It's already over.

Nu har jag inte skrivit på ett väldigt långt tag (haha, bra svenska där!). Jag har hunnit med massor sen sist! Stockholm var väldigt trevligt, och jag träffade massor med trevliga människor där, Max och hans friends var ju awesome! Men det var länge sen, så det orkar jag inte berätta om :p Sen jag kom hem har jag faktiskt inte gjort så mycket annat än att varit med Ardi. Not so bad actually. Det är få personer som älskat spela spel lika mycket som jag gör, men voilà! Det finns faktiskt få personer som jag trivs så bra med. Och visst, många connectar med min familj eftersom vi är som ganska lättsamma. Men Ardi har ju som mer eller mindre flyttat hit, och han älskar både Järvträsk och familjen Eklund lika mycket, right?
Aja, det känns inte så jätte väsentligt just nu. Kind of the only thing that's on my mind right now är Jens. Min älskade Jens, som varit en underbar pojkvän i drygt 2,5 år. Att inte längre kunna säga att han är min asså.. Men tyvärr känner vi båda att det inte längre fungerar. Det har väl varit mer eller mindre dåligt sista halvåret ärligt talat. Under sommaren har vi knappt varit med varandra (ja, mest mitt fel för att jag jobbat så mycket eller haft andra planer.) Under Stockholms-resan var det inget fel, vi kom bra överens men vi var inte mycket mer än som kompisar egentligen. Så nu är det bestämt iaf, nu är det slut. Det känns hemskt, jag gråtar värre än en liten unge. Jag har redan krupit upp i mammas famn två gånger under dagen och gråtit mot hennes axel. Nu ligger jag ensam i sängen och klumpen i halsen får det att göra så fruktansvärt ont, och krokodiltårarna strömmar nerför kinderna med jämna mellanrum. Det som ändå känns bra är att vi är så överens. Det fungerar inte längre det här förhållandet, men ingen av oss vill förlora den andra. Så vi ska väl försöka vara kompisar, visserligen kommer det vara jobbigt i början men jag tror det kan fungera faktiskt. Jag vet att jag bara tjollrar på nu om samma sak som alla känner när det tar slut med någon man varit tillsammans med så länge, men det känns faktiskt väldigt skönt att få skriva av sig. Och nu blev det jättejobbigt igen och krokodiltårarna är tillbaka.. BLÄÄH!
Det är ju vad jag vill, jag vet ju att det är rätt, ändå är det så sjukt jobbigt! När man delat sitt liv med någon så länge, och nästintill planerat hela sin framtid med någon så känns det så konstigt när allt bara kraschar samman. På så sätt tycker jag det känns väldigt skönt att jag snart ska flytta till Umeå. Då kan man få börja om på ruta ett igen. Hade man varit kvar här hade det nog varit mycket jobbigare, allt som påminner om det vi hade osv.
Imorn kommer vara riktigt jobbigt. Ska och packa ihop alla mina tusen saker som är hos Jens då, och han är så snäll han ska hjälpa mig. Det känns som att packa bort vårat liv.. Men förhoppningsvis kommer det kännas bättre efteråt, jag håller iaf tummarna för det. Jag brukar ju som vara bra på att ångra mig, men det här är nog vad som är nödvändigt.
Nog är han ju fin, jag hoppas bara att han aldrig försvinner från mig helt.
Det känns så sorgligt allt. Att inte längre kunna säga att han är min. Att någon annan kan få han. Han, - min Jens. Haha, oj vad ego jag lät där, men det är så det känns nu. Fast jag vet att det finns någon som kan göra honom lyckligare. Time to move on..
I know, it's already over.
Okej, ska jag försöka berätta om någonting annat då, jag har ju som skrivit av mig nu. Det är som sagt inte många dagar kvar nu tills jag flyttar till Umeå. Jag flyttar tisdag eller onsdag. Shit asså... Jag som haft det så bra hemma sista tiden. Jag älskar att vara hemma, det finns alltid någonting att göra om man vill. Jag har ju verkligen världens bästa familj. Och vad ska Erika och Christina göra utan mig? ;) haha. Nejmen ärligt talat, jag kommer verkligen sakna Järvträsk och familjen. 
Men jag blev väldigt glad idag, än en gång var det Feffo som gjorde mig glad. Han berättade att tjejerna som spelar volleyboll i Vännäs hade berättat om mig för deras tränare (efter det att jag spelat lite beachvolley med dem). Så deras tränare hade bett Feffo att hälsa till mig att jag gärna fick börja träna med dem. Om det vore möjligt skulle det verkligen vara så grymt kul! Visst jag har varken kondition eller den fysiska hälsan för att riktigt hänga med de andra, men prova går ju? Kanske börjar jag om med volleyboll snart då?
Vad har jag gjort idag då, förutom att grina sönder? Jo, jag och Fransson har varit i stan och shoppat. Jag som inte hade tänkt handla någonting, nog gjorde jag av med över tusen kronor. Och Fransson, han slösade nog närmare femtusen? ;) Men jag måste erkänna att det är grymt kul att hjälpa killar att shoppa. Iaf när det känns som det blir hjälpta av mina stackars försök till hjälp, som idag. Sen resten av dagen har jag väl tyvärr inte varit särskilt social och mer deprimerad än nå annat, så det har ju Fransson fått lida av tyvärr "/
Uääh, näe nu ska jag gruva mig för imorgon och försöka sova. Men just nu känner jag mig för snuskigt pigg för att sova. Nu har jag iaf lugnat mig litegrann och tårarna rinner inte längre (just nu, det kan snabbt slå om).

Kommentarer
Postat av: Evelina

men åh, jag börja gråta nu :(

dett var inteoväntat att ddet sku ta slut, mn det känns så hemskt, eftersom ni var så fin tsm, oh jens .. han kommer jag å sakna, för även om he int ar ofta man var med han så känns he ändå som om an tillhörde oss... shit, nu blev he jobigt även för mig.. :(

2009-08-21 @ 15:47:03
Postat av: Viktoria

Vad tråkigt :( men när det inte funkar så gör det inte...tro mig jag vet :) haha



Men kul att flytta till umeå, synd vi inte hunnit träffas så mycket i sommar. Men får väl komma och hälsa på någon gång i Umeå :)

2009-08-21 @ 16:08:29
URL: http://viccivicci.blogg.se/
Postat av: Camilla

Mnå va tåkigt att det tagit slut!

bra iaf att ni båda var överrens om det, kanske kan göra saken lite lättare i framtiden.



Vi får ta å träffas nu när vi båda kommer att finnas i Ume :D

2009-08-23 @ 19:17:18
URL: http://camillalundahl.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0