"Blunda så ser ni inte vad jag ser"
Idag blev inte som planerat, eller inte början av dagen. Mötet drog ut på tiden, var där i drygt två timmar. Pratade, pratade och pratade. Idag var det jobbigare att prata om än vanligt. För att jag försökte att inte bara berätta faktan. Eller klart, först gjorde jag ju det, men sen blev det jobbigare.
"Varje gång du pratar om det sväljer du. Vad är det du känner när du sväljer? Rädsla? Ångest?"
Jag kan inte sätta ord på känslan. Egentligen finns alltid en rädsla där, men jag försöker att låta bli. Jag gör saker på rutin nu, ser mig för, låser dörren - utifall att.
Sist jag var där var det en annan som var där, hon tyckte inte riktigt att jag skulle behöva komma tillbaka. Hon gick alltså efter den fasad jag målat upp av mig själv, att jag är stark och klarar mig bra - att jag är "cool". Jag har målat upp den så pass bra att jag ofta tror på den själv också. Jag tycker att det inte är så jobbigt. Men det finns alltid där, det finns som ett stressmoment och ligger och nöter.
"Varje gång du pratar om det sväljer du. Vad är det du känner när du sväljer? Rädsla? Ångest?"
Jag kan inte sätta ord på känslan. Egentligen finns alltid en rädsla där, men jag försöker att låta bli. Jag gör saker på rutin nu, ser mig för, låser dörren - utifall att.
Sist jag var där var det en annan som var där, hon tyckte inte riktigt att jag skulle behöva komma tillbaka. Hon gick alltså efter den fasad jag målat upp av mig själv, att jag är stark och klarar mig bra - att jag är "cool". Jag har målat upp den så pass bra att jag ofta tror på den själv också. Jag tycker att det inte är så jobbigt. Men det finns alltid där, det finns som ett stressmoment och ligger och nöter.
Hon skulle prata med några som jag skulle få träffa också, och sen kanske jag skulle få komma tillbaka till henne eller den första jag träffat.
När jag var liten så hade vi en gympalärare/volleybolltränare som ibland var tvungen att gå genom tjejernas omklädningsrum för att ta sig ut i gympasalen, och innan han stampade in sa han alltid "blunda så ser ni inte vad jag ser." Vad jag ville säga med det är att, man är nog lite så. Man "ser inte för, man vill inte se."
Nu håller jag på att ordna inför ikväll, födelsedagsfest hos Roger =) Grattis!!
Såg Vampire Diaries idag när jag kom hem. Alltså... vänta en hel vecka till?! Det är absolut den bästa serien jag har sett. Dock är det lite jobbigt när varje avsnitt slutar så sjukt spännande så man vill se nästa direkt.
"Hej. Måste bara få säga att jag saknar dig! Du måste höra av dig nästa gång du kommer hem, vill träffa dig :) och hoppas det är bra med, glöm inte att jag fortfarande finns för dig!"
När jag var liten så hade vi en gympalärare/volleybolltränare som ibland var tvungen att gå genom tjejernas omklädningsrum för att ta sig ut i gympasalen, och innan han stampade in sa han alltid "blunda så ser ni inte vad jag ser." Vad jag ville säga med det är att, man är nog lite så. Man "ser inte för, man vill inte se."
Nu håller jag på att ordna inför ikväll, födelsedagsfest hos Roger =) Grattis!!
Såg Vampire Diaries idag när jag kom hem. Alltså... vänta en hel vecka till?! Det är absolut den bästa serien jag har sett. Dock är det lite jobbigt när varje avsnitt slutar så sjukt spännande så man vill se nästa direkt.
"Hej. Måste bara få säga att jag saknar dig! Du måste höra av dig nästa gång du kommer hem, vill träffa dig :) och hoppas det är bra med, glöm inte att jag fortfarande finns för dig!"
Fick detta sms av Fia idag. Vissa människor spelar det verkligen ingen roll hur lång tid man är ifrån dem, hur lite kontakt man ibland har, de finns ändå alltid där. Fia är en del av min extra familj - "Edlunds". Att ha en extra familj borde alla ha. Visst, jag har redan en underbar familj men det är skönt att ha en till ibland. Som när man är i Arvidsjaur och inte har någonstans att sova, då vet jag att där är jag alltid välkommen. Men våra familjer är rätt lika - Eklunds och Edlunds, det hörs till och med i efternamnet hur lika vi är!
Det roliga är hur de blev min extra familj. Jag var ihop med den äldste av barna Edlunds - Jens, när vi var små. Redan första gången de var hem till oss adopterade mamma Hans (pappan) som bror. Hur det sen går ihop att han är min extra pappa och mammas extra bror det är detaljer! ;p På både farsdag och morsdag skriver jag till både mina föräldrar och även till Hans och Barbro.
Kärleken mellan mig och Jens kändes lång eftersom vi var så små, men det varade "bara" i drygt ett år. Idag kan vi prata som vanliga människor, och familjen hans är min familj. Sedan jag fyllde 15 år har Edlunds varit med på min födelsedag varje år.
Familjen är viktig.
Våran familj är stor, och den är bra!
Nej, dags att återgå till förberedelserna för ikväll =)
Det roliga är hur de blev min extra familj. Jag var ihop med den äldste av barna Edlunds - Jens, när vi var små. Redan första gången de var hem till oss adopterade mamma Hans (pappan) som bror. Hur det sen går ihop att han är min extra pappa och mammas extra bror det är detaljer! ;p På både farsdag och morsdag skriver jag till både mina föräldrar och även till Hans och Barbro.
Kärleken mellan mig och Jens kändes lång eftersom vi var så små, men det varade "bara" i drygt ett år. Idag kan vi prata som vanliga människor, och familjen hans är min familj. Sedan jag fyllde 15 år har Edlunds varit med på min födelsedag varje år.
Familjen är viktig.
Våran familj är stor, och den är bra!
Nej, dags att återgå till förberedelserna för ikväll =)
Kommentarer
Postat av: Linda
älskling! saknar dig <3
Postat av: mami
Min hjärta! jo, vi har det bra som har en stor härlig underbar extra familj som alltid finns för oss i vått och torrt! Sååå bra att du släpper din fasad och börjar sätta ord på dina känslor och inte bara på fakta... Vet att det goda alltid vinner!
Att du har en armé av vänner som bygger ett nätverk just nu för att skapa vetskap! Allt du genomgått ska inte vara förgäves. Vi sår frön som kommer att växa sig stark!
Din mami i tid och evighet!
Trackback
