ville jag åt Christina, men en jul när hon var väldigt liten såg hon att det var Pär som gick tomte och slutade då tro. Då berättade jag en "hemlighet" för henne. "Christina, det är så att tomten klär först ut sig till någon i byn och sen tar på sig en tomtedräkt, bara så ingen ska veta att han finns på riktigt. Men sch, det är en hemlis." HAHA, och det fick henne att tro igen. Då nästa år skulle jag gå tomte och jag var lite orolig att min "lögn" inte skulle hålla då eftersom jag skulle vara tvungen att fara hemifrån när tomten var där. Men när jag hade tomtat klart och kom hem nästan skrek Christina till mig "Sofia, Sofia!! Du missade just tomten! Och vettu vem han hade klätt ut sig till? Pär, Sofie och DU! Och vettu, vettu, han hade t.o.m. lånat dina skor!" Hon hade t.o.m. observerat skorna. Så hon trodde på tomten i några år till åtminstone.

Nu sitter jag bara och skriver det som kommer upp, för jag väntar på att Ardi ska komma hem. Fast det kunde ta ett tag. Undra om man skulle ha lagt sig eller?

Jag gillar att skriva blogg, men ibland känns det lite meningslöst? Eller inte meningslöst, men som att ingen läser? Vore kul med lite kommentarer anyway.