ninasofiaeklund

* Han talar illa om tidigare partners och kan inte se att han gjort något fel i relationen. Allt är den före detta flickvännens fel. Han talar om tidigare partners på ett nedlåtande sätt, och kanske även hävdar att han blivit utsatt för misshandel av den före detta flickvännen. Detta är ett varningstecken, likaså om han berättar att den före detta partnern har ljugit genom att anklaga honom för misshandel. Försök i så fall att ta reda på den före detta partnerns version av historien.
Detta känner jag igen. Och jag antar att jag nu är en av hans ex som han talar illa om. Som vi pratat om i gruppen "det är alltid så synd om honom."

* Han säger att du är den enda kvinnan som har förstått honom och att du är den enda som har behandlat honom bra. Han sätter dig på en piedestal. Det kommer inte dröja länge förrän han säger att "du är precis som alla andra". Han kan även göra motsatsen: han kanske talar om sina tidigare partners på ett sätt som gör att du känner dig underlägsen och att du aldrig kan "nå måttet", vilket ger honom makt över dig.
Aldrig har jag känt mig så uppvaktad och speciell som i början. Och uttrycket "sätter dig på en piedestal", det är använt många gånger, för det var precis så det var.

* Ingenting är någonsin hans fel. Han får dig att känna skuldkänslor över saker som går fel.
Jag vet egentligen inte om jag behöver kommentera någonting på denna punkt, det bara var så.

* Han vill flytta ihop eller gifta sig väldigt tidigt i relationen. Detta är ett sätt för honom att kontrollera dig, att "äga" dig. Han har svårt att acceptera om du vill vänta med dessa saker.
Well, flyttade ihop gjorde vi väl som egentligen direkt. Han bodde hos mig redan innan vi var tillsammans. Jag minns fortfarande hur bitter han blev när jag inte ville förlova mig. Jag tyckte att tanken var absurd, jag var ju så ung, vi hade inte varit tillsammans länge, varför skulle jag då förlova mig?

* Han attraheras av sårbarhet och väljer flickvänner som nyligen gått igenom en kris eller förlust av något slag. Han väljer kanske partners som är mycket yngre än honom. Han blir "räddaren". Han kan till och med "rädda" en kvinna som tidigare varit i ett våldsamt förhållande, bara för att göra samma sak som hennes tidigare partner gjorde.
Jag hade precis kommit ur ett förhållande när vi träffades. Ett förvisso bra förhållande, som helt enkelt inte fungerade längre. Han skulle då vara den bättre, och det var han i början. Han var precis som jag ville att han skulle vara. Jag har även hört att det är vanligt att en och samma kvinna hamnar i många olika sådana här förhållanden. Och i början av varje nytt förhållande berättar hon för den nya om hur hemsk hennes ex varit. Den nya lovar då guld och gröna skogar, att han skulle vara så mycket bättre.

Denna sida har en definition av verbal misshandel som jag tycker är väldigt talande:
"Verbal misshandel lämnar inga synliga blåmärken. Men att bli utsatt för verbal misshandel i en nära relation är lika smärtsamt som att bli fysiskt misshandlad och det kan ta minst lika lång tid att återhämta sig från verbal misshandel. Verbal misshandel bryter ner en människa, tar ifrån henne både självkänsla och självförtroende. Den dämpar livslusten."
Det är nästan svårare med den verbala misshandeln. Det fysiska försvinner ju när han försvinner, och är ofta lättare att bearbeta. Den verbala den är svårare, det finns inga bevis och man undrar om man är paranoid och bara inbillar sig att den ägt rum. Man blir nedbruten och ja, livslusten dämpas.

Kvinnan hålls kvar i relationen på grund av det som kallas traumatisk bindning.
Relationen pendlar ständigt mellan lugna perioder, spänning och misshandel. Det blir en bergochdalbana av starka känslor såsom förhoppningar, besvikelser, smärta, rädsla, utsatthet, hopp och tacksamhet, och kvinnan kastas mellan dessa känslolägen. Eftersom misshandlaren har sina snälla stunder hålls hon kvar i förhållandet, eftersom hon ständigt bär på hoppet att han kan förändras och åter bli den man hon blev kär i. Hans snälla stunder eller perioder bidrar till att hålla hoppet vid liv. Själva misshandeln får henne samtidigt att förlora självkänslan och självförtroendet alltmer, vilket gör det svårare att lämna förhållandet. Att förlora kontakten med sitt jag och därmed sin kraft och styrka gör att blotta tanken på att lämna förhållandet känns omöjlig. Kvinnan kan ha övertagit misshandlarens bild av henne som en inkompetent, ointelligent person. Hon kanske tror att hon behöver honom rent praktiskt för att klara sitt liv.
Bergochdalbana var det. Jag har alltid sagt att det är det bästa och sämsta, men det var aldrig på den nivån ett normalt förhållande ska vara på. Det var antingen eller. Men man slutar aldrig ha hoppet, för att när det är bra är det så väldigt bra. Många av oss på mötena kan berätta hur mannen alltid försöker kompensera efter en "misshandel", genom att städa, eller köpa gåvor - well helt enkelt överraska och kompensera för det dåliga han gjort.

Jag tycker det här var en väldigt bra hemsida faktiskt, och jag lär besöka den fler gånger.