ninasofiaeklund

Igår kändes det som vi hade världens otur. Klockan var halv åtta på kvällen, vi hade just handlat på Ica Maxi och skulle hem och äntligen göra nå middag. Vi startar bilen, Ardi skrapar rutorna och jag går bort med vagnen och sen.. dörrarna hade gått i baklås. Bilen var igång, men dörrarna låsta?! Det var verkligen inte vad man ville vara med om. Ardi har en extranyckel här hemma, men det var ju inte så lätt få tag i den. Känner inte många med bil här i Umeå, och dom jag trodde kanske skulle gå hade inte tid. Jag kände hur hopplösheten tog över. Då kom det fram en random och frågade om vi var utelåsta. Han försökte ett tag få upp bilen (han trodde han hade bra knep), men sen skjutsade han hem Ardi efter extranyckeln. Så mitt i allt elände fanns det åtminstone något bra - en random som hjälpte.
Väl hemma provade vi en ny rätt. Lax- och pepparrots pasta. Hittade receptet på Matildas matblogg. Det gick fort, det var enkelt, och det var faktiskt riktigt gott!

Idag fortsatte eländet med bilen. När Ardi gick ut till den hade han fått p-böter, för att han står parkerad på "besökare", det gillade tydligen inte riktigt polisen ;)

Min tjockis är jättemysig nu! Hon har varit det ända sen Ardi for och jobbade. Hon är väl glad att få ha mig för sig själv, haha. 

Min bäbis :]

Förr skrev jag alltid blogg när jag kände mig nedstämd, jag mådde bra av att få lätta på det som då tyngde mig genom att göra nå så enkelt som att skriva av mig. Nu skriver jag inga tankar, känner mig lite som pingvinerna i Madagaskar "just smile and waves, smile and waves."