ninasofiaeklund

Jag pratar sällan med folk om mitt ex nu för tiden. Jag skriver ibland med folk om det, när jag får någon fråga. På bloggen kommer det fortfarande fram saker emellanåt, men det är allt glesare mellan gångerna. De flesta som vet någonting om det som hänt vet på grund av att de läst min blogg och sedan har de frågat någonting och jag har bekräftat. Det är oerhört sällan jag berättar av mig själv för någon nu för tiden.
Ikväll däremot så gjorde jag det. Jag satt och pratade med en kille som hade läst en kurs i makt och kön. Jag blev så fascinerad över hur han tänkte och vad han sa. Jag övervägde ett bra tag om jag skulle säga någonting om det eller inte, men jag valde att göra det för det kändes som att det verkligen hängde i luften.
Jag är medveten om att när jag berättar om det för någon face to face så bagatelliserar jag det hela oerhört mycket. Jag berättar om det som andra berättar om en hemskt nyhet de läst i tidningen. Han reagerade på att jag tog väldigt lätt på det, och det gör jag när jag pratar om det. Det bara blir så.
Det jag ville komma fram till med detta var i alla fall de ord han sa till mig precis när han skulle gå härifrån "Jag uppskattar verkligen att du valde att berätta för mig." De orden, de betydde mycket för mig.