Ja, jag ska bli författare och gifta mig med Ryan Reynolds.

"Vad ska man bli när man blir stor egentligen?"
"Ja, jag ska bli författare och gifta mig med Ryan Reynolds."
"Jag vill bli kär."
"Jaa.. Det vill väl alla."


Denna konversation ägde rum mellan mig och en kompis för inte alls länge sedan. Jag skämtade bort frågan (som jag nog gör med rätt mycket) genom att berätta om Ryan Reynolds. Han seriositet i hans önskan, att få bli kär, fick mig att tappa den skämtsamma masken. Jaa, det vill väl alla. Eller åtminstone de flesta? Så även jag.

* Enligt Svenska Akademiens ordbok betyder kärlek:
"En stark känsla. Böjelse för någon med en önskan om föremålets lycka och välgång. Glädje och tillfredsställelse över att befinna sig i denna persons närhet och att göra honom eller henne till lags. Innerlig tillgivenhet".

Detta inlägg tänkte jag tillägna kärlek. Inte av någon särskild anledning egentligen, utan för att den påverkar alla människor, den påverkar mig. Den är intressant, den är fint, den är skrämmande. Den är någonting jag längtar efter samtidigt som jag fasar över den. Den är någonting spännande, någonting som finns i tankebanorna med jämna mellanrum trots att det för närvarande inte finns något alternativ.

Kärlek är nästan omöjligt att beskriva. Känslan och upplevelsen är olika för olika personer och kan variera från gång till gång som man blir kär.
För en del pirrar det i hela kroppen bara de tänker på personen de är kär i, några blir konstant rusiga och varma, vissa blir mest nervösa och kallsvettas medan andra blir energiska. En del känner en stilla känsla i magen eller bröstet, vissa kan inte sluta tänka på personen i fråga medan andra känner allt detta på en gång.


För mig personligen kan jag väl säga att när jag tycker om någon, även om det bara är på ett begynnelsestadie och kanske inte leder någonstans, så blir jag väldigt "fast" i denna person. Stor del av mina tankar går till denna person, även om jag inte berättar det för honom.
Jag gillar inte att vara needy, utan längtar periodvis i tystnad. Emellanåt visar jag mitt intresse väldigt ambitiöst. Skriver fina meddelanden, visar uppskattning, överraskar. Sedan blir jag nästan orolig att han ska tycka att jag är för needy, så då tar jag lite avstånd - ofta omedvetet, detta är någonting jag reflekterar över i efterhand.

Ibland är det svårt att veta om man verkligen är kär. Kanske är du förälskad, bara lite intresserad eller kanske mest tänd. Ena dagen kan du känna dig förälskad i en person för att nästa dag vara jätteförälskad i en annan. Är det då kärlek?
En del prioriterar bort kärleken, kanske av rädsla eller religiösa skäl. Kanske har man blivit kär i fel personer tidigare och har dåliga erfarenheter från det. Många tycker också att det är svårt att hitta någon att bli kär i.

Sedan jag blev singel för ca 1,5 år sedan har jag självklart blivit intresserad av killar, men det har aldrig lett någonstans. Vad anledning till detta är kan jag inte riktigt svara på. Vissa säger att jag är kräsen, jag säger att jag är försiktig.
Jag får ofta frågan om jag vill ha ett nytt förhållande, och jag har väl inget riktigt svar på den frågan. Det är inte precis så att jag aktivt söker någon i alla fall. Jag tror att när jag träffar någon som det känns rätt med kommer det inte att vara några tvivel, då kommer fördelarna med förhållanden överväga fördelarna med att vara singel.
Ibland tänker jag att jag inte har tid med ett förhållande, men om skulle man hamna där skulle man ta sig tid, man skulle få lov att prioritera.

Tanken på att ha någon att dela saker med, på det sätt man gör i ett förhållande, känns ändå väldigt tilltalande. Tanken på någon som prioriterar en högst, någon som längtar efter att få vara med en på samma sätt som man själv känner längtan till denna person. Tanken på någon att drömma om en framtid tillsammans med, att göra planer och ja, drömma helt enkelt. 
Sedan drömmer jag som så många andra om att få bli lite bortskämd, bli lite uppvaktad. Någon som verkligen är engagerad - någon som vill och gör. Att få sin lilla saga och flyta runt på de där små rosa molnen som det ständigt talas om i filmerna.

Nej, nu avslutar jag detta inlägg med ord som jag ofta använder: Ääh, det löser sig!

* Källa: http://www.vardguiden.se/Tema/Sex-och-samlevnad/Relationer/Vad-ar-karlek/


Kommentarer
Postat av: mami

Ledsen gumman, men det är en fantasivärld allt du drömmer om. Min erfarenhet med att leva med din far i 25 år är att man älskar inte alla sidor direkt och inte sen heller. Men man lär sig acceptera dennes sidor och inser att man kan aldrig förändra någon.

Det jag föll för hos "pappa" var hans enorma lugn, otroligt filosofiskt lagd då...kan tilläggas. Men att vi kunde prata om allt och det kändes så enkelt.

Jag hade precis lämnat ett kortvarigt förhållande och bestämt mig för att inte ha nån ny förrän den "rätta" skulle komma. Innan vi blev tillsammans, så tänkte jag; skulle jag kunna leva med denna person resten av mitt liv? Ja, det skulle jag. För han är min bättre halva. Om jag flyger så är han vikten som håller mig fast på jorden. När jag inte orkar så har han Go, et... Om jag surrar så är han eftertänksam... Om jag är impulsiv så är han lugn...

Vi är varandras motsatser och 2 pusselbitar som passar, dock först efter många års slipningar i kanterna. Men kan ärligt säga; Jag är mer kär nu än när ni var små. Då slet det mer... Nu har vi liksom en vardagspuls som fungerar. Inga krav och måsten som när ni var små. Inga kamper om antal barn! Husbyggen osv. Vi kan bara njuta. Vi vet varandras sidor, vissa saker vet vi att de sidorna når vi inte varandra och det är helt okej. Man behöver inte dela allt med varandra. Vissa saker har man vänner till för. Mest av allt så är din far min trygghet när allt annat med mitt liv/kropp bråkar, så är han lika lugn och håller mig lugn också.

Visst var förälsketiden härligt och den återkommer med jämna mellanrum när man ser på varandra i nytt sken. Men kärleken som i sagan... den tror jag du ska inse att den är just en fantasi.

I nöd och lust, som i äktenskapsorden, det är ord att ta med sig om man tänker bege sig in i ett förhållande. Inte göra om dem till när jag har lust och om jag får tid...

Jag VET att när du är redo, så finns han där. Men njut av livet som det är, du har ju mycket av det bästa av världar som det är. Du har vänner, du är ÄLSKAD!!! Du är eftertraktad som arbetskraft. Inte alla som har det. Men sluta inte drömma för det, om att få planera en framtid med någon. För den drömmen bär nog de flesta inom sig livet ut.



Älskar dig mitt hjärta <3

2011-11-11 @ 08:15:02
URL: http://annasdrom.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0