9. Dum spiro, spero
Idag har varit en lite konstig dag för mig hela dagen, jag har haft en konstig känsla över mig. Kanske har jag bara varit trött? På lunchen pratades det om djur och att någon varit tvungen att avliva sin hund nyligt. De hade velat göra det hemma på gården där hunden var trygg. Hunden var gammal och nästan döv, hade tidigare i sitt liv "arbetat" med att valla får. Så de tog in honom till fåren och la honom så han fick titta på dem när de sköt honom. Jag som aldrig brukar gråta var väldigt nära gråt där faktiskt, och jag vet inte varför.
Dagens möte drog över på tiden väldigt mycket, men det är väl inget ovanligt heller. Det gör mig inte heller någonting, jag trivs bra där. Nästa vecka ska vi träffas utöver onsdagen, vi ska även träffas och äta lunch på stan osv.
Dagens berättelse var lång, och inte konstigt heller med tanke på under hur många år det pågått. Har ni någon gång känt er.. Jag vet inte vilket ord jag söker här ens, inte riktigt stolt, utan snarare priviligerad och rörd, att någon känner sådan tillit till en att de kan öppna sig. Att någon kan öppna sig för just dig/er, någonting som denna människa aldrig gjort förut. Så kände jag idag. Som vanligt så grät jag inte, men jag var nära. Egentligen inte för alla hemskheter som även hänt här, utan just för att jag var så rörd att få ta del av denna berättelse.
Jag fick idag höra om en man vars ledord alltid var antingen "Jag ångrar ingenting" eller "Gjort är gjort". Många av oss kan medge att det är mycket vi inte minns, att det är många saker som kommer eftersom, minnen som kommer tillbaka.
Tre ord "Projicering, förträngning och förnekelse."
Förträngning - Helt enkelt att man trängar bort det som är jobbigt så att det inte längre finns. För att orka fortsätta. Man förstår inte heller att det faktiskt har hänt det som har hänt. "En människa som får diagnosen cancer kan använda bortträngning för att orka fortsätta sitt liv. Personen vet alltså inte att den har cancer. Diagnosen kan behöva upprepas många gånger innan informationen tas emot och finns kvar i medvetande."
Projicering - "Att lägga över förbjudna känslor och egenskaper på andra. Denna försvarsmekanism är oftast i själviska syften för att kasta bort skulden från oss själva genom att beskylla någon annan för det vi själva egentligen är. Exempelvis - Lisa säger att Anna är så elak jämt, fast i själva fallet så är Lisa elak." I makt och kontroll förhållande för man ofta höra hur dålig man är, hur elak man är, fastän man egentligen aldrig gör någonting fel själv.
Förnekelse - "Individen kan förneka farorna från yttervärlden när de blir allt för påfrestande. Vid förnekelse är personen medveten om problematiken, men vill inte veta om det. Till skillnad från bortträngning där personen inte är medveten om den. Man låtsas helt enkelt som ingenting har hänt." Jag tänker lite på hur fulla människor alltid säger "Det man inte minns har inte hänt." Många gånger minns de faktiskt vad som hänt, men skyller på alkoholen för att slippa "veta" om det. På så sätt tänker jag mig förnekning, att man vet vad som har hänt men man vill inte veta vid det, då känns det enklare att helt förneka det.
En sak jag tänkte på idag när jag kom dit och möttes av dessa välbekanta ansikten var att, vad vi alla har ändrats. När jag kom dit var jag väldigt tyst och hade inte alls kommit över någonting som hänt. Vissa hade inte riktigt koll var deras känslor till deras "män" låg. I början var alla tysta, det var allvarligt och osäkert. Nu när jag kommer dit känner jag värme från dessa ansikten. När vi ser varandra skiner vi upp. Även om vissa brottas med depressioner eller utbrändhet, så känner jag ändå att det är någonting som har ändrats. Jag skulle vilja påstå att de flesta av oss går med lättare steg. Jag känner mig betydligt starkare, dels att jag varit i Luleå tror jag gör mycket, men även att jag fick tömma ur mig allt förra gången, berätta hela min historia i ett svep.
Förresten har jag börjat med en kategori här på bloggen som heter "Min resa" där jag ska försöka samla alla inlägg som har någonting med just "Min resa" att göra. Ska framöver fixa så att man lättare kan hitta dit också, men har inte tid nu.
Jag avslutar dagens inlägg på samma sätt som dagens berättelse avslutades:
Dum spiro, spero – "Så länge jag andas, hoppas jag"
Dagens möte drog över på tiden väldigt mycket, men det är väl inget ovanligt heller. Det gör mig inte heller någonting, jag trivs bra där. Nästa vecka ska vi träffas utöver onsdagen, vi ska även träffas och äta lunch på stan osv.
Dagens berättelse var lång, och inte konstigt heller med tanke på under hur många år det pågått. Har ni någon gång känt er.. Jag vet inte vilket ord jag söker här ens, inte riktigt stolt, utan snarare priviligerad och rörd, att någon känner sådan tillit till en att de kan öppna sig. Att någon kan öppna sig för just dig/er, någonting som denna människa aldrig gjort förut. Så kände jag idag. Som vanligt så grät jag inte, men jag var nära. Egentligen inte för alla hemskheter som även hänt här, utan just för att jag var så rörd att få ta del av denna berättelse.
Jag fick idag höra om en man vars ledord alltid var antingen "Jag ångrar ingenting" eller "Gjort är gjort". Många av oss kan medge att det är mycket vi inte minns, att det är många saker som kommer eftersom, minnen som kommer tillbaka.
Tre ord "Projicering, förträngning och förnekelse."
Förträngning - Helt enkelt att man trängar bort det som är jobbigt så att det inte längre finns. För att orka fortsätta. Man förstår inte heller att det faktiskt har hänt det som har hänt. "En människa som får diagnosen cancer kan använda bortträngning för att orka fortsätta sitt liv. Personen vet alltså inte att den har cancer. Diagnosen kan behöva upprepas många gånger innan informationen tas emot och finns kvar i medvetande."
Projicering - "Att lägga över förbjudna känslor och egenskaper på andra. Denna försvarsmekanism är oftast i själviska syften för att kasta bort skulden från oss själva genom att beskylla någon annan för det vi själva egentligen är. Exempelvis - Lisa säger att Anna är så elak jämt, fast i själva fallet så är Lisa elak." I makt och kontroll förhållande för man ofta höra hur dålig man är, hur elak man är, fastän man egentligen aldrig gör någonting fel själv.
Förnekelse - "Individen kan förneka farorna från yttervärlden när de blir allt för påfrestande. Vid förnekelse är personen medveten om problematiken, men vill inte veta om det. Till skillnad från bortträngning där personen inte är medveten om den. Man låtsas helt enkelt som ingenting har hänt." Jag tänker lite på hur fulla människor alltid säger "Det man inte minns har inte hänt." Många gånger minns de faktiskt vad som hänt, men skyller på alkoholen för att slippa "veta" om det. På så sätt tänker jag mig förnekning, att man vet vad som har hänt men man vill inte veta vid det, då känns det enklare att helt förneka det.
En sak jag tänkte på idag när jag kom dit och möttes av dessa välbekanta ansikten var att, vad vi alla har ändrats. När jag kom dit var jag väldigt tyst och hade inte alls kommit över någonting som hänt. Vissa hade inte riktigt koll var deras känslor till deras "män" låg. I början var alla tysta, det var allvarligt och osäkert. Nu när jag kommer dit känner jag värme från dessa ansikten. När vi ser varandra skiner vi upp. Även om vissa brottas med depressioner eller utbrändhet, så känner jag ändå att det är någonting som har ändrats. Jag skulle vilja påstå att de flesta av oss går med lättare steg. Jag känner mig betydligt starkare, dels att jag varit i Luleå tror jag gör mycket, men även att jag fick tömma ur mig allt förra gången, berätta hela min historia i ett svep.
Förresten har jag börjat med en kategori här på bloggen som heter "Min resa" där jag ska försöka samla alla inlägg som har någonting med just "Min resa" att göra. Ska framöver fixa så att man lättare kan hitta dit också, men har inte tid nu.
Jag avslutar dagens inlägg på samma sätt som dagens berättelse avslutades:
Dum spiro, spero – "Så länge jag andas, hoppas jag"
Kommentarer
Postat av: mami
Tror du kommer att gå lättare och lättare för varje vecka! Du växer i och med att du skriver och pratar om det. När du inser att skammen och skulden inte är din, aldrig varit!!!
Det är en stor känsla att man får tillit av en annan människa och höra deras livsberättelse som de aldrig delat med någon annan. Det är också viktigt att inte bryta det förtroende om det inte handlar om liv och död!
Så stolt över dig!
Älskar dig innerligt!
puss <3
Trackback
