Idag på jobbet..
Precis när jag mentalt börjat ställa in mig på att gå till bussen från jobbet ikväll får jag ett sms : "Hej sötis, jag är på väg nu ;)" Det visade sig att Micke var på väg för att hämta mig på jobbet, inte för att jag hade bett honom, men han visste när jag slutade.
Idag på jobbet frågade en gubbe "Är du gift?" Då svarade jag "nej, jag har inte ens någon pojkvän just nu, jag väntar på den rätta vettu." HAHA, då stackars gubben: "Ja, det är ju synd att jag är för gammal..." Ja, han sa nå mer också men minns inte exakt vad. Kontentan var iaf att han hade önskat att han var yngre så att han hade kunnat vara "den rätta".
En annan gubbe, "min" gubbe, kom hela tiden fram till mig: "Ååh, vad kul att se dig igen Sofia. Hur mår kissen med de blåa ögonen?" Han var ganska på ikväll, så hon jag jobbade frågade "blir du obekväm av det där?", men jag tycker inte det är så farligt. Så länge han inte går ett steg längre så är det lugnt.
Sen skedde en märklig sak idag på jobbet. Där jag jobbar finns det en tant som har ett stelopererat knä och behöver hjälp med all förflyttning. Oftast går det bra att vara ensam att hjälpa henne, man använder sig då av ett gåbord så att hon får nå stöd att gå. Anyway, idag när jag kom och gick i korridoren såg jag henne stå med gåbordet helt själv på väg mot en stol som hon skulle sätta sig i. Jag förstod ingenting eftersom att hon inte kan gå själv, trodde man? Två av gubbarna var även i närheten och de sa "Det var spännande där ett tag." men förnekade att de hade hjälpt henne någonting (en av gubbarna är rätt klar i huvudet så tror att det stämmer). När vi sen började kolla så hade hon tagit sig upp ur sängen själv, flyttat rullstolen (använt sig av den?) mitt på golvet, varit på toa, dragit upp byxorna rätt efteråt, tagit sig till gåbordet som brukar stå parkerat i ett hörn, och sen ut i korridoren till stolen hon satte sig på. Efteråt sa hon "Oj, jag är helt slut i armarna." Konstigt?! Tur hon är söt lill-tanta. Men det hade kunnat gå riktigt dåligt det där.
Här är ett klipp med Henrik Fexeus, hur han med kroppsspråk och ord manipulerar folk att säga det han vill:
Idag på jobbet frågade en gubbe "Är du gift?" Då svarade jag "nej, jag har inte ens någon pojkvän just nu, jag väntar på den rätta vettu." HAHA, då stackars gubben: "Ja, det är ju synd att jag är för gammal..." Ja, han sa nå mer också men minns inte exakt vad. Kontentan var iaf att han hade önskat att han var yngre så att han hade kunnat vara "den rätta".
En annan gubbe, "min" gubbe, kom hela tiden fram till mig: "Ååh, vad kul att se dig igen Sofia. Hur mår kissen med de blåa ögonen?" Han var ganska på ikväll, så hon jag jobbade frågade "blir du obekväm av det där?", men jag tycker inte det är så farligt. Så länge han inte går ett steg längre så är det lugnt.
Sen skedde en märklig sak idag på jobbet. Där jag jobbar finns det en tant som har ett stelopererat knä och behöver hjälp med all förflyttning. Oftast går det bra att vara ensam att hjälpa henne, man använder sig då av ett gåbord så att hon får nå stöd att gå. Anyway, idag när jag kom och gick i korridoren såg jag henne stå med gåbordet helt själv på väg mot en stol som hon skulle sätta sig i. Jag förstod ingenting eftersom att hon inte kan gå själv, trodde man? Två av gubbarna var även i närheten och de sa "Det var spännande där ett tag." men förnekade att de hade hjälpt henne någonting (en av gubbarna är rätt klar i huvudet så tror att det stämmer). När vi sen började kolla så hade hon tagit sig upp ur sängen själv, flyttat rullstolen (använt sig av den?) mitt på golvet, varit på toa, dragit upp byxorna rätt efteråt, tagit sig till gåbordet som brukar stå parkerat i ett hörn, och sen ut i korridoren till stolen hon satte sig på. Efteråt sa hon "Oj, jag är helt slut i armarna." Konstigt?! Tur hon är söt lill-tanta. Men det hade kunnat gå riktigt dåligt det där.
Här är ett klipp med Henrik Fexeus, hur han med kroppsspråk och ord manipulerar folk att säga det han vill:
Kommentarer
Postat av: rebecka
Idrottsvetenskapligaprogrammet tror jag =)
Postat av: mami
Tydligt hur vi påverkas mer än vi tror...
tänk då att växa upp i ett hem där det är "förgiftat"
och skillnaden med kärlek och respekt?!
Säger bara; huvvaligen....
Trackback
