ninasofiaeklund

Nu är jag hemma i skogen, i mitt underbara Järvträsk, hos min älskade familj. Jag må ha blivit ett år äldre, men jag fick återigen känna mig liten. När hela familjen kom in och sjöng för en på morgonen, alla trängde ihop sig i sängen även hunden och katten.

Jag har inte haft tid att uppdatera bloggen nu på ett tag, har varit så mycket att göra. Onsdagkväll hade jag födelsedagsfika i Umeå, vilket var väldigt mysigt. Jag är glad att det kom så pass många som ändå kom! Tack hörni.

Onsdag innebär även möte, denna gång var det möte nummer elva. Denna dag var den sista historian. Denna historia berörde mig verkligen på många sätt. Jag tror att det var för att det var så många delar som var så lik min, samt att hon berättade så detaljerat.

Hon berättade hur hon i början hade varit så hutlöst förälskad, verkligen känt sig lyckligt lottad som hittat en sådan fantastisk människa. Hur han kändes för bra för att vara sann. Han sa väldigt tidigt av deras relation att "Jag hatar elaka människor, och män som är elaka med kvinnor."
"Vi satt i bilen och hade precis parkerat utanför mina föräldrars hus. Vi skulle egentligen snart gå in men vi var fast i ett samtal, så de dröjde lite. Samtalet handlade om att bli sviken, sviken av sina nära och kära. Just innan vi gick in sa han till mig "Du ska inte vara så blåögd som du är, för en dag kommer någon som du litar på som mest att sticka kniven i ryggen på dig och det kommer att göra så ont, så ont." Det här var i början när jag lärde känna honom, det enda han inte berättade var att det var han som skulle hålla i kniven."

Hon berättade hur de träffades ute på krogen. Hur de träffades på en kopp kaffe någon gång. Men egentligen sen första dagen de började dejta flyttade han in hos henne, bodde där. Det gick snabbt.
"Han hjälpte mi att flytta till Umeå. Han skulle bara stanna tills nollningen började, hjälpa mig komma i ordning - att stå på egna ben. Sen skulle han bara stanna tills skolan började. Sen skulle han bara stanna och lära mig laga mat. Sen...."

Hon berättade hur charmig han var, och hur duktig han var på att få kvinnors uppmärksamhet om han ville. Jag kommer särskilt ihåg en gång hon berättade om när de varit ute. Han stod vid baren med en tjej på vardera sida om honom, och han fick dem båda två att titta på honom med tindrande ögon som om han vore det bästa i hela världen. Hon stod och betraktade från sidan. Som att hon inte räckte till, utan han behövde bekräftelse från andra.
"Det kändes egentligen aldrig som att jag dög för honom. Jag kämpade för att han skulle nöja sig med mig och inte kolla efter andra tjejer. Men det hände ofta att han skrev till andra tjejer, ofta på facebook "Oj, jag la till dig för jag trodde att du var någon jag kände. Men jag är inte ledsen att jag la till dig, för du var sjukt snygg!" Han behövde ständigt bekräftelse, och han var alltid tvungen att berätta hur snygg alla andra tyckte att han var. Han berättade ofta hur tjejer vände sig om och kollade efter honom när han gick på stan."

Hon berättade hur han ibland gjorde illa henne. Hon beskrev hur hon då var i chock, för att sedan bara vilja tillbaka till honom och få veta varför. Varför han behandlade henne som han gjorde.
"Det var över, vi hade inte längre ett förhållande. Han satt i häktet i fyra dagar, fyra långa dagar. Jag åt inte, jag sov knappt - för somnade jag drömde jag. Det gjorde så ont inom mig, jag vred mig i sängen och grät, grät, grät. Jag orkade inte prata med någon jag kände, men jag pratade med jourer hit och dit. Jag pratade oftast med dem flera gånger per dag. Jag ringde dit och grät och skrek att jag måste få träffa honom, jag måste få fara till polisstationen och träffa honom! Jag tror att det var mest för att jag ville veta varför han hade gjort allt som han gjort mot mig. Jag hade så många frågor jag ville få svar på. Jag ville även att han skulle veta att jag fortfarande brydde mig om honom, jag ville bara att han skulle få den hjälp han behövde. Jag ville bara att han skulle sluta göra allt som var fel. Samtidigt var jag faktiskt lite rädd för honom, och att han fick besöksförbud direkt han kom ut kändes skönt. Men jag var ändå på min vakt, kollade ofta ut genom fönstret. Fick hjärtklappning varje gång jag såg en bil som liknade hans. Ändå var det någonting i mig som fortfarande ville prata med honom, prata med honom men inte träffa honom. För träffade jag honom, det vågade jag inte. Jag var rädd."
Taget från varningstecken.n.nu :
Du tänker att om du bara beter dig mot honom så som du själv skulle vilja bli behandlad av honom, så kommer han till slut att förändra sig och behandla dig lika väl som du behandlar honom. Det här är ett mycket vanligt tankesätt för kvinnor som själva är måna om att behandla andra väl och som är empatiska och vill vara förstående. Sanningen är att han inte kommer att behandla dig bättre även om du å din sida behandlar honom empatiskt och förstående.  En misshandlare tar det snarare som en invit att fortsätta behandla dig illa. Han kommer att utnyttja din empati och vilja att förstå honom istället för att returnera, återgälda eller anamma den.
I ett förhållande som präglas av verbal misshandel blir partnern inte förstådd, ej heller kan hon förstå det som händer eftersom misshandlaren beter sig oberäkneligt och förvirrande. Kvinnan kommer dock hela tiden vilja förstå mannen och hon ser honom som en rationell person. (Misshandlaren är i själva verket en person som beter sig irrationellt.) Även om kvinnan kan känna att hon tappar sitt självförtroende till exempel, vet hon inte varför.

