2011
Jag faller väl för grupptrycket och gör även jag en lite resumé av 2011. Året när jag gick vidare. I början av detta år började jag gå på gruppmöten på kvinnofridsmottagningen, vilket förmodligen är ett av de smartaste val jag gjort. En grupp på 7 medlemmar och 2 ledare som kom att betyda väldigt mycket för mig, som fick mig att se livet på annat sätt, som fick mig att gå vidare. Det finns fortfarande ärr, men det är inte mer än ärr. Såren har läkt men ärren gör sig påminda om att det faktiskt hänt, bildligt talat alltså.
Under detta år har jag knytit vänskapsband som känns väldigt starka. Lärt känna människor på djupet som jag aldrig vill släppa. Jag har många vänner och bekantingar men de jag har knutit starkast band med under detta år är Thomas, Henke och Viktor.
När jag blev singel sommaren 2010 trodde jag inte att jag skulle vara singel särskilt länge eftersom jag aldrig varit det, men hela 2011 har jag varit just det: singel. Ibland har jag varit väldigt nöjd med det, tyckt att det varit skönt. Att kunna göra vad man vill när man vill, träffa folk, "dejta" - jag definierar det ju dock inte som dejta utan snarare träffa killar som ibland utvecklas till vänskap, ibland till mer, eller helt enkelt rinner ut i sanden. Det finns även stunder när jag känt stor tomhet, önskat att jag haft någon speciell, någon som är min käraste. Dock oftast har jag varit varken eller utan endast tagit dagen som det kommer. Träffar jag någon som jag tycker om är jag öppen för förslag men gör jag det inte är jag nöjd med mitt liv ändå.
Det här har även varit ett riktigt jobb år. Jag har jobbat mycket och på olika ställen. Jag vågade även söka mig ifrån tryggheten på demensboendet och till sjukhuset där jag inte alls kände mig lika säker i min yrkesroll, även detta val är jag väldigt nöjd över. Jag har trivts väldigt bra på sjukan och mitt jobb där på Samvården.
Det här är året jag lämna tillbaka gamlingarna (katterna jag var fodervärd åt) och skaffade en till ragdoll så att jag nu har två ragdoll-grabbar. Min små älsklingar som ger mig så mycket glädje och är oerhört lättskötta.
Jag har växt otroligt mycket, vilket man gör varje år, men framför allt tack vare kvinnofridsmottagningen. Inte nog att jag lärt mig hantera det som hänt utan jag har även vuxit i mig själv. Jag har lärt mig saker om mig själv som jag inte ens visste fanns.
2012 blir året när jag får min sjuksköterske-examen, blandade känslor där må jag säga. Man börjar ju äntligen se ljuset i tunneln, anledningen att man pluggat i snart tre år kommer snart att ha en mening. Men samtidigt känns det sorgligt att skiljas från min klass, och studentlivet.
2012 blir året när min kära syster Erika äntligen flyttar till Umeå!
Och 2012 blir året (eller åtminstone första halvåret) när jag (försöker) jobbar så mycket utan fokuserar på vänner och livet i övrigt. Det är enkelt att jobba, det blir nästan så att man gömmer sig bakom jobbet, tar på sig en roll och bara gör. Man behöver inte ta itu med allt annat utan kan vara nöjd med sig själv ändå. Sista terminen på sjuksköterskeprogrammet ska jag fokusera på mina vänner och prioritera dem istället för jobb. Jag ska inte jobba direkt jag är ledig utan endast någon gång i sänder.
Under detta år har jag knytit vänskapsband som känns väldigt starka. Lärt känna människor på djupet som jag aldrig vill släppa. Jag har många vänner och bekantingar men de jag har knutit starkast band med under detta år är Thomas, Henke och Viktor.
När jag blev singel sommaren 2010 trodde jag inte att jag skulle vara singel särskilt länge eftersom jag aldrig varit det, men hela 2011 har jag varit just det: singel. Ibland har jag varit väldigt nöjd med det, tyckt att det varit skönt. Att kunna göra vad man vill när man vill, träffa folk, "dejta" - jag definierar det ju dock inte som dejta utan snarare träffa killar som ibland utvecklas till vänskap, ibland till mer, eller helt enkelt rinner ut i sanden. Det finns även stunder när jag känt stor tomhet, önskat att jag haft någon speciell, någon som är min käraste. Dock oftast har jag varit varken eller utan endast tagit dagen som det kommer. Träffar jag någon som jag tycker om är jag öppen för förslag men gör jag det inte är jag nöjd med mitt liv ändå.
Det här har även varit ett riktigt jobb år. Jag har jobbat mycket och på olika ställen. Jag vågade även söka mig ifrån tryggheten på demensboendet och till sjukhuset där jag inte alls kände mig lika säker i min yrkesroll, även detta val är jag väldigt nöjd över. Jag har trivts väldigt bra på sjukan och mitt jobb där på Samvården.
Det här är året jag lämna tillbaka gamlingarna (katterna jag var fodervärd åt) och skaffade en till ragdoll så att jag nu har två ragdoll-grabbar. Min små älsklingar som ger mig så mycket glädje och är oerhört lättskötta.
Jag har växt otroligt mycket, vilket man gör varje år, men framför allt tack vare kvinnofridsmottagningen. Inte nog att jag lärt mig hantera det som hänt utan jag har även vuxit i mig själv. Jag har lärt mig saker om mig själv som jag inte ens visste fanns.
2012 blir året när jag får min sjuksköterske-examen, blandade känslor där må jag säga. Man börjar ju äntligen se ljuset i tunneln, anledningen att man pluggat i snart tre år kommer snart att ha en mening. Men samtidigt känns det sorgligt att skiljas från min klass, och studentlivet.
2012 blir året när min kära syster Erika äntligen flyttar till Umeå!
Och 2012 blir året (eller åtminstone första halvåret) när jag (försöker) jobbar så mycket utan fokuserar på vänner och livet i övrigt. Det är enkelt att jobba, det blir nästan så att man gömmer sig bakom jobbet, tar på sig en roll och bara gör. Man behöver inte ta itu med allt annat utan kan vara nöjd med sig själv ändå. Sista terminen på sjuksköterskeprogrammet ska jag fokusera på mina vänner och prioritera dem istället för jobb. Jag ska inte jobba direkt jag är ledig utan endast någon gång i sänder.
Kommentarer
Trackback
