ninasofiaeklund

Nu har mormor gått bort.
Sorgligt men sant.
Jag skulle kunna skriva ett långt inlägg om hur ledsen jag är men det känns inte lika hemskt längre.
Senaste veckan (drygt) har hon ändå bara legat medvetslös och "plågats".
Då är det väl lika bra att få gå vidare?
Under vintern har hon blivit mycket sämre och hon har själv sagt att hon inte vill leva med den smärtan som hon upplevt.
Ja, jag tycker det är hemskt att hon är borta, för mormor har alltid stått så nära.
När jag var liten hade jag t.o.m. ett eget rum hos henne.
Det kommer vara enormt tomt utan henne, hon har ju alltid funnits så nära (1 mil bort).
Men, det känns ändå som det är det rätta att hon fick gå vidare.
Jag vet det, men ändå lär jag ju böla sönder på begravningen.

Just nu känner jag mig goode stressad.
Matteprov i veckan, fysikprov nästa.
Åsså massa annat emellanåt också.
Och jag är trött!
Och jag måste bestämma mig vad jag ska söka för universitet snart, eller vilken utbildning.
När ska jag ha tid kolla upp det?

Idag åt jag, Bond och Lina lunch på capsicum.
Det var riktigt gott, mkt mat för 75 kr :)
Men jag måste då säga att jag känner mig mer än lite mobbad xD
Jag orkar inte ens berätta för alla har redan hört.
Men sen när jag skulle berätta för Lars-Håkan.
Då sa jag att allt började med det Björn sa.
"Sofia är en gasell - naturligt urval, man ger sig på de svagaste först".
Vad gör LHA då, jo han skrattar? :o
Snäll lärare?

Alltså på sätt och vis längtar jag riktigt mycket till Umeå.
Känns som att mycket vad man vill med livet kommer besvaras då.
Och man kan få träffa nya människor.
Jag hoppas då att allt kommer bli till det bättre.
Seriously.