Hon berättade att hon innan detta förhållande alltid hade resonerat så att om någon man någonsin skulle göra henne illa på något sätt skulle hon lämna honom direkt. Första gången han slog henne blev hon paff, ledsen. Samtidigt blev hon förbannad, och ville veta "varför slog du mig?" Återigen, varför?.. Han påstod att hon varit provocerande. Diskussionen eskalerade och till slut blev han less. Gick in i hans sovrum och började kasta ut hennes kläder. Som att det var hon det var fel på, det var han som ville kasta ut henne. "Jag minns inte riktigt hur vi försonades efter det där, men jag vet att vi gjorde det."
"Efter ett tag orkade jag inte längre höra alla dessa pikar från honom och ställde mig upp för att gå ut ur lägenheten, bara så att vi fick vara ifrån varandra tills han hade lugnat ner sig. Jag gick med snabba kliv mot lägenhetsdörren och hann precis ta i handtaget när jag slungades bakåt i en väldig fart. Mitt huvud slog i golvet och jag jämrade mig. Bulan som efteråt bosatte sig på baksidan av mitt huvud syntes inte utåt, och jag pratade heller inte gärna om den. Jag minns inte hur vi kom överens efter den gången, men han fick då en ny chans. För han lovade att det aldrig skulle hända igen."
Taget från varningstecken.n.nu :
Om du är med någon som behandlar dig illa, och du gång på gång ger den personen "en andra chans", kommer det att leda till att den personen respekterar dig mindre och ser detta som en "inbjudan" till att fortsätta behandla dig illa. Det är så en misshandlare ser på situationen. En person som upprepar sitt kontrollerande, sårande, respektlösa eller själviska beteende och inte förändrar det i början av relationen kommer med all sannolikhet att fortsätta sitt beteende och dessutom förvärra det.

Hon berättade hur han en gång slagit henne inför folk. Hur hennes vänner hade blivit förbannade på honom, och sagt att hon måste lämna honom. "Jag försvarade honom, jag vet inte varför, men jag försvarade honom."
"Efter första gången, när jag fick bulan, så berättade jag för en tjejkompis. "Men Sofia!! Du inser väl att det är sådär kvinnomisshandel börjar?!" Jag förnekade, jag sa att det kommer aldrig att hända igen, att det var mitt fel att det hände. När hon efter det frågade hur vi hade det, om någonting hänt sa jag alltid nej. Jag sa alltid att allt var bra."

Hon berättade hur hon ville höra en ursäkt från honom. Och detta har vi alla i gruppen beskrivit. Som en av oss, hon berättade hur hon blivit så misshandlad av honom att hon hamnat på sjukhuset. Efteråt var det första hon ville att fara hem till honom, så att han skulle se vad han har gjort mot henne, be om ursäkt, känna ånger. Men ingenting..
Taget från varningstecken.n.nu :
När är en ursäkt genuin? Beverly Engel är en terapeut i USA och skriver om hur många kvinnor ger folk, och i synnerhet män, alldeles för många chanser. I boken "The nice girl syndrome" uppger Engel vad som bör finnas med i en ursäkt för att den ska vara genuin och kunna bli tagen på allvar: 1. När ursäkten uttrycker ånger och också visar empati gentemot dig, dvs att han förstår att han gjort så att du blivit obekväm, sårad eller skadad på något sätt. 2. När han samtidigt tar ansvar för det han gjort. Det betyder att han inte skyller på någon annan än sig själv och dessutom tar ansvar för sitt beteende och dess konsekvenser. 3. Att han även tar aktivt ansvar för att det inte ska hända igen och att han ställer till rätta det han orsakat och kanske även jobbar med sig själv (t ex börjat i terapi). Han måste alltså göra vad som krävs för att det inte ska hända igen. Om någon av dessa punkter uteblir i en ursäkt är det inte säkert nog att ge den här personen en andra chans. Beteendet kommer förmodligen att upprepas. Alltså: ånger, empati, ansvarstagande för det som hänt, inte skuldbelägga annan eller annat än sig själv samt att personen ifråga gör vad som krävs för att det inte ska hända igen.

Och det som för mig var jobbigast för mig att höra, det som sved mest. Det var när hon berättade om sexet. Hur han alltid ville ha sex, oftare än vad hon ville. Och när hon inte gick med på det så blev han butter och irriterad. "Det var som att jag skulle ställa upp. Men jag låg ofta bara där, och ville att han skulle göra sitt så att jag sedan fick sova."
"Sista halvåret hade vi inte ofta sex. Och de gånger vi hade det, ville jag oftast inte. Efter det som hände just efter nyår, när han.. Jag ville verkligen inte. Men han blev irriterad och ibland arg när jag inte ville. Sen skyllde han sitt beteende på sexbrist. Om jag bara hade gett honom sex hade han inte varit tvungen att se porr, om jag bara hade gett honom sex hade han inte behövt skriva till andra tjejer, om jag bara hade gett honom sex hade han inte varit så arg på mig. När han fick sex minns jag att jag fortfarande hur mina tankar gick "Kan han inte göra bort det han ska göra snabbt, så jag får sova sen." Ibland kände han av att jag tänkte så, och då var han arg även efteråt. Så då var det inte ens värt det."