Tack för kommentaren
"shit vad starkt av dig, att berätta så öppet om vad du varit med om, blir så jävla rörd! har också varit tillsammans med ett svin förr, som psykiskt misshandlar, det är inte lätt när man befinner sig mitt i det att ta sig ur det precis som du skriver. jag beundrar dig som gått vidare! och som kan rakryggat berätta om dessa hemskheter och inse att du inte gjort något fel, det är han som gjort fel."
Jag vet inte vem du är och du lämnade inte så att jag kan kontakta dig på något sätt, men ville bara säga tack! =)
<3
Tack själv, för det fina tacket! Jag trodde jag hade skrivit bloggnamnet, men nu står det där i alla fall. :) Hoppas du har en jättefin lördag! Och det känns otroligt skönt att det finns fler som förstår hur svårt det där ämnet är. Att du skriver om det, och tar bort tabun kring det, kändes så befriande. Det är inte vårt fel! Det ska jag tänka på när jag funderar över hur det kunde bli så.
Alltså herregud vilken historia! Så otroligt stark du är som vågar berätta detta helt ärligt och som vågar gå vidare! Beundrar dig verkligen! KRAM
Jo det är svårt att lägga bort skulden, oerhört svårt. Men att förlåta sig själv är desto viktigare, för det är lättare att klandra sig själv än den som gjort en illa. Att inse att man har ett värde och att ingen har rätt att göra en illa, det är en insikt som gör det lättare. Absolut finns det en mening med att berätta, man inser att man inte är ensam!
