ninasofiaeklund

Innan man känner någon, när man endast har sett en bild på denna människa, så är ju faktiskt utseendet det man har åsikter om. Jag kanske inte talar för alla, men för mig själv i alla fall. Någonting jag brukar lägga märke till är ögon och hår. Generellt gillar jag dem med lite större ögon, eller åtminstone inte små. Det ska finnas någonting att titta in i, någonting som ger uttryck. Sedan gillar jag även mörkare ögon. Ögonbrynen är viktiga på så sätt att de ska synas och inte vara så blonda att de nästan smälter in. Håret däremot det gör inget om det är blont så länge ögonbrynen inte är jätteljusa, dock skulle jag nog säga att jag generellt gillar mörkhåriga mer. Viktigare än färgen är dock längden. Att det faktiskt finns hår, det gillar jag. Näsan brukar jag inte lägga märke till särskilt mycket om det inte är någonting väldigt i ögonfallande. Mun och tänder däremot. Killen bör ha definierbara läppar men inte några gigantiska. Och när de ler bör det inte se ut som klippiga bergen utan vanliga tänder, inte heller att tandköttet syns för mycket. Kroppen lägger jag inte lika stor vikt vid, men visst är det mer attraktivt med någon som är lite tränad istället för ölmage.
Detta låter väldigt ytligt och det är det. Jag skulle dock säga att de flesta har en åsikt vad de gillar mer på ett utseende, vad de finner attraktivt.

När det sedan kommer till den fasen att jag lär känna människan bakom bilden så blir utseendet mindre och mindre viktigt. Personen i fråga har dessutom en tendens att bli snyggare om jag gillar personligheten.
Någonting jag däremot är väldigt svag för är rösten, hur någon pratar. Dialekt spelar väl till viss del in, men jag har ingen favoritdialekt som jag är särskilt svag för. Det är snarare hur de för sig i sitt tal, hur de kan vara mjuk i rösten på precis rätt ställen, hur jag själv kan sitta och lyssna när de pratar bara för att just få höra deras röst.
Det andra jag är svag för är blickar. Hur någons blick kan kännas som de går hela vägen in i själen, hur det känns som de kan se hela mig för den jag är. En flackande blick är inte särskilt attraktivt, och det skapar ingen connection.
Det var nu väldigt länge sedan men det var en kille som var hit som gjorde alla rätt redan första gången. Dels innan hade han lite pluspoäng för sitt mörka lite längre hår och bruna ögon. Men väl här, hans röst var fantastisk och jag gillade verkligen att lyssna på honom. Vi satt vända mot varandra i min soffa och ställde frågor till varandra ur ett "lära-känna-varandra-spel" som han hade. Hans blick flackade inte utan han höll ögonkontakt med mig i princip hela tiden. Sen att det visade sig att våra personligheter inte alls gick ihop lika bra är en annan femma, utan nu pratar jag endast första mötet.
Den tredje saken som jag finner attraktivt är hur de kan föra sig verbalt. Det har väl även det lite med rösten att göra men hur de för sig verbalt tycker jag inte har bara med tal att göra utan även skrift. De ska självklart inte skriva hela tiden för då blir det nästan creepy, men ändå mer ofta än sällan. Ett godnatt eller godmorgon sms är väldigt fint. Eller att de skriver och frågar hur dagen har varit.

Jag har pratat om honom förr och nu gör jag det igen, Ryan Reynolds. Visst jag tycker dels han ser bra ut, men det finns kändisar som är snyggare. Men Ryans röst har jag helt fallit för. Jag älskar hur han pratar, hur han använder olika tonlägen på rätt ställen och.. Ja, hans röst är helt enkelt fantastisk.



Här är ett exempel. Jag gillar verkligen hans röst :)