ninasofiaeklund

"Är du alldeles för snäll för ditt eget bästa? Är du mån om att ständigt vara snäll, trevlig, empatisk och förstående? Brukar du ge folk en andra chans, trots att de inte förtjänar den? Tänker du att om du bara är trevlig mot din partner så kommer han att till slut behandla dig lika väl som du behandlar honom?"
Källa: http://www.varningstecken.n.nu/thenicegirlsyndrome

Jag har alltid varit en snäll flicka, varit bra på att dras till dem det är synd om. Jag har tagit hand om alla som behövt någon utan att be om någonting i gengäld. Många gånger har jag även ställt upp för dem som inte alls förtjänar det.

"Den som blir misshandlad kan komma att tro att om hon bara behandlar sin partner väl så kommer han göra samma sak mot henne. Och om hon behandlar honom lika illa som han behandlar henne, exempelvis med att skrika sårande saker tillbaka när hon inte orkar mer misshandel, så kommer mannen förstå hur mycket han sårar henne med sitt beteende och därmed sluta upp med det. Detta är en missuppfattning. Den som misshandlar kommer inte sluta bara för att han blir behandlad väl, tvärtom. Han ser snällhet som en svaghet och en inbjudan att misshandla. Och när han blir behandlad illa av offret, kommer han se det som en möjlighet att få "ge igen", och han kommer förmodligen att ge igen dubbelt. Det är därför många män som misshandlar sin partner försöker övertyga omvärlden att det är hon som misshandlar honom, när hon i själva verket har handlat i självförsvar eller har tagit efter hans beteende i ett slutgiltigt, desperat försök att få honom att förstå hur det känns för henne när han misshandlar."
Källa: http://www.varningstecken.n.nu/thenicegirlsyndrome

I slutet av förhållandet sa jag många gånger att jag inte längre känner igen mig själv - att det här är inte jag! Där ett tag när han blev arg och brusade upp sig sa jag emot, och berättade någonting som jag tyckte att han gjorde fel. Det var ett stort misstag, för det var precis så att då såg han sin möjlighet att sedan ge igen och ofta dubbelt upp. Detta lärde jag mig dock snabbt och i slutet när han brusade upp sig blev jag tyst, sa inte ett ord. Det här var inte heller rätt, då gjorde han allt för att få mig att prata. La mig i hans knä så han böjde ryggen eftersom han vet att jag har ont i den. Första gångerna började jag prata då men sista gångerna bet jag ihop. Dock när han började kasta katterna kunde jag inte vara tyst, för då tyckte jag att han gick för långt. Och på något mystiskt sätt var det alltid mitt fel i slutändan ändå.

""Om jag är schysst mot andra kommer de vara schyssta mot mig" och "goda människor får goda saker i livet". Om andra då inte är schyssta mot en kan man då vara benägen att ta det personligt och ta på sig skulden för deras beteende, eftersom man tänker att goda människor får goda saker. Har man då blivit utsatt för illa behandling är risken stor att man tar det som om man själv inte varit tillräckligt snäll, förstående, perfekt och empatisk. Man tar på sig skulden för den andras dåliga beteende och de elakheter man blivit utsatt för. Detta är något en misshandlare utnyttjar. Hade man bara varit mer snäll, perfekt osv hade man inte blivit misshandlad. Och detta är naturligtvis inte sant!"
Källa: http://www.varningstecken.n.nu/thenicegirlsyndrome

Självklart fick man sådana tankar, att om jag bara hade varit mer perfekt hade han inte behandlat mig som han gjorde. Eftersom han alltid sa vilka fel och brister man hade! Dessutom bekräftade han ständigt att det var så, att om jag bara hade gjort det och det, så hade allt varit bra. Först nu tar jag inte på mig skulden för det som hände, jag vet nu att oavsett vad jag hade gjort hade det för honom varit fel.

Förr i tiden umgicks jag ofta med människor som var energikrävande. Jag ställde upp för dem i vått och torrt men fick oftast inte så mycket tillbaka. Jag fick ofta höra att jag dras till dem som behöver hjälp. Jag har kommit ifrån detta på många sätt, även om det fortfarande finns i mig. Dock anser jag själv inte att det längre är skadligt för mig. Att jag nu har hittat en balans. Jag är fortfarande snäll, jag är förlåtande och förstående, jag ställer upp för mina vänner men jag låter dem inte ta upp all min energi. De som bara är energikrävande tar jag avstånd från. Jag säger inte upp kontakten med dem, jag är fortfarande snäll och fortfarande jag - men jag låter dem inte vara energitjuvar.

Känner du igen dig?

Medvetenhet är nyckeln till att komma vidare.