ninasofiaeklund

Tog tag i mitt liv och for till Thomas. Denna lilla krabat kan få mig så lycklig! Inte konstig att jag är nedstämd när jag inte får träffa min Thomas ;) Det känns absolut bättre nu, men jag är väl inte mitt rätta jag ännu heller. Men jag har då pratat av mig lite nu. Även om jag aldrig planerar att säga sådant som jag faktiskt säger när jag är med Thomas. Han har en förmåga att läsa av mig, och fråga saker som jag knappt vet att jag tänker - men som egentligen är sådant jag grubblar på.
"Vad du grubblar mycket på allt. Varför funderar du alltid vad andra tycker, hur andra vill ha det? Varför funderar du inte vad du själv vill?"

Jag har en vän som ofta pratar om sin stuga. Han berättade för mig att för några år sedan fanns det ingen täckning där. "Jag älskade att få komma till stugan, att mobilen inte fungerade - att man var helt fri." Ihelgen är han i sin stuga, och han har täckning. Dock har det varit något fel på hans mobil, han har bara kunnat skicka sms - inte kunnat ta emot. Detta gillade han inte! Han började då vara online på facebook via mobilen allt oftare, och han ringde ibland. När det sedan började fungera igen erkände han att det hade varit jätte jobbigt. Att han till och med ringt till Telia och felanmält detta. "Jag är som lite smått beroende av dina sms :$" Behöver jag ens nämna att detta gjorde mig lite smått glad?

Kött och potatis stod på dagens meny. Thomas vet vad jag gillar helt enkelt. Efter det lekte vi litegrann:



Hann även en sväng på en tjejfest. For ärligt talat mest dit för att fixa Sofias hår. Efter det satt jag och pratade med Sofia ett tag innan jag drog hem. Hon är så söt, och jag fick sådan positiv respons på det jag skriver här på bloggen. Har fått det av några andra också, och det gör mig så glad. Då känns det som att det finns en mening med att jag gör det.
Vi pratade även om dessa killar. Hur fascinerande det är att man som tjej tycker att när han säger en komplimang - en bra sak, då kompenserar det upp ALLT det dåliga! 

"Ne men du äger en bit av mitt hjärta så du kommer alltid vara hjärtat" 11 december 2010.
Det är bland det sista han skrev till mig. Det tog slut i Juli, och i december skrev han detta. Och det var nog inte ens så mycket sanning bakom dessa ord. För att hålla mig kvar? Från det att det tog slut, tills att jag helt slutade svara när han skrev pendlade det väldigt mycket mellan att jag var helt underbar till att jag var den värsta som fanns i hela världen. Som att han testade olika strategier för att hålla mig kvar, för att få mig att reagera. Ibland var han snäll och gullig, ibland riktigt elak.

"hahahahahaha
sluta låta som en hjärnläkare du är inte det och kommer aldrig bli helelr,m du är skadat gods och det var du innan du träffa mig, det har din mamma fixat alla dina syskon är skadat gods, men kponstigt närdiin  mammas föräldrar var typ kusiner vad dom nu var.
och har inte mycket ilska fattar bara inte hur man kunde säga att man älskar en och sen göra ALLT du gjorde mot mig"
...
"ne men hon beter sig iaf som ett offer, och lala getter har hon inte hemma tanke på hur hennes syskon ärvarenda en av dem
eller s blev ni bara kraftigt hjärntvättade XD
ajja orka bry mig om dig, kunde inte blivit nå bättre än att det tog slut mellan oss, den horan du var som knullade runt och låssades att allt var frid och fröjd funkade inte för mig =)  
ändå =)"

Jag orkar inte leta åt en källa på detta nu, men jag har fått lära mig på alla möten där jag går att det är vanligt att män försöker isolera en från dels sina vänner och dels sin familj. Han skyllde ju alltid mycket på min mamma, även i Luleå skyllde han mitt beteende på min mamma. Mina vänner var det också fel på, och några slutade jag umgås med. Och jag slutade skriva med rätt många också. Men min mamma slutade jag aldrig prata med, han lyckades aldrig isolera mig från min familj. Han slutade helt enkelt aldrig vara ömsom varm, ömsom kall.

Misshandlaren växlar mellan våld och värme. Ingen misshandlare är misshandlare 24 timmar om dygnet. Eftersom förhållandet präglas av ömsom värme, ömsom våld hålls offret kvar i relationen. När misshandlaren beter sig snällt får kvinnan hopp om att allt ska förändras till det bättre, vilket får henne att stanna kvar. Själva misshandeln, som inträffar förr eller senare, bidrar till att sänka kvinnans självkänsla och självförtroende, vilket också gör att hon stannar kvar i relationen. Det känns med tiden alltmer omöjligt att bryta relationen, eftersom tanken på att klara sig själv och vara ensam känns omöjlig.
Taget från http://www.varningstecken.n.nu/verbal-misshandel