ninasofiaeklund

Som jag tidigare sagt känns det verkligen som att jag mår bättre nu. Och jag har börjat med klackar igen, förutom på praktiken då. Och bara det får mig att må bättre, jag får mer självförtroende då. Jag känner mig även gladare, tjollrigare. Nu för ett litet tag sen fick jag bekräftat att det även verkar så utifrån:
"Ja de syntes tänkte på de då jag mötte dig och vi började gå du såg längre ut och självsäkrare "

Kom på att jag har inte berättat om min chef i Boliden, han är lite rolig. I början av detta år ringde han och undrade om jag inte kunde jobba där i sommar, men jag så att jag skulle vara i Umeå. Ungefär så här gick konversationen till:
"Du ska inte bo hemma hos mamma och pappa i sommar, så kan du jobba här? Du kan få jobba natt om du vill!"
Jag: "Njäe men jag bor ju som i Umeå nu. Det är rätt skönt slippa pendla. Och jag har ju som inte tillgång till bil på samma sätt som förr ändå."
"Men förr gick det ju, hur gjorde du då?"
"Då hade jag mitt ex bil."
"Men bli ihop med han igen då!"
När jag nu skulle söka jobb på samvården ringde jag honom angående referens. När jag frågade om han kunde ställa upp så att de fick ringa till honom säger han:
"Såå, om jag ger en dålig referens kommer du hit och jobbar?"
När han till slut insåg att jag inte skulle kunna dit och jobba sa han:
"Nej men det är bara de ringer, du ska få bara bra referenser."
Även om han kanske tjatade lite väl mycket blev jag ändå lite stolt över mig själv. Okej, dels vill han ju ha dit mig för att det är svårt att hitta folk som vill jobba i Boliden. Men jag tror faktiskt även att jag gjorde ett bra jobb där.

På tal om att bli ihop med sitt ex igen. För ett tag sedan berättade en vän om hur hon varit tillsammans med en kille i några år innan hon flyttade hit till Umeå. De hade planerat sin framtid tillsammans, var de skulle bo och så vidare. Nu har de varit ifrån varandra, levt sitt eget liv sedan dess. Trots denna tid ifrån varandra har de nu åter funnit varandra. Det låter ju som en saga. Man säger ju oftast när det tar slut att "Är det meningen hittar vi tillbaka till varandra." Men det är inte ofta man hör om folk som faktiskt hittar tillbaka till varandra (förutom när man bara har korta breakups). Det är fascinerande och fint, det är åtminstone vad jag tycker =)

Ikväll har jag varit och sett "shååvven" - en show med studentorkestern här i Umeå. Thomas var en av de som uppträdde, han var helt underbart duktig - sjöng solo, dansade runt i bar överkropp och balerina kjol (finns bildbevis som kanske dyker upp i framtiden?) och spelade trombon. Jag känner mig verkligen stolt över att jag känner en sådan duktig människa. Han vet hur man bjuder på sig själv och är helt fantastisk. Jag är så stolt över att få sitta i publiken och beskåda honom, jag känner mig hedrad när han söker min blick och ler emot mig. Ett vackert leende är det dessutom.

Jag är som glad ikväll =)


Thomas gillar mina egenheter, som hur jag äter smörgåsrån (lägger sedan ihop dessa).