Nyår och nära-döden-upplevelse.
Nyårsafton blev inte alls särskilt märkvärdig faktiskt. Bestämde mig för att vara hemma med familjen. Så det blev jag som fick göra mat, med hjälp av de andra. Gjorde vitlöksphiladelphiaost- och persilje- fyllda kycklingfiléer och klyftpotatis. Eller potatisen gjorde jag faktiskt inte mycket utav. Gott blev det iaf!
Vi dukade med finporslinet, jag vek näckrosor av servetterna. Jaa, vi försökte göra det lite festligt helt enkelt.
Resten av kvällen spelade vi spel. Först spelade vi Mah-Jong, var verkligen jättekul att spela eftersom att det var så länge sen sist. Sen skulle pappa och Erika se hockey, vilket jag inte var så taggad på. Så jag och Christina sjöng lite sing it på wii, disneylåtar och girls night out tror jag det var. Måste ändå medge att singstar är mycket bättre.
Man må ju vara finklädd nyår fastän man bara ska vara hemma, tyckte då jag!
Det nya året kom, vi skålade och sen gick jag och la mig, var ju jobb som gällde dagen efter. Somnade dock inte förrän efter kl 1, sen upp just efter kl 5. Dessutom sov jag oroligt hela natten.
Nyårsdagen var det jobb i Boliden, delad tur. Så var ju som där hela dagen. Tiden gick ändå ruskigt fort. Han jag jobbade med under kvällen tyckte att jag skulle komma och jobba i Boliden oftare "Det är så roligt att jobba med dig ju!" När man får höra sånt, då blir man glad!
På väg hem från Boliden den kvällen var jag med om en nära-döden-upplevelse. Eller åtminstone nära-sjukhussäng-upplevelse. Jag hann verkligen tänka att "näe nu smäller det." Det är rätt komiskt vilka tankar man hinner börja tänka i sådana tillfällen, hur folk skulle reagera osv.
Nåväl. Jag var bara en dryg mil från Boliden när jag fick möte med en bil. Han bländade inte av helljusen, men det är ju inte första gången någon glömmer det. När bilen kommer närmare ser jag att han ligger ju mer på min sida än på hans sida! Hade man hunnit tänka lite mer hade man kanske kört i diket för att slippa en frontalkrock. Men så långt hann jag inte tänka. Men på något mirakulöst sätt lyckades jag svänga förbi bilen, utan att helt skära ner i dikeskanten, häva sladden som uppstod efteråt och fortsätta färden hemåt. Adrenalinkicken kom snabbt. Jag fattar fortfarande inte hur det gick till att jag överlevde det där, det kändes som att jag inte borde ha rymts där på vägen. Tur jag hade farmors lill-bil åtminstone!
Väl hemma spelade jag, Erika och Christina bistmark, vilket vi gjort många gånger under lovet. I vanliga fall brukar det gå rätt bra för mig, speciellt i det spelet, men nu under jul har det gått hur dåligt som helst! Men i lördags då vann jag, så ordningen är återställd ;)
Vi dukade med finporslinet, jag vek näckrosor av servetterna. Jaa, vi försökte göra det lite festligt helt enkelt.
Resten av kvällen spelade vi spel. Först spelade vi Mah-Jong, var verkligen jättekul att spela eftersom att det var så länge sen sist. Sen skulle pappa och Erika se hockey, vilket jag inte var så taggad på. Så jag och Christina sjöng lite sing it på wii, disneylåtar och girls night out tror jag det var. Måste ändå medge att singstar är mycket bättre.
Man må ju vara finklädd nyår fastän man bara ska vara hemma, tyckte då jag!
Det nya året kom, vi skålade och sen gick jag och la mig, var ju jobb som gällde dagen efter. Somnade dock inte förrän efter kl 1, sen upp just efter kl 5. Dessutom sov jag oroligt hela natten.
Nyårsdagen var det jobb i Boliden, delad tur. Så var ju som där hela dagen. Tiden gick ändå ruskigt fort. Han jag jobbade med under kvällen tyckte att jag skulle komma och jobba i Boliden oftare "Det är så roligt att jobba med dig ju!" När man får höra sånt, då blir man glad!
På väg hem från Boliden den kvällen var jag med om en nära-döden-upplevelse. Eller åtminstone nära-sjukhussäng-upplevelse. Jag hann verkligen tänka att "näe nu smäller det." Det är rätt komiskt vilka tankar man hinner börja tänka i sådana tillfällen, hur folk skulle reagera osv.
Nåväl. Jag var bara en dryg mil från Boliden när jag fick möte med en bil. Han bländade inte av helljusen, men det är ju inte första gången någon glömmer det. När bilen kommer närmare ser jag att han ligger ju mer på min sida än på hans sida! Hade man hunnit tänka lite mer hade man kanske kört i diket för att slippa en frontalkrock. Men så långt hann jag inte tänka. Men på något mirakulöst sätt lyckades jag svänga förbi bilen, utan att helt skära ner i dikeskanten, häva sladden som uppstod efteråt och fortsätta färden hemåt. Adrenalinkicken kom snabbt. Jag fattar fortfarande inte hur det gick till att jag överlevde det där, det kändes som att jag inte borde ha rymts där på vägen. Tur jag hade farmors lill-bil åtminstone!
Väl hemma spelade jag, Erika och Christina bistmark, vilket vi gjort många gånger under lovet. I vanliga fall brukar det gå rätt bra för mig, speciellt i det spelet, men nu under jul har det gått hur dåligt som helst! Men i lördags då vann jag, så ordningen är återställd ;)
Kommentarer
Postat av: Lina
Usch tycker inte om sånna personer som inte håller sig på sin kant när man möts, speciellt inte om det är lastbilar som kör på fel sida.
Postat av: mami
Tack och lov gick det bra. Nästa gång nåt liknade händer så ska du ljustuta, dvs blinka många gånger för att uppkalla uppmärksamheten för mötande bil.
Härligt att ha dig hemma. Ser fram emot nästa gång redan... älskar dig min lilla prinsessa! <3
Trackback
