ninasofiaeklund

I hear the ticking of the clock
I'm lying here the room's pitch dark
I wonder where you are tonight
No answer on the telephone
And the night goes by so very slow
Oh I hope that it won't end though
Alone

Till now I always got by on my own
I never really cared until I met you
And now it chills me to the bone
How do I get you alone

---

Ikväll känner jag mig väldigt apatisk. Jag har legat i sängen sedan praktiken. Egentligen inte varit alltför trött heller. Jag är väldigt upp och ner, nu är det ner igen. Men jag är inte den som gnäller inför mina vänner och berättar allt jag tänker direkt jag dippar. Jag är den som blir tyst och ligger i sängen då. Tills jag till slut öppnar "nytt inlägg" här på bloggen och skriver av mig. Då kan jag gnälla hur mycket jag vill, utan att det är till någon särskild. Utan att jag behöver känna mig som en börda.

Jag vill återgå lite till det jag skrev igår, för det har jag grubblat mycket på. Det där med hur mycket han hörde av sig hela hela tiden. Hur han har satt standarden på en alldeles för hög nivå. Jag har lätt att tänka "ääh, han bryr sig inte", bara för att jag inte upplever nog med respons. 

Och det är inte bara jag som har reflektera över detta faktum.. Jag har omedvetet haft det tänket inom mig. Så fort jag inte fått respons, om så bara för en dag, då har jag inte ansett mig duga och dragit mig tillbaka. Men jag har inte fattat det själv.. Jag har inte fått bort det än, det sitter kvar. Fast, som med så mycket annat får det kanske få bort nu när det är lyft till ytan. Bara man ger det tid?
Sänka standarden?
Och kanske är det så.. "men jag gav dej mer än du gav mig såå.." Jag är bra på att bekräfta att jag bryr mig om människor. Jag är bra på att visa mina nära och kära att jag tycker om dem. Men jag är kanske inte så bra på att visa eller säga att jag tycker om någon mer än vän? Att det finns en chans att det skulle kunna bli mer än vänskap? Det är kanske därför jag fastnar i vänskapsträsket? Jag är väldigt väldigt nöjd med mina vänner, de är inget fel med dem. Jag vet att jag inte skriver så mycket vettigt nu, utan bara massa frågor. Men kanske jag inte hittar någon eftersom att jag endast ger alla vänskap, jag utstrålar vänskap?

Det här är det första jag sparade från mitt tidigare ex. Det här räckte för att lyfta mig ovanför molnen. Här var förut min standard:

Sänt: 22:45:00        2006-08-22
Haha du är då hur fin som helst:) supergullig;)

Istället för långa uppsatser räckte det här:

Sänt: 22:35:36        2006-08-31
Ja men jag är ju jätte kär i dig, kände väl inte så mycket för mina ex. Och så funka jag inte så bra ihop med dom heller! Men du däremot:) man ler ju varje gång man ser dig;)

Inte så många ord, inga överdrivna noveller för att förklara sin kärlek. Genuint. Det svåraste är väl att jag gillade novellerna. Jag gillade att få höra allt han tyckte var bra med mig, alla detaljer.

Sänt: 11:51:30        2009-06-16
Ne jag går och säger så här till alla? :S Vill du veta vad jag gillar hos dig? Jag gillar hur du leker svår fångad trotts att du är igenom skinlig och jag vet att du vill ha mig. Jag gillar också då vi träffades och jag sa att du var jätte fin, och hur du tittade ner i marken som att du nästan började rodna fast ändå inte. Och så tittade du upp långsamt in i mina ögon och log. Det var för mig kanske det vackraste jag sett. :) Så nu kan du avgöra om jag säger de här till alla eller om ditt leende och dina ögon öppnade mina ögon för första gången. Och insåg att det var kanske de finaste jag nånsin sett och skulle vilja se det varje morgon då jag vaknar i resten av mitt liv. Så kändes det iaf då jag tittade in i dina ögon och du log.

"och jag vet att du vill ha mig." .. Redan där planterade han vad jag skulle tänka?

Nu för tiden sparar jag nästan ingenting, inga sms. Varför inte? Jag vet ju hur mycket jag gillar att titta tillbaka på dem sen? Är det för att jag är lat, eller är det för att det ändå inte är mer än det han skrev? Jag har egentligen inget svar på det. Förr sparade jag allt som var utöver det vanliga. Det som var gulligt, och ibland det som var jobbigt.