2010?

Många har skrivit så kallade årsresuméer om hur 2010 varit, vissa har varit så duktiga att de skrivit upp det viktigaste som hände varje månad. Well, det har jag inte tänkt göra men någonting kan jag ju nämna.
När jag tänker tillbaka på 2010 så är det verkligen första och andra halvåret två helt olika liv. Att det kan vara sådan markant skillnad.
Första halvan.. Jag kan ärligt talat inte minnas alltför mycket som hände då. Jag gick som på autopilot utan att tänka eller reflektera över någonting. Jag var inte med på någonting som hände med klassen eller så, utan jag var hemma i lägenheten, på skolan eller på jobbet. Jag hade inte så stor umgängeskrets då, och de jag hade undvek jag ibland. Jag förstår fortfarande inte hur man kan stänga av så pass mycket att man inte vet vad som händer. Dock kom Dexter in i mitt liv då, och det är verkligen inte någonting jag ångrar. Han är så fruktansvärt söt!
Sommaren representerar brytpunkten mellan de två liven jag levt det här året. Under brytpunkten fungerade inte särskilt mycket. Sömn och mat blev inte längre vardag, utan fokuserade på att jobba och sen inget mer. Det var en lång och psykiskt påfrestande brytpunkt men det gick.
Skolan började om och jag har haft det bästa halvåret jag haft! Visserligen har vissa saker fortfarande varit jobbiga, funnits kvar, blossat upp emellanåt osv, men jag har ändå haft det bra. Jag har utvidgat min umgängeskrets, jag umgås med fler i klassen nu. Jag har lärt känna såna härliga människor, sådana som gör mig glad, lycklig! Jag engagerade mig i nollningen vilket helt klart var värt det. Mycket party och annat skoj. Vi i våran nollegrupp umgås fortfarande, och vi har alltid jätteskoj tillsammans. Jaja.. Ni förstår, jag har haft mycket skoj. Det här halvåret är även första gången sen jag första gången skaffade pojkvän när jag var 15 år som jag har varit singel på riktigt. Självklart känns det ibland tomt, men jag har inte bråttom någonstans. Jag har underbara vänner så jag klarar mig ändå. Skulle man hitta någon skulle det bara vara ett plus i kanten. Men det får 2011 visa.


En "jul-flört" från Alva :)

Kommentarer
Postat av: Idah

Ja och nova är mycket tuffare än Nikkie så det borde nog gå bra :) .. Ja men jag vet saknar dig också! Men du ska väl vara med å spela beach i morron? Jag tänkte hänga med å kika lite å så :) Sen får vi se till å ha en playdate med katterna och spela lite canasta snart, jag är så sugen!

2011-01-03 @ 15:52:20
URL: http://idahperman.blogg.se/
Postat av: mami

En sak har du lärt dig, att man kan överleva otroligt svåra saker tack vare förmågan att just slå på autopiloten för överlevnad! Men det är inget liv i längden.

Jag hoppas du, när du kommer igenom på andra sidan hel igen blir ett språkrör och berättar och hjälper andra genom din upplevelse HUR lätt man dras ner och att det finns en väg ut... men att man måste berätta och inse att skammen inte är offrets utan skammen och skulden är förövarens.

Älskar dig så. Är stolt över dig och att du har tillit till dina föräldrar. Puss!

2011-01-03 @ 17:38:33
URL: http://annasdrom.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